I'm mother fucking Jesus

Ni vet. Jag har en leversjukdom. Så jag dricker inte alkohol. Nästan. Igår drack jag följande i ca tider:

20.30 Ett halvt champanjeglas skumpa
00.00 En halv öl
03.00-04.00 Två klunkar öl och en klunk vodka/zingo,

Det är inte speciellt mycket. Ni kan nog utläsa att jag aldrig under kvällen tvingades känna mig något sånär ens salongsberusad. Idag mår jag typ bakis.

Det orkar inte. Jag ÄR jesus. Det är ju uppenbarligen inte bara min "fylla" utan antagligen även Tobbes. Och kanske Filips. Och Philips och Tobys.

Var kanske du också berusad igår? Mår bra idag?

Det är för att jag, mina vänner, tar på mig alla edera synder.

Varsegod. Älska er näste.

Human rights is important

Idag har jag varit helt ledig. Inte bara ledig som i fri från föreläsningar utan ledig som i min förra kurs avslutades igår och min nästa börjar imorgon. Jag har varit fri. Som ni instagramers redan vet har det ju varit lussebullar som stog på schemat. Jullåtar, tänt ljus, och alla samlade. Vi gjorde lussekatter, lussekaniner, lussekukar, lussefittor och diverse andra lussekreationer. Det var nice.

Nu tar jag tillfället i akt att spendera lite quality time med Philip McPingy och vårt omen Toby i mysrummet med ljus och julmusik. Ett mysrum borde vara en mänsklig rättigheter.

Men vänta nu, vilket datum är det nu igen?

Tasty Tuesday's tunes

Denna dag har varit tämligen ospännande i sitt vara. Trots detta vill jag klassificera den som en mycket bra dag. Jag har haft opponering som gick bra och jag fick tillbaka min tenta. Godkänd. ÅÅÅÅHHHHHHH vad skönt. Lättatorgasm på det. Jag har därmed haft min sista tenta/inlämning fram till jul. Det är bara en av fem delkurser kvar på hela terminen. Internationell politik. Verkar QL. Jag har dessutom hämtat mina nya dojor på posten som jag beställt. Ett par ordentligt pälsade dr Martens. Håhå jag kommer hålla mig varm. Har inte öppnat dem eller så men det blir nog bra. Ja, många har dem, de är svindyra och folk säger att de gör ont. Jag sket i det ock beställde dem.

I övrigt läste jag precis Tobias lista och insåg att jag inte lagt upp decembers låtar ännu. Någon årslista à la musikfantasten T-lish kommer jag inte bjuda på men nog ska jag fullfölja min plikt. Några nymodigheter har jag inte denna gång att bjuda på för jag har mest tittat tillbaka till lite gammalt denna månad så här kommer sånt ni säkerligen hört flera gånger om men som tåål att påminnas om. Bara svenskt.

Markus Krunegård – Hjälp

Royksopp – Tricky Tricky (Förlåt nordiskt då)

Moto Boy – The Heart Is A Rebel

Moto Boy – Siekas - alltså den här killen. En vill ju ligga med hans röst. Inte för att han sjunger i denna.

Robyn – None Of Dem (feat. Röyksopp) 

Lundun

Efter att ha läst första meningen i den här historien kommer ni att se vart den slutar. Men läs den, för nu bjuder jag till.

"Jag dödar dig om du slarvar bort den här nyckeln", sa min bror när han motvilligt sträckte över nyckeln till sitt lilla rum mitt i krämets krämiga Notting Hill.
"Jag vet", svarade jag med medvetenheten om min stränga äldre brors minimala tillit till mig och förakt för den lätt disträa sidan av mig.
Det är sista kvällen i London, mina syskon ska gå på bio och jag ska träffa en vän men ska först till rummet för att byta om. Det är ett väldigt litet rum med säng på ena sidan, kök på andra, en meter däremellan där min extrasäng rullades ut om nätterna. Ett kök med en säng i, typ. Toalett och dusch delar han med två senila äldre tanter som han aldrig verkar ha mer än en-ordslånga meningarutbyten med. Dörren till rummet låses automatiskt när den stängs så innan jag går ut till toaletten grabbar jag tag i toalettpappret och nyckeln. Väl inne på toaletten kommer insikten. I handen har jag inte nyckeln till rummet utan min egen nyckel. Där står jag ensam i korridoren. Utelåst. Jag har varken ytterkläder, mobil eller pengar. Bara nycklarna till min cykel och lägenheten i Uppsala i ena handen, och en toalettpappersrulle i andra. Det här händer inte. Jag vill dö. Dö. Det som inte fick hända har hänt.

Efter någon minuts panikande och sökande efter en rationell lösning börjar jag springa iväg till bion som som tur är bara ligger ett par hundra meter ner för gatan. Där finns två biografer och jag råkar av en slump tidigare sett min syster vänligt bli tillrättavisad när hon ryckte i dörrarna till den andra. Kanske skulle jag hinna innan filmen börjat. Torr i munnen kommer jag inspringandes i den tomma lobbyn. Klart jag inte hunnit. Istället får jag ta två djupa andetag och gåfram till kvinnan i kassan för att förklara min lilla situation och att jag behöver ha tag i min bror. Har du inte mobil så du kan texta honom? frågar hon. Jag har ingenting, tvingas jag förklara. Motvilligt leder hon mig in till salongen. Jag kommer in i den mörka rummet med 100 människor och ska försöka leta reda på mina syskon. Jag står ensam och vilsen i mittgången till biosalongen och tittar mig kisande runtomkring i kanske tre minuter för att försöka urskilja vem av de mörka gestalterna som är min bror. Slutligen hittar jag honom, lutar mig över ett par människor för att kunna peta på hans axel och förklara situationen.

Ett skamset telefonsamtal, en jävla massa tur med en extremt ovanlig och hjälpsam land lord, en promenad till Bayswater och lite väntan senare är extranyckeln i behåll. 180 pund fattigare.

Så.

I övrigt har London varit nice. Jag har i vanlig ordning besökt Tate modern, asbra foto/filmutställning med William Klein och Daiko Mokoyama-typ. Jag har varit på guidad tur i Houses of Parliament. Brittisk politik är ju ett skämt. Yolly good old fellas som springer på 8 minuter från pubarna i närheten in till parlamentsrummet och lägger sin röst. Däremellan vandrar de omkring i den vackra guldiga dekoren från 1200-talet och diskuterar EU, hen och skatter. Asinteressant.

Jag har också varit på Broadway Market och ätit Violet cupcakes, en kort sväng på Portobello road market, jag har ätit Salmon-and-creme-cheese-beigel med tillhörande latte från Brick Lane coffee, jag har handlat tygpåse på Brick Lane market och jag har ätit italiensk pasta med mitt favorititalienarpar. Jag har också ätit delicious venezuelisk street food, och fancy koreansk-stek-din-egen-mat-food. Jag har yrat runt och ångrat mig på Oxford street, druckit ett par half pintsar cola och återsett min fabfashionfag extraordinaire. Jag har tvingats prata lite franska och fått höra ännu mer underbar brittiska. Allt som allt har det varit en magnifik, om än för kort helg, i det heliga London och nu vill jag tillbaks snart och igen och förevigt vara kvar. Emellanåt.

Nu måste jag gå och handla. För vi har inget toapapper hemma. Och jag behöver gå på toaletten. Sen ska jag läsa igenom och skriva frågor till 8 stycken PM. Oh, opponering.

Blödar'n

I vilket ögonblick blev jag känslig? I vilket ögonblick började jag bli blödig vid sorgliga eller kanske framför allt rörande filmer? När blev jag den som ville börja lipa vid en fjuttig motgång i form av inställda bussar i pissväder eller illamående stressad av en värdslig skoluppgift? När blev jag den som började visa mig svag, klen och osjälvständig, även i offentliga sammanhang? När började jag ta åt mig av tillvaron och tillåta mig själv känna mig olycklig?

Jag måste börja fitta till mig igen. Bli en självständig, jordnära, trygg och säker stålfitta, som jag var en gång. Det vill jag tro att jag var, det vill jag tro att jag kan bli. Det ska jag.

Kärleksförklaring

Ni kan föreställa er känslan: Ni har varit tillsammans ett tag. Den första spännande förälsken, om än kanske inte smärtfri, har lagt sig och ni har lärt känna varandra ganska bra - även om det finns mycket kvar, djupare att gå, fler lager att upptäcka. Vi har lärt känna många av varandras skavanker och lärt er leva med dem.

För första gången vill hen verkligen bjuda till. Hen anstränger sig, har spenderat tid, pengar och eftertanke och vill göra något alldeles extra bara för dig. Till en början är det nästan generande. Det känns på gränsen till löjligt, även om du uppskattar gesten, med all den där romantiken - det är ju inte du. Men ju längre det går kan du inte låta bli att liksom falla för det, ryckas med och bli förförd, hänförd och pånytt förälskad.

Det var precis vad som hände idag när Uppsala, den första advent, ville bjuda till. Uppsala bjuder in till fyrverkerishow, sätter standarden på storslaghetenheten genom att dra på Josh Grobans "You rase me up" på högsta volym och därifrån blir det föreställning av sällan skådade höjder.

Men Uppsala, tänkte jag, du skämmer bort mig!

Svenskan fulaste ord

Appropå svenska ords vackerhetgrad (vem pratade jag med det om?) kom jag på ordet som jag anser måste klassifisieras som svenskans fulaste. Om man bortser från ord som typ slaskefetta eller liknande som antagligen inte går att finna i en vanlig ordbok. Däremot; vårtgård. Smaka på den.

It's friday, friday

Om jag ligger i min säng, som står längst kortsidan i mitt rum, sträcker upp armarna bakom huvudet och flexar på fötterna så är jag precis lika lång som mitt rum. Exakt. Sånt tycker jag om. Det är feng shui.

Idag hade jag föreläsning 8.15. Sen satt jag lite grann i den stora läsesalen på Carolina och läste. Bara lite. Att sitta där inne känns lite som att sitta i någonslags filmkuliss. Det är lite ocasuall. Men ibland hamnar man där. Någonstans ska man ju sitta.

Sen åkte jag till stan för att köpa strumor och mat. Så det gjorde jag, och en behå, och en tröja, och sen en tröja till, och ett par örhängen, och en dagkräm. Studiebidraget <3

Sen kollade jag på svtplay med tobbe. Åt godis. Sen kollade jag på gamla klipp jag hittade på datorn. Sen pratade jag med Johanna i 2 timmar.

Nu ska jag sova.

Imorgon ska jag nog gå ut. Kanske döda levern litegrand for once. Kanske.

Going bananas

PTS:en (post tenta stressen) börjar så smått lägga sig. Får jag en omtenta, så får jag. INGE MER MED DET! Som Sofia sa; det förtar ju inte min stjärnglans! Där brast det. Hur som helst, ny kurs, nya möjligheter. Förvaltningspolitik. Sug på den.

Detta om detta. Något som jag tycker är kul är folk som lägger ut en helt-okej-snygg bild typ på facebook och får en massa komplimanger, och så ser det inte ens ut som personen i fråga. Man bah, inte för att man ser att det är du, men.... snygg bild! Ge upp i stället, som jag, och lämna egobildfotograferandet till de andra, de snygga, de fotogena.

Ja, och det var nog allt!

Tentan

Idag hat jag haft tenta. 5 timmars saltenta. 5 timmars tortyr. Pappret läggs på bänken och jag inser bara att frågorna är fel. Fel, fel, fel. På allt det jag inte pluggat på. Nog har man hört mardrömshistorierna om just den här tentan som den absolut värsta. "Inte pluggat på", tänker ni. "Skyll dig själv" kan tyckas. Men när tentan täcker 2000 sidors kurslitteratur och man förväntas gå djupt, brett, högt, lågt, så blir det så. När man hittar ett mönster i de gamla tentorna och bestämmer sig för att lägga fokus på de områden som täcks där och det visar sig att något helt annat kommer på tentan så blir det så. Aldrig har jag mått så dålig under ett prov och gått därifrån med en sådan hopplös känsla av att risken för i IG, ett misslyckande, ska kunna stämplas i min panna. 3 veckor ska jag vänta. Inte de där tre veckorna av väntan på att få G:et bekräftas med ett hopp om att kanske, kanske, räcker det för ett VG. Nej, tre veckor för att vänta på domen. Fälld eller, ej. Ja eller nej. Död eller levande. Omtenta den 7 januari? Tack för den planeringen.

Dramaqueen? Kanske det, men det här suger. Spänningshuvudvärken sitter i.

Johanna

Tjugo år du blir idag,

gratta dig det vill ju jag,

därför ska jag säga dig,

varf-ör du är en supertjej.

Du har länge var't min vän,

lika kass som mig på män,

tur då att vi har varandra,

ut i skogen kan vi vandra

(Säh)

Ganska lätt så blir du störd

andra saker gör dig rörd

mycket känslor mycket hat

annars är du ganska lat

Plantorna i jord du sätter,

lagar alltid nya rätter

kanske inte jättecool

sitt kvar nu på din fina stol

Du är duktig på att skriva,

dina inlägg mig uppliva

Inte alltid gott humör,

kinderna tar röd kulör,

men när du vill så är du snäll,

alltid väldigt originell.

Omtänksam och vän som få

du kan lyssna, höra på

Utsidan du klär i glitter

insidan den äro bitter

men trots allt som är skrivet här

älskar jag dig som du är!

Ryktet säger att det är dags för novembers top-fem-musik.

The Naked And Famous – Frayed
James Blake – CMYK
Joe Goddard – Gabriel Ep - Gabriel Original
Anna Von Hausswolff – Epitaph Of Theodor
Lana Del Rey – Ride

Nu har jag inget mer att ge er. Jag tentapluggar. Ni fattar.

Där självförtroendets kappa hängs av i entren.

Sårå. Back in town och vad har vi att säga? Ja, jag kom ju hem igår och sedan igår har jag gjort; ingentiiiing! Jag har upptäckt brilliansen hos William Spetz och suttit på mitt rum. Suttit, stått, legat, inte lämnat mitt lägenheten. Jo, igår gjorde jag det. I förmån för gymmet. Jag cyklade dit, insåg hur fruktansvärt långt och uppförsbackig vägen var och fann mig redan trött när jag gick in på gymmet. Jag inser att jag glömt mina skor och känner hur alla bara DÖMMER mig där. Inga skor; n0ob. Jag gick fram till en pilatesboll, enda stället man med fog kan befinna sig utan skor och utan att se ut som en idiot, gjorde några sittups, lite ryggövningar, ett par hämta-lämna, och lite höftjuck. Gick därifrån 20 minuter senare och ansträngde mig allt jag kunde för att inte möta kvinnan i receptionens blick. Jag kände hennes, översittar-dömande blickar brännan mig i ryggen i alla fall. Åh, gymmet <3

Alltså. Är det okej att tycka att det här är kul?!

http://www.youtube.com/watch?v=IlDZgUKdkao&feature=related

Jag frågar för jag vill verkligen veta. Svara.

Lökmannen

Jag vill inte vara den som är den, men nu är jag ju den som är den och i själva verket är det ju precis det jag vill; att vara den som är den, så jag tänker vara den som är den.

Folk som handlar på Lidl. Ja, jag är ju numer en av dem eftersom det ligger 1 minuter härifrån och alldeles utmärkt placerat när man behöver lite mjölk, ett par päron och lite lätt creme fresh som, låt säga idag. Men alltså (ja, jag börjar meningar med men ibland, REBELL SOM JAG ÄR) det är liksom bara folk på lidl som kommer in för att köpa 4 smörpaket, 6 stora påsar gul lök à ca. 20 lökar per påse och två påsar chips. Enbart. Vad ska han med all lök till??!?!?? Jag förstår inte. Det är inte bara han. Det är alltid någon som spårar på en vara. Ska han sälja det svart kanske? Tror han på någonslags svartkonst och har läst i någon mystisk malaysisk bok att han kan bota sin frus lungsjukdom med lök? Jag vet inte. Kommer aldrig få veta.

Det är lite som frågan om Gud finns, hur långt universum sträcker sig och hur det är möjligt att en gurka innehåller 95% vatten. Sånt vi aldrig kommer få veta.

Jag skulle ju kunna fråga såklart. Fast ne.

YOLO

Bokar ett tåg från Stockholm till Uppsala som går 11 minuter efter att jag vara framme i Stockholm. Jag säger bara YOLO.

Mina dagar här i VGB börjar lida mot sitt slut. Det har fan varit nice. Det har varit semester. Jag har hunnit träffa goda vänner vilket har varit helt underbart nice men framför allt har jag varit hemma, umgåts med mina föräldrar i mängder och trivts. Jag har ätit lagad mat i ett ombonat hem och blivit omhändertagen. Jag har fått kläderna tvättade och en stor burk köttfärssås med mig hem. Jag har blivit curlad och jag har uppskattat det. Så till den milda grad att det nästan känns som jag jade kunnat stanna en ett par dagar till.

Kanske är det så att jag kommer tillbaka till Uppsala med nya krafter inför kommande veckas intensiva tentaplugg. Jag hoppas det. Krafter i mängder lär jag behöva.

Så ja, Linz och Stephans, hur låg det nu till med de politiska aktörernas strategier och handlingar i stundande kriser och deras förhållning till den oppositionella icke-demokratiska regimen? Back to business, yes.

Home is where menstruation flow is

Man sitter hemma vid matbordet med tre böcker uppslagna, röriga anteckningar, James Blakes i bakgrunden och pagessidans ord flimmrande på skärmen. Man har änligten börjat komma igång med sitt jävla PM. Så händer det oundvikliga, lite för tidigt den här gången. Pappa kommer in, sätter på TV:n och hittar någon "sjöjig" film. Han vet inte vad den heter eller vad den handlar om, men någon trillar, de pratar lite tokigt och pappa är såld. Det är "sköj" helt enkelt. Plötsligt ligger han där i soffan och man hör hans hesa skratt enda från magen leta sig upp genom halsen och ut i munnen och koncentrationen är som bortblåst.

Fuck. Snart kommer mamma också. Då ska det hetsas, frågas hur långt jag har kommit, varför jag inte kommit längre och så fort jag reser på mig, så fort jag har något annat än PM-dokumentet på skärmen, för det har hon koll på, kommenteras det att nu ska det koncentreras. Hon känner ett ansvar säger hon. Mamma och lärare i samma människa. Sämsta och bästa kombinationen samtidigt att ha i närheten när man sitter och pluggar.

Men det är skönt ändå, här på Pony street. I allmänhet liksom.

Så jag rullar

Mitt PM ska lämnas in idag och jag har fortfarande bara skrivit en halv sida. YOLO. Men det är sju timmar kvar. Jag hinner en sushilunch på det!

Återseende

Efter gudstjänsten i den lilla intima kyrkan går prästen fram till en gammal dam och frågar hur det står till med det nya hörapparaten. Den funkar bra, deklarerar den gamla damen och berättar att den pratar med henne. De har en innebyggd röst som berättar när hörapparaten sitter rätt på plats som liksom säger att "kusten är klar". Tanten sondotter som stått och lyssnat på konversationen sticker in huvudet mellan de två, spärrar upp ögonen och säger: "Det är nog GUD!"

Vem? Viktoria Weckfors såklart.

Igen

Med full vintermundering och resväska proppad med kurslitteratur springer jag hela vägen hemifrån till stationen. En sträcka på ca 2,5 kilometer går dubbel så snabbt som det gör i vanliga fall. Jag hade inte försovit mig, jag spillde inte ut mjölk över hela golvet, fick inte problem med packningen eller svimmade i duschen. Jag var bara mig själv, iklädd min vanliga okapacitet att skynda mig och göra något snabbare när det krävs. Orden som snurrade i mitt huvud hela vägen var bara att jag aldrig skulle hinna och flera gånger på vägen övervägde jag att ge upp och gå tillbaka och inse att jag nog skulle tvingas spendera helgen i Uppsala i alla fall. Jag hörde också min tidspessimistiska fars ord eka i huvudet. Han som så många gånger försökt få mig att ändra mina vanor. Jag tänkte att det är idag det händer, idag kommer slaget, idag straffar det sig.

Nog han jag. Med inte så mycket som en sekunds marginal snubblar jag in på tåget flåsande som en hund i fyrtiogradig värme. Ännu en gång lyckas jag, får min ståndpunkt om att det inte lönar sig att vara i tid bekräftad och lärde mig inte ett knyst av det hela.

Som en chef. Alltid som en chef.

Besvikelser

Dagens besvikelser i kronologisk ordning

- sitta i provtagningsväntsalen med 74 på lappen och 49 på tavlan när det var 47 för 20 minuter sedan. Tvingas gå ostucken 30 minuter senare för att man har planer och komma tillbaka senare och vänta ytterligare en halvtimma.

- komma ut från duschen på gymmet och inser att man glömt både deodorant och rena strumpor och tvingas gå resten av dagen utan strumpor i vinterskorna. Ja, det kunde ju varit trosor, but still.

- komma till ÖG skakande av hunger och för att för en gångs skull inte spetsat in sig på det billiga fikat som alltid annars, utan på den där spenat- och fetaostpriogen men möts av skylten som säger att de inte serverar mat.

- avlägga 20 minuter för en redig powernap men får inte en sekunds sömn utan hållas vaken av ljudet av ens grisknorrande mage.

Vad väntar nu? Att Mitt Romney vinna valet?

Welcome to the bottom floor. This is the pussy department

Rubriken, vilken utläses med en klassisk kvinnlig automaticerad typ hiss-röst, var bara något jag och Tobias spårade på förrut. Like we do, every once in a while (read: several times a day)

Jag kan vidare upplysa er om att jag aldrig kom iväg och tränade men att jag däremot fått tummen ur och bokat resa hem på onsdag. Vi har dessutom bokat biljett till Lana del Rey, wey, och lagat pannkakor. Men det vet ju redan ni instagramers.

Detta om detta. Resten av kvällen är bara en lång plågsam väntan till Sex and the city väntar. Ja, jag vet att jag kan streama, ladda hem osvosvosv. Men jag gillar att gå old-style-tvtablå. Hej och hå.

Helgen, nu och veckan som kommer

Efter en veckas isolering i mitt rum där jag inte tagit mig utanför dörren i annat syfte än för föreläsning eller 2 minuter till Lidl tog jag mig i helgen bort. Efter en tågresa till Stockholm, en pendeltågsresa, en busstur och en sväng med en liten motorbåtseka befann och mig på Gåsö i Mias lilla torp utan toalett mitt i Stockholms skärgård. Där var det, såhär års helt tyst, stilla och otroligt vackert. Vi eldade, vi åt god mat, vi spelade kort och TP, vi pratade och kissade i det fria. Det var mysigt som bara den.

Nu är jag tillbaka i Uppsala stad men ändå inte riktigt fått min dos av borta helt mättad. Därav funderar jag på en resa till V to the B to the G. Believe it or not; jag längtar hem lite grand. Jag längtar efter trygga Ponnygatan, mamma och pappas omhändertagande och serverad lagad mat på bordet. Jag tänker mig ägna dagarna i min ensamhet i den stora soffan med mitt PM och tentaplugg, te och ett tänt ljus, promenader längst kanalen, äta middagar med mina föräldrar, ett och annat hönsfarmsbesök och kanske till och med en billig-som-bara-i-Trollhättan sushilunch med en viss upptagen alban jag en gång hade så bra kontakt med. Om man får komma till det vill säga.

Fast jag vet inte. Biljetterna är dyra och handlingskraftigheten låg för tillfället. Ja, en tanke som leda till verklighet och plånboken ge sitt godkännande.

Nu ska jag ringa min mor för att tala om saken, definitivt ta en powernap och ägna ytterligare tankeverksamhet åt att bestämma om jag orkar ta mig till gymmet eller inte och diverse annat som inte innebär att börja på PM:et. Who am i kidding. Jag kommer inte ha formulerat min fråga förrens på torsdagkväll i alla fall.

London calling osv

Bokade precis biljetter till London i början av december och mitt liv fick lite mening igen. Jag valde strategiskt nog en helg då vi hade PM-inlämning. Det är väl bara att jag lämnar in PM-et på torsdagen istället för söndagen. Inga problem. INGA PROBLEM! Klart jag löser situationen. Vad var det Emma sa den där gången när hon berusat skulle plåstra på berusade Josefin knä? FUCK, JAG MINNS INTE. Men jag minns att det citatet skulle passa bra in här....

Just det!

"Fulständigt kapabel i en nödvändig situation!" Ey!?! Det kommer jag vara då.

Ima read, Ima read, Ima read

Idag trillade i vårt brevinkast in min första tidning av min första dagstidningsprenumeration. Nu é man la vuxen eller? Neh, det var så att det var en månad DN för 39 spänn och mor min bjöd. Då tar man emot, det gör man. Jag har dock inte läst den ännu. Det ska jag göra imorgon, tillsammans med morgondagens tidning och tillsammans med 50 sidor i den ena boken, 20 i den andra och 300 i den tredje. Den tredje är den där som har snällt ljusblått barnboksomslag och ser så där lagom tunn ut men som man öppnar och inser att den innehåller palmboksbladstunna sidor och amerikansk byråkrattext lika kompakt som strukturen på en skrumplever. Ja, ögonen kommer blöda. Fast det kommer dem inte. Det kommer bara sluta med att jag läser en tiondel. Dessutom är den så jävla amerikansk med dess tillhörande vinklingar och dramaturgi. Jag öppnar boken, Citizen Politics, som den heter och läser första  meningen i introduktionen.

"This book is about you and me."

Och där lade jag av.

Såere

Högst, högst upp på listan över saker jag irriterar ihjäl mig på är dumma frågor. Dumma frågor kommer från dumma människor och dumma människor borde gasas.

Plugg, it's what I do. Säh.

Hej bloggen. Jag har väldigt mycket att läsa den här veckan. Jag bestämde mig för att efter föreläsningen klockan 12, äta min lunch och spendera resten av förmiddagen desiplinerat studerande. Klockan är nu snart 6 och jag har fortfarande bara läst 1.5 sida. Skönt att du, bloggen, inte dömer mig.

Tack.

Helgen är över och veckan påbörjad. Nystart - det känns nice. Den inneboende iväglängtanskänslan finns kvar inom mig nu i tystare och mer gnagande än helgens desperata, skrikande form. Jag löser det. Annars är Uppsala nice med.

Jag har försökt göra min lila studiehörna extremt mysig. Jag har mjukisbyxorna, tofflorna och storkoftan. Jag har klätt stolen med mjukfilten och värmt värmekudden. Jag har kirrat den stora koppen med varmt gott höstte. Jag har lagt fram böckerna och jag har till och med tänt doftljuset. Lana del Ray och smattrandet av regnet mot fönsterbläcket accopanierar stunden.

Jag är för trött.

Life as I know it

Idag har jag skaffat gymkort och spinnat. Nu jävlar. Ima be fit.

Sen har jag ätit kakor. Hehe.

Helgen har varit lugn. Jag har stundtals befunnit mig i en period av "is this it?". Jag trivs i Uppsala och yadayada men just nu behöver jag något annat. Jag vill ut, bort härifrån, jag vill ha paus, från plugget - ja - men framförallt från Uppsala itself, dess människor och all dess innebörd. Vetskapen om att det bara har gått två månader och jag redan känner såhär skrämmer mig lite. Får man känna så nu ens? Jag skiter i allt och bestämmer att ja, det får man, jag tänker känna så. Jag vill bara tillbaka till London en sväng, till Paris och allra helst någon mer interssant stans. Jag vill uppleva litegrand.

Så helgen 23-25 har jag en passande lucka. Berlin? Budapest? Barcelona? Anyone?! 

Min trött på livethet gör det i alla fall lättare att plugga. Vad jag läser nu, om demokratisering är faktiskt skitintressant och en sysselsättning jag i brist på annat inte har såå stora problem att ta tag i. 

Ja, låtarna. Låt se här... Det har blivit en del Mumford and Sons men där är ju du Johanna kanske mest välorienterad av oss alla så jag tar mig utanför den sfären. Dessa låtar har nog toppar nog min octoberlista:

The Sun - The naked and the Famous (Kolla videon. It's sassy)

Thirteen Thirty-Five - Dillion

Hey Ladies - Zebra Katz (Fortfarande...)

Spleen United - Spleen united

One hit - The knife

What's happening with you and him - Ane Brun (och varenda låt på det albumet! Dör. Tack Sofia!)

Det är inte låtar som får en att hoppa av glädje kanske. Men så är det nog så med mig och musik. Det är genom den som relativt glada jag lever ut min melankoli.Vi borde sammanställa en lista à fem låtar varje månad!!

Igår hade jag det ganska trist. Men detta var kul.

The Teaser

The Pleaser

The shocker

The Rocker

The Spocker

The Show-stopper

Story of my life osv.

Torsdagmorgon. Cyklar iväg mot skolan, unfashionably in time for once. Upptäcker halvvägs att jag glömt ta mina morgontabletter, svär, vänder, cyklar hem och tar mina tabletter och cyklar iväg igen. 10.17 ställer jag cykeln längst ner för backen nedanför universitetshuset, pallade inte den backen just igår, och traskar in genom den stora porten. Ingen av de 7 skyltar om vaccinations och hälso-jag-vet-inte-vad på vägen upp för trappan får mig att inse att något inte är som det ska. Jag öppnar dörren till sal X. I raderna närmast dörren sitter pensionärer. "Just det, det är ju trots allt gästföreläsare." tänker jag och går in och stänger dörren bakom mig. Plötsligt inser jag att ingen av de 300 personer i salen är någon jag känner, alla över 50 år. Just det. Ekonomikum var det. Helvete. Cyklar dit, glider in klockan 10.31 och känslan inom mig är bara:
"Det går bra nu."

Bland isar och glasiärer.

Igår var jag på mitterminsfest med programföreningen. Det var tema FN gone wild. Ja, classic Pol kand osv. Myten om sig själv, jag, vet jag.

Jag var som vanligt i utklädnadsomständigheter en av dem som gått mest all in. Åh Linn. Jag skulle representera Nordpolen och satsade på tema 'varmt' i pälsmössa, pälsjacka, långkalsonger, lejontofflor och solbriller till det förmodade bländade ljuset. Jag ska inte sticka under stol med att det såsmåningom blev lite varmt på dansgolvet, men det var det värt.

Jag misstogs av flera för att vara en rysk lyxhora men vad de inte insåg var att vad som skiljde mig från en rysk lyxhora och en nordpolsk sådan var långkalsongerna. Ryska horor, till skillnad från nordpolska behöver inte långkalsonger när de jobbar.

Nu ska jag på föreläsning. Hejdå kompisar!

Lyzzna på rap, yo

För ca en vecka sedan pungade jag ut 150 kronor för nästkommande veckas Icona Pop-koncert. Nu hittar jag inte biljettfanskapet. Fuck my life. Jag orkar inte leta.

Måste läsa om 1880-talets tullstrid. Den är JÄTTEbetydande för den svenska politiken och framväxten av partiverksameten, tydligen. Pass på liksom.

Jag vill bara läsa färdigt boken, ta mina jävla prover. Sen väntar krismöte med Familjen.

Alltså min blogg nuförtiden. Är det är slutet?

Så

Jag sitter nu vid mitt skrivbord framför min lila vägg i mitt nya rum. Möbler har kommit på plats, ikeabesök har bockats av, mor och far har varit här, gardinstänger och tavlor har spikats upp. Jag har hittat hem. Det är nice. Jag trivs här på Levertinsgatan, där jag numer är bosatt, till och med enligt skatteverket.

I fredags var det korridorsfest och igår var det inflyttningsfest. Pluggeriet har åsidosatts lite grand. Men nu, nu ska jag tebax till business. Svensk politisk historia, here i come.  

Cutcut

Josefin tvingade mig till en bild på min nya haircut. Räddar mig själv och min skräck inför att ta egobilder med instagram och ett redigt filter. Den blev ganska kort, frisyren. Men jag tycker det blev okej ändå.  

Den man trodde hade gett en sitt hjärta...

Copy-paste från 15:e maj? Abdour, jag trodde jag betydde mer än så för dig?!

Helgens hattrullande

Ja, ni fick ju inte mer från min födelsedag där va, men den fortskred i korta drag så middag hos mig, illamående på Signes toalettgolv (Snus suger balle), återhämtning, dansande på ÖGs och sen (WHYY?!) dansande i den obehagligt bländande dimman på Birger Jarls, Uppsalas värre version av Lipz.

Igår var det flyttning och damsupé på schemat. Att få in alla möblerna gick snabbt och smidigt och Tobias är officielt inflyttad på levertinsgatan. Kvällens damsupé var fylld med östrogen, sjungande, viftande med servietter och serverande av män i nakna överkroppar. Det var jättetrevligt, jag hade skitkul, men PK-hjärtat i mig kan inte låta bli att bli lite trött på hetronorm-grabbiga-grabbar-och-brudiga-brudar-frosseriet, som en sådan här tillställning bjuder på.

Oh well, idag boorde jag kaaanske ta tag i några av de där 100tals sidorna jag aldrig ens överblickade inför förra veckans seminarium för att ligga lite mer i fas för framtida helveten.

Over and out mother fuckers.
Keep it real.

Min födelsedag so far, episode 2

Jag har nu haft förseminarium och jag har bjudits på brutal asiatbuffé av min Uppsalafamilj, Jesper och Lukas. Det smakade NICE. Nästan hela seminariegruppen klämdes in vid ett bord och vi trivdes. Jag har också hämtat ut mammas brev på posten. Mamma är ju övertygad att man, precis som i 10-årsåldern, anser kvantitet gå före kvalitet i presentväg och tycker att man "måste ju få något att öppna på självaste födelsedagen!" Därmed innehöll hennes paket inte mindre än 4 paket. Jag fick ett halsband, duschgrejer, te och de alltid obligatoriska strumporna. Tack mor (och far som alltid står med på kortet men som med säkerhet inte ens vet att något paket skickats). De kommer mer har de sagt. Tack.

Nu är det lite pausvila. Det är fan också nice. Funderar på att gå till systemet och köpa ett fulvin för att vaska. Hehehehehehe

My birthday so far, episode 1

Börjar födelsedagen med brutal morgonförlamning. Hör alarmet och kan inte röra på något annat än ena ögat i vad som känns som 15 men snarare handlar om 4 långa minuter. Det måste sluta hända!!! This Will be à Nice one.

El och sånt

Jävlar vilket trevlig kille jag just fick prata med på vattenfall! Han var så ärligt snäll, så hjälpsam, så pedagogisk och norrländsk att jag nästan blev kär. Nu har jag tecknat elnätsavtal för den nya lägenheten  så från och med imorgon har vi el och i början på nästa vecka ska vi teckna ett avtal med en elleverantör. För det är tydligen två olika saker. (Det där var kanske mest riktat till dig, Tobbe)

För ja, jag är alone in the room och dansar naken så fort jag kommer innanför dörren. Jag saknar Tobbe, men då den svinkoppsfria Tobbe som är snygg och glad och inte liika mycket den svinkoppigga, deprimerade stackarns som ligger som en klubbad säl i sängen bara äter flytande föda och kollar på Grey's anatomy varje gång man kommer innanför dörren. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får tillbaka den andra Tobbe snart.

I övrigt här i Uppsala rullar life på. En ny kurs är påbörjad, statsmaktens strukturer och jag an säga som så att den är rätt trist. Det är statsskick, konstitutioner, författningsdomstolar och svensk politisk historia osv, osv, osv.

Har börjat hitta fina vänner. I natt kl. 03.00 fick jag ett samtal från Lukas och Jesper som satt fulla like kastruller i en hiss. Tack för den.

Idag är det kanelbullens dag, imorgon fyller jag år, på lördag ska vi flytta och jag ska på damsupé. Däremellan ska jag plugga. Det ordnar sig.

Ska bli bättre på det här nu.

Pusshej

Försöker plugga

Att sitta och hångla och åma sig på bibliotelet? Någon JÄVLA måtta får det fan vara?? Jävla jurister. Alltid jurister.

Förändring

Tan har färgat håret igen. Grönt

Tha bitch

Sitter och läser lite PM inför förmiddagens opponering. Jag är fan bäst. Nej, det är Igor, den jag ska opponera på, men det är nog bra för annars hade jag fan varit SÅGEN!

Kaffekaoset

Nu har jag fan, vid olika tillfällen lyckats spilla kaffe på mina egna två böcker som jag alldeles innan idag skulle kunna sålts som nya och den bok jag lånat från biblioteket. Dessutom har jag intorkat kaffe över hela händerna, kinden och tröjan samt min scarf. Den här läckande jävla termomuggen is killing me.

Nu ska jag skriva klart mitt PM. Det ska rocka fett.

Eventuellt.

Well, hej

Jag tänker låta bli ursäkterna, låtsas som ingenting och börja om på ny kula.

Hej bloggen.

Första tentan är överlevd. Det kändes okej, frågorna var relativt snälla och jag anser mig ha fått ner en och annan halvgenomtänkt tanke som förhoppningsvis kan ge mig poäng nog till ett godkänd. Gör det inte det så finns det fler chanser. Och så vidare.

Idag och imorgon är det PM-skrivning som står på schemat och jag bestämde ämne för en halvtimme sedan har skrivit en inledning sedan dess och tycker mig nu ha förtjänat min första paus. Jag kan säga såpass mycket att ett visst gammalt projektarbete på sissådär 44 sidor har grävts fram ur arkivet och förhoppningsvis ska ge mig en och annan hjälp på traven. Den franska liberala regeringens paradoxala användande av Roussaus positiva frihetsbegrepp. SARKAN HUR TÄNKTE DU DÄR?

Ja, anledningen till att jag inte bloggat är inte bara, som om det inte vore skäl nog, att jag helt enkelt inte haft tid men för att jag velat bespara er mina tankar som enbert och uteslutanda handlat om politiskt fucking teori.

Nåväl. Back to business. Stavade jag rätt den här gången? Det är fan helt otroligt.

Tack Mumford förresten för den nya skivan.

Ett stycke lugn stund

Ahhh. Jag har pluggat och pluggat och pluggat. Machiavelli, Hobbes, Locke, Rousseau, Burke, Pateman osvosv. Kontaktsteoretiker, furstendömen, demokrati och sexuella kontrakt. Jag ska bespara er ty ni lär inte bry er. Jag förstår er.

Oh well. Seminarie 2 är genomlidet och veckan är över. Pust, stånk, stön. Idag tänker jag såldes inte läsa en sida. Då kommer plötsligt följdfrågan. Vad gör man nu?

Ikväll vankas reccegasque på många nationer. Jag ska inte gå. Det bara blev så. Kanske ska på Lisas "ogasque" istället vilket innebär dricka öl (nåja, se på) ur burk i fula kläder i ett korridorsrum i flogsta. Inte illa det heller för att sedan gå på släppen med casual kläder och känna sig mallplacerad bland alla kostymer och knälånga klänningar. I mitt sällskap hoppas jag till minstingen få Jesper, han är nice.

Nej, vet ni vad jag just kom på att jag ska göra. JAG SKA RAGGA OHÄMMAT!

Ge mig mer

Josefin, den frekventare bloggaren av oss, påpekade just mitt obloggande. This true, my lord, jag har inte bloggat så bra lately. Det är för att jag har pluggat. Faktiskt. Det är mycket. Men life känns bättre än det gjorde i onsdags. Första seminariet gick okej. Jag var inte den som sken starkast just i fredags ty jag hade helt enkelt inte läst allt, jag hade inte 100% koll på läget. Men jag hoppas på bättringar denna veckan. Nu vet jag vad som krävs, jag vet lite bättre hur jag ska lägga upp mitt pluggande osv osv.

I detta nu sitter jag här istället för att ta mig an ett nytt kapitel i Machiavellis Fursten. Den är faktiskt ganska underhållande läsning. Sen väntar lite Hobbes, Locke, Rousseau, Burke, Wollenstonecraft, Habernas, Pateman, Tralaus och Nordin och herregud jag måste verkligen sluta blogga nu..

Life and stuff and shit

Måndag morgon, första föreläsningen. Sätter standarden. Skolkar halva föreläsningen.

Det var inte meningen dock. Vad vi trodde var slutet på föreläsningen visade sig vara en bensträckare innan nästa förläsare skulle upp på scenen. Så vi gick till Gabriella och drack kaffe. Vi gamla stenåldrare. Vi co0lingar.

Måndag eftermiddag, 2,5 förläsning senare och efter avslutat skoldag. Paniken, bitterheten, ångesten. Sjukt intressanta föreläsare, kul ämne, kul grupp, nice stad, allt, allt, allt. Men. så. jävla. övermännsligt supermongo mycket fittlitteratur att läsa och förståååå. En platonbok, två hela kursböcker, utdrag ur antologin, lite gamla testamentet samt diversebilagor ska inte bara läsas igenom utan ingående förstås för att tas upp i frågor och "disputationer" på fredag. Frågor innihelvete invecklade, ingående och svåra. Bena ut vad platon och aristan verkligen menade med sina dialoger och monologer de skrev för de sissådär 2500 år sedan. Skjut mig. Jag har redan varit nära själv flertalet gånger. 

Innan allt ska läsas ska allt införskaffas utan att ruinera plånboken. En utmaning som inte är att förminska när vi snackar om Uppsalas dyraste enskilda kurs litteraturmässigt. Besök på några 4-5 bibliotek och ett par bokhandlar senare har jag i alla fall de böcker jag behöver framför mig. Lite krigande med kopieringsapparater, öppettider och annan byråkratisk jävlighet att ta sig över och ett förödande långt besök på ÖGs välkomstmiddag för vad jag trodde skulle bli en kort visit och lite gratis käk.

Sen gick jag ut igår. Bra tänkt. Hade trevligt som sällan med Tobbe "Full-lika-a-kastrull" Fredriksson, diverse Pol.kandare och supertrevliga kräftor, Mys-Martin inte minst. (No juicy bussiness, bara ett nice smeknamn) Men kvalitetstiden jag missade med Platon, Sokrates och Thrasymachos igår blev något jag inte kommer ha chansen att ta igen.

Nu har jag pluggat, genomgått mitt första pluggångetlip och lugnat ner mig igen. Faktum kvarstår; Jag kommer inte hinna ta mig igenom en fjärdedel av litteraturen och smart kunna kommentera den till på fredag men jag får ta det. Ångest och vånda. 

Jag kanske inte är bra nog. Jag har inte sorterat bort den möjligheten men jag vägrar tro det på riktigt. 

Pluggpausen måste avslutas. Nåväl, Aquino, vad sa vi nu om det rättfärdiga kriget? Gå in i Nordkorea tycker du? Vi kollar väl närmre på det där då.

Tack för er förståelse. Jag ska vara nice and glad i nästa inlägg. Promise. 

The end of the beginning

Efter ca 2 timmars sömn är jag nu, minst sagt lätt trött. 05.30 var klockan imorse när jag med steg in genom lägenhetsdörren med Jespers lejonslips, i sann firmafestanda, ännu placerad på huvudet. Igår vankades reccegasque, avslutningen på insparksveckan. Vi var ca 600 uppklädda personer i klänning och kostymer som delade en 3-rättersmåltid i den stora salen på Östgöta nation. Att jag skulle lyckas känna mig både snygg och fräsh efter att ha, bara några timmar tidigare, svettats och rullat i lera i regnet var något jag inte vågat tro på. Det var samtliga reccar, faddrar, metafaddrar (föra årets faddrar till faddrarna), det var masterstudenter och allt som ryms inom ramen för UPS-förening. Det sjöngs, om än inte i samma utsträckning som på sexan, diverse visor om feta fransyskor, punchinmundigande och framtida bravader och misslyckanden. Allt på rim, alltid på rim. Det var trevligt som attan och på alla sätt en eminent avslutning på den roliga, emellanåt påfrestande, insparksveckan.

Efter gasquen var det mingel och dansande tills östgöta stängde varpå vi tog oss vidare till Västgöta nation för dansband (!). Nog för att det kan vara käckt att för omväxlingens skull dansa till L-o-uise, bandbandsversionen av Håkan Hellström-låtar och liknande dängor men jag ställer mig fortfarande skeptiskt till det hela. Inte bara på grund av faktumet att det spelades dansband på, vad jag innan tyckt verkat vara en av Uppsalas bästa nationsklubbar, men framför allt för att jag torde vara den enda som faktiskt insåg att de inte ens sjöng eller spelade speciellt bra!

Kvällen avslutades på bästa sätt på Max med en cheese, Linns special-blizzer och alldeles för många pommes frites från "pommes frites-fonden". Lukas [Ljyuokass], finlandsvenskan, en legendar utan dess like. <3

Det är nu över och det är honest to God lite trist men mest skönt som fan. På måndag kl. 8.15 sätter det igång. Time the to get reel.

God natt

Nu och innan

Alrgiiiiiight. It's been a while. Jag har insparkats och åter insparkats. I måndags var jag på en sexa i Altuna byggdegård. Det var samtliga ca 150 polkandare + faddrar, det var spex och det var skålande. Jag han prata sammanlagt kanske 5 minuter under den 3 timmar långa sittningen med de jag satt med. Därimellan var det bordsskål, under-bordet-skål, stå-på-stolarna-skål, springa-runt-salen-skål och tjuvskål. Det var stenåldersskål, hippie-skål, och alla olika gruppers-skål. Det var stockholmsskål och norrlandsskål och det var förra årets insparkgrupperskål bland faddrarna. Detta var som hans med emellan de 9 spexen som skulle utspelas och alltemellan detta hade man tur om man fick i sig maten. Därefter var det dans och mingel och lek och tjoande. Allt som allt var det helt galet och sjukt roligt. När klockan var efter 4 lyckades jag somna på den 1.5 meter tjocka liggunderlaget i den lilla källarsalen där vi låg samtliga som packade (i dubbel bemärkelse) sillar. It was crazy.

Tobbes ankomst var väntad och uppskattad. Idag tog vi gemensam powernap. Det var så nice.

Igår var det pubrunda, också väldigt kul och jag träffade på en jurist från Trollhättan som också insparkades. Plötsligt kändes det skitkul att träffa någon från trakten och vi talade gemensamma bekanta, dryga stockholmare, lipz, och erfarenheter genom flera nationer.

Idag väntar mellanstadiediskot och 90-talstemat och jag har laddat upp med läpparna of doom. Med mitt lilaaktiga läppstift har jag försökt mig på en tun läppennarand längst konturerna. Detta har jag ackpanjerat med en kanske inte perfekt outfit men väl de obligatoriska två slingorna i luggen. I look fly.

TakfesT

Ey bloggen.

Igår var en bättre dag ändå. Jag tar mig igenom det här. Takfesten vaar allra mest väldigt rolig. Sovjetgruppen utförde KGB-avrättning på faddrar som under förra året gjort sig skyldiga till diverse hyss proletariatets beskyddare inte kunde acceptera. Därefter ställde vi oss ca 200 pers och skrek ut de obligatoriska Flogsta-vrålet kl. 22.00 som studenterna vanligtvis gör för att skrika ut sin tentaångest. Vi motiverade det denna gången med ångesten som uppstår av att bara infinna sig i Uppsalas största studentgetto. Jag hade kul förutom då jag insåg varför jag emellanåt inte hade kul. Jag insåg att det var för att jag var bitter. Alkohol är inte viktigt men insparken innebär alkohol 7 dagar i veckan och jag kan inte, kommer inte kunna. Då blev jag bitter över det, bitter över en fittlever som inte levererar. Sen sköt jag bort de tankarna och hade roligt resten av kvällen.

Imorgon väntar Altuna bygdegård, sexa, spex och övernattning. Det talas om dekadens på högsta nivå. Jag ska vila upp mig och funderar på att kanske, kanske, som ett undantags fall ta mig två öl och försöka att inte få ångest över det. YOLO osv, men jag ska sova på saken.

Puss

TPL

Asså igår. Det var inget fel på igår. Igår var trevligt. Alla var trevliga och drägliga, jag hade liksom kul emellanåt osvosv. Men jag ska vara ärlig. När jag kom hem på kvällen kände jag bara hur jag inte pallar insparken. Den känns mest om ett nödvändigt ont. Jag tycker inte det är kul med fest 7 dagar i veckan med folk jag inte känner. Jag vill tycka det men jag tycker inte det. Jag vet att allt är frivilligt men jag vill ju liksom lära känna alla och inte vara den som kommer första dagen i skolan när alla redan är bästisar och bundis. Alla pratar om insparksveckan som något av de roligaste som hänt dem tillsammans med valborg osvosv. Men. Nej.

Oh well. En dag av 7 avklarade. Det känns typ som jag har pms fast jag inte har det. TPL, liksom. Det ska man ju inte vara nu. Men det blir nog bra. Jag hade velat ha alla er här bara... Snart kommer Tobbe. FÖR HAN KOM IIIIIIIIIIIIIN!

Yabadaba.....do

Har förövrigt just klippt till min stenåldersmänniska-outfitt som jag förväntas ha på mig hela veckan. Lookin forward...

Klasskompizar

Jag sätter mig bredvid någon lagom beige brud som ser trevlig ut hälsar och får reda på att hon heter Amanda. Hon börjar ta upp böcker och det första hon frågar mig är om jag tror att det kommer vara okej att hon har förra årets utgåva av en av böckerna. Jag skrockar fram att jag inte vet riktigt eftersom jag inte införskaffat min studentlitteratur. Han börjar prata om hur viktigt det är att man är förberedd, att hon valde bort att sommarjobba så hon kunde stanna hemma över sommaren och läsa sin litteratur. Sedan frågar hon: "Hur många språk kan du?" och kollar intensivt på mig. Jag svär i mitt huvud och tänkte att det är 100 gånger värre än jag någonsin vågat föreställa mig. Själv kunde hon svenska, engelska, franska och lite kinesiska. Hon la böckerna i ordning, och rättade otaliga gånger frenetiskt till sina böcker emellan att hon gjorde Amanda <3 Pol. kand mellan sina anteckningar hon förde under rektorns presentation. Jag gick från att ha lätt ångest över att knappt ögnat igenom litteraturlistan, till att fundera på om hon försökte utföra ett psykologiskt experiment på oss andra till att tycka uppriktigt synd om Amanda. Tjejen verkade inte frisk.

Hon var fejk. Hon tillsammans med de tre killarna framför mig som satt och drack öl och high fivade, tjejen var mobiltelefon ringde högt i flera minuter 2 gånger och diverse andra faddrar strategiskt utplacerade i rummet för att skrämma slag på oss. Hela mitt första intryck var fejk och jag tvingades bilda en ny uppfattning om mina verkliga klasskamrater lite senare. De verkar som folk mest faktiskt.

Pain

Om en timma ska jag befinna mig på universitetshusets sal X. Vad ska man ta på sig? Hur ska jag bete mig? Vem kommer jag sitta bredvid. Alla säger att den man sitter brevid första dagen är den man kommer hänga med resten av tiden, så jag måste ju välja med OMSORG.

Jag vill hellre vara artsy fartsy i London och gå på Damien Hirst och Mr Brainwash's utställningar. Men nehneh. Jag ska ta mig igenom detta nu.

Först tandborstning. Åh, mina vänner. Wish me luck!

Sugen, avsugen osv

Är så in i helvetesjävlafittsugen på någon typ av choklad. Men nej. Jag ska ha karaktär. Så jag blir smal. Så jag får ligga. För så är det ju.

Börjar bli lite nervig för insparken. Lite nervig för alla politiska skämten.

TOBBE KAN DU INTE KOMMA NU ÄR JAG ÄR RÄÄÄDD.

Fittele2

Kära Tele2. Nog för att vi har flörtat ett tag men jag har idag börjat betvivla det faktum att det skulle kunna bli något mellan oss två. Skulle vi verkligen funka tillsammans?

Till er kära vänner kan jag berätta varför. Tele2s studentabonnemang går inte att skaffa i Tele2s butiker. Tele2 studentabonnemang kan man bara skaffa när man fått mecenatkortet, som kommer i september. Jag kom runt det, like a boss, och skaffade mig ett konto på mecenat. Tele2s studentabonnemang kan man skaffa på mecenats hemsida. Där fyller man i sina personuppgifter och så skickas allting till ens folkbokföringsadress. Jag ringer Tele2 för att jag inte vill ha telefonen till min folkbokföringsadress utan till den tillfälliga adressen jag bor på. DÅ KAN INTE DEN INKOMPETENTA JÄVELN I TELEFON LÖSA DET OCH JAG VILL DÖÖÖDA HENNEEE!

Så mina vänner. Ska man då verkligen ingå ett 24-månaders partnerskap med Tele2?

Jag hade gärna gjort det med Telia bara det att jag sparar sissådär 150 kronor i månaden.......

2740? 3184? 8371? 0674?

Jag kommer fram till bankomaten för att ta ut de 700 kronor jag förväntas lämna in till UPS (Uppsala Politices Studerande) för inspark och medlemsskap. Plötsligt händer det. Jag minns inte koden. Den är borta. Som jag skrattat Johanna, när du berättat att de hänt dig, och tänkt att "fan va dum man måste vara". Men nu förstår jag. Det är blankt. Borta. Nordea säger till mig att jag kan få koden i brevlådan imorgon. Nu måste jag alltså gå tillbaka in till insparkgeneralerna och förklara min lilla situation. Good first impression. De måste tro att jag är typ SJUKT disträ liksom....

Yoyoyoyoyo

Jag kom in i lägenheten, stälde ifrån mig väskan och konstaterade att här bor jag. "Jaha, vad gör jag nu?" var det enda som snurrade i mitt huvud samtidigt som jag gick sissådär fem varv runt rummet. Jag bestämde mig för att ringa Tobias, reda ut mina tankar och komma till ro.

När lugnet var återställt och situationen under kontroll tog jag mig slutligen ut genom dörren för att möta stan. Jag gick till nationen, skrev in mig och hälsade på de supertrevliga människorna som tyckte att det var ååå så roligt att träffa mig som "recce" (=förstaårselev). Jag han fråga och få förklarat ca 3 gånger åt vilket håll jag skulle gå 100 meter för att komma till en ica-butik innan jag trots det gick åt fel håll, handlade och kom hem. Köket blev invigt med en vegetarisk lasagne. Den blev god, trots att jag köpte tomatsås ("passerade(?!) tomater") istället för hela tomater, kletade ner hela köket och upptäckte, efter att lasagnen varit inne i 25 av 30 minuter, att jag inte satt på ugnen ordentligt. Det där med matlagning kan förbättras. En dag i framtiden kommer även jag att ha lagat en måltid utan att köket ser ut som Hiroshima för 65 år sedan.

Nåväl. Nu ska jag göra kväll, förhoppningsvis få mig lite nattssömn. Imorgon väntar registering och på kvällen kommer papsen och packningen.

Pusshej!

Tan.

Motvilligt kommer jag in i köket genom min dörr som redan stog på glänt och får syn på min nya "flatmate". En ganska kort och satt, ung man med snusnäsduk knuten runt huvudet. Han tittar inte helt frivilligt åt mitt håll från den färdiga felix-pajen han just är påväg att stoppa in i micron. Jag sträcker fram min hand och får ur mig:
"Hej, det är jag som är Linn och ska bo här i sissådär 1,5 månad framöver."
Han tar min hand. Nickar som svar.
Jag backar långsamt och är precis påväg ut genom dörren när han klämmer ur sig:
"Jag brukar kallas Tan."
"Tan?!" utbrister jag frågande.
"Tan," konstaterar han myndigt, "T-a-n."
"Jaha......trevligt och träffas" mumlar jag försvinner in tillbaka i mitt rum och stänger dörren. Uppdrag undvikning är påbörjat. Jag är på plats.

Åh, Uppsala

Väskan och lådorna är packade. Tåget går om drygt en timma. Uppsala, lägenheten på rundelsgränd, inspark och sedan tre års studier väntar mig.

3 år är en evighet. 3 år är gymnasiet. Den tönten som började på gymnasiet för fyra år sedan är inte mycket samma som den som tog studenten förra året och ännu mer olik den jag är idag. Vem är jag om 3 år. Alla ni, mina bästa älskade vänner är personer jag kännt i max 3 år ibland 1.5. Kommer jag kunna hitta fler sånna där?

Ja, jag är lite nervös. Samtidigt råder ingen tvekan om att jag vill göra just precis det här nu, även om en våg av London-tillbakalängtan har sköljt över mig, såhär 8 månader senare.

Om 5,5 timma är jag framme. Åhåhåhåhåhå. Jag pallar inte.

Plötsligt händer det..

Man sticker ännu en gång, med en uns av tro och hopp, in laddaren i uttaget. Det händer. Den röda lampan tänds och laddningen är ett faktum. Önskar, önskar, önskar att jag hade gjort det närmaren en bekvämare plats like soffan men jag är dömd till de höga stolarna i köket. Jag vågar inte ta ut laddaren innan min flytt.

Om exakt två dygn befinner jag mig troligtvis i mitt lilla rum på rundelsgränd, med ganska stor säkerhet i Uppsala city. Nerverna börjar stämma in. Kommer folk vara snälla? Kommer de vara för pretto? Kommer jag palla plugget? Hur ont kommer det göra när jag går in i väggen. Att jag gör det har jag redan räknat med.

Likt Johanna råkade jag ut för en lite fadäs med bilen häromnatten. Klockan var dryga 01.30 och jag skulle just ta mig ur den lilla återvändsgata Matilda vita villa ligger placerad på. Efter ett misslyckat försök att vända kolossen till Saab jag brukar rulla i bestämde jag mig för att, med den dåliga sikt natten hade att bjuda istället backa. Jag vrider, tvärtemot vad man lärt sig att inte göra frenetiskt på ratten i jakt på en rak färdriktning samtidigt som jag har ett lätt men konstant tryck på gaspedalen.KkkttrrSSsKktrRRRrsk. Jag trodde, kanske önsketrodde att det var busken men av skrporna på bilen att läsa, var nog trots allt var stenmuren strax brevid jag skrapade. Den bakra sidskärmen på höger sida behöver troligtvis tas bort och lackeras om. Pappa beräknar självrisken till 3000 kronor. Mina föräldrar verkar - Gud i himelen lär undra varför - ha förlåtelse och mercy att ge mig. Jag lägger undan till den dag fakturan kommer.

Dagens stora 2

Idag har jag:
- jobbat min sista dag på Hamnkrogen. ÅÅÅÅÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅH!
- tagit steget in i Twittervärlden. It was about time. Jag är taggad.

Hej alla vänner och alla som jag känner.

Jag bloggar dåligt. Jag ska bli bättre. Grejen är bara den att när man inte bloggar så ofta så har man plötsligt så mycket att ta igen nästa gång att det bara känns jobbigt för att man vet att man inte kan skriva ett bra inlägg utan bara ett sånt där jobbigt kortfattat inlägg som inte är roligt att läsa istället för de goa små kuriosa-inläggen om allt och inget som bara tillkommen en sån där fett tråkig dag när man liksom inte har annat att göra en att vända sig till sin då enda existerande trogna vän; BLOGGEN. 

Men men. Idag har jag varit hos tandhygienisten. Åååååhhh, det äär så obehagligt när de petar med den där vassa, hårda, spetsiga redskapet för att få bort all tandsten. Då ryser jag oavbrutet. Hon sa annars att det såg bra ut, att jag skulle använda tandtråd, borsta visdomständerna osv. Ja, det ska jag osv, osv.

Sen hjälper jag mamma med glajor. Sicket livsval alltså. Det är valet av universitetsutbildning och nästa stora val i livet är det om bågar. Man vill ju att de ska vara speciella men ändå casual. Man vill ju att de ska vara SPESUAL.

Jag kollar på mobil också. Ska ju likt flera av mina kompanjoner levla upp till en smartphone. Kom på mig själv med att använda mig av de orden till den snygge wt-tatuerade killen i teliabutiken idag:"levla upp till en smartphone." Cash, Linn.

Åh, vad mycket jag hade att bjuda på idag. Nu ska jag sova. Imorgon kanske, kanske jag ska ta tag i allt det där jag skulle göra i måndags, tisdags, idag, allt det där abstrakta flytta-och-börja-på-universitets-förberedelserna som bara ligger som en lätt liten ångeskallande moln långt borta i horrisonten, allt det där kanske jag tar tag i imorgon. Men först måste jag ju sova ut. Få mina 11 timmars sömn jag de senaste veckorna behövt för att vara människa.

osvosv

Festivalhoran slår till igen

Helgen på WOW var fet. Lägenheten Sandra hade fixat var skitfin gav oss behövlig sömn mellan tiden som annars spenderades till fullo på festivalområdet. Den enorma buffen med veggomat som bjöds funktionärerna smakade underbart även om funkisheten i sig är något jag nog gjort för sista gången på festival, det bliir liksom inte samma sak med krav och förväntningar på en. Jag är dock glad att jag gjorde det denna gången, annars hade nog sommarens för mig andra festival inte blivit av.

Koncertmässigt var Laleh som vanligt charmigt oförutsägbar. Bon Iver och Florence bjöd på sångröster bortom mänskligt förstånd. First Aid Kit lockade nästan fram en tår hos mig och Miike Snow bjöd på festivalens snyggaste koncert och insikt om att jag måste lyssna meeer på just honom. Det enda jag med stor sorg missade var Ane Brun.

Bästa koncertupplevelsen måste jag ändå ge det till Kraftwerk! Så jäääävla mäktiga! 3D-effekten var liksom inte så stor men det gjorde inget för Kraftwerk-effekten var enorm: Fyra gubbar blixtstilla i rutiga självlysande uniformer framför fyra synt/datorer som köttade ut ca 20 minuter långa låtar med en-ordslånga texter om tåg, autobahn, nummer, robotar och supermänniskor. Jag och Sandra stog bara och gapade i våra 3D-glajjor. 

Så tack och bock, WOW. Maybe I'll see you again!

I'm going WAY OUT WEST!

Tebax söndag.

Hejsålänge.

Den här fick mig att skratta.

http://www.youtube.com/watch?v=qBPepmR9kCQ&feature=player_embedded
Alltså. Så jävla töntig. Men kul.

Det ligger en hora under bilen

Vad bloggar man om när man bara är på jobbet hela tiden? Jo, jobbet!

Jag sätter mig ner på bänken brevid objektet, objektet som sitter och pratar högt som genom en gramofon med sina bordskamrater som lyssnar lika intresserat som, låt säga mig på en lektion med Gareth, och säger med min mest ironiska röst:
"Jag sätter mig här en stund och lyssnar eftersom du verkar berätta så otroligt intressanta saker."
Objeket läser som väntat inte av min ironi och ger mig följaktligen utläggningen om hur ordet hora har två innebörder: den om kvinnor som tar betalt för sex men också den som existerar i bilmekanikerspråket som den lilla vagnen de yrkesutövande använder när de liggandes på rygg rullar in under bilarna.
"Tack", säger jag, reser mig upp och fortsätter torka mina askfat.

Ah.

Sommartider heyhey

Det är nice i sommartider när man kan torka sina handdukar och lakan utomhus så att de luktar frisk sommardoft när man tar in dem.

Det är nice i sommartider när man kan gå ut och grilla och äta saftiga marinerade köttbitar. 

Det är nice i sommartider när doften från grillningen sätter sig i handdukarna som torkar i torkvindan och nästan gång man torkar ansikten i handdukten torkar sig i lukten av grillat kött. NOT.

Framtiden idag

"Kolla ut genom fönstret om några minuter ska ni få se något roligt." säger min far till oss - mig, min syster och mor som sitter framför teven i vardagsrummet när pappa just ska ut för att klippa gräsmattan (Ullrik, robotgräsklipparen, är för tillfället ur funktion. Skräll.)

Efter någon minut kollar vi, som vi blivit tillsagda, ut genom fönstret och får se honom ståendes med röjsågen i högsta hugg. Mamma öppnar altandörren för att fråga vad det fantastiska verkligen är och hinner inte öppna munnen innan pappa, glad som en unge som nyss fått en glass i handen, viftar med röjsågen och säger: "Kolla! Inga sladdar - ingenting!"

Mina damer och herrar: Denna trådlösa röjsågen är äntligen här!

GymnasTIIIIIIIIIIIK

Åhhhh vad jag gillar att den denna underbara sport. De är så braa! Jag skiter i om gymnasten är från USA, Ryssland, Kina eller Rumänien. Jag älskar att en fantisktsk utförd serie. Presistionen, amplituden, artisteriet och moment man trodde inte var fysisk omöjliga. Då ler jag, jag mår och fäller NÄSTAN en tår.

Dagarna som passerat

Hejhej!

Long time no see! Min datorladdare är paj men jag har lånat pappas för en lite update så ni vet vad som är out and about in VBG osv.

Fick mig ju en liten minisemester i Björke/Åsaka och kusten de två sommardagar som bjöds. Det var nice. Det var carpe-diem all day all night. Det var sommarnice och det var lungt så lungt. Min hy har gått från nyans död till nyans levande. Bekiniränder kan anas. Nöjd med det.

Jag har haft två hysteriska dagar på jobbet. Jag har tillsammans med mina arbetskamrater strax efterstängning igår kväll räddat ett liv på en pojk, hög som ett hus, som tyckte det var en bra idé att i sitt tillstånd hoppa i vattnet tjugo meter från pråmen. Detta var samma kväll som jag cyklar hem och träffar på en, troligtvis inte lika hög, men minst lika berusad liten gubbe i ett dike som inte kommer därifrån.

Idag har jag tagit hem jumbopriset på den årliga släktgolfen. Vi var ca 15 tappra deltagare som tog oss runt 18 hål i ett hällande regn badande i våra egna skor.

Idag behövde jag inte jobba. Det var nice. Nu är jag så trött så jag tror jag vill dö.

Bluessjuka och resfeber

Idag på jobbet var det Sven Zätterberg och the Rockarounds som stog för måndagsblusen. Det ni! Honom ska man tydligen känna till. 150 spänn skulle man punga ut för inträdet för att få avnjuta det hela. Idag var det uteslutande Tacomysarna, som jag valt att kalla den äldre medelåldersskaran som besöker pråmen, som närvarade. De dansade framför scenen och gjorde "en gång till ramsan" när bandet lekte färdiga. Då mina vänner, bjöd de på MER!

Nu är jag hemma, klockan är kvart i ett och jag väntar tålmodigt på att den avgörande delen av mig ska sätta igång med damsugningen. Imorgonbitti (runt 11) kommer mams och paps och då får det nog vara damsuget. Damsugningen var schemalagd imorse men då tog jag vardagsrummet och satte mig sedan för att spela Backpacker istället. Nöjd med det beslutet. 

Alltså Backpacker 3 in my <3. Igår vad jag och Johanna i Ulaanbaatar, Jekateringrad, Edinburgh, London, Manila osv. Idag har jag varit i Beirut, Accra och i Godthåb på Grönland. Vad väntar mig imorgon?!

Tumören

Oh hello!

Fallens levererar som väntat måttlig underhållning av stärkt wt-präglad karaktär. Igår en förfest, fest och en efterfest där jag kändes som den kanske mest otippade deltagaren. Idag inte så mycket mer än en knappa 45 minuter rumpskakandes inne på Lipz, lite stanhängande och kosan tillbaka mot vbg.

Jobbet var vad jobbet brukar var. Men jag börjar endå tycka att pråmen är helt OKEJ. Arbetskamraterna är dugliga och det äär väl ändå nice att ha ett utejobb och prata med människor mot att kanske ha ett mer enformigt jobb...

alltså vem bryr sig om den här jävla utläggningen. Jag ska berätta något ni kan suga ordentligt på. Jag tror jag har fått en hjärntumör. Idag när jag kommer till en korsning glömmer jag bort att det är högertrafik och är således påväg att svänga in på vänster körfält. Tur att det inte var en kotte ute och att Johanna satt där i bilen för att föra mig in på rätt står. Jag minns att jag tänkte: "Det här känns fel, men så är det ju." Detta kan väl inte vara tecken på annat än en hjärntumör, eller?

Dagens citat

"Det är allt lite flatdrag i dig."

Okej.

Onsdagsmorgon

Tänk er scenariot: Linn ligger och stensover i sin säng, spritt språngande naken i sin ensamhet, natten till ära. Väcks av mobilalarmet som av outgrundlig anledning ligger placerat på kudden brevid denna morgon. Yrvaket flänger hon med armarna för att få tyst på oljudet och lyckas följaktningsvis drämma ner åbäket bakom sängen. Förtvivlat inser hon att hon inte kommer få tag i mobilen bara genom att sträcka ner handen bakom sängkarmen utan tvingas försöka åla sig runt långsidan på sängen. Väl halvägs med benen kvar i sängen och huvudet under inser hon att mobilen placerat sig själv, med sin stigande ringsingnal som nu nått en tondövande decibel, nästan längst in under den 1.20 meter breda sängen. Linn gör ett försök att slingra sig bara lite längre ner under sängen men tyngdlagen bekräftar sitt faktum och Linn med täcke drämmer ner i golvet. Linn får tag i sin mobil och stänger av alarmet.

Tänk er nu att det är sant och det var precis vad som hände denna morgon. Då förstår ni hur nöjd Linn är med livet idag.

God förmiddag.

I'm fucking cute

Har lyckats med bedriften att skaffa mig någonslags ögoninflammation tror jag. När jag vaknat på morgonen de två senaste dagarna har jag haft en massa var längst hela ögonfransraden. Jag har således idag vandrat runt på jobbet i rödsprängda osminkade ögon och sett ut som en drogad/dödssjuk jävel.

Det har varit så många danskar idag. Jag vill förstå men jag fattar inte. Jag FATTAR INTE vad de säger. Åh. Bland annat ett stort gäng danska sjömän i "högre övre medelåldern" som inte fattade att deras tid som söta-ligga-runt-matroser var över och flörtade hejdlöst med mig och övrig kvinnlig personal, och det redan innan de fått in både en och två för många Guiness. VAD FAN TROR DU DIN JÄVLA GUBBJÄVEL?! hade jag lust att säga. Men det sa jag ju förstås inte.

Har fått brev från Uppsala. Utbildningsplan, kursplan för Statskunskap A, Insparksschema osvosv. Lite taggad blir man ändå. Det blir man.

Nu ska jag nog sova. Pusshej

Tjabbalabba bloggen!

Det var inte igår! Det var ju i tisdags. Men nu är jag TEBAX.

Konktraktet är skrivit antagningen är biff. Det är officielt; det blir Uppsala till hösten. Eftersom jag fått rummet via Uplandsnation så är det där jag i alla fall under första tiden kommer vara medlem. Uplands nation är en medelstor nation. Var för i tiden svartrockarnas nation och numera kanske refererad till som nerdarnas. Det blir fint.

I övrigt jobbas det. Såg fram emot att nästa vecka bara ha 2 pass. Nu har jag plötsligt 4. Menmen. Jag hade för mig att jag hade mer spännande att berätta. Men jag är bara hungrig. Ska äta keso nu. Hejhej!

Pennsylvania, Tennassee

Ah. Mitt dygn är så jävla fucked up. Vill skylla på mina arbetstider. Jag snittar 3 arbetsdagar i veckan. Jag väljer att göra det i alla fall. Räknar man arbetsvecka är den full i alla fall. Nu borde jag liksom sova eftersom jag ska upp och till Uppsala imorgonbitti. Men neeh. Det vill sig inte. Istället är jag fördömd till att spela Usa:s-stater-spelet. Jag är en jävel på det där snart.  

Tv-bloggarn

Jag pallar inte när jag råkar efter Aktuellt hamna framför sporten och ser krönikören Jonas Karlsson, SÅ JÄVLA SERIÖST debatterat för hur Svenska Olympiska Kommitén har ratat en rad duktiga idrottare i OS-truppen. Han argumenterar snabbt, hårt och målinriktat.Han kanske har fog för vad han säger men hur orkar man ta sig själv så seriöst när det handlar om sport? Sport är lek! Sport är hobby. Chilla kompis.

Min åsikt är att vi sparar de pengarna och satsar på ungdomsidrott för folkhälsans skull. Om någon undrade om den.

Ett blogginlägg

Godkväll. Nu kommer ett sånt där blogginlägg om allt och inget. Varsegoda.

Idag har jag bokat resa till Uppsala/Stockholm. Jag ska alltså åka och skriva på kontraktet dagen innan jag får antagningsbeskedet om att jag kommer in. Känns jättebra. Men jag tänker så här. Kommer jag inte in, så får jag helt enkelt gå och dränka mig själv i Vänern.

Idag har jag jobbat. Det bjöds på musikunderhållning från the Booze Brothers. Varför har samtliga inbokade band på Hamnkrogen såpass tvivelaktiga namn? Det är en fråga jag ställer mig. Jag fick en kram från min arbetskamrat. Han jobbade inte, och var istället där och drack sig full, och tyckte att jag såg ut att behöva en kram, eftersom det var lite stressigt och så. När jag hade gjort två 8:or (!) vodka-cola istället för vodka-redbull osv. Ja, det behövde jag nog, svarade jag och sög in mig kramen som den enda manliga värme jag fått på väldigt, väldigt länga. Helvete, Linn. Helvete, Linn!

Sen cyklade jag hem. Snabbt som fan gick det.

The naked truth

Det här med drömmar har ju varit hett lately och jag hade sett fram emot att träffa er alla idag för att dela med mig av vad natten för mig hade att erbjuda. Som ofta ett inslag av sex/naket på ett totalt asexuellt sätt. Eftersom uppslutningen vid Svankila verkar bli liten får jag helt enkelt ta det här i alla fall, jag kan bara inte låta er gå utan denna pärla.

Platsen var mitt hus och the occation var en liten sleepover. Det var jag, det var Lollipod, på en madrass på golvet låg Oskar och i andra rum vill jag minnas att där fans Emma, flickan på Johanna och T-lish, alla dessa, likt min familj spelade dock en liten biroll i drömmen. När morgonen smög sig på, låg jag som vanligt kvar lite för länge för att snart inse att det är dags att gå upp. I mina underkläder kikar jag ut ur rummet för att fråga "Är alla redan färdi..." för att avbrytas i meningen när jag får syn på vad som står i centrum, huvudrollsinnehavaren i min dröm. Där står nämligen Sofia, rätt upp och ner och spritt språngande naken och hånskattar högt och gällt. Bilden av hennes vita nakna kropp sitter än i vaket tillstånd kvar på min näthinna. Det obehagliga skrattet som kom av hur hon ÄLSKADE att provocera med sin nakenhet och få resten, mig inte minst, som värd i huset där mina föräldrar och min bror var hemma, att känna sig ytterst obekväma. Leopold svimmade (!) och min far försökte diskret ta sig förbi stirrandes i golvet. Sofia njöt.

Nu måste jag iväg.

"Men Linn, det kanske är så att du har blivit lite större, och då spricker ju byxorn."

Jeans som spricker inom ett år, volym 5.

Dagens ord med Eva A

Tautologi: När man säger två saker med samma betydelse, Kaka på kaka.
Exempel på en tautologi: "Alla linjer är för närvarande upptagna just nu."

The Model

Kraftwerk till Way out West. Jag MÅSTE göra något åt mitt funktionärsschema! Inte okey.

och sen...
KAN INTE ALLA BARA SLUTA KÄFTA OM TILLRYGGALÄGGA?!?!

Nattmackan

Trött chey checkar in för dagens tredje blogginlägg tillsammans med sin leverpastejmacka och ett glas mjölk. Alltså, det. Gott!

Mordbrand i Vargön. Mensåattee...

Idag har det varit stressigt på jobbet. Men det gör inget. Jag fick med mig 550 kronor i dricks. Nöjd med det.

Godnatt!

Språkutveckling

När jag under en period umgicks ganska intensivt med min kära vän Nabil tyckte jag mig ofta stöta på nya ord i det engelska språket. Han använde ofta ett ganska forserat, avancerat språk att jag tvingades allt som ofta, vilket jag ganska sällan annars gör när jag talar med engelskspråkiga personer, fråga vad just det ordet han precis använt betyder.

Ibland är det lite samma sak när jag umgås med min mor, nu gällande det svenska språket. Jag tycker mig, även om jag inte alltid använder det i min vardag, ha ett relativt brett vokabulär. Ändå lyckas min mor sticka in lite nya ord och framförallt uttyck, i våra dagliga konversationer. Tänkte jag kanske kunna dela med mig, för att eventuellt även berika ert vokabulär.

Dagens ord:
Tillryggalägga
Exempelmening: Vi har ca 50 mil att tillryggalägga innan vi kommer fram till Österrike.
Ordet syftar alltså till att förklara hur man genom att ta sig igenom något lägger det bakom sig, bak ryggen. Typ.

Nödvändigt ont

Det är ganska weird att jobba 18-01. Det är ju lite som att ha en ledig dag, fast att man jobbar i 7 timmar. För man jobbar inte på dagen. Man jobbar på kvällen. Liksom. Inatt sov jag i 11 timmar. Sen har jag sett en film och sen så är det nu. Kör tema filmer av böcker jag nyligen (nåja, senaste året) läst. En dag, betyg; ganska shitty. Simon och ekarna, betyg; helt OK. Böckerna var i båda fallen betydligt bättre. Skräll.

Det var nog det. Nu ska jag sätta mig på altanen i mina sportiga cykelbyxor och fortsätta min "lediga dag" med att läsa La belle écharpe. Den är på ca 120 sidor. Det går seeegt som stryk. Den svenska bok, nästa!

Smaklig MÅLtid.

Idag var det min tur att agera reahora i GEBEGE. Så jag åkte dit med min mor. Vi köpte tågbiljett och satte oss på tåget mot öxnered och fick väl där reda på att tåget mot göteborg är ca 50 minuter försenat. Fast i öxnered. Onice. Väl i staden af de bästa ordvitsarna langade jag hem mina två nya plagg från inget annat än Acne och min nya kärlek Velour, butiken intill. Lekte rik där. Ett par jeans och en supernice kavajsak, självklart med redig rabatt, blev det. Butikspersonalen på Acne var äckligt trevliga och hjälpsamma, jeansen inslagna i lite fint, helt onödigt och miljöovänligt papper och kvittor i ett fint rosa Acne-märkt kuvert. Fett värt!

Är inte shoppingförbannelsen utformad som så att man alltid hittar ingenting eller allting. Idag hittade jag tusen snygga saker men tid och pengar, obviously, hindrade mig från att rensa halva Göteborgs reaställningar. Men men, jag är nöjd med mina fynd och bestämd för att snart vara tillbaka.

Har ni tur får ni syn på mina fynd om ni dyker upp på Strandgatan vid 4-tiden imorgon, så länge bjuder jag på lite ögongodis i form av mina nya stora crush Ben Lovett i Mumfords. Se på honom bara! Han är ännu finare IRL.

Nu är jag taggad för MIDDAG! Omelett med hommusen och och en stav selleri till förrätt. Med höjd dos har kortisonhungern satt in och då kommer den med råge. Därmed börjar selleridieten. Imorgon börjar träningen. Tror jag.

Hejmeder!

Assååå.. Nedan kommenterande har redan observerat det och det ska erkännas att jag var lite trött när jag författade gårdagens inlägg. Självklart heter han T-lisious och vi vår i Borlänge och inte Borås. Men... så kan det ju gå NÄR INTE HATTEN ÄR PÅ!

Lite cash bilder

Jag hade lagt mig tillrätta i min säng. Sen kommer urgen av att leverera till bloggen. Hade dock inget intressant att förtälja efter dagens timmar i regn på pråmen och 5 gäster innan jag fick gå hem. Istället reste jag mig, hämtade kamerasladden och laddade över senaste tidens fångst. Här kommer min och Y-lisous' Sverigeturné mot Borås och P&L. 

06.05. På G. Frikyrklig.

Första anhalt: Hallsberg. T-lish försöker sig på ett sånt där spexigt hopp som han kan så bra.

Jag fångar det inte lika bra.

Andra anhalt Västerås och deras Donken. 

Sala. Minen.

Jag lämnade min mobil i den felparkerade bilen. Tobbe skrev sitt nummer ifall jag skulle tappa bort honom. Det gjoorde jag ju så klart inte!

I väntan på att festvalområdet skulle öppna; Köttbullemacka.

Såhär brer jag min köttbullemacka.

Tupplur innan Mumfords. 

Sandris. <3

Regina den söta och fina!

Sen stötte vi på en annan filur vi kände igen. Han hälsar!

Alltså: MAAAAAAGISKT!

Björnstammen. As always. 

Laleh rockade muffinmidjor!

Klockan Maggio var vi lite trötta. Vi tog oss en stol. 

Hon var faktiskt bra. Petter och Daniel Adams-Ray hälsade på.

Vi tackar för oss. 

Fredag ca. 04.00