Leeedig

Idag har jag varit ledig. Tämligen trevligt. Jag har således haft möjlighet att äntligen skaffa mig ett bankkonto men inte minst att ta tillfället i akt att ta mig utanför östra london och downtown. Jag har därför spenderat stora delar av dagen med Alexandra på Oxford street och senare i solen i Hyde Park. Köpte inget men är ändå vääldigt nöjd med min dag.

Vad annars. Jo, jag tror jag håller på att bli lite kär i Josefins dejt. Han verkar helt jävla perfekt. Politiskt intresserad, jobbat med grön politik och haft internship på parlamentet, tycker om Banksey, har bra musik och filmsmak, bra tips på Londonstuff, och går på häftiga festivaler spelningar etc, och ser bra ut. Helvete. Nåväl. Jag unnar Josefin pojken. Siterar gärna min vän the Vicotrious Victoria; There's plenty of more fish in the sea!" På fredag har han bjudit med Josefin, och Josefin mig, till en aascool klubb i Camden. Jag jobbar till ganska sent, men jag ska nog se till att lösa situationen. Den verkar episk.

Ja just det. Jag har ju inte berättat om mitt giftermål och min framtida man. Han är från Bangladesh, väldigt svår att förstå, knappt 1.60 och heter Abdour. Han är också snart en färdigutbildad jurist och har en stenrik. Han behöver europeisk medlemskap och erbjuder 7000 pund för den som gifter sig med honom. I'm thinkin' about it.

En kväll

Ligger för tillfället i sängen upptryckt i hörnet där man kan få tag på lite trådlöst internet ibland, med en trött och halvsjuk Alexandra vid min sida samt papper från en uppäten muffin från Beigel-affären. Red velvet, o den är god. Så prisvärd. Så underbart. Likt London i allmänhet.

Var har vi hon den andra då tänker ni? Jo, i South Bank. På en dejt. En ny georgier? Nej. En britt! En riktigt söt sådan dessutom. Jajjemen. Senaste uppdateringen via sms var att han var söt och hundra gånger bättre än George, King of Georgia. Det är kanske å andra sidan inte så mycket till bedrift.. Men det faktum att hon skulle träffa honom klockan 7 och fortfarande inte är hemma måste ju betyda att han liksom klarar sig ganska bra. Och hon likaså. Tur att Alexandra är här, annars kanske jag hade fått sova ensam i sängen i natt.... Kvinnan kanske har funnit en ny sängkamrat va. Jag misströstar inte. Hoppas bara han inte luktar.

Updates

Ja kära vänner. Det är ju det där med internet. Vår landlord, The Holy Mo, Indiern, är inte så jävla holy. Internet är strikt begränsat och bloggen får lida hårdast. Nåväl, här kommer lite uppdateringar.

The arrival of the Eco-rabiat:
Hon kom, hon såg, hon åker (snart). London gav inte Emma vad Emma sökte. Eller jo, London gav Emma precis vad hon sökte; ett hångel med en Jack Sparrow-look-a-like och framförallt åsynen av Ralph Fiennes, men inte ett jobb som uppfyllde hennes krav. Därav har London inte mer att ge Emma. Vi uppskattade dock hennes korta visit, som vår lilla hund låg hon på golvet vi gaveln på vår säng. Mm, det var nice.

Förresten, alltså, Ralphs ögon är så himla blå, liksom himmelblå, jag har fan aldrig sett något liknande. Det är en helt annan sak i verkligheten. Även om jag och Emma iiinte har samma mansmak, så får jag ge henne att han ser väldigt bra ut. Det är nu andra gången jag ser honom, tredje för Josefin. Han kom in för att hämta mat på den så extremt anpråkslösa turkiska restaurangen vi åt på. Det är inte klokt. Vi hänger där Ralph hänger, vi såg vilken gata han svängde in på, vi praktiskt tagat känner Ralph Fiennes.

The arrival av Blondie AB:
Igår kom den andra. Tämligen angenämt. Hon väntar ännu på vad London har att erbjuda henne. To be continued.

Ja, juste. Jag ska antagligen gifta mig också! Men nu måste jag gå till jobbet så jag får berätta mer om det sen! Off to crepe making!

Puss

Möjligheternas stad

"Jag älskar att man liksom bara kan gå typ runt hörnet och köpa chips och cola när som helst på dygnet. Detta är liksom möjligheternas stad!"
Citat Anonym, 19 år

Skyyyyyyype bitches

Btw. Vi har ju fått internet nu. Men facebookchatten funkar inte. Skype däremot. Hinthint.

Rage

Fuck England. In Sweden, you can trust the system. You can FUCKING trust the system. Doctors don't google your medicines and you don't have to wait for over a week to get your blood samples done and for another week to get your results. Blodprov tar tre minuter. Man ska inte behöva boka en jävla tid för det. I Sverige, trogna Svea rike, kommer man in oinbjuden, visar man upp sin remiss, blir ombädd att sitta ner i en kvart, de suger lite blod och så blir uppringd två timmar senare om resultatet av den söte tysken.

I love Sweden. In Sweden you can fucking trust the system. The system rules.

En casuall måndagskväll

Alltsåååååååååå. Alltsåååååååå!!!!! Josefin kommer in genom dörren. Full like a fucking kastrull. Hej och hå. George, king of Georgia, 29-årig DJ som ringt några timmar tidigare för att fråga om hon ska med på en drink eftersom han ska åka tillbaka till Georgien imorgon. Han får i stackarn öl, vin, och sist men inte minst en jävla massa absint. "It's not that strong." Nee..

Hon står bara i dörröppningen till vårt rum och skrattar. I flera minuter. Stående, sittande, flämtande efter sin springtur. Full like a FUCKING kastrull. Han lyckades med sitt mission. Få henne dyngrak. Om det ändå hade räckt ända fram för honom. Ända upp. Ah, jag tycker nästan synd om stackarn. Jag skrattar. Helt jävla hysteriskt.

Hemliz och gårdagsminnen

Jag kom precis hem från jobbet och öppnade datorn. Skulle sätta på lite muusica. Gör ytterligare ett nytt desperat försök att komma in av de trådlösa bredbanden. Så bara hux-flux. Funkar det! Baara sådär. Liksom långsamt, och bara i ena delen av rummet, dit datasladden inte når, vilket gör att jag måste alternera mellan att ligga åt ena hållet i sängen och ladda datorn, och sen byta håll och använda hur som helst. Tänkte inte säga något till Josefin, som inte är hemma atm. Bara för att jag kan liksom. Hehe. Imorgon kanske.

Ja, vi var ju ute igår för första gången. Med våra roomies. Mycket trevliga typer. Vi hade kul. Första erfarenheten av Londons killscen var dock inte så imponerande. Man tycker liksom man ser många snygga på gatan om dagarna men på klubbarna och barerna vi var på igår var de fan få. Provade igår en italienare och en spanjor. Såg båda helt okej ut, spanjoren i synnerhet. Men. Fucking typ slickade mig i ansiktet. Båda två. Seriöst? Jag typ skrattade där jag stog och liksom bara tog emot av deras jävla tungvåldtäckt. Va-fan-håller-du-på-med-känslan liksom. Nåväl, jag ger inte upp. Vänder mig om och letar vidare.

Sitter på ett café igen. Alltid en av dessa hippa cafén längst Brick Lane med wifi. Känner mig cool. Här är det dessutom crowded så här sitter man med vilt främmande människor. Man letar inte efter ett ledigt bord, man ledar efter en ledig glipa på en av bänkarna. Jag sitter ute, utan jacka. Det är varmt och skönt idag. Likt det varit resten av veckan. London visar sig från sin bästa sida. Jag tackar och tar emot.

Londonborna - eller det kanske framför allt handlar om Shorditchborna - slutar aldrig förvåna sig med sin rökning. Det är inte det att jag störs av det. Jag bara förvånas. Alla röker! ALLA! De tar inte heller fram några jävla Marlboros. De rullar sina egna. It's supposed to be real shit. Fintobak. Endast på detta viset röker man i Shorditch. Hipsterstyle.

Idag ska jag skaffa mig ett band till helgens Brick Lane musik festival. It's for free and it's gonna be fly. Annars har jag och Josefin idag varit en sväng till Camden för vi skulle på interview för att få oss ett national insurance. Upp klockan 7 och ta tuben, en ganska bra bit, ända till Camden. Väl där anmäler vi oss och ett smärre problem uppstår, vi står inte med i listan. Då, kommer insikten till mig. Idag är inte 19:e! Helvete. På måndag kommer vi åter. Det blir fint. 

Nu ska jag snart iväg till jobbet. På Crepeaffair, det där andra jävla stället med ryssarna sket jag i! Ja, usch ja! Men på Crepeaffair är det fly. Och goda crepes. Så det är kalas. I'll tell you more an other day!

Sitter här och snackar med Patrick. Han är Jamaican. Trevlig kille! Crazy Patrick. Han kan spela gitarr, men inte lika bra som Bob Marley. Han har haft en pet som heter Linn. Han är en artist. Trevlig kille. Yes. 

I'm out. Ska försöka vara trevlig.

Beigel

Jag ska sååå ha en beigel till kvällsmat. Det ska bli så gott, jag tror jag dör. Jag tror jag dör!

Russian and cupcakes

Ytterligare en kväll på internet café. Denna gången i sällskap med en milkshake och min kära sambo. Min kära sombo som också överraskade mig när jag kom hem efter en hård dag på jobbet med en alldeles extreemt utsökt cupcake från Violent cakes för att liksom fira vår en-veckas-samboskap. Alltså, det var nog en av de godaste cupcakesen jag ätit. Det var fint. Det var det.

Jo, jag har ju fått reda på nu att jag har fått jobb, för i alla fall en månad framåt på cafét Daily Grind så jag ska väl ta truddelutten om det stället kanske. Jag borde ju vara glad. Jag har fått jobb för fan. Men liksom. Inte riktigt ändå. Det ligger ca 7 min hemifrån och har god mat som jag får äta. Det är det som är bra. Det som inte är så bra är att jag tjänar typ 45 spänn i timmen nu i början och mina arbetskamrater finns mer att önska om. En är från slovenien. Hon är OK. En är från Litauen, en från Ukraina och chefen är från Lettland. Ye, you see the nice mix here. Alltså, jag försöker vara open minded. Men det är bara inte så jävla kul när de går och pratar fucking ryska med varandra. Jag känner bara; "Svenska, English, anyone?". Dessutom musiken hon satte på idag. Typ baltisk popmusik. Tänk Eurovision 2001. Oh yes.  Lite outsider så där. Dessutom inser man ju hur jävla bortskämd man är i Sverige. Min chef på Skräcklestugan, han är ju som en ängel i jämförelse, och då är nog inte den chefen jag har nu liksom unik. Tänk er liksom (speedad och med bred rysk brytning): "You do this, you do that, you do this.. You listen to me know, I say one time! Then you brush. You know brush? Then you take rubbish." När man gjort hälften kommer hon med 10 saker till.

Ye. Planen är nog att leta vidare. Imorgon ska jag på en annan trial. Jag var tvungen att säga att jag skulle till läkaren, vilket hon knappt ville acceptera. Det lilla dilemmat är bara att det stället jag ska till imorgon Crepeaffair, ligger typ 30 meter därifrån. I will have to go ninja style. Ta lite snicky omvägar etc. Det kommer bli spännande.

Idag lagade jag omelett med stekta grönsaker och champinioner toppat med pesto och sallad. Ville få med det också. Lite nöjd med mig själv så.

Update från Brick Lane

Mo, min lilla indier har inte fixat internet ännu i vår lägenhet. Därför tvingas man ut på gatan och in på någon av alla cafén men fri Wifi för att kunna kolla sin mejl, era bloggar, facebook och annat viktigt. Men jag ser det inte som ett problem direkt. Sitter på mitt och Josefin place nu men min macchiato. Jag vet inte riktigt varför detta har blivit vårt place, för det är liksom inte så fint eller så som så himla fint många andra ställen här, men det är liksom avslappnat. Man känner sig lite hemma här. De spelar mysig musik, har dämpad belysning, lite mörk och udda inredning. Många av killarna som jobbar här är dessutom lite ögongodis också. Tomt på folk.

Josefin passar barn. Eller nej. Inte nu. Jag vet inte var hon är. Idag har jag fått jobb. Tror jag. Det var ett café 10 min från där vi bor i en marknad. Jag skulle dit på en sån där provjobb och när dagen var slut så sa den lituanska-eller-what-ever-chefen bara; 10 am tomorrow okey? Ja ba... ye okej. Jag har ingen aning om lön, arbetstider, hur ofta jag ska jobba eller något... får väl ta det imorgon. Hur som helst ska jag nog spana vidare liite på jobb om jag hittar något annat för enligt de andra anställda var det väldigt dålig lön. Meeen men. We'll see. Bättre än inget, ey?

Vi flyttade ju in i den nya lägenheten igår ja. Våra roomis verkar vara ett gäng hyggliga...pundare. Nej men... Man inser ju att.. weed, det är liksom.. vad man gör. Vi har ju nästa insett jag och Josefin att ska man liksom klara sig socialt i en sån här stad så måste man liksom röka. Det är så det funkar. Det är så man kan lära känna folk. Det är genom rökningen man lever. Och dör. Men ja.

Nåväl. Nu ska jag väl avsluta och bege mig hem innan batteriet på datorn ger sig och blåsan spricker. Se om jag finner min kära rumskamrat därhemma bankande på dörren i brist på nyckeln som tryggt ligger i min väska. Vi borde bege oss ut på Sainsbury-jakt för lite frukostmat. Nåväl. Pusshey för denna gång

The sangweter

Tssss.... Jag tror min sambo är en sängvätare.....Tihihi

Home again.

Fuck Fika. They don't deserve me those mother fucking cock-sucking mother-fuckers. Yes.

I väntan på dagens andra interview...

Lägenheten vi bor i är lite som att flytta tillbaka till typ... 60-talet. Innan elektiska spisar, diskmaskiner, mikro, innan kaffebryggare och innan frys. Här är det gasspis och till och med gasugn. Jag har tvingats lära mig använda tändare som jag innan liksom varit okapabel till och jag har tvingats fajtas med min rädsla för eld när jag tänder spisen. Jag har idag för första gången också gjort old style coffee. Jag kokade vatten på spisen, la kaffe i filter i en porslinstratt och hällde i omgångar ner vattnet genom filtret ner i en metallkanna som väldigt effektivt tog upp värmen. Det gick således inte att hålla i handtaget när den var varm. Här snackar vi inte om att måtta upp någonting utan här kör man liksom på känsla. Min kaffe blev.... okej.

Josefin kommer in genom dörren. Berättar att hon pratat med Ralph Finnes och sett Kiera Knightly, osminkad och ful i affären här under. Good for her. Ralphan var tydligen dryg dock. Ya, she'll probably tell you more.

Dagens orddefinition

Hunkskägg: Skägg som sitter på hunkar i vissa fall gör dem lite hunkigare. Ej fjunit skägg som sitter på vanliga killar i vår ålder som förvandlar dem till hunkar. Sist nämnda fenomen existerar ej.

Mission accomplished

Kvällen var very OK. Så klart hittade vi inte the place utan virrade bort oss och hamnade istället på vernissagen för en konstutställning med japansk te-låde-konst. Mycket intressant och många artsy fartsy japansy. Sen hittade vi hur som helst till det där stället där det skulle musiseras och det var lite sådär halvskojigt som place. Bandet var helt okej bra men när de väl börjat spela var vi liksom supertrötta så vi begav oss i alla fall ganska tidigt. Londonlivet tär på en. Det är en sak som är säker.

Hur som helst så satt vi och pratade lite med några brittiska pojkar. De var inga tio poängare kom vi överens om men de var trevliga och vi pratade musik, londonliv och lite dittelidatt. En av dem berättade att han hade varit i Sverige ett par gånger och att han också bodde med två svenska tjejer. Nu såg jag således min chans och jag utsåg därför honom till mitt första offer. Inte för ragg utan för vårt mission. Jag fråga väldigt casuall if he knew any swedish words. Det gjorde jag inte så jag bestämde mig för att lära honom hans första ord: "Bajsäckel". Han uttalde ordet med en sådan perfektion att jag liksom blev stolt inombords. Det betyder ungefär "hottie" talade jag om för honom och han verkade nöjd över sin nya kunskap. Jag hoppas han gör succé hos sina svenska rumskompisar.

Nåväl. Nu ska sovas som bara den. Imorgon väntar två interviewer och ett provjobb. I'm a busy citywoman now.

Yours faithfully

En casuall torsdagskväll

Nu beger jag och Josefin iväg för att se "The History of Apple Pie" på The Old blue Last, ett ställe 5 minuter härifrån. De har tydligen livespelningar varje dag med lite up-and-coming artists. Ibland gratis, ibland for cash. Vi passar såklart på när det är gratis! Förut har artiser som José Gonzales, The Arctic Monkeys, Maccabees, Black Lips, Lily Allen, Amy Whinehouse, Mumford & Sons med flera spelat. Det blir nog fint. Pusshey

Mimimi

Aaa, äntligen. Right?

Jag och Josefin kom just hem från att ha haffat oss en lägenhet. Den ligger 5 min från Brick Lane i ett neightboor hood med massa Pakis men jag tror vi kommer trivas som fisken i vattnet. Det är således ganska centralt och med bra kommunikationer. Vi delar med ett australiensk par, en bortkommen brittisk kille och en fransk tjej. It's gonna be fly!

Jaaa, världsvana är ännu inte helt funnen. Jag var sagt helt jävla lost igår. Det var galet. Idag gick jag till matbutiken, plockar på mig lite frulle, pasta, pastasås samt schampoo och går fram till kassan. Inser att jag endast innehar 3 pund och får således subtrahera vad jag har till bananer och lite cream cheese att ha på frukostmackan. Classic misstake. Lite likadan var situationen senare idag när jag inser att jag inte har tillräckligt med pengar på mitt konto för att kunna betala hyran och deposit. Men.. vi löste det med. Tur att jag har rika besparingar på andra konton.

Idag väntar jobbsökande och kanska skaffa bankkonto. Imorgon väntar mer jobbsökande samt provjobb på kvällen. Ye, what else.

Ah yes. Kanske blir det mer bloggande när vi funnit oss lite i vardagen. Då får ni höra om mer kändisspotting etc. Såg förresten en Cristina Aguilera look-a-like på väg till Tesco idag. Hon hade det superblonda håret, röda läppstiftet och var sådär kort som jag förstått att hon är. Dock hade hon militärjacka och truckerkeps. Dessutom är väl Aguilera amerikan. Kan inte varit hon. Men likt var det...

Sambomambo

Inatt går jag till sängs själv. Imorgon kväll går jag till sängs med den här kvinnan.

 Jag föreställer mig hur hon helt plötsligt vaknar på natten, vänder sig mot mig och ger mig denna blicken.

Om 12 timmar har vi lyft. Yes

Jag är liksom såhär typ värsta nervös nu. Jag bad mamma och pappa köpa en godispåse jag skulle ha med. Den har jag ätit upp. Alltsååå.. Det är såhär, mina vänner, jag fungerar. Jag är lugn, lugn, lugn, lugn, lugn. Man bara; "Åh, lugn tjej." Så liksom helt plötsligt - inte lugn. Fett nervös. Stirrig. Går runt i mitt hus utan mål och mening. Svårt att definerja varför dock.  Jag vet inte var jag kommer jobba. Jag vet inte, mer än för en dryg vecka frammåt var jag kommer bo. Men det är liksom ändå inte det. Det är nog snarare att jag ska åka hemifrån och inte komma hem på väldigt länge. Maximala tiden hemifrån detta hus för mig ligger på ca 2.5 vecka. Nu, ska jag flytta. Och sen liksom: Det är inte bara hemifrån. Det är långt hemifrån. Nej. Det är inte Guatemala. Men det är London. Det känns freaky.... Så kommer Josefin till råga på allt och säger att hon minsan planerat ut värsta världsvana outfittan. Kavaj och shit. Jag känner liksom WTF? Min kofta (som jag valde att ha på mig för att den tar mest plats) och jeans. Duger det? I don't fucking think so! Det känns inte alls bra. Jag måste tänka om. Tänka bättre. Jag tänker... helsvart. Alltså förutom koftan. För på något annat sätt löser jag det inte tror jag. Fast då blir det ju inte helsvart. Å. Dilemma. Men kanske. Svart känns sobert, svalt, sofistikerat, världsvant. Jag provar.....




Har provat. Fan. Jag blir inte världsvan nog. Måste behålla koftan på. Tänka om. Svart klänning?



Tittat i väskan. Nej, usch fy fan. Den ligger på tok för långt ner. Det får bli de svarta byxorna med hög midja, vitt linne och den beiga koftan. Min (läs vår adoptivbarnsväska) samt ett rött läppstift med matchande naglar får stå för det världsvana.....


Mamma står nu och förklarar för mig att jag såg världsvan ut, att världsvanan kommer innifrån och att jag måste sluta vimsa. Hon är rädd, säger hon, att jag ska stå där och vimsa - "Ooooo" demostrarar hon och vispar med händer i luften, "och vips så har du tappat jackan... och förståndet."


Så kommer det inte gå till. Josefin kommer se världsvanare ut än mig imorgon och jag kommer att få leva med det. Men jag tänker; Jag har flera månader på mig. Jag kommer nog fan hinna visa London hur jävla världvan jag är.

Dagens seger

Klockan stog på 23.05. Med bestämda kliv stegade jag fram till sängen i min brors gamla rum där jag lagt fram min packning. Jag överblickade kisande klädhögarna jag hade framför mig. "Nu Linn, får det vara nog" tänkte jag i mitt huvud. Jag rannsakade jag mig själv ordentligt och satte igång. Inom 3 minuter hade jag tagit bort inte mindre än två blusar, fyra t-shirtar, en klänning, ytterligare ett par jeans och ett par tjocka tights. Jag ser det som en stor seger. Jag ska vinna slaget mot väskan. Jag ska gå segrande ur det här.

I wanna be black man, but I was born as a white man..

Såg precis en liten rysare till film. The reaping. Inte speciellt bra. Dock var en sak väldigt bra med den och han heter Idris Elba. Liksom appropå att det inte finns speciellt många svarta snygga skådespelare som diskuterades över en kopp te häromdagen. Här har vi ett klart och tydligt motbevis. Bilden gör honom inte helt rättvisa dock. Visst ser han snygg ut men det är på duken han glänser. Mmm, the sexyness. Han liksom bara... beter sig så manligt. Så enkelt. Addera dit en grymt sexig röst och tydligen en väldigt brittisk accent (som jag dock aldrig hört i de filmer/serier jag sett honom i där han spelat amerikan). Från London kommer han. Yes, I'm gonna find him.

Vad vi bör ta i beaktning kring diskussionen kring svarta snygga skådespelare är ju att svarta stora svarta skådelpelare överhuvudtaget är i en klar minoritet. Visst har vi Denzel Washington, Morgan Freeman, Will Smith, Samuel L. Jackson, Forrest Whitaker etc. Men annars har ju de svarta oftast mindre roller. Och dör i filmerna. Som i denna. Han dog. Va fan?! Hursomhelst... Godnatt och så

Rubriken refererar ju förresten till denna poppiga låten. Hihi

Tips från husmorscoachen

Om ni vill att det ni stryker ska bli liksom riktigt platt eller struket eller vad man ska säga; sätt i sladden innan ni börjar stryka. Då blir resultatet mycket bättre.

Förresten är jag mycket brydd över min jacksituation. Min skinnjacka är borta. Puts veck. Inte en jävla aning om var den är. Jag har tänkt köpa en ny i London, men jag bör ju ha en tills dess med mig. Den gröna... fast nej liksom. Eller kanske. Tror ni man snällt kan be sin framtida sambo om ett tillfälligt lån av en av hennes? Hmm...

Den söte geografen

Såg precis att Johanna la upp en bild på Mr T-lisious på facebook. En väldigt söt sådan direktinporterad härifrån min blogg. Ja för visst var han söt? Det är han ju alltid. Men jag tror att just den kvällen hade han en extra ängla-aura över sig. Se här nedan bara. I stegrande ordning; från söt till sötast.

Mr Q T-lisious (uttalas cuteylisious) försöker make a statement. Ingen lyssnar på vad han säger. Se Matilda, hon tänker bara; "Åh, så söt han är där han sitter. Bäst jag lutar mig bak så jag inte får ett infall att ta tag i hans kinder och göra dubby-dubby-dubby."

Här är han lite ledsen. Kanske för att han inte har pengar nog för en TurkiskPeppar-moj.  Kanske för att han tänker på den stackars ensamme herden som höll på att dö litegrann på väg till Näl.

Här är han också ledsen. Kanske för att jag just sagt något elakt. Kanske för att han tänkte att han aldrig kommer kunna bli lika coolt rockig som de andra inne på BS.

Här är han glad igen. Kanske för att han fick smaka på min TurkiskPeppar-moj. Kanske för att Den ensamme herden fes och kunde åka hem.

Shit and stuff

Man tänker liksom.. "åh, det blir skönt med en lugn fredagskväll hemma." Det är det inte. Det är tråkigt. Jag är uttråkad. Facebook levererar inte. Levererar det någonsin? Jag blir arg mig mig själv. "Lägg av med det där nu Linn. Inte friskt beteende."

Jag tror jag ska gå och lägga mig istället. Imorgon väntar lite packning. Den packning som liksom inte skädde idag. Herreguuuuuuuuud. Jag vill bara att det ska bli tisdag att vi ska sitta på planet till London. Att vi ska titta på lägenhet i Camden. Att Alex Soto ska vara trevligt och pålitlig och erbjuda oss en perfekt lägenhet i ett mysigt hus med trevliga flatmates. Att vi båda hittar ett jobb innan veckan är över. Att vi kommer igång och sen bara leever livet i London. Vi går ut på kvällarna. Hittar mysiga caféer och pubar, roliga klubbar och träffar nytt folk. Vi tar oss promenader i parkerna och längst kanalerna. Vi går på utställningar och events. Vi blir ett med staden. Vi blir London.

Osv. Jag är redan där. Nu ska jag som sagt gå och lägga mig för om jag somnar blir det lördag och är det lördag så är det bara 3 dagar kvar tills vi åker. Pusshey

God natt

Alltså, folk i allmänhet... De är så jävla dumma i huvudet. Jag orkar inte. Jag går och lägger mig.

Ps. Trevligt Strandgatanhäng ikväll förresten. Tackar samtliga deltagare så hjärtligt. Tackar för fina miner och kasuala samtalsämnen. Ovanstående kommentar har inget att göra med någon av de närvarande.