3 år är en evighet. 3 år är gymnasiet. Den tönten som började på gymnasiet för fyra år sedan är inte mycket samma som den som tog studenten förra året och ännu mer olik den jag är idag. Vem är jag om 3 år. Alla ni, mina bästa älskade vänner är personer jag kännt i max 3 år ibland 1.5. Kommer jag kunna hitta fler sånna där?
Ja, jag är lite nervös. Samtidigt råder ingen tvekan om att jag vill göra just precis det här nu, även om en våg av London-tillbakalängtan har sköljt över mig, såhär 8 månader senare.
Om 5,5 timma är jag framme. Åhåhåhåhåhå. Jag pallar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar