Jag sätter mig bredvid någon lagom beige brud som ser trevlig ut hälsar och får reda på att hon heter Amanda. Hon börjar ta upp böcker och det första hon frågar mig är om jag tror att det kommer vara okej att hon har förra årets utgåva av en av böckerna. Jag skrockar fram att jag inte vet riktigt eftersom jag inte införskaffat min studentlitteratur. Han börjar prata om hur viktigt det är att man är förberedd, att hon valde bort att sommarjobba så hon kunde stanna hemma över sommaren och läsa sin litteratur. Sedan frågar hon: "Hur många språk kan du?" och kollar intensivt på mig. Jag svär i mitt huvud och tänkte att det är 100 gånger värre än jag någonsin vågat föreställa mig. Själv kunde hon svenska, engelska, franska och lite kinesiska. Hon la böckerna i ordning, och rättade otaliga gånger frenetiskt till sina böcker emellan att hon gjorde Amanda <3 Pol. kand mellan sina anteckningar hon förde under rektorns presentation. Jag gick från att ha lätt ångest över att knappt ögnat igenom litteraturlistan, till att fundera på om hon försökte utföra ett psykologiskt experiment på oss andra till att tycka uppriktigt synd om Amanda. Tjejen verkade inte frisk.
Hon var fejk. Hon tillsammans med de tre killarna framför mig som satt och drack öl och high fivade, tjejen var mobiltelefon ringde högt i flera minuter 2 gånger och diverse andra faddrar strategiskt utplacerade i rummet för att skrämma slag på oss. Hela mitt första intryck var fejk och jag tvingades bilda en ny uppfattning om mina verkliga klasskamrater lite senare. De verkar som folk mest faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar