Helgen på WOW var fet. Lägenheten Sandra hade fixat var skitfin gav oss behövlig sömn mellan tiden som annars spenderades till fullo på festivalområdet. Den enorma buffen med veggomat som bjöds funktionärerna smakade underbart även om funkisheten i sig är något jag nog gjort för sista gången på festival, det bliir liksom inte samma sak med krav och förväntningar på en. Jag är dock glad att jag gjorde det denna gången, annars hade nog sommarens för mig andra festival inte blivit av.
Koncertmässigt var Laleh som vanligt charmigt oförutsägbar. Bon Iver och Florence bjöd på sångröster bortom mänskligt förstånd. First Aid Kit lockade nästan fram en tår hos mig och Miike Snow bjöd på festivalens snyggaste koncert och insikt om att jag måste lyssna meeer på just honom. Det enda jag med stor sorg missade var Ane Brun.
Bästa koncertupplevelsen måste jag ändå ge det till Kraftwerk! Så jäääävla mäktiga! 3D-effekten var liksom inte så stor men det gjorde inget för Kraftwerk-effekten var enorm: Fyra gubbar blixtstilla i rutiga självlysande uniformer framför fyra synt/datorer som köttade ut ca 20 minuter långa låtar med en-ordslånga texter om tåg, autobahn, nummer, robotar och supermänniskor. Jag och Sandra stog bara och gapade i våra 3D-glajjor.
Så tack och bock, WOW. Maybe I'll see you again!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar