Ima read, Ima read, Ima read

Idag trillade i vårt brevinkast in min första tidning av min första dagstidningsprenumeration. Nu é man la vuxen eller? Neh, det var så att det var en månad DN för 39 spänn och mor min bjöd. Då tar man emot, det gör man. Jag har dock inte läst den ännu. Det ska jag göra imorgon, tillsammans med morgondagens tidning och tillsammans med 50 sidor i den ena boken, 20 i den andra och 300 i den tredje. Den tredje är den där som har snällt ljusblått barnboksomslag och ser så där lagom tunn ut men som man öppnar och inser att den innehåller palmboksbladstunna sidor och amerikansk byråkrattext lika kompakt som strukturen på en skrumplever. Ja, ögonen kommer blöda. Fast det kommer dem inte. Det kommer bara sluta med att jag läser en tiondel. Dessutom är den så jävla amerikansk med dess tillhörande vinklingar och dramaturgi. Jag öppnar boken, Citizen Politics, som den heter och läser första  meningen i introduktionen.

"This book is about you and me."

Och där lade jag av.