Där självförtroendets kappa hängs av i entren.

Sårå. Back in town och vad har vi att säga? Ja, jag kom ju hem igår och sedan igår har jag gjort; ingentiiiing! Jag har upptäckt brilliansen hos William Spetz och suttit på mitt rum. Suttit, stått, legat, inte lämnat mitt lägenheten. Jo, igår gjorde jag det. I förmån för gymmet. Jag cyklade dit, insåg hur fruktansvärt långt och uppförsbackig vägen var och fann mig redan trött när jag gick in på gymmet. Jag inser att jag glömt mina skor och känner hur alla bara DÖMMER mig där. Inga skor; n0ob. Jag gick fram till en pilatesboll, enda stället man med fog kan befinna sig utan skor och utan att se ut som en idiot, gjorde några sittups, lite ryggövningar, ett par hämta-lämna, och lite höftjuck. Gick därifrån 20 minuter senare och ansträngde mig allt jag kunde för att inte möta kvinnan i receptionens blick. Jag kände hennes, översittar-dömande blickar brännan mig i ryggen i alla fall. Åh, gymmet <3