Man sitter hemma vid matbordet med tre böcker uppslagna, röriga anteckningar, James Blakes i bakgrunden och pagessidans ord flimmrande på skärmen. Man har änligten börjat komma igång med sitt jävla PM. Så händer det oundvikliga, lite för tidigt den här gången. Pappa kommer in, sätter på TV:n och hittar någon "sjöjig" film. Han vet inte vad den heter eller vad den handlar om, men någon trillar, de pratar lite tokigt och pappa är såld. Det är "sköj" helt enkelt. Plötsligt ligger han där i soffan och man hör hans hesa skratt enda från magen leta sig upp genom halsen och ut i munnen och koncentrationen är som bortblåst.
Fuck. Snart kommer mamma också. Då ska det hetsas, frågas hur långt jag har kommit, varför jag inte kommit längre och så fort jag reser på mig, så fort jag har något annat än PM-dokumentet på skärmen, för det har hon koll på, kommenteras det att nu ska det koncentreras. Hon känner ett ansvar säger hon. Mamma och lärare i samma människa. Sämsta och bästa kombinationen samtidigt att ha i närheten när man sitter och pluggar.
Men det är skönt ändå, här på Pony street. I allmänhet liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar