I vilket ögonblick blev jag känslig? I vilket ögonblick började jag bli blödig vid sorgliga eller kanske framför allt rörande filmer? När blev jag den som ville börja lipa vid en fjuttig motgång i form av inställda bussar i pissväder eller illamående stressad av en värdslig skoluppgift? När blev jag den som började visa mig svag, klen och osjälvständig, även i offentliga sammanhang? När började jag ta åt mig av tillvaron och tillåta mig själv känna mig olycklig?
Jag måste börja fitta till mig igen. Bli en självständig, jordnära, trygg och säker stålfitta, som jag var en gång. Det vill jag tro att jag var, det vill jag tro att jag kan bli. Det ska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar