Det var inte meningen dock. Vad vi trodde var slutet på föreläsningen visade sig vara en bensträckare innan nästa förläsare skulle upp på scenen. Så vi gick till Gabriella och drack kaffe. Vi gamla stenåldrare. Vi co0lingar.
Måndag eftermiddag, 2,5 förläsning senare och efter avslutat skoldag. Paniken, bitterheten, ångesten. Sjukt intressanta föreläsare, kul ämne, kul grupp, nice stad, allt, allt, allt. Men. så. jävla. övermännsligt supermongo mycket fittlitteratur att läsa och förståååå. En platonbok, två hela kursböcker, utdrag ur antologin, lite gamla testamentet samt diversebilagor ska inte bara läsas igenom utan ingående förstås för att tas upp i frågor och "disputationer" på fredag. Frågor innihelvete invecklade, ingående och svåra. Bena ut vad platon och aristan verkligen menade med sina dialoger och monologer de skrev för de sissådär 2500 år sedan. Skjut mig. Jag har redan varit nära själv flertalet gånger.
Innan allt ska läsas ska allt införskaffas utan att ruinera plånboken. En utmaning som inte är att förminska när vi snackar om Uppsalas dyraste enskilda kurs litteraturmässigt. Besök på några 4-5 bibliotek och ett par bokhandlar senare har jag i alla fall de böcker jag behöver framför mig. Lite krigande med kopieringsapparater, öppettider och annan byråkratisk jävlighet att ta sig över och ett förödande långt besök på ÖGs välkomstmiddag för vad jag trodde skulle bli en kort visit och lite gratis käk.
Sen gick jag ut igår. Bra tänkt. Hade trevligt som sällan med Tobbe "Full-lika-a-kastrull" Fredriksson, diverse Pol.kandare och supertrevliga kräftor, Mys-Martin inte minst. (No juicy bussiness, bara ett nice smeknamn) Men kvalitetstiden jag missade med Platon, Sokrates och Thrasymachos igår blev något jag inte kommer ha chansen att ta igen.
Nu har jag pluggat, genomgått mitt första pluggångetlip och lugnat ner mig igen. Faktum kvarstår; Jag kommer inte hinna ta mig igenom en fjärdedel av litteraturen och smart kunna kommentera den till på fredag men jag får ta det. Ångest och vånda.
Jag kanske inte är bra nog. Jag har inte sorterat bort den möjligheten men jag vägrar tro det på riktigt.
Pluggpausen måste avslutas. Nåväl, Aquino, vad sa vi nu om det rättfärdiga kriget? Gå in i Nordkorea tycker du? Vi kollar väl närmre på det där då.
Tack för er förståelse. Jag ska vara nice and glad i nästa inlägg. Promise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar