Som ofta efter att man gjort sig mätt och belåten kan det ju komma sig, som för att visa att allt är i sin ordning, att en tyst och nätt liten rap letar sig fram ur munnen. Jag är personligen ingen rapare, rapar aldrig högt eller speciellt ofta, skulle till och med nog erkänna mig fisförnäm i frågan, men är ju trots allt inget annat än människa. Precis dessa, annars diskreta och tillbakadragna rapar, förvandlas till något annat då jag nyligen och precis efter måltididen tagit mina tabletter.
Vad som händer är att smaken av tabletterna, som man annars aldrig känner när man sväljer dem, letar sig upp i halsen i form av en syrlig uppstötningsliknande sälta multiplicerat med 5 av dess äcklighet. Ett vit rökmoln, liknande de gröna som uppstår vid fisar och rapar hos de kära simarna som vi alla känner till, letar sig fram ur munnen såväl som ur näsan samtidigt som ansiktet reflexmässigt dras ihop i en grimars. Jag befinner mig i helvetet för ett ögonblick innan rökmolnet tunnas ut, ansiktsdragen rätar ut sig och ph-värdet i munnen återgår till det normala. Allt är som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar