Nog har jag, såhär innan jag klockan slagit två Paris-veckor fått en första kyss av en fransman. Det var..... intressant. Efter två små glas vin begav vi oss från den lilla lägenheten Mathildas skolkamrat och hennes roomie delade till Pop-In, en liten indie-bar i 11:e. Stämningen var gemytlig, musiken var okej. När de spelade Crystal Castal's Not in love i början fick jag höga förhoppnignar men sedan visade det sig vara lätt svårdansad musik, men det var trevligt trots allt. Helt plötsigt kommer en kille fram, tar min hand, snurrar mig ett varv och jag tänker att "Nåväl, jag kan väl låta mig raggas". Då börjar han brutalt hångla med mig. Det tar liksom inte mer än 15 sekunder från det att våra blickar möts till att jag har hans tunga i min mun. Till killen ifråga, som ändå ser helt okej ut, försöker jag liksom kroppsligt signalera "Vi kan väl dansa.. iaf till att börja med." Mitt budskap går inte fram.
Jag tycker ändå jag kan vara lätt slampig på dansgolvet, men oftast brukar man väl ta sig... sissådär några minuter av dansande, flörtande innan man ger sig in på mun-mot-mun-metoden. Eller? Den här killen gav upp tillslut. Så tänker jag... det kanske inte var han som var lite lätt puckad utan en kulturkrock?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar