Jag ser fram emot att komma till jobbet imorgon för det har nämligen börjat en ny kille. Nej, det är inte för att jag vill flörta, ragga, ligga, men för att pojken är lite utav ett mysterium. Nu gör jag det mer dramatiskt än vad det är. Saken är den att han ser okej ut, har bra stil men pratar så jävla lågt, blygt, pipigt och fjantigt så det finns liksom inget mer avtändande om jag nu skulle varit tänd. Jag känner bara för att säga: SPEAK UP BROTHER! Nåväl. Killen, som då inte pratar så bra franska säger sig vara från Brighton. Men inget i hans franska brytning, vilket det annars ofta tydligt hos engelskmän gör, skvallrar om att han är britt och när han sa något, med sin låga pipiga röst på engelska, tyckte jag det lät som han bröt på något annat språk. Liksom, mytar han?! Och varför skulle han i såfall göra det? Eller är det bara för att jag knappt hör vad männskan säger? Det återstår att se.
Nu har i alla fall även min mamma begett sig hem och saker-och-ting kan börja återgå till det normala. Igår, när jag hade min enda lediga dag så jag kunde hänga lite med henne var vi på fotoutställning på Hôtel de ville, fikade, och strosade mest runt. På kvällen åt vi japanskt. Gott
I tisdags var jag på musikquiz med lite random skandinaver på en irländsk pub i montparnasse. Jag kan inte annat säga än att fy fan vad kass jag är på artistnamn och låtnamn. Det spelar ingen roll om jag liksom känner igen varenda låt, eller som ofta, till och med kan sjunga med, det är liksom blankt, så blankt. Jag tror jag är värre på det än Johanna på skådisar. Jag tror faktiskt det!
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa bok. DET ska bli skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar