Ge mig lite jävla credd för att jag är bloggdrottningen nu va.
Sååå kom hem vid halv 7 och märker att ytterdörren är öppen. Det har inte varit inbrott. Jessica har jobbat hela dagen och jag var den som sist lämnade huset. Dörren har således stått öppen i över 7 timmar. Jag mår så jääävla illa när jag tänker på att det hade kunnat vara Jessica som kom hem först och märkte detta. Tror fan hon hade slängt ut mig. Inte för att hon är sur men för att jag ter mig dum i huvudet. ÅHHHHH, vad skönt att jag kom hem först. Inget sagt, inget hört. Nu glömmer vi detta.
Apropå att må illa har jag kommit fram till det, kanske enda, som gör mig riktigt jävla illamående stressad; att vänta. Att vara den som är i tid och tvingas vänta på någon annan. Jag hatar att vänta på bussen och jag hatar att vänta på vänner. Det är kanske undermedvetet därför jag alltid är sen, vilket ju är en superful moral med tanke på att det är just denna väntan jag utsätter andra för men.. ja. Idag fick jag vänta på Nabil i typ en timma och jag mår så dåligt över all tid som bara går som jag vet att jag hade kunnat göra något annat utav. När jag tvingas vänta på bussen i 7 minuter tänker jag på de dyrbara extra 7 minuter jag hade kunnat sova. Det handlar inte om att jag har ett busy liv. Let's face it, jag spenderar åt helvete mycket tid på typ facebook som jag hade kunnat göra roligare saker åt men.. väntan. Ah. Jag kan njuta av att sitta i en park och chilla. Men jag kan inte sitta i en park när jag sitter där och väntar på någon. Det bara.. ouch.
Hur som helst förlät jag Nabil när han came baring gifts i form av en fancy hårolja som han fått i en av sina goddie bags från front row från någon fashion show. Idag var han så fashion så jag höll på att dö. Det underligaste av allt är att han som man (nåjå) lyckas klä sig extreeemt stylat utan att det blir löjligt, liksom to much, vilket jag inte förstår. Han kan liksom pull off stora ringar och transperant svart skjorta. You gotta give it two him.
Nu läxa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar