Fransmän, fransmän...

Det är söndagmorgon och jag går med en baguette under armen längst en av Paris snöbeklädda boulevarder. Ehhhh, men vänta nu. Det där lät ju inte som en classic inledning av en typ Pariskrönika. Det snöar alltså här. Jo, tack jag vet, jag hör hört att det är sjuhellsikes mycket snö i Sverige. Men det är ju Sverige. Nu snöar det här. Det snöar och det ligger kvar. Vad är oddsen?

Baguetten däremot. Åhhh, vad den är färsk och god!

Nåväl, konserten igår var bra. Eller, ja de var inga superlive-artister to be honest. Inte kassa men heller inte jättebra. Men nog är det roligt att gå på konsert alltid och speciellt när man kan sjunga med lite i låtarna. (Vilket visserligen kanske handlade om typ en fjärdedel av dem) Vad som var kul var också att 1) meddelängden i Frankrike är kortare än i Sverige så man ser liksom mycket mer, att 2) kolla på alla fransmän som "sjunger med" i de engelska texterna fast de egentligen inte kan engelska och därför ser ut som man gjorde när man mimade till engelska låtar var ca 6 år (rör lite randomly på munnen liksom) och 3) att de i snackstånden sålde öl men hade bytt ut de classiska snacksen, chipsen och pommes fritsen och istället sålde nothing but baguetter. Fransmännen är ju; ett skämt!

Tidigare under kvällen skulle jag ju också bjuda min kära syster på lite middag härhemma och slänger, händig som jag är, ihop en mycket trevlig pastarätt med pesto, aubergine, paprika och sallad. Besvikelsen som uppstår när den här kvinnan inte serveras något kött var inte nådig. Enligt henne är liksom inte en måltid komplett utan kött. Jag förklarade att vi nu liksom fick kompensera för att vi åt fois gras dagen innan och att jag anser att, även om man inte vill ta steget och bli vegetarian bör se det som nödvändigt att dra ner på köttätandet för att det liksom inte är hållbart och att jag när jag lagar mat själv numera, nästan bara lagar vegetariskt (true story) förstog hon liksom inte alls. Min syster är smart och allmänbildad, men ibland är hon fan så jävla dum! Shit.

Orkar ni förresten ens läsa mina långa blogginlägg nuförtiden. Jag känner ju att jag börjar spåra ur lite. Eller?