ÅÅÅÅÅÅÅhhhhhhhhhhhhhhhuuuuuuuuurgggghhhhhhhhh, vad jag fryser! Visst är det mysigt att jag under min Parisvistelse få bo just i ett sånt där typiskt franskt gammalt hus. Jag har den 5 meter höga porten, jag har de snea och sluttande spiralformade trapporna, det höga taket och de öppna spisarna i varje rum, men jag har också, isolering à la 1700-tal. Här är det kallt som in i helvete och jag spenderar helst tiden i lägenheten om inte sovandes under mitt täcke och dubbelvikta tjocka filt, i två tjocka koftor, tofflor och mjukisbyxor. Jag vill ha våååååår!
Har idag varit i svenska kyrkan för att kolla deras anslagstavla och vad den hade för jobbannonser. Där fan jag tre vettiga annonser varav en tillexempel var en ekologisk och vegetarisk restaurang i Marais, som således inte borde ligga mer än sissådär 15 minuter härifrån. Lät himla käckt tyckte jag! Problemet är bara att på annonsen finns inget namn eller adress, bara ett telefonnummer. Detta innebär att jag måste ringa. Och prata franska. Eh. Jag tycker att det är jobbigt och ringa och prata engelska. Hur fan ska det gå med franska?! Inget kroppsspåk, man hör mycket sämre och allt kommer bara gå åt helvete. Här sitter jag och borde bara sätt igång men liksom... vill inte. Jag tror jag ska dra på det en stund till...
Var förresten i mataffären idag. Det finns mycket ost. Jag tänker, vad bra då ska det ju inte vara några problem att hitta halloumi till min lilla pastarätt jag tänkt slänga ihop till kvällen. Eh jo. Jag tänker, ja men okej, jag tar mozzarella. Eh nej. Jaja. Jag skiter i det. Nu ska jag bara hitta någon ost jag kan ha på knäckebrödmackan. Eh nej. Bara konstiga franska ostar. Jättegott men om jag vill ha liksom vanlig jävla typ billinge, hushållsost, prästost eller liksom... Neh.. Det går inte.
Det är inte lätt alltid. Inte alltid la vie en rose..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar