Idag var det min tur att besöka det så kallade GEBEGE. Detta gjordes av mig med syster och mor. Jag haffade mig ett stycke (get ready; jag försöker mig på lite Sofia-style nu-rå) nougat-beige skjorta, ett par granitgrå trosor samt ett enkelt linne i färgen... ehm... mörk slajm. Allt från södra-larmgatan-weekday och med massårrr av rea. Jag var väldigt nöjd till dess jag kommer till kassan, glatt trycker in mitt kort och inser att det är blankt i det utrymme i hjärnan som är reserverat för min svenska bankkortskod. Jag tänker. I mitt huvud dyker min engelska bankkod upp. Den bankkod jag hade innan Lipz-olyckan dyker upp. Mitt gamla samt mitt splitter nya pinkod till mobilen dyker upp. Alla möjliga fyrsiffriga sifferkombinationer förrutom just denna bankkod dyker upp.
PLOING! Plötsligt dyker en ny sifferkod upp. Jag slår in den, utan att egentligen ha en aning om vart den verkligen kommer ifrån, håller tummarna och hoppas och ser sedan texten "Godkänt" visa sig på den lilla skärmen. Jag andas ut, ler, och känner mig så fullständigt kapabel i en nödvändig situation.
torsdag 29 december 2011
tisdag 27 december 2011
Back in town
Efter att ödmjukt men bestämt lett familjen till beslutet om att åka hem idag istället för imorgonbitti är jag nu tillbaka på hemmaplan, i eget rum och egen säng. Den är skönt som as. Mmm.
Mina dagar i Sälen har varit till stor förnöjelse. Vi fick två dagars bra skidåkning och två dagars isåkning som inte var till lika stor belåtenhet. Mina carvingåkar-skills växer för var dag och mitt självförtroende i backen likaså. På självaste julafton, innan jag ännu fått koll på svängarna drattade jag ganska rejält i backen när liksom backen tog slut lite tidigare än jag trodde. Som minne av detta har jag med mig hem ett fint skrapsår på näsan accopanjerat med ett på hakan och ett blåmärke under nyckelbenet med tillhörande ömnad. Carvingskolan med skidoraklet, som min bror går under, i spetsen har dock lärt mig och min syster få någorlunda pli på grejerna.
Vidare var julen fin med många fina klappar. Familjestämningen var på topp nästan hela tiden även om jag saknade Josefin och min symbios när vi skulle lämna huset och min hastighet inte tillfredställde resterande familjemedlemmar. Vi spelade alfapet och frågesportspel. Övriga familjen godkände inte ord som "kenlem", "lökextas", eller "ölgud", något som för mig och min bror förblev obegripligt.
Jag tar mig alltid vatten över huvudet när jag bloggar. Jag orkar inte färdigställa detta blogginlägg. Vi ses. Puss
Mina dagar i Sälen har varit till stor förnöjelse. Vi fick två dagars bra skidåkning och två dagars isåkning som inte var till lika stor belåtenhet. Mina carvingåkar-skills växer för var dag och mitt självförtroende i backen likaså. På självaste julafton, innan jag ännu fått koll på svängarna drattade jag ganska rejält i backen när liksom backen tog slut lite tidigare än jag trodde. Som minne av detta har jag med mig hem ett fint skrapsår på näsan accopanjerat med ett på hakan och ett blåmärke under nyckelbenet med tillhörande ömnad. Carvingskolan med skidoraklet, som min bror går under, i spetsen har dock lärt mig och min syster få någorlunda pli på grejerna.
Vidare var julen fin med många fina klappar. Familjestämningen var på topp nästan hela tiden även om jag saknade Josefin och min symbios när vi skulle lämna huset och min hastighet inte tillfredställde resterande familjemedlemmar. Vi spelade alfapet och frågesportspel. Övriga familjen godkände inte ord som "kenlem", "lökextas", eller "ölgud", något som för mig och min bror förblev obegripligt.
Jag tar mig alltid vatten över huvudet när jag bloggar. Jag orkar inte färdigställa detta blogginlägg. Vi ses. Puss
lördag 24 december 2011
Ye very merry christmas
Från pappas iPhone. Min mobil är död. Jag glömde laddare (precis som hjälm, tandborste, rakhyvel, deodorant. Var lite trött när jag packade så) summan av kardemumman är att jag inte är kontaktbar. Hoppas ni klarar Erik till den 28:e. Förövrigt har jag ramlat idag. Det gjorde ont. Och god jul
fredag 23 december 2011
onsdag 21 december 2011
Last day
För tio minuter sedan var det tumult i mitt huvud. Kaos. Jag gick längst Brick Lane, den kända gamla gatan i östra Londons gamla arbetarkvarter befläckad med smuts och spyor, prydd med street art och mysiga caféer, doftande av marjuana - gatan jag vandrar på minst en gång om dagen. Förlåt mina kära bitterfittor, med hela mitt hjärta saknar jag er men de enda orden jag såg framför mig snurra runt i versaler, blinkande likt reklamskyltarna på Piccadilly circus, var "JAG VILL INTE KOMMA HEM, JAG VILL INTE KOMMA HEM". Vad ska jag göra hemma? Här har jag ju allt. Här är ju mitt liv nu. Jag smälter. Jag lugnar ner mig. Det bliiir skönt och komma hem. Svårt att se det just nu bara.
Vår sista dag i London började med en full english breakfast på Albion. Det var ett lite finare ställe och tro det eller ej, det var gott som as. Som pricken över i:et fick vi oss en minikoncert med säckpipa av en man i kilt och den skottskaste dialekt jag någonsin hört. Man kan tro att vi ville spendera sista dagen ute på the street od London, få det mesta ut av det. Men sanningen är den är vi mest stannat kvar i vårt hus i hoppet om att suga i oss det sista av av alla minnen vi har från livet med våra flatmates Vi tog farväl av Daniel. Vi packade. Vi begav oss till Tsuru och Crepeaffair och tog farväl av våra arbetskamrater och fick oss vår sista sushi och nutella crepes. Vi gick till familjen Mustafa för att lämna vår hylla och för Josefin ta farväl av ungarna. På vägen hem fick vi uppleva Colombia road Christmas market vilket kan ha varit något av det mysigaste.
Nu väntar en sista pubkväll med Filip, en sista midnight bagel, den sista packningen och kanske (mest troligtvis inte) några få timmars sömn innan bussen tar oss från Liverpoolstreet till flyplatsen. Från vårt kära London - hem till er.
(Hehe, förlåt för min sentimental overkill)
The Blödiness
Jag har dragit mig för att skriva det inlägg som antagligen kommer bli ett av mina sista här ifrån London. Det inlägg som liksom ska sammanfatta allt. Sammafatta min resa, mina upplevelser och mina känslor. Men de känslor jag känner nu är känslor jag aldrig trodde jag skulle känna innan jag lämnade London, känslor som liksom väller över och överraskar mig. Var fan kom de ifrån?
För en vecka sedan tyckte jag det skulle bli skönt. Jag kände mig nöjd, hyfsat färdig med London och redo för nästa äventyr. Jag har sedan den dag jag kom hit känt att detta är ett ställe jag skulle kunna spendera mitt liv i, bygga en karriär och skapa mig ett riktigt, vuxet liv. Såsmåningom. Efter att jag gjort mitt Paris, gått igenom en universitetsutbildning och sett lite mer av världen. Men jag kände mig färdig för den här gången. Det är nog detta som gör att det inte är London i sig jag kommer sakna mest utan de liv jag levt under de senaste 3 månaderna. För även om London finns kvar för mig, så kommer aldrig just det här livet, i Hanbury house, med de här människorna att finnas kvar.
För en vecka sedan tyckte jag det skulle bli skönt. Jag kände mig nöjd, hyfsat färdig med London och redo för nästa äventyr. Jag har sedan den dag jag kom hit känt att detta är ett ställe jag skulle kunna spendera mitt liv i, bygga en karriär och skapa mig ett riktigt, vuxet liv. Såsmåningom. Efter att jag gjort mitt Paris, gått igenom en universitetsutbildning och sett lite mer av världen. Men jag kände mig färdig för den här gången. Det är nog detta som gör att det inte är London i sig jag kommer sakna mest utan de liv jag levt under de senaste 3 månaderna. För även om London finns kvar för mig, så kommer aldrig just det här livet, i Hanbury house, med de här människorna att finnas kvar.
Man lämnar ett liv man precis snickrat ihop. Man lämnar en stad där man nyss lärt sig hitta och nyss lärt sig föra sig i. Man lämnar ett rum man precis lyckats göra sig hemmastad i. Man lämnar engelskan som man precis börjat känna sig bekväm med. Man lämnar sina flatmates som man lärt känna på ett sätt som man bara gör med folk man bor under samma tak med i månader. Människor man spenderat kvällar och haft de mest säregna men roliga diskutionerna med. Man lämnar arbetskamrater som man kommer sakna; Tash, my black-bitch-libra-twin, och de man kommer saknar mindre; jävla fitt-begalen. Man lämnar ett liv med minimilön men också med minimikrav. Man lämnar ett liv med världen utanför dörren. Man lämnar ett liv med utgångar varje lördag och bakisdagar på jobbet varje söndag tillsammans med ångesten över att just jag. inte. borde.
Nu ska jag återgå till min packning. Jag har flera saker till att packa ner och väskan börjar redan nu se överfull och omöjlig att stänga. Det kommer gå åt helvete.
Nu ska jag återgå till min packning. Jag har flera saker till att packa ner och väskan börjar redan nu se överfull och omöjlig att stänga. Det kommer gå åt helvete.
Capishiiii?!
Var just och tog farväl av det söta italienska gayparet. Lite sorgligt det med. Gabriele sa att jag var hans första vän i London. De erbjöd mig plats på deras kingsize-bedsofa i deras nya lägenhet om jag kommer och hälsar på i London och vi skålade i dyr cider för deras nya lägenhet, och min framtid i Paris. Det var fint. Jag kommer sakna Gabriele och hans dramaqueenande om alla killar som han tror Alberto är kär i, hans brutala elakhet mot spanjorer, hans adderande av -sh till var tredje ord och hans never-ending jokes om the belgian chocolat crêpe.
tisdag 20 december 2011
Oxford street, runt 5pm den 22 December
Idag skulle jag och Filip bege oss till Scandinavian Kitchen, vilket leder oss till Oxford street. BIG MISTAKE! Det känns lite bra dock att jag dagen innan jag lämnat London en gång i alla fall fått vara med om the insaneness vad en äkta julrush på en av världens mest kända gator innebär. Det var sammanfattningsvis; inte nåådigt!
Flat 1, Hanbury house, Hanbury street, E1 5JD London
Saker jag inte kommer sakna med Hanbury house:
- hyran
- ett golv man inte vill gå barfota på
- att brandlarmet går varje gång man ska steka något på spisen
- att luckan för kastrullspåket rasar ihop varje gång man öppnar bestiklådan
Saker jag kommer sakna med Hanbury house:
- Hessom
- Daniel
- Cassie
- Aude
- mina föräldras frånvaro
- våra fina artsy väggdekorationer och vår gröna hylla
- att vakna med Josefin 7 centimeter från ansiktet om nätterna
- hyran
- ett golv man inte vill gå barfota på
- ca 30 odiskade glas/tallrikar och bestik i köket samt utspritt i vardagsrummet
- ett kylskåp där man inte får plats med någonting
- att duschdrapperiet ramlar ner varje gång man dushar- att brandlarmet går varje gång man ska steka något på spisen
- att luckan för kastrullspåket rasar ihop varje gång man öppnar bestiklådan
- holländskans läskiga skrattanfall om kvällarna
Saker jag kommer sakna med Hanbury house:
- Hessom
- Daniel
- Cassie
- Aude
- mina föräldras frånvaro
- våra fina artsy väggdekorationer och vår gröna hylla
- att vakna med Josefin 7 centimeter från ansiktet om nätterna
Vågar inte stänga ögonen
Alltså. Världens konstigaste sak hände mig precis. Jag vaknade precis ur en mardröm. Det är första gången jag haft en mardröm på evigheter och det kan ha varit en av de värsta jag varit med om just för att den var så verklig och kändes liksom halvt medveten. Det började med att jag var jag typ blev jagad men så tror jag att jag vaknar av att det typ knackar på fönstret, tror att jag är säker från den som jagat mig, men inser att alla är hemma så det inte är någon av oss flatmates och den som knackar gör det både på fönstret och dörren och jag vågar inte öppna så det är skitläskigt. Så tror jag att jag vaknar av den mardrömmen men då är jag typ i mitt rum, känner mig säker men inser att jag är inlåst och försöker få tag i Josefin. Då jag lägger mig igen upptäcker jag en hand runt om mig, tror att det är Josefin men hon är på något läskigt sätt lealös. Det slutar liksom med att jag bara är fast i min egen dröm. Lyckas slå upp ögonen men varje gång jag stänger dem igen faller jag tillbaka i samma dröm, tillbaka i sängen i lägenheten fast i drömmen och kan inte vakna. Jag vågar inte somna igen. Men jag är så trött. Det värsta var i slutet. Men det går inte att förklara. Medvetenheten om att jag är där och kampen för att slå upp ögonen.
Alltså det där makade ingen sense. Jag är så jävla trött. Jag skrev bara för att hålla mig vaken ett tag. För att inte somna om. Men nu måste jag sova. Hoppas det går bra. Det kommer det väl göra? Fan.
Alltså det där makade ingen sense. Jag är så jävla trött. Jag skrev bara för att hålla mig vaken ett tag. För att inte somna om. Men nu måste jag sova. Hoppas det går bra. Det kommer det väl göra? Fan.
måndag 19 december 2011
söndag 18 december 2011
Bitterfittan
Igår var skitroligt! Vi hamnade på gayklubb på Hackney road. Så jävla mycket bögar på ett och samma ställe. Bra musik och tämligen trevligt sällskap. Jag gick och la mig 5.30, vaknade klockan 9 och ringde och sa att jag var sjuk. Det var sant men kanske inte den största anledningen till att jag inte jobbade. Jag pallade inte ytterligare en 10-timmars-jävulspass på crepeaffair efter 3 timmars sömn och lätt bakfylla. Det var den största anledningen. Istället sov jag vidare och vi tog oss till Brick lane market och ååt mat.
Nu är jag trött som en lemur, trots min entimmasnap och mår dåligt över att jag är fet och har fuckar med min lever. Jag lever bara en gång det är sant, men då vill man ju leva länge. Och att man inte ska vara fet.
Ikväll ska vi på middag hos Clarissa och jag är inte i tillstånd att vara social. Jag är bara ledsen och bitter.
Kanske en kaffe löser situationen. Kanske en bitch slap. Vi får se vad som erbjuds.
Nu är jag trött som en lemur, trots min entimmasnap och mår dåligt över att jag är fet och har fuckar med min lever. Jag lever bara en gång det är sant, men då vill man ju leva länge. Och att man inte ska vara fet.
Ikväll ska vi på middag hos Clarissa och jag är inte i tillstånd att vara social. Jag är bara ledsen och bitter.
Kanske en kaffe löser situationen. Kanske en bitch slap. Vi får se vad som erbjuds.
lördag 17 december 2011
Spyyyy
Helg, då ska det lyxas till. Jag körde på Knorrs pulversoppa. Kan vara bland de äckligare soppor jag fått i mig. Nu mår jag illa.
Ikväll bjuds troligtvis på Londons sista utgång. Fett taggad, är vad jag borde vara. Sanningen är att jag är rätt mätt. Till Brick lane kanske vi tar oss trots allt.
Fick precis ett sms från Aude som nog ska med. Hon tror fortfarande att jag heter Line, liksom med det engelska uttalet "Lajn". Kan det bli fulare? Ikväll ska jag berätta sanningen för henne.
Ikväll bjuds troligtvis på Londons sista utgång. Fett taggad, är vad jag borde vara. Sanningen är att jag är rätt mätt. Till Brick lane kanske vi tar oss trots allt.
Fick precis ett sms från Aude som nog ska med. Hon tror fortfarande att jag heter Line, liksom med det engelska uttalet "Lajn". Kan det bli fulare? Ikväll ska jag berätta sanningen för henne.
Oui, c'est vrai. Je suis francais maintenant.
Idag på jobbet var Abdour tyysssssst. Den var skön.
Efter jobbet skrev jag ut våra boarding card och transferbiljett. Den va också rätt skön.
Efter det gick vi till Leila's för en kaffe. Väl där sitter Leila och frågar om vi vill tjäna lite extra cash. 1 timme senare står vi i Shoreditch church 1 minut därifrån och säljer vin, varm äpplejuice, mince pies och något italienskt jul-frukt-kaka/bröd som jag inte minns namnet på. För de ca 2.5 timmarna av ytterst oansträngande arbete fick vi oss 25 pund var. Den va också ganska skön.
Nu såhär sista helgen i London kan man tycka att hon borde leva lite all in. Klubba, drick, dö liksom. Men jag känner just nu bara för att ligga i Hessoms underbara säng med en kopp te och min Dairy milk, fruit and nut, och kolla på mer fransk film. Därför gör jag det. Det är så jävla skön-t.
Efter jobbet skrev jag ut våra boarding card och transferbiljett. Den va också rätt skön.
Efter det gick vi till Leila's för en kaffe. Väl där sitter Leila och frågar om vi vill tjäna lite extra cash. 1 timme senare står vi i Shoreditch church 1 minut därifrån och säljer vin, varm äpplejuice, mince pies och något italienskt jul-frukt-kaka/bröd som jag inte minns namnet på. För de ca 2.5 timmarna av ytterst oansträngande arbete fick vi oss 25 pund var. Den va också ganska skön.
Nu såhär sista helgen i London kan man tycka att hon borde leva lite all in. Klubba, drick, dö liksom. Men jag känner just nu bara för att ligga i Hessoms underbara säng med en kopp te och min Dairy milk, fruit and nut, och kolla på mer fransk film. Därför gör jag det. Det är så jävla skön-t.
torsdag 15 december 2011
Le premier jour du reste de ta vie
Om alla fransmän ser ut som Pio Marmai ska jag nog hade fint där i Paris.
Att ha en ost till mamma
Hör från många håll föräldrar som verkar lätt elaka, spydiga och liksom lite för ärliga. Det verkar jobbigt, men tro mig, motsatsen kan vara lätt irriterande den med. Mottsatsen är min mamma. Hon är så jävla cheesy. Igår skypeade jag och satte på webcameran och hör liksom ett glädjetjut. "Oooo där är du ju älskade lilla gullefjun, jag har ju inte fått se dig sedan den 6 september." Nej, det kanske stämmer...
Idag fick jag ett julkort adresserat både till mig och Josefin som säger "God jul och gott nytt år och välkomna hem! Mams Eva och Paps Mats. Längtar! " samt en egenritad liten jultomte (min mamma kan inte rita) Tack du, morsan. Jag kanske stannar ändå..
Idag fick jag ett julkort adresserat både till mig och Josefin som säger "God jul och gott nytt år och välkomna hem! Mams Eva och Paps Mats. Längtar! " samt en egenritad liten jultomte (min mamma kan inte rita) Tack du, morsan. Jag kanske stannar ändå..
Muuuuuu
Gårdagskvällen var tämligen trevlig. Jag, Josefin, Daniel och Andy begav oss till puben för lite öl. En halv pint London pride och en halv pint Guinness för min del. Lite mer för andra. Vi lekte penisleken, som i 500 days of summer, först på puben och sedan längst Brick lane. På väg hem från beigelshopen gick vi vägen förbi parken två minuter härifrån. Daniel kläcker ur sig: "What about this park? What a I've never seen this park! I'm gonna pee in this park." Han kissade och sen lekte vi lite i linbanan och i supergungan. Alltid lika roligt, innan vi gick hem. Väl hemma hade jag min skypesektion med kaptenen, Sofia och hennes nya ragg Glenn eller whatever från Göteborg med en röst skrämmande lik Johannas. Allt detta med Andy och Josefin hånglandes över min rygg. Hade jag haft det på bucket listen hade jag ju kunnat kryssa det nu. Det var inte alls konstigt.
Nu ska vi nog bege oss för lite fish and chips.
Nu ska vi nog bege oss för lite fish and chips.
onsdag 14 december 2011
Ledig dag 3
Idag har jag mottagit 3 samtal (obesvarade såklart) och 4 sms från Abdour. Samtidigt ssom jag skrattar högt åt hans sms växer ilskan och viljan att döööööda honom. Han är så jävla, jävla, jävla dum i huvudet! Jag pallar inte. Han skriver obegripligt. Äckligt. Uäh. Seriöst. UÄÄH!
Jag har också julshoppat idag. Äntligen! Gick runt som paradoxen själv med en påse från Primark och en från Selfridges. Kändes coolt att äntligen få gå med den gula Selfridgespåsen också. Kändes så London.
Ligger och chillar i Hessoms säng där jag också spenderade natten. Så jävla skön är den! Nu ska jag ut i vardagsrummet och vara social. Ikväll drar vi till localpubben Proud of shoreditch för ölsmakning med Daniel och kanske Filip. Med en vecka kvar i London måste man ju gå british all in! Mm, ska ta en te nu.
Puss
Jag har också julshoppat idag. Äntligen! Gick runt som paradoxen själv med en påse från Primark och en från Selfridges. Kändes coolt att äntligen få gå med den gula Selfridgespåsen också. Kändes så London.
Ligger och chillar i Hessoms säng där jag också spenderade natten. Så jävla skön är den! Nu ska jag ut i vardagsrummet och vara social. Ikväll drar vi till localpubben Proud of shoreditch för ölsmakning med Daniel och kanske Filip. Med en vecka kvar i London måste man ju gå british all in! Mm, ska ta en te nu.
Puss
tisdag 13 december 2011
Idag
- var jag och klippte mig. Gratis igen. Italienare. Han var tillsammans med en svensk tjej. Vi talade om surströmming och svenskars tendens att vilja dansa runt saker, vare sig det gäller julgranar eller gigantiska gröna penisar. Jag blev nöjd med mitt cut.
- förjäves letat mer julklappar. Jag pallar inte iår.
- casually gick in på Blitz för att leta efter en lång mörk kjol. Kom ut med en kort vit istället. Hur gick det till?
- stog jag inne i provrummet på Urban Outfitters och inser att det börjar finnas för mycket av mig själv. Helvete. Världen kan få för mycket Linn Andersson. Det är sant mina vänner!
- var Aude på besök. Känns weird att hon är den enda jag garanterat kommer träffa igen. Kommer vi hänga mycket? Kommer hon bjuda med mig på fester så jag får umgås med en massa fransmän? Kommer hennes snygga svarta franska pojkvän vara med och introducera mig till hans förhoppningsvis snygga svarta franska killkompisar? Ja tack!
- var jag och Josefin ute efter en casual pubkväll. Det är svårare än man kan tro att hitta något bra på en tisdag även i London. Men nog gjorde vi det tillslut. Vi hamnade på The Owl & the Pussycat. Det var casual.
- tog vi en beigel till kvällsmat. FY FAN vad beigel är gott.
- förjäves letat mer julklappar. Jag pallar inte iår.
- casually gick in på Blitz för att leta efter en lång mörk kjol. Kom ut med en kort vit istället. Hur gick det till?
- stog jag inne i provrummet på Urban Outfitters och inser att det börjar finnas för mycket av mig själv. Helvete. Världen kan få för mycket Linn Andersson. Det är sant mina vänner!
- var Aude på besök. Känns weird att hon är den enda jag garanterat kommer träffa igen. Kommer vi hänga mycket? Kommer hon bjuda med mig på fester så jag får umgås med en massa fransmän? Kommer hennes snygga svarta franska pojkvän vara med och introducera mig till hans förhoppningsvis snygga svarta franska killkompisar? Ja tack!
- var jag och Josefin ute efter en casual pubkväll. Det är svårare än man kan tro att hitta något bra på en tisdag även i London. Men nog gjorde vi det tillslut. Vi hamnade på The Owl & the Pussycat. Det var casual.
- tog vi en beigel till kvällsmat. FY FAN vad beigel är gott.
The first good bye
Jag tog just farväl av Hessom. Hur sooorgligt är inte det? Kommer jag någonsin se människan igen? Jag hoppas det. Han har förgyllt mitt Londonliv. Det har han.
Sms, mottaget kl. 01.34
Hi linn why u avoid me always . What's your demand. U r looking so nice that's ur demand.I believe nobody love u in the world like me.u know what I want to u .u r not baby.I like u too much.every second I thinking about u.I always open my heart 4u any time.linn I want to eat something tomorrow any indian restaurant with u .if ur language & my language is same that's I will explain how much I love u. Sorry about that thing u can try to understan. UR ABDOUR
Johanna, minns du...
.. när du blev tillrättavisad av Kathryn för att du sa "Me and Josefin" isället för det korrekta "Josefin and I"? Det minns jag. Det gör att jag, som annars innan säkerligen alltid annars hade gjort samma misstag, nu istället använder mig av "Josefin and I", i alla fall när jag refererar till just Josefin och mig. Detta gör oss tydligen till bättre på engelska än de flesta engelsmän själva, som annars gör just det misstaget. Det tycker jag känns coolt. Tack Kattan för att du bitchade mot Johanna den där gången.
söndag 11 december 2011
Eller vänta...
Sa jag att det var mitt körkorts ettårsdag igår? Neh. Men det var det! Känns ju sådär ballt. Nu vill jag köra biiiil. Rejsa. Sliira. Krocka. Dö!
Nej.
Dunka dunka
Fabric igår blev krossat av listan. Det var väl det som var bra egentligen. Hela kvällen var lite av ett failiur. Alla var trötta, drogerna funkade inte och jag som var nästan nykter var typ den som var mest taggad när vi väl kom dit. Stället var enoooooormt som en jävla labyrint och ju längre ner och runt man gick ju fler rum uppenbarade sig. Jag kom ut från toaletten, letade efter de andra och när en kille 1 minut senare frågar var toaletten är ser jag mig omkring och inser att jag faktiskt inte har en aning. Jag fick tysk kryssat från kartan. Inte jättesnygg men väl en kvalitativ kyssare, så jag får väl vara nöjd med det!
Dessutom kan vi nog ha åkt dig med stans dummaste jävla taxichafför. Jävla kött!
Off to work!
Dessutom kan vi nog ha åkt dig med stans dummaste jävla taxichafför. Jävla kött!
Off to work!
lördag 10 december 2011
Idag på jobbet..
...exploderade ett glas i min hand av kokande vatten. Det var läskigt. Hjärtattackvarning. Dessutom fick jag den här kommentaren av Tash; " You're right, Linn. You have actually put on weight. I can tell 'cause your boobs are bigger." K, Tash. K!
Åååååååkej
Jag mår så mycket bättre nu när jag visar mig vara den enda som faktiskt kommer ihåg hela gårdagen. För det var extremt roligt! Jag kommer ihåg hur vi satt och kommenterade den äldre fete mannen och hans två prostituerade vänninnor, jag kommer ihåg hur Josefin gick från mysmutta till skaskfitta och tillbaka igen när hon nästan bröt mot the broecode med motiveringen "Jag gillar hans penis". Jag kommer ihåg hur vi dansade tillsammans till låtar som S&M och andra klassiker och hur Hessom gav oss en äkta show genom att dansa på bordet med en gaykille. Det var hett vill jag lova! Jag kommer ihåg Daniels spya på Brick Lane, samtliga fishbowls och jag mår till råga på allt mycket bättre nu. Det är mer än vad Hessom och Daniel kan säga. Det var en fin kväll och jag inser att jag kommer sakna mina flatmates och Hanbury house mer än jag nog har trott förrut.
Skrummmmmmmmp
Fittaaaaaaa. Jag skulle vara nykter ikväll. Det gick åt helvete. Jag beställde en fisbowl, för det var liksom Hessoms sista kväll. Han beställde en också. Josefin gick, så kom hon tillbaka. Och vi beställde en till.
Hessom: "I love you Linn, but I got to take a piss"
Ja, full blev jag, Så kan det gå om inte haspen är på. Varför bloggar jag? Det här är bara pinsamt. Jävla skrumplever; skrumpna!
Hessom: "I love you Linn, but I got to take a piss"
Ja, full blev jag, Så kan det gå om inte haspen är på. Varför bloggar jag? Det här är bara pinsamt. Jävla skrumplever; skrumpna!
fredag 9 december 2011
Legenden om de regniga Brittlandet
England som landet där det bara regnar har för oss länge tett sig som en myt. Jag såg snart efter min ankomst till att ha ett paraply tillgängligt då jag, när London på vår andra dag välkomnade oss med kalasregn, stog handfallen och oförberädd. Paraplyt har jag dock inte haft använding för en enda gång sedan dess. London ger oss visst regn ibland, men inte i närheten av den mängd som legenden beskriver, och inte alls som i Sverige. Jag har alltså kommit undan mina dryga tre månader här relativt torr. Igår, precis två veckor innan vi ska bege oss hem bestämde sig dock London för att visa oss hur äkta brittiskt regn beter sig. Vi gick längst Regent street, en karaktärist Londongata och insöp brittluften medan London bara PISSADE PÅ OSS!
Alltså...
Läste precis efter att jag författat min episka cliff hanger Josefins blogg och insåg att hon redan avslöjat det mesta (skrev precis "gett det mesta iväg", innan jag insåg hur fel det lät och suddade).
Vårt experimenterande i sängen var att vi, efter att sett den mycket bra filmen 50/50 med Joseph Gordon Levitt (Mmmmmm) tillsammans i sängen bestämde oss för att prova att sova åt andra hållet; liksom på bredden. Vi kom fram till att det var spännande, att man liksom kunde utveckla fosterställningen till ett extraordinärt rumpputande på grund av all extra plats man hade på sidorna. Ni som känner mig vet kanske dock att jag, precis som min far, ju helst sover på rygg, likt en död konung med händerna knäppta över bröstet. Med fötterna långt utanför blir liksom bekvämheten i denna ställning helt förstörd och min nattsömn lika så. Sånt vet man ju dock först när man provat och jag är nöjd att jag gjorde det.
Angåenge premiären var det ju kanske inte så spännade. Vi kom precis när de skulle gå in men allt skedde liksom bakom ett 2.5 meter högt staket. Skulle vi velat se någonting hade vi, enligt den söte polisen, nog behövt stå där i sissådär 12 timmar innan. Men... jag anser ändå att vi kan stryka premiär på Leister square från Bucket listen.
Mitt elaka skrattande berode ju på att jag, precis som Josefin sagt, gick hela vägen med min plan att låta Abdour som han så länge velat, köpa en present åt mig. Jag har således haffat mig en mycket stillig kappa från Topshop som jag kommer trivas tämligen bra med. Jag spelade förvånad när han sa att han skulle betala den för mig, beklagade mig över att, "But Abdour, it's so expensive!" etc. Jag gick trofywife all in. Vetskapen om att han, om jag hade velat, kunde köpa mer, fick mig att liksom sukta över de där skorna på nedervåningen men jag bestämde mig för att, någon måtta får det vara. Jag tänker inte ha dåligt samvete över detta. Jag ser det såhär; Jag förtjänade den här kappan efter allt han fått mig att stå ut med! Nu är jag bara lite rädd för hans babbel om att jag ska komma tillbaka, att han betalar hotel och biljett om jag kommer tillbaka en vecka i vår... Sms:et från igårkväll liksom... Jag vill aldrig seeeeeee honom mer, jag vill inte gå till jobbet imorgon. Fan. Nåväl.
Nu blev det urspårlångt. Hoppas du är nöjd, Johanna.
Vårt experimenterande i sängen var att vi, efter att sett den mycket bra filmen 50/50 med Joseph Gordon Levitt (Mmmmmm) tillsammans i sängen bestämde oss för att prova att sova åt andra hållet; liksom på bredden. Vi kom fram till att det var spännande, att man liksom kunde utveckla fosterställningen till ett extraordinärt rumpputande på grund av all extra plats man hade på sidorna. Ni som känner mig vet kanske dock att jag, precis som min far, ju helst sover på rygg, likt en död konung med händerna knäppta över bröstet. Med fötterna långt utanför blir liksom bekvämheten i denna ställning helt förstörd och min nattsömn lika så. Sånt vet man ju dock först när man provat och jag är nöjd att jag gjorde det.
Angåenge premiären var det ju kanske inte så spännade. Vi kom precis när de skulle gå in men allt skedde liksom bakom ett 2.5 meter högt staket. Skulle vi velat se någonting hade vi, enligt den söte polisen, nog behövt stå där i sissådär 12 timmar innan. Men... jag anser ändå att vi kan stryka premiär på Leister square från Bucket listen.
Mitt elaka skrattande berode ju på att jag, precis som Josefin sagt, gick hela vägen med min plan att låta Abdour som han så länge velat, köpa en present åt mig. Jag har således haffat mig en mycket stillig kappa från Topshop som jag kommer trivas tämligen bra med. Jag spelade förvånad när han sa att han skulle betala den för mig, beklagade mig över att, "But Abdour, it's so expensive!" etc. Jag gick trofywife all in. Vetskapen om att han, om jag hade velat, kunde köpa mer, fick mig att liksom sukta över de där skorna på nedervåningen men jag bestämde mig för att, någon måtta får det vara. Jag tänker inte ha dåligt samvete över detta. Jag ser det såhär; Jag förtjänade den här kappan efter allt han fått mig att stå ut med! Nu är jag bara lite rädd för hans babbel om att jag ska komma tillbaka, att han betalar hotel och biljett om jag kommer tillbaka en vecka i vår... Sms:et från igårkväll liksom... Jag vill aldrig seeeeeee honom mer, jag vill inte gå till jobbet imorgon. Fan. Nåväl.
Nu blev det urspårlångt. Hoppas du är nöjd, Johanna.
Gårdagens goda
Igår när jag var sugen på choklad så köpte jag Dairy milk istället för galaxy trots att Galaxy var mycket billigare. Anledning; Daniel sa att Galaxy använder sig av barnarbete. Please, let me keep my place in your prettoworld, bittisar?
Imorgon loooovar jag att blogga om mitt och Josefin experimenterande i sängen, premiäreren av Sherlock Holms och varför jag gick och skrattade högt åt min egen onsdska längst ett julbelyst Oxford street idag. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
God natt
Imorgon loooovar jag att blogga om mitt och Josefin experimenterande i sängen, premiäreren av Sherlock Holms och varför jag gick och skrattade högt åt min egen onsdska längst ett julbelyst Oxford street idag. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
God natt
onsdag 7 december 2011
Julklappsmys i Crossharbour
Förväntas ta med sig:
- Något ätbart till julbordet
- En present à ca 10 pund till julklappsleken.
Tar med sig:
- En fin limpa bröd från Albion
- En FML-mugg från Urban extremt fint inslagen (true story) i urbanpåsen och två gummiband
Förväntas få med sig hem:
- Förhoppningsvis muggen men annars någon annan fin eller god present
Får med sig hem:
- Ett par fula jävla örhängen som ser ut som jultomtens huvud
- Trampstamt
måndag 5 december 2011
söndag 4 december 2011
2:a advent
Jag och Josefin bestämde oss för att fira andra advent med att sätta på julmusik och städa köket. Köket är rent! DET ÄR FUCKING RENT! Ingen disk. Helt insane. Sen drack vi varm chilichoklad som vi köpte i Covent garden. Inte så juligt med väl gott. Nu ska jag nog sova. Deeet ska bli sköööööööönt! Pussisnutt
Dagens jävla rubrik
Igår morse fick jag ett telefonsamtal av Josefin. Jag hade inte sett henne sedan dagen innan då hon skulle iväg på en pub med Andy. Hur den kvällen slutade kan hon ju själv få berätta om. Hur som helst fick jag reda på att hon tappat bort sin jacka där våra gemensamma nycklar låg. Se där ja. Hon får lösa det, tänkte jag.
När jag kom hem från jobbet var planen att jag skulle chilla lite, gå till Sainsburys och handla vilket var ytterst nödvändigt, ta en dusch och sedan skulle vi kanske ut på kvällen med roomisarna och Aude. 10 minuter efter att jag kommit hem och ligger och chillar framför datorn kommer Josefin och random girl och då skas det på hemmafest i South wark tydligen. Jaha. Jag packar ner lite grejs och vi drar till Clarissas place, random girlen. Hon bodde i en skitstor lägenhet större än den vi har och delade den med en person. Vi snackar panoramafönster och balkong med utsikt över Themsen. Väl där gjorde vi oss i ordning och drack hennes absurt blandade drinkar. Kvällen fortlöpte därefter.
Idag har varit ytterligare en bakissöndag på crepeaffair. Jag skäms över det faktum att det börjar bli standard men mina bakisdagar är aldrig för brutala så jag klarar mig fint. Inget spännande hände på jobbet förrutom att jag vill avliva Abdour och att jag pratade med en staty.
(Ps. Josefin hade hittat nycklarna.)
När jag kom hem från jobbet var planen att jag skulle chilla lite, gå till Sainsburys och handla vilket var ytterst nödvändigt, ta en dusch och sedan skulle vi kanske ut på kvällen med roomisarna och Aude. 10 minuter efter att jag kommit hem och ligger och chillar framför datorn kommer Josefin och random girl och då skas det på hemmafest i South wark tydligen. Jaha. Jag packar ner lite grejs och vi drar till Clarissas place, random girlen. Hon bodde i en skitstor lägenhet större än den vi har och delade den med en person. Vi snackar panoramafönster och balkong med utsikt över Themsen. Väl där gjorde vi oss i ordning och drack hennes absurt blandade drinkar. Kvällen fortlöpte därefter.
Idag har varit ytterligare en bakissöndag på crepeaffair. Jag skäms över det faktum att det börjar bli standard men mina bakisdagar är aldrig för brutala så jag klarar mig fint. Inget spännande hände på jobbet förrutom att jag vill avliva Abdour och att jag pratade med en staty.
(Ps. Josefin hade hittat nycklarna.)
fredag 2 december 2011
Sandras solo
Skönt att Sandras solo kunde svara på frågor som;
"Mitt x sa att jag kunde bli av med min huvudvärk om jag gick ner på honom. Stämmer verkligen det?
Solo svarar: Nej, han ville bara ha en avsugning."
TACK! FAN VA SKÖNT ATT NI KUNDE REDA UT DETTA!
Jag känner
Jag känner inte för att kolla upp allt det där om Paris-kursen som jag borde.
Jag känner inte för att kolla upp hur jag ska göra med mina banköverföringar.
Jag känner inte för att kolla upp vad jag ska göra åt det faktum att min kamera har pajat.
Jag känner inte för att sova fast jag borde eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Jag känner inte ens för att läsa min bok.
Jag känner för att läsa om sex i Sandras Solo. Tack Sandra Broborn. Jag hoppas jag lär mig något ikväll.
Jag känner inte för att kolla upp hur jag ska göra med mina banköverföringar.
Jag känner inte för att kolla upp vad jag ska göra åt det faktum att min kamera har pajat.
Jag känner inte för att sova fast jag borde eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Jag känner inte ens för att läsa min bok.
Jag känner för att läsa om sex i Sandras Solo. Tack Sandra Broborn. Jag hoppas jag lär mig något ikväll.
Mitt moraliska dilemma
Idag var en spännande dag på jobbet. Det var en ny man där som skulle trainas för att bli manager i Soho-branchen. Han var en typisk fet britt. Åt misstagscrepsen i smyg (okej det gör väl jag med ibland), satt så fort det fanns tillfälle och flåsade som en hund i stekande solsken efter efter lunchrushen. Men han var trevlig. Men han var fet. Det visade sig också vara en läcka inne på toaletten och tre hantverkare kom således för att ställa till krigszon i hela köket där vi inte kunde vara, borrade hål i golvet osv. Som ni förstår så är en restaurang lätt handikappad utan sitt kök och dagen fortgick således lätt handikappat.
Hur som helst så jobbade jag eftermiddagen med Abdour, min älskade Abdour. Trots allt uppskattar jag att jobba med Abdour för det är endast då jag kan komma undan med att vara en lat jävla fitta och låta honom göra det mesta av arbetet. För trots allt har han ju gjort klart för mig att han "Can do anyting for you, Linn." Jag tar emot. Nu kommer vi till mitt moraldilemma. Abdour vill ta mig på julshopping. Nästa vecka säger han. Han insisterar. Han "will kill you, Linn!" annars. Jag vill väldigt gärna ha den där kappan på Topshop för 89 pund. Jag tänker såhär. Jag ska snart lämna London. Kommer aldrig, förhoppningsvis, se den här människan. Moral är en jävla skitgrej, jag håller med Nietzsche på den punkten. Ska jag bara skita i allt och... gå med på hans Christmasshopping och skaffa mig en kappa? Eller kanske tillminstingen klänningen på Urban outfitters som jag kollat på till nyår? Hur dum är jag. Snälla vänner, jag vänder mig till er. Jag kräver allas uppmärksamhet. Vad skulle ni gjort?
PS. Min mamma sa typ; "Ja, det kan du väl göra. Så får du dig den där kappan". Min mamma växte lite i mina ögon i det ögonblicket.
Hur som helst så jobbade jag eftermiddagen med Abdour, min älskade Abdour. Trots allt uppskattar jag att jobba med Abdour för det är endast då jag kan komma undan med att vara en lat jävla fitta och låta honom göra det mesta av arbetet. För trots allt har han ju gjort klart för mig att han "Can do anyting for you, Linn." Jag tar emot. Nu kommer vi till mitt moraldilemma. Abdour vill ta mig på julshopping. Nästa vecka säger han. Han insisterar. Han "will kill you, Linn!" annars. Jag vill väldigt gärna ha den där kappan på Topshop för 89 pund. Jag tänker såhär. Jag ska snart lämna London. Kommer aldrig, förhoppningsvis, se den här människan. Moral är en jävla skitgrej, jag håller med Nietzsche på den punkten. Ska jag bara skita i allt och... gå med på hans Christmasshopping och skaffa mig en kappa? Eller kanske tillminstingen klänningen på Urban outfitters som jag kollat på till nyår? Hur dum är jag. Snälla vänner, jag vänder mig till er. Jag kräver allas uppmärksamhet. Vad skulle ni gjort?
PS. Min mamma sa typ; "Ja, det kan du väl göra. Så får du dig den där kappan". Min mamma växte lite i mina ögon i det ögonblicket.
onsdag 30 november 2011
Onsdagsshopping
Idag har jag varit ledig och smått förkyld och därför spenderat dagen med att se på Kobra, en av de få, yet högt uppskattade, programmen jag kan se på svtplay, duschat, läst lite i min Patti Smith-bok och ätit quiche samtidigt som jag sett på How I met your mother samtidigt som jag chattat med Hessom som satt på Uni. När jag för några få timmar sedan bestämde mig för att ta mig utanför huset blev det inte mer än några besök i ett par butiker här i närheten i jakt på julklappar (ending up provar kläder till mig själv så klart) och ett besök på Vintage Emporium för latte och en brownie där det idag julpyntades till tonen av supermysig julmusik.
På vägen hem bestämde jag mig för att göra en liten minihandling och tog därför och gick in på Banglatown som var det ända som lata jag orkade gå in på eftersom det tillskillnad från allt annat låg på vägen. Gå 5 minuter extra? Nejnej! Ah, ett besök på Banglatown är alltid lika spännande! Som en snabbvisit till sydasien. Det luktar illa, är fyllt med bengaler, ser billigt ut och utbudet är tämligen annorlounda från det vi finner på Tesco och Sainsbury's. Här finner du ingen skinka, inga tamponger och ett smalt utbud av bröd. Däremot finner du 50 centimeter hela fiskar, alla sortsers produkter med chicken (chicken sausage, chicken meatballs etc) påsar med 100 minifiskar, 50-tals olika varianter på currypowder och en hel vägg med olika märken av 20-kilospåsar med Basmatiris. "Åh, jag tar två." Nej. Jag kom hem nöjd med två äpplen, en påse knorr-soppa och toapapper. Banglatown, I'll be back soon!
På vägen hem bestämde jag mig för att göra en liten minihandling och tog därför och gick in på Banglatown som var det ända som lata jag orkade gå in på eftersom det tillskillnad från allt annat låg på vägen. Gå 5 minuter extra? Nejnej! Ah, ett besök på Banglatown är alltid lika spännande! Som en snabbvisit till sydasien. Det luktar illa, är fyllt med bengaler, ser billigt ut och utbudet är tämligen annorlounda från det vi finner på Tesco och Sainsbury's. Här finner du ingen skinka, inga tamponger och ett smalt utbud av bröd. Däremot finner du 50 centimeter hela fiskar, alla sortsers produkter med chicken (chicken sausage, chicken meatballs etc) påsar med 100 minifiskar, 50-tals olika varianter på currypowder och en hel vägg med olika märken av 20-kilospåsar med Basmatiris. "Åh, jag tar två." Nej. Jag kom hem nöjd med två äpplen, en påse knorr-soppa och toapapper. Banglatown, I'll be back soon!
Pyntar'n
Jag förstår inte varför de alltid sätter mig på att dekorera och pynta på Crepeaffair. Ingenting med mig är på något vis estetiskt . Jag har noll poäng i kreativitet. Vem får alltid se till att dekorerar glassen? Jag. Vem fick se till att fucking göra hela affären julig igår? Jag! Jag är inte ens speciellt mycket för julpynt hemma. Det ska vara en gran och lite tomtar i nått fönster härochvar. Men jag är inte uppväxt i familjen som några dagar innan första advent klär varenda liten buske utomhus med blinkande ljus i alla dess färger som hela Onsjös inavlade släkter har förvandlats till de senare åren. Nej. Men visst. Jag tejpade upp lite girlanger, guldkedjor och Merry Christmas-band som jag tvingades gå och införskaffa förra veckan på Sainsbury's. Man känner sig nu som i tomtens egna verkstad när man kommer in på Crepan. Japp. Tack vare mig. Varsegod London.
tisdag 29 november 2011
Let's talk about art
Jag har funderat på att bli lite artsy-fartsy. Jag var ju på moderna museet när min syster var här. Ger man konst lite tid, och faktiskt försöker förstå vad konstnärerna menar kan det faktiskt vara intressant. Modern konst är ibland konstig. Det känns sannerligen ibland som att modern konst är en tävling i att vara konstigast av alla. För visst, kommer man in i ett rum med en stor jävla rishög på fem meter i diameter, kan man ifrågasätta sig om hur detta verkligen kan klassifieras som konst. Läser man sedan om konstverket så förstår man att varenda litet riskorn, och hur det är gjort, har en symbolik som kan vara jävligt intressant!
Ja, nu tog min skrivanda slut. Jag tänkte skriva om utställningen med släktleden som var asintressant, men jag orkar inte så ni får vara utan.
Hej
Ja, nu tog min skrivanda slut. Jag tänkte skriva om utställningen med släktleden som var asintressant, men jag orkar inte så ni får vara utan.
Hej
Prat
Jag förundras ibland över de diskussioner som förs i det här huset.
Jag kommer in genom vardagsrumsdörren. Hessom till mig:
"I've heard you wanted to talk to me about blow-jobs."
Det stämde ju faktiskt.
Jag kommer in genom vardagsrumsdörren. Hessom till mig:
"I've heard you wanted to talk to me about blow-jobs."
Det stämde ju faktiskt.
måndag 28 november 2011
Being a dickhead is cool
Alltså. Jag är så JÄVLA trött på nördglasögonen. Alla hipsters och östra London är coolt men ibland, ibland går det fan för långt. Som tjejerna, svenska så klart, på bussen på väg hem från hipsterklubben. Två av tre hade nördglasögonen en av dem såg fan inte klook ut i sina nördglasögon och sin töntmössa. Hon såg insane ut! Då är det inte coolt längre!! Jag pallar helt enkelt inte nördglasögonen.
Så hipsterklubben i lördags.... den var hipp. Jävligt hipp. Hit kommer inte alla, hit kommer hipsterkidzen. Och vi. Jag fick mig ett hångel. Det kunde jag bannemig både ha och mista. Det var ganska okvalitativt. Jag vet inte varför. Jag ville nog bara inte gå hem "tomhänt" (utan att ha fått mig ett hångel) men jag gick inte hem mycket lyckligare efter det där.
Godnatt
Så hipsterklubben i lördags.... den var hipp. Jävligt hipp. Hit kommer inte alla, hit kommer hipsterkidzen. Och vi. Jag fick mig ett hångel. Det kunde jag bannemig både ha och mista. Det var ganska okvalitativt. Jag vet inte varför. Jag ville nog bara inte gå hem "tomhänt" (utan att ha fått mig ett hångel) men jag gick inte hem mycket lyckligare efter det där.
Godnatt
Gayklubb: check
I fredags var vi på The Den - en gayklubb i Holborn som spelade lite trevlig "mainstream-indie" och pop.
Detta tyckte jag om:
Bögarna - Underbart att kunna dansa med killar som dansar med en som om man hade sex utan något som helst intresse av att ha sex med en. Jag skakade rumpan som en aldrig förr!
Den svarta kvinnan inne på toaletten som hade som jobb att stå och rabbla en ramsa i stil med "All the girls now shake your body", om och om igen hela kvällen. Hon livade sannerligen upp mitt toalettbesök.
Detta tyckte jag inte om:
Flatorna - Jo, visst gick vi lite dit också med målet att få oss ett samkönat hångel. Man tog sig kisande igenom massan av gaykillar på dansgolvet tills man kom till vad som uppenbart visade sig vara flathörnan. Fan va flatiga de såg ut! Alla var små och så stereotypt klädda i baggy-jeans, rutig skjorta, slickad tofs och peircing. Fett besviken. Josefin var den enda som var i närheten av något slags ragg - den tjejen var dessutom riktigt söt - men när hon tog Josefins hand blev Josefin liksom så paff att hon gick miste om det.
Sammanfattningsvis var jag ändå nöjd, rumpskakare som jag är.
Detta tyckte jag om:
Bögarna - Underbart att kunna dansa med killar som dansar med en som om man hade sex utan något som helst intresse av att ha sex med en. Jag skakade rumpan som en aldrig förr!
Den svarta kvinnan inne på toaletten som hade som jobb att stå och rabbla en ramsa i stil med "All the girls now shake your body", om och om igen hela kvällen. Hon livade sannerligen upp mitt toalettbesök.
Detta tyckte jag inte om:
Flatorna - Jo, visst gick vi lite dit också med målet att få oss ett samkönat hångel. Man tog sig kisande igenom massan av gaykillar på dansgolvet tills man kom till vad som uppenbart visade sig vara flathörnan. Fan va flatiga de såg ut! Alla var små och så stereotypt klädda i baggy-jeans, rutig skjorta, slickad tofs och peircing. Fett besviken. Josefin var den enda som var i närheten av något slags ragg - den tjejen var dessutom riktigt söt - men när hon tog Josefins hand blev Josefin liksom så paff att hon gick miste om det.
Sammanfattningsvis var jag ändå nöjd, rumpskakare som jag är.
torsdag 24 november 2011
The Sandra Broborn arrival
Fett opeppad till att blogga. Men visst, lojal som jag är är det klart jag ska uppdatera er! Sandra har anlänt och hon mår bra. Hon ligger här emellan oss i sängen efter en jääävla massa sushi och annan mat. Idag har jag ätit för tre. Helvete. Men imorgon blir nog bättre. Nåväl. Jag har precis betalat hyran kollade över mitt kontoutdrag och insåg att jag har slösat ungefär 2500 kronor sedan jag fick min lön den 8:e november. Det var ju... bra jobbat. Idag har vi bland annat tagit en lång och turistig promenad och från Oxford circus, Liberty, Piccadilly circus, M&M-butiken, Leister square, 10 Downing street där Gordon hänger, Houses of Parlaiment, Big Ben, Themsen, London eye och Buckingham palace. Såå, nu har vi således kryssat typ ALLT viktigt och kan börja ha kul. Hehe. Imorgon väntar Camden. Ohoj.
onsdag 23 november 2011
nNyvaken
Just nu längtar jag till ja är död. .inte för att jag inte tycker om att leva men för att döden ju liksom är som en enda lång nap. Jag menar - hur skönt kan inte det vara?
lördag 19 november 2011
The Hangover
Har idag upplevt min första riktiga bakfylla. Den förtjänade jag nog. Jag har inte mått illa eller haft så ont i huvudet men i min mage har det varit kriiiiiig. Aj och hej och hå. När Josefin därför bestämde sig för att följa med Hessom och hans helt obegripliga Durham-vän till Clapton och Brixton (områden man inte bör vara ute efter mörkrets inbrott) till någon klubb kände jag bara; Nä, jag pallar fan inte. Kanske, nu efter en liten nap, att jag hänger på Gabriel och hans också helt obripliga romerska vänner till vart de nu ska i Shoreditch på siin höjd.
Trots mitt magkrig har min lediga lördag varit trevlig. Jag drog med Josefin och Filip på en uppfriskande cykeltur till South bank där vi möte upp söta Audan, vår föredetta franska flatmate, och gick på tea och coffee festivalen. Jag valde att avstå kaffe och kurerade istället min stackars mage med en underbart god från-grunden-på-plats-gjord-pasta och lite kaaaka. Då mådde den tillfälligt bättre.
Puss på er kära vänner
Trots mitt magkrig har min lediga lördag varit trevlig. Jag drog med Josefin och Filip på en uppfriskande cykeltur till South bank där vi möte upp söta Audan, vår föredetta franska flatmate, och gick på tea och coffee festivalen. Jag valde att avstå kaffe och kurerade istället min stackars mage med en underbart god från-grunden-på-plats-gjord-pasta och lite kaaaka. Då mådde den tillfälligt bättre.
Puss på er kära vänner
Random Dan
Kvällen var trevlig. Med oss hem fick vi random Dan. Inget hångel eller så. Inga italienare. Pussies. Just Random Dan. Han var trevlig. Och en beigel
fredag 18 november 2011
We're going Koko tonight
Ikväll ska vi till Koko. Kanske med italienarna som Gabriele, min gaykompis som är en fruktansvärt odiskret matchmaker, försöker matcha ihop oss med. Den ena är rätt söt. Det blir nog trevligt.
Ikväll ska vi ragga. Jag i alla fall.
Kuriosa: I Australien har de Australian Dollars. Deras sedlar är i plast. Antagligen, enligt Josefin, för att de surfar hela tiden. Makes sence.
Have fun tonight. Jag ska bara dricka upp min vinflaska.
Pussgonatt.
Ikväll ska vi ragga. Jag i alla fall.
Kuriosa: I Australien har de Australian Dollars. Deras sedlar är i plast. Antagligen, enligt Josefin, för att de surfar hela tiden. Makes sence.
Have fun tonight. Jag ska bara dricka upp min vinflaska.
Pussgonatt.
GRATTIS JOHANNIS!
Det är sannerligen fy skam att jag inte kan närvara vid denna underbara kvinnas viktiga dag.
Här är några av mina favoriter av min favorit.
tisdag 15 november 2011
Förresten
Jag serverade en cappuccino till Patrik Ekwall idag förresten!
Sen undrar jag också; Tycker ni att det börjar bli dags att göra sig av med dessa byxorna?
Jag säger som Churchill...
Josefin gjorde ju något så brittiskt som att ta med sin öl in i duschen för ett par veckor sedan. Jag vill ju således inte vara sämre och tog således med mig min cup of tea. Mycket angenämt.
Apropå cup of tea så blev jag ju bjuden av min kära syster i söndags på en äkta Afternoon tea på Browns. Brown's är ett hotell som ligger i samma kvarter som Dior, Louis Vuitton, Cartier, Ralph Laurent och Ritzs. På Browns välkomnas man av en dörrvakt i hög hat och får jackan avtagen och påtagen. På Browns behöver man inte själv göra sig besväret att lägga servetten i knät i själv, det sköter servitören. På Browns sitter fiiiiiint folk. Och jag. Och Churcill, back in the days.
Han ska tydligen ha sagt:
"I didn't stay at a hotel, I stayed at Browns."
Ja, så kände vi med.
Kvällsligt facebookande
Läser Ivar Tikas relationsstatusuppdatering till singel på facebook - Oj:ar mig lätt över folkisgossipet.
Läser Beatrice kommentar; "Det finns inget att va lässen för =) Vi älskar fortfarande varandra =)" - Dör.
Läser Beatrice kommentar; "Det finns inget att va lässen för =) Vi älskar fortfarande varandra =)" - Dör.
måndag 14 november 2011
Mysteriet med den försvunna sambon
Josefin skulle till Westfield, det stora shoppingcentret, idag. Hon måste gått rejält vilse där inne för nu är klockan liksom 22.12, hon är inte hemma och svarar inte på mobilen. What to do...
En lång sammanfattning av en ledig helg med en syster del 1
Jag åt precis. Sallad. Är fortfarande hungrig. Men sådant kommer mitt liv att vara tills jag får på mig de blå byxorna och de där jeansen igen. Abdour hade rätt; jag har lagt på mig en del. Jag har spenderat de senaste dagarna med min syster (som till råga på allt är en vandrande definition av en skinny bitch) gråtande inombords till de faktum att jag låtit det hända.
Bloggtorkan har alltså berott på min systers visit här i den brittiska metropolen. Min storasyster kräver av mig, likt en bebis kräver av sina föräldrar, hundra procent uppmärksamhet. Vi har haft trevliga dagar och fått väldigt mycket gjort. Jag har till och med prickat av ett och annat på Bucket-listan.
I fredags åt vi på Tyaabbs, en restaurang bakom moskén som serverar hundra procent halal, helt underbart god curry-style-mat på två enorma våningar fyllda till bredden med hungriga gäster i hög ljudvolym och hetsig service. Jag ger Tyabbs högsta betyg och kryssar punkt 6 från listan.
På lördagen ville jag visa min syster Broadway market, så vi tog vägen via Baigelshopen och Brick Lane coffee för frukost och begav oss till Colombia road. Marknaden levererade som vanligt lördagsförmiddagsmys på bästa vis till gott väder och förtjusande dofter. Detta följdes upp av konstig kontemporary art på White cube gallery, så jävla djupt, inga titlar eller förklaringar, och lunch på Hoxton Breakfast club. Det var kö, det var artsy och det var gott.
Nu blev jag trött och kissenödig. Men jag har ju inte kommit till det bästa än. Vänta bara
torsdag 10 november 2011
Dagens jävla inlägg
Bitterfittor?! Jag vill skypa. Anyone? Helst nu. Jag är hungrig. Hoppas Josefin tar med sushi. Imorgon kommer min syster på besök. Det var dagens det.
Notting hill
Idag var jag ledig så jag och Zoffan (skönt att hon stavas med Z så jag slipper kalla henne Soffan2 här i bloggen) tog oss till Notting Hill och Portobello market. Vi kom fram till att allt med Notting Hill är so cute! So cute var vad vi kunde säga om klänningarna och smyckena i butikerna, so cute var vad vi sa om antikvitariaten och so cute var även de superbrittiska husen och cupcakesen på Hummingbird bakery.
Ja, go'natt.
Ja, go'natt.
onsdag 9 november 2011
Hi, how are you?
Jag pallar inte "Hi, how are you?". Jag har bott här i 2 månader nu och fortfarande inte fattat förens nu vad fan jag är ämnad att svara. För folk frågar inte för att det bryr sig. Nu menar jag inte den svenska "Hur-mår-du-jag bryr-mig-inte"-frågan jag menar en att de verkligen frågar och sen liksom inte ens har möjlighet att höra svaret. Hessom har nu lärt mig. De förväntar sig inte ett svar på hur man faktiskt mår. De förväntar sig ett "How are you?". Hur jävla PUCKAT är inte det? Varför ställer de frågor och förväntar sig frågor som svar? Makes no sense! Makes NO sense!
tisdag 8 november 2011
The model
Idag har jag varit "hårmodell". Det låter mer spännande än vad det är. Man bokar tid som vilken jävla ful jävel som helst på en frisersalong som får sitt hår fixat för ett skrattretande billigt pris. Sen tar de ett kort i halvprofil med en löjlig digitalkamera. Jag var inte ute efter något galet. Förnyelse av vad jag tidigare hade. Det var således klipp och sling som skulle göras för det förmånliga priset 15 pund och resultatet blev helt okej. Kanske hade jag klagat på den mörka fläcken mitt på huvudet och att det uppklippta fram inte är riktigt samma på båda sidor om jag hade betalat fullpris, och framförallt, om jag hade haft tid, men det hade jag inte. Nä. Klockan 9 hade jag nämligen bokat tid och sett till att inte börja jobba förens klockan två så det skulle kunna ta god tid på sig och att jag sedan skulle kunna fixa lite saker här hemma, stoppa min paj i ugnen och äta den till ett avsnitt How I met your mother. Men nerå kl. 13.37 (!) kommer jag ut från salongen och hinner precis hem kissa hämta mina grejer och bli 3 minuter sent till jobbet. Jag satt således där i fyra och en halv fucking timma. Jag kände inte just då för att kräva att de fixade det där. Frisör-nooben hade inte heller fått några lektioner i smalltalking och hela proceduren genomfördes således i tystnad med mig jäspande var 3:e minut. Dock bjöd de på latte. Jag tog två. Om man nu kan kalla det där latte... Mer om latte i ett annat inlägg. Ni ska veta att det finns mycket att säga om det. Ja, sammanfattningsvis. En awesome förmiddag at Tommyguns.
söndag 6 november 2011
Gårdagen i ett blurrrrrr
 |
| Mot Parken! |
Fireworks!
Josefin, Gabrish och den svindyra och singoda drinken.
In tha club (Lägg märke till hur allt blir suddigare ju längre kvällen går)
Den helt fantastiska väggen där vi spenderade några minuter för länge att kräla oss mot.
Nr2
Bonfire night
Nyss: knappa 3 timmars sömn
Snart: 10 timmars arbete, fucking crepe making
Jo, den här gången var det liksom kvalite; kvalite som gav liite mersmak. Okej, visserligen såg han bättre och bättre ut, och mer och mer lik Tom Hardy för varje drink han fick i mig. Men han var bra på att kyssas. Det var även hans kompis.
Snart: 10 timmars arbete, fucking crepe making
Jo, den här gången var det liksom kvalite; kvalite som gav liite mersmak. Okej, visserligen såg han bättre och bättre ut, och mer och mer lik Tom Hardy för varje drink han fick i mig. Men han var bra på att kyssas. Det var även hans kompis.
lördag 5 november 2011
Död åt Bengalen
Vet ni vad han sa idag? Han sa till mig att jag börjar bli fet. SERIÖST!?! För det första, visst jag har lagt på mig lite, jag har inte vägt mig men det handlar om max 3 kilo, inget som man lägger märke till om man liksom inte ser mig naken, tror jag. Men även om det så skulle handla om tio kilo; VAD FAN ÄR DET ATT SÄGA TILL NÅGON?! Alltså, det var sådan chock. Jag bara gapade. Vad mer kunde jag göra.
fredag 4 november 2011
The Joint Roller Extraordinaire
Jag och Daniel sitter i vardagsrummet och chillar en tidig fredagkväll. Plötsligt tittar han upp på mig, med äkta lycka i blicken och utbrister; "This might be the best joint I ever roled!". Han ber mig ta en bild på den och ger mig mig sitt bästa happy face. Så här har ni honom; Daniel, the Australian Joint Roller Extraordinaire, and his extraordinary joint!
Ikväll kanske jag, Josefin och Zofia drar till Victoria för en klubb som vi fick fribiljetter till inne på Crepeaffiar. Om Josefin inte kommer hem allt för sent. Det hoppas vi på att hon inte gör. Nu ska jag fixa mig lite foood!
torsdag 3 november 2011
Femibajs
Jag ligger och kollar på How I met Your Mother. Hilarious. Mitt upp i alltihopa slår det mig dock hur mycket snyggare tjejerna är än killarna. Det är liksom inte meningen att Robin ska spela den där supersnygga tjejen, men det är hon ju liksom. Hon är väl ändå ganska mycket snyggare än både Barney och Ted? Och hur hur mycket hetare är inte Lilly än Marshall? Samma är det med andra serier. Det ställs liksom mycket högre snygghetskrav på tjejer än på killar. Framför allt när det kommer till komedier. Tjejer kan ju inte bara vara roliga. Tjejer ska ju inte riktigt vara roliga. Så de måste vara snygga också. Sånt gör mig arg. Folk är så jävla blinda. Så jävla dumma.
onsdag 2 november 2011
måndag 31 oktober 2011
När disträheten går för långt
Jag kan tappa bort 5 saker på en dag.
Jag kan glömma 3 av 4 saker att ta med mig till lektionen.
Jag kan glömma tvättmedel när jag ska tvätta.
Jag kan glömma att shamponera mig när jag duschar.
Men när jag tar nagellacksborttaggning i ansiktet, då har det fan gått för långt.
Jag kan glömma 3 av 4 saker att ta med mig till lektionen.
Jag kan glömma tvättmedel när jag ska tvätta.
Jag kan glömma att shamponera mig när jag duschar.
Men när jag tar nagellacksborttaggning i ansiktet, då har det fan gått för långt.
Where would you put your extra penis?
Idag har jag jobbat. Det var tråkigt.
Vi pratade förut om transvestiter och om könsoperationer och varför folk gör sånt nu för tiden och inte förr. Ganska enkelt kom jag fram till. Förr kunde vi inte byta kön och nu kan vi. Om 50 år kommer kunna grow penises in a week. Hessom kläcker kommentaren: "Oh, I'd have seven!", och vi kommer således in på samtalsämnet var vi skulle placera vår penis om vi kunde gro en var som helst. Pannan? Knät? Fingret? Vi kom överens om handleden. Var skulle ni placera er?
Vi pratade förut om transvestiter och om könsoperationer och varför folk gör sånt nu för tiden och inte förr. Ganska enkelt kom jag fram till. Förr kunde vi inte byta kön och nu kan vi. Om 50 år kommer kunna grow penises in a week. Hessom kläcker kommentaren: "Oh, I'd have seven!", och vi kommer således in på samtalsämnet var vi skulle placera vår penis om vi kunde gro en var som helst. Pannan? Knät? Fingret? Vi kom överens om handleden. Var skulle ni placera er?
söndag 30 oktober 2011
BeatboX
På Broadway market njöt jag idag av en bit ananas- och morotskaka sänt från ovan samt underhållning från Dave Crowe; en, fick vi senare reda på, tidigare deltagare i Britain's got talant. Jag kan bli imponerad av beatboxing men brukar ändå aldrig kunna låta bli att tycka att det är liiite töntigt. Den här killen var dock så jäävla duktig att jag liksom bara... blev sjukt imponerad istället.
lördag 29 oktober 2011
You wan' some?
Cassie: Which is the most common Swedish surname?
Jag: Johansson.
Hessom: Really? Like, "You wan' some?".
Jag: Johansson.
Hessom: Really? Like, "You wan' some?".
Ljuva morgonar
Vaknade nyss. Koko was fuuuun. Musiken var bra och stället var stort och såg aaashäftigt ut inne. Som en stor teater. Det var dessutom Halloweenbal så man kollade runt sig på golvet, upp på alla balkongerna och allt såg liksom ut som en jäkla freakshow. Livebandet var bra och människorna var trevliga. Jag han checka amerikan från listan. Han var söt, student och utklädd till turist. Tyvärr ytterligare en i skaran av värdelösa kyssare. Inte som italienaren eller spanjoren, yet.. inte så bra. I själva verket blev det väl riktigt roligt först när Josefin och Filip kom strax innan ett från babysittingen. Samtidigt som de andra gick hem. Sånnajävla parteypussies. Folk är sånna partypussies. Förutom vi. Vi kan vi. Nu längtar jag till Sandra anländer. Då ska det fan sexas runt på dansgolvet. Då skas det inte gås hem runt 1. Då ska det ske, och det ska ske ordentligt. SANDRA BROBORN, VI VÄLKOMNAR DIG!
fredag 28 oktober 2011
Sainsburys
Lite vardag i bloggen.
Inhandling av mat i den här staden sker för oss esternern såklart på Sainsburys. Kan hända man går till Tesco express någongång ibland när latheten slår till men orkar man ta sig ända ca 12 minuter bort så kommer man till det stora Sainsburys. Man kan hitta allt man kan hitta hemma (förrutom riktigt jävla bröd) men man kan framför allt hitta så mycket halvfabrikat. Av alla sorter. Det är helt sjukt. Inte nödvändigtvis ofräsht, med en massa E-nummer och gud vet vad. Men likson bara.. färdiglagade rätter eller halvrätter. Som dessutom inte är så dyra. Jag säger inte att jag tycker att det är fantastisk.. men underligt. Det finns kanske 50 olika pastasallader, färdiga salladsblandinngar, olika pajer, soppor, vegitariska, friterade halvrätter, det finns så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Dessutom finns färdiga bakelser av alla dess tänkbara former.
Dagen inhandling bestod av salami, olivolja, soltorkade tomater, några falaflar (ett paket med 12 falafelbullar bara sådär!) och homous. Detta tillsammans med lite sallad ska bli min frächa lunch. Dessutom inhandlades mjölk, bröd, vin och öl samt frukt påväg hem på marknaden på Whitechapel road. Bara det nödvändigaste för att klara helgen liksom.
Inhandling av mat i den här staden sker för oss esternern såklart på Sainsburys. Kan hända man går till Tesco express någongång ibland när latheten slår till men orkar man ta sig ända ca 12 minuter bort så kommer man till det stora Sainsburys. Man kan hitta allt man kan hitta hemma (förrutom riktigt jävla bröd) men man kan framför allt hitta så mycket halvfabrikat. Av alla sorter. Det är helt sjukt. Inte nödvändigtvis ofräsht, med en massa E-nummer och gud vet vad. Men likson bara.. färdiglagade rätter eller halvrätter. Som dessutom inte är så dyra. Jag säger inte att jag tycker att det är fantastisk.. men underligt. Det finns kanske 50 olika pastasallader, färdiga salladsblandinngar, olika pajer, soppor, vegitariska, friterade halvrätter, det finns så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Dessutom finns färdiga bakelser av alla dess tänkbara former.
Dagen inhandling bestod av salami, olivolja, soltorkade tomater, några falaflar (ett paket med 12 falafelbullar bara sådär!) och homous. Detta tillsammans med lite sallad ska bli min frächa lunch. Dessutom inhandlades mjölk, bröd, vin och öl samt frukt påväg hem på marknaden på Whitechapel road. Bara det nödvändigaste för att klara helgen liksom.
onsdag 26 oktober 2011
Onsdagsyyyyyyyyyyyyys
Jag, boken och en tjock kofta beger oss i rusket mot Vintage Emporium och en stor kopp varm choklad. How I love that place.
tisdag 25 oktober 2011
Hummelihum
Jag har inte så mycket att förtälja. Däremot har jag en berättelse.
Flickan var 16 och ville inget annat än att träffa en vän. En lördag en varm majförmiddag fann hon Johannes döparen under sängen och de blev vänner. De spelade schack och läste Koranen tills den dag Johannes döparen dräptes av Paulus.....
Jag ska öva på min storytelling. Nu ska jag nog läsa lite bok. Jag har tråkigt och är godissugen.
Flickan var 16 och ville inget annat än att träffa en vän. En lördag en varm majförmiddag fann hon Johannes döparen under sängen och de blev vänner. De spelade schack och läste Koranen tills den dag Johannes döparen dräptes av Paulus.....
Jag ska öva på min storytelling. Nu ska jag nog läsa lite bok. Jag har tråkigt och är godissugen.
söndag 23 oktober 2011
Helgen
Har äntligen avslutat min 52-timmar arbetsvecka och ser fram emot fredag. Min första lediga dag på 13 dagar. Det känns ok trots allt. Jag har bra arbetspass. Förutom idag. 10 timmars pain med 3 nya anställda, Abdour, en avsaknad sjuk Gabriell och en sinessjukt bakis-team leader som liksom inte räknades. Sjukt stressig. Har således inte så mycket att berätta från helgen men här kommer godbitarna.
Torsdag, flea market. Jag och Zofia hade dagen innan fått syn på en lapp med reklam för American Apparel market. Varor för upp till 90% rabatt. Vi tyckte det lät som en bra idé. Vi gick dit. Vi var inte de ända som tyckte det verkade som en bra idé. 300 meters kö för att komma in. Lika lång för att komma till kassorna. Trots allt värt det. Insane priser. Jag köpte mig en jacka för 56 pund som kostat 164, trosor för 3 pund som kostar 13 med mera med mera. Fett nöjd.
Fredag: Jobbar. Inget intresant att berätta. Josefin gick ut med Andy på Koko på kvällen. Jag var trött som en gnu och började tidigt nästa dag. Gick och la mig.
Lördag: Jobba, äta pizza, dusha napa, puba med Josefin, Filip och Sofia på Colombia road. Trevligt.
Söndag: Ja, det var ju jobba då. Seriöst bitchigaste dagen sen jag började Crepeaffair. Står i kassan. En kund säger. "You look tired". Jag vill stick ut ögonen på honom. "Yes, I am quite tired." Får psykbryt på Abdour.
Så att så var det med den saken.
Godnatt
Torsdag, flea market. Jag och Zofia hade dagen innan fått syn på en lapp med reklam för American Apparel market. Varor för upp till 90% rabatt. Vi tyckte det lät som en bra idé. Vi gick dit. Vi var inte de ända som tyckte det verkade som en bra idé. 300 meters kö för att komma in. Lika lång för att komma till kassorna. Trots allt värt det. Insane priser. Jag köpte mig en jacka för 56 pund som kostat 164, trosor för 3 pund som kostar 13 med mera med mera. Fett nöjd.
Fredag: Jobbar. Inget intresant att berätta. Josefin gick ut med Andy på Koko på kvällen. Jag var trött som en gnu och började tidigt nästa dag. Gick och la mig.
Lördag: Jobba, äta pizza, dusha napa, puba med Josefin, Filip och Sofia på Colombia road. Trevligt.
Söndag: Ja, det var ju jobba då. Seriöst bitchigaste dagen sen jag började Crepeaffair. Står i kassan. En kund säger. "You look tired". Jag vill stick ut ögonen på honom. "Yes, I am quite tired." Får psykbryt på Abdour.
Så att så var det med den saken.
Godnatt
fredag 21 oktober 2011
Provar livet som uteliggare
Kom just innanför dörren. Slutade dock jobbet för 50 minuter sedan men jag har inga nycklar. Idag var jag för trött för att ta en promenad eller gå till Brick Lane och sätta mig på ett café. Som tur var finns det en kundvagn utanför huset som någon av våra flatmates stulit efter en storhandling på Sainsburys. Den halvtimmen mellan att jag kom hem och Daniel kom hem för att släppa in min spenderades således utanför huset sovandes i en kundvagn. 50-timmars arbetsvecka tär på en. Det gör det. Hijab-kvinnorna tittade inte alls speciellt konstigt på mig. Nejdå. Det var trots allt ganska skönt...
onsdag 19 oktober 2011
Just nu
Josefin och Hessom förolämpar varandra med hjälp av den konstiga kvinnliga krystade uppläsaren på datorn. Detta är vad vi lyssnar till medan de väntar på sin pizza hut home delivery. Jag har bara ätit sushi.
"Hessom has a tiny tiny penis"
"You stinks of shit and should take a shower, Joseful."
"Fitta, fitta, kuk"
"Daniel is going to make space cake."
Nivån är på topp och så också humöret.
"Hessom has a tiny tiny penis"
"You stinks of shit and should take a shower, Joseful."
"Fitta, fitta, kuk"
"Daniel is going to make space cake."
Nivån är på topp och så också humöret.
tisdag 18 oktober 2011
Lite onsdag
Idag fick jag låna Hessoms skanner. Han har nu min mejladress eftersom han skickade över det jag skannade in. "Now we can be Penpals!" utbrast han glatt. Så jag fick ett mejl:
"Hej Linn!
Du ar stinkande
Hedo!"
Du ar stinkande
Hedo!"
Vi har också sutit på Tesco direct och internet handlat. Över 50 pund så får vi home delivery. Hur jävla awesome är inte det? Det var buy 3 for 2.5 of all tea så vi har sutit och valt ut 6 paket te. Det blir sammanlagt 120 tepåsar. Vi räknar med att det räcker i ca 1 vecka. Appropå home delivery; fan vad sugen jag blev på Pizza hut. Men jag lever ju mitt nyttiga liv nu.... Fast pizza hut.. ååååååååååh. Vi får se. Jag åt en beigel idag dock. Men det var bara för att jag var tvungen att visa Zofia, den nya tjejen som jag jobbar med beigelstället. Hon har bott i östra London i 2.5 månad utan att ha ätit en beigel. Detta var jag ju tvungen att liksom kurera henne från. Hon är väldigt nice dock.
The new life of mine
Jag har börjat mitt nya liv idag. Mitt nyttiga liv. Eller ja... mitt inte-superduper-jag-kommer-bli-fet-liv. Jag har nu erkänt det för Patricia på jobbet, för Cassie och Daniel, för Josefin och för nu för bloggen. Nu finns det liksom ingen återvändo. Eller det blir en mer skamlig sådan i alla fall. Jag har idag ätit noll kakor, noll choklad, noll milkshake, noll chips, dricka crepes etcetc idag. Jag har ätit en vidunderligtgod god gratis sallad från salladsbutiken intill Crepeaffair till lunch, 2 egg och en macka till mellanmål och nu sushi till kvällsmat. Jag har köpt havregryn och blåbär för grötfrukost och planerar att äta jordgubbar och bananer nästa gång jag blir skitsugen på något på jobbet. Jag ska också dricka mer vatten och mindre alkohol. Nu hoppas jag bli piggare, få mina klimatförendrade blödningar regelbundna och fungerande, färre finnar och prickar på benen samt en smickrare figur. Min figur är inte drastiskt förändrad men jag är övertygad om att den var påväg åt fel hål där. Men nu mina vänner - är jag Linn the Healthy One.
Ett tag framöver.
Kanske.
Ett tag framöver.
Kanske.
lördag 15 oktober 2011
Broadway market
Jag har upptäckt min nya favorimarknad; Broadway market i Hackney. Det var väldoftande matstånd, färgglada blommor, färska grönsaker, nybakt bröd och fina kakor. Det var söta och unika smycken, smådesigners läderväskor, välvalda vintagekappor och organiska tygpåsar. Mest av allt var det härligt väder, snygga gatumusikanter, en genuinitet likt ingen annan marknad bjuder på och massor av mys. Lediga lördagsförmiddagar framöver stavas Broadway market.
Konversation
Jag: Min mens beter sig inte som det ska.
Josefin: Inte min heller!
Jag: Inte?
Josefin: Det är nog klimatförändringarna.
Jag: Så är det nog.
Casually continuing with everything.
Josefin: Inte min heller!
Jag: Inte?
Josefin: Det är nog klimatförändringarna.
Jag: Så är det nog.
Casually continuing with everything.
fredag 14 oktober 2011
The surviver
30 min sedan:
Jag - ensam längst ett upplyst Themsen - på londons trafikerade gator - efter en pint varm cider - skikandes till Mando Diaos Long before Rock 'n' roll - på en cykel.
Att cykla i London är inte så farligt. Jag antar att det bara handlar om man är rädd för att dö eller inte.
Jag hade jobbat från 9-15 och fick där reda på av Patricia att det varit kaos på Victoria station för ett fejkat terrordåd. Spännande. Efter jobbet chillade jag lite med Daniel och bestämde mig sedan, när Josefin begett sig till sitt kvällspass, för att bege mig till the cheese and wine festival vid south bank. Kollade tunnelbana. Dyrt. Kollade bussar. Långsamt. Bestämmer mig för att hyra en cykel. 24 timmar för 1 pund! Klart jag tar cykeln.
Väl där smakar jag maaaassa god ost, lite vin (kunde inte med att smaka allt för mycket då man verkade behöva vara uppriktigt intresserad. Var jag intresserad av att köpa en flaska vin för 15 pund när man kan köpa på Sainsbury för 4 eller få en bra för 8 på en vinbutik? Nej.) och lite karamellvodka. Köpte mig lite amazing garlic bread med cheese and crispy bacon och - som sagt - en pint varm cider och begav mig, lycklig som få, via London eye, över Themsen, förbi ett vackert upplyst Big Ben och Houses of Parliament mot ett nytt cykelställ. På vägen hittade jag två gatuförsäljare som sålde caramelliserade mandlar. Den första fick jag inte köpa av då polisen liksom stog där och tog honom på bar gärning och den andra lyckades jag pruta från 2 till 1.5 med hjälp av ett seriöst disappointment face pga priset (tänkt Alex gubbmin)
Nu:
Helt tillnyktrad. Jag var ju inte så berusad men tillräckligt för att älska livet liksom. Chillande med Aude och Daniel till skön musik i väntan på Josefin, lite sushi och förhoppningsvis utgång. Ska nog fråga Daniel om jag kan få den där ölen han redan erbjudit mig två gånger och kanske lite chicha. God kväll.
Jag - ensam längst ett upplyst Themsen - på londons trafikerade gator - efter en pint varm cider - skikandes till Mando Diaos Long before Rock 'n' roll - på en cykel.
Att cykla i London är inte så farligt. Jag antar att det bara handlar om man är rädd för att dö eller inte.
Jag hade jobbat från 9-15 och fick där reda på av Patricia att det varit kaos på Victoria station för ett fejkat terrordåd. Spännande. Efter jobbet chillade jag lite med Daniel och bestämde mig sedan, när Josefin begett sig till sitt kvällspass, för att bege mig till the cheese and wine festival vid south bank. Kollade tunnelbana. Dyrt. Kollade bussar. Långsamt. Bestämmer mig för att hyra en cykel. 24 timmar för 1 pund! Klart jag tar cykeln.
Väl där smakar jag maaaassa god ost, lite vin (kunde inte med att smaka allt för mycket då man verkade behöva vara uppriktigt intresserad. Var jag intresserad av att köpa en flaska vin för 15 pund när man kan köpa på Sainsbury för 4 eller få en bra för 8 på en vinbutik? Nej.) och lite karamellvodka. Köpte mig lite amazing garlic bread med cheese and crispy bacon och - som sagt - en pint varm cider och begav mig, lycklig som få, via London eye, över Themsen, förbi ett vackert upplyst Big Ben och Houses of Parliament mot ett nytt cykelställ. På vägen hittade jag två gatuförsäljare som sålde caramelliserade mandlar. Den första fick jag inte köpa av då polisen liksom stog där och tog honom på bar gärning och den andra lyckades jag pruta från 2 till 1.5 med hjälp av ett seriöst disappointment face pga priset (tänkt Alex gubbmin)
Nu:
Helt tillnyktrad. Jag var ju inte så berusad men tillräckligt för att älska livet liksom. Chillande med Aude och Daniel till skön musik i väntan på Josefin, lite sushi och förhoppningsvis utgång. Ska nog fråga Daniel om jag kan få den där ölen han redan erbjudit mig två gånger och kanske lite chicha. God kväll.
Some pics
Alltså jag har varit JÄVLIGT dålig på att ta bilder. Här är ett litet axplock från min lilla samling ändå.
Jag ska försöka bli bättre på bilder så fort min moder skickat mig min kameraladdare som jag uppenbarligen glömt hemma. Så kan det gå när inte haspen är på.
 |
| Exalterad på Göteborgs city airport |
 |
| Hanbury street. Out street. Our hood. |
 |
| Spitalfield market där jag jobbar. Marknad varje dag. Mycket fint. Mycket annat... |
 |
| Så här kan det också se ut på Spitalfield market. |
 |
| Finbesök firas med en fishbowl of Mojito. |
 |
| Jag och Alex på ett av våra favoritcafén Vintage Imporium. |
 |
| Visst är det myysigt!? |
 |
| En kväll på Piccadilly line mot Pimlico |
 |
| Min födelsedagskväll spenderades delvis med dessa människor + Carl-look-a-liken. |
Nu ska jag gå till sängs i min ensamhet. Josefin spenderar kvällen hos Andy. Imorgon blir det upp och jobba igen fast jag egentligen skulle varit ledig. Men det känns OKEY!
onsdag 12 oktober 2011
The arrival of the cyberspace
Halleluja! Jag mår bättre. Halleluja var dock för att vi nu äntligen har fått ett ordentligt internet. Vi kommer nu kunna blogga mer. Om vi nu kommer göra det återstår att se men framför allt kommer vi att kunna skype. Såååå. Håll utkik. Puss
tisdag 11 oktober 2011
Fuck.
Jag har PMS är på dåligt humör och sugen på korv med bröd. Kan man få det i detta jävla landet?
måndag 10 oktober 2011
Kung Hess
Okej, jag hade tänkt ta mig en högst välbehövlig dusch, men Hessom-jäveln tog den just sååååå jag hamnade här. Appropå Hessom; Johanna bad oss att uppdatera om lite mer av Kung Hess, och visst gör jag det.
Kung Hess är 23, tror jag, och gör en master IT-buissness-something-super-uninteresting på den andra av Londons två fina buissness schools (han hade velat gå på den andra men han missade sista anmälan). Hans föräldrar är ursprungligen från Iran men han har växt upp i Durham, en liten stad i norra England och har därifrån en ganska ful och svår, yet british dialekt. Han är lat, dålig på att diska och gillar garlic bread och halvfabrikat tillsammans med en svart cup of tea, självklart Yorkshire. Inget jävla Yellow label.
Han ber oss gärna att laga mat och ännu oftare om en kopp te. Han ser sig själv som en filosof, ninja, gangster, kung... etc etc. Häromdagen kunde han också utnämna sig själv till Hanbury hairdresser efter att med högsta bravur färjat Josefins hår en nyans blondare.
Hessom är dessutom en väldigt duktig studerande av det svenska språket. Han har de senaste dagarna utvecklat sitt språkbruk från att kunna säga "fina bröst" (de enda han kunde innan han träffade oss) och fitta, kuk, kissa till att kunna formulera sina sina egna små meningar tillsammans med pronomen och småord som jag lärt honom. Vi får höra saker som "Jag är trött", "Du är ful", "Jag är nästan där" (från Maggios låt som han tycker mycket om) och självklart "Det är viii som ska tacka."
Hahahahaha. Hörde just ett "AAAAH, FUUUUUCK!" Hessom tappade sin mat i golvet. Fuck är ett av Hessoms favoritord. Det, tillsammans med "Shit", används flitigt. Precis som cheers är fuck ett mycket användbart ord med många innebörder, har vi gemensamt kommit fram till.
Nåväl, nu känner ni Hessom lite bättre och kan relatera när vi uppdaterar om honom. Jag tror jag ska fixa ett foto av honom, med hans nöjd-face. Det är något alldeles extra. Du har rätt Johanna. Alla borde ha en kung Hess. Off to shower. Puss
Kung Hess är 23, tror jag, och gör en master IT-buissness-something-super-uninteresting på den andra av Londons två fina buissness schools (han hade velat gå på den andra men han missade sista anmälan). Hans föräldrar är ursprungligen från Iran men han har växt upp i Durham, en liten stad i norra England och har därifrån en ganska ful och svår, yet british dialekt. Han är lat, dålig på att diska och gillar garlic bread och halvfabrikat tillsammans med en svart cup of tea, självklart Yorkshire. Inget jävla Yellow label.
Han ber oss gärna att laga mat och ännu oftare om en kopp te. Han ser sig själv som en filosof, ninja, gangster, kung... etc etc. Häromdagen kunde han också utnämna sig själv till Hanbury hairdresser efter att med högsta bravur färjat Josefins hår en nyans blondare.
Hessom är dessutom en väldigt duktig studerande av det svenska språket. Han har de senaste dagarna utvecklat sitt språkbruk från att kunna säga "fina bröst" (de enda han kunde innan han träffade oss) och fitta, kuk, kissa till att kunna formulera sina sina egna små meningar tillsammans med pronomen och småord som jag lärt honom. Vi får höra saker som "Jag är trött", "Du är ful", "Jag är nästan där" (från Maggios låt som han tycker mycket om) och självklart "Det är viii som ska tacka."
Hahahahaha. Hörde just ett "AAAAH, FUUUUUCK!" Hessom tappade sin mat i golvet. Fuck är ett av Hessoms favoritord. Det, tillsammans med "Shit", används flitigt. Precis som cheers är fuck ett mycket användbart ord med många innebörder, har vi gemensamt kommit fram till.
Nåväl, nu känner ni Hessom lite bättre och kan relatera när vi uppdaterar om honom. Jag tror jag ska fixa ett foto av honom, med hans nöjd-face. Det är något alldeles extra. Du har rätt Johanna. Alla borde ha en kung Hess. Off to shower. Puss
Berusning och sånt
Jag har ju inte bloggat på ett tag. Så jag försöker nu kompensera.
Josefins mål för lördagen var att supa mig under bordet. Det gjorde hon ganska bra. Dock söp hon nog sig själv lite mer under bordet. Det var en trevlig kväll. Ja, det var det.
Söndags var inte en trevlig dag. Jag vaknar klockan 8 i gårdagens smink och underkläder då jag inte orkat ta på mig nattlinne och inser att Josefin inte ligger brevid mig i sängen. Hos Andy antagligen, tänker jag, men tänker också att jag borde vara mer säker på saken. Jag sms:ar Andy som jag kvällen innan sett till att ha numret till, med tanke på Josefin trevliga men lätt fragila tillstånd, och får reda på att Josefin är med honom och i gott skick. Jag går upp efter någon timme för att befinna mig på jobbet kl 10 med insikten om att jag fortfarande är berusad. Inte bakfull, utan full. Söndagar är bitchdagar. Det är stressig som in i helvete. Jag står vid kassan, skär jordgubbar gör crepes och kan bara tänka: "Helvete Linn, du är full. Fokusera." Tash frågar mig om jag var ute kvällen innan. Vad fan fick henne och tro det? Mitt 10 timmars pass har bara börjat.
Josefins mål för lördagen var att supa mig under bordet. Det gjorde hon ganska bra. Dock söp hon nog sig själv lite mer under bordet. Det var en trevlig kväll. Ja, det var det.
Söndags var inte en trevlig dag. Jag vaknar klockan 8 i gårdagens smink och underkläder då jag inte orkat ta på mig nattlinne och inser att Josefin inte ligger brevid mig i sängen. Hos Andy antagligen, tänker jag, men tänker också att jag borde vara mer säker på saken. Jag sms:ar Andy som jag kvällen innan sett till att ha numret till, med tanke på Josefin trevliga men lätt fragila tillstånd, och får reda på att Josefin är med honom och i gott skick. Jag går upp efter någon timme för att befinna mig på jobbet kl 10 med insikten om att jag fortfarande är berusad. Inte bakfull, utan full. Söndagar är bitchdagar. Det är stressig som in i helvete. Jag står vid kassan, skär jordgubbar gör crepes och kan bara tänka: "Helvete Linn, du är full. Fokusera." Tash frågar mig om jag var ute kvällen innan. Vad fan fick henne och tro det? Mitt 10 timmars pass har bara börjat.
Kommunikation
Utdrag från en vanlig dialog med Abdour:
Abdour: I love you, man.
Jag stirrar in i väggen.
Abdour: I really love you, Linn. You don't understand.
Jag stirrar in i väggen.
Abdour: It's true love. From the bottom of my heart. I love you.
Jag stirrar in i väggen.
lördag 8 oktober 2011
Friday
Efter att ha jobbat i 8.5 timmar och sedan köpt lite tillbehör till de ca 15 crepsen jag fått med mig hem kommer jag in genom dörren till lägenheten. Där hittar jag en Josefin med nyblonderat hår och en halv flaska wisky. Bloderingen har genomförts hos Hanbury Hairs stjärnfrisör, Hessom. Jag serverar Josefin, Hessom och den smått höga Daniel väldigt uppskattade crepes. Josefin har även varit på Sainsbury och inhandlat 4 miniflöjtar som spelas flitigt och väcker alla i de andra lägenheterna. En fin fredagskväll. Jag ska nog gå och lägga mig dock och vila upp mig för morgondagens 11 timmarspass följt av THE utgång. Imorgon ska vi alltså fira mig och Cassie som fyllde år i måndags. Hoppas Josefin har sparat liite wisky så jag kan fylla på min nya blommiga plunta som jag fick från Abdour. Självklart slänger jag in min bra-på-lista först. Here it goes:
- dansa
- få folk att skratta
- organisera
- ta saker för vad det är
- formulera mig i skrift
- analysera
- inte panika
- vara modig
- mysfisa (det är inte sant, men det är ett skojigt ord..)
- (according to hessom:) make good crepes
Så, godnatt!
torsdag 6 oktober 2011
Gay gay gay
Han fyllde också år! Han var modell. Jag var 100% säker på att männskan var gey och så sluta det med att jag kysser honom. Det är andra gången. Alltså andra gången jag tror att någon ör gey och sedan kysser honom. Vad är det med mig och gay people. Or almost gay people. Jag kanske är gay jag med. Lätt berusad och lite till det är jag iallafall. Pussgodnatt.
Ja, födelsedagen annars har varit okej. Josefin är så snäll och gosig. Nu ska jag ta en godis och sen gå till sängs. Ska jobba imorgon. Te mörra. Det blir prima ballerina. Fan vilken bra fylleskrivare jag är. Sa jag att han var modell. Han åker till New York på söndag. Han sa att jag var sexig. Så var han reeeeedigt full också. Men det är la då man ska passa på. Jaja. pusshej
Ja, födelsedagen annars har varit okej. Josefin är så snäll och gosig. Nu ska jag ta en godis och sen gå till sängs. Ska jobba imorgon. Te mörra. Det blir prima ballerina. Fan vilken bra fylleskrivare jag är. Sa jag att han var modell. Han åker till New York på söndag. Han sa att jag var sexig. Så var han reeeeedigt full också. Men det är la då man ska passa på. Jaja. pusshej
tisdag 4 oktober 2011
Jag kreverar
Fick ytterligare ett nattligt sms runt halv 1 från Abdour. Han saknade mig. Skräll. Med stora bokstäver och "from the bottom of his heart" och allt. "Do you miss ??" Nej, för i helvete! Dessutom har han gillat Marigonas länk på facebook från Dannebloggen. Bengalidioten har ju inte en jäävla aning om vad han säger! JAG DÖÖÖÖR!
måndag 3 oktober 2011
My day off
Nu jävlar.
ca kl. 00.32 Väcks av ett sms från Abdour; "Hi Linn i am missing u ....... ". Stönar. Somnar om.
ca kl. 9.00 Josefins klocka ringer. Hon går upp, jag ligger kvar. Skön-t.
ca kl. 10.13 Jag bestämmer mig för att gå upp jag med.
ca kl. 13.08 Jag beger mig utanför huset efter att ha ätit min frukost bestående av ägg på macka och ägg eftersom allt annat i kylskåpet av outgrundlig anledning blivit djupfryst. Jag har också hunnit städat lite i rummet, diskat lite disk, plockat i ordning lite tvätt, facebookat och haft en allmänt jävligt chill morgon.
ca kl. 13.42 Äter en sketagod macka och färskpressad apelsinjuice i solen på ett mysigt café på Colombia road.
ca kl. 15.30 Sitter fortfarande kvar på samma café nu med en latte och flera sidor längre fram i "En dag". Mycket bra bok, väntar med spänning på det fruktansvärda slutet jag hört så mycket om.
ca kl. 16.00 Kommer äntligen fram till Violet cakes där jag ska köpa en cupcake till vår flatmate som fyller år idag. Inser till min förfäran att de har stängt på måndagar och beger mig besviket tillbaka.
ca kl. 16.06 Lägger mig i en park i närheten och läser lite till i min bok.
ca kl. 16.35 Får två samtal från Abdour. Svarar inte på något av dem.
ca kl. 17.49 Anländer till Oxford street där jag lyckas få min mobil upplåst så jag slipper stenåldersapparaten, går in på Urban Outfitter för att lägga undan ett linne och till Topshop för att köpa en cupcake till Cassie.
ca kl. 20.05 Sitter på bussen påväg hem hungrig som en varg med en mini-cupcake till mig själv och en välbehövlig flaska vatten.
ca. kl 20.32 Kissenödig har jag funnit mig tillrätta och går längst vår gata efter lite lätt vilsenhet på grund av att jag steg av på fel station. Ser en räv. Wtf?
ca. kl 21.00 Inmundigar äntligen min delisiösa måltid; tortellini, tomat och skinka, vad som fans i kylskåpet.
exakt 22.18 Det är NU! Hessom har handlat lite åt mig. Cassie har fått sin cupcake. Josefin är hos Andy. Yes. Tror jag har sängen för mig själv inatt. Jag är väldigt okej med det.
Imorgon är jag ledig igen. I love London.
ca kl. 00.32 Väcks av ett sms från Abdour; "Hi Linn i am missing u ....... ". Stönar. Somnar om.
ca kl. 9.00 Josefins klocka ringer. Hon går upp, jag ligger kvar. Skön-t.
ca kl. 10.13 Jag bestämmer mig för att gå upp jag med.
ca kl. 13.08 Jag beger mig utanför huset efter att ha ätit min frukost bestående av ägg på macka och ägg eftersom allt annat i kylskåpet av outgrundlig anledning blivit djupfryst. Jag har också hunnit städat lite i rummet, diskat lite disk, plockat i ordning lite tvätt, facebookat och haft en allmänt jävligt chill morgon.
ca kl. 13.42 Äter en sketagod macka och färskpressad apelsinjuice i solen på ett mysigt café på Colombia road.
ca kl. 15.30 Sitter fortfarande kvar på samma café nu med en latte och flera sidor längre fram i "En dag". Mycket bra bok, väntar med spänning på det fruktansvärda slutet jag hört så mycket om.
ca kl. 16.00 Kommer äntligen fram till Violet cakes där jag ska köpa en cupcake till vår flatmate som fyller år idag. Inser till min förfäran att de har stängt på måndagar och beger mig besviket tillbaka.
ca kl. 16.06 Lägger mig i en park i närheten och läser lite till i min bok.
ca kl. 16.35 Får två samtal från Abdour. Svarar inte på något av dem.
ca kl. 17.49 Anländer till Oxford street där jag lyckas få min mobil upplåst så jag slipper stenåldersapparaten, går in på Urban Outfitter för att lägga undan ett linne och till Topshop för att köpa en cupcake till Cassie.
ca kl. 20.05 Sitter på bussen påväg hem hungrig som en varg med en mini-cupcake till mig själv och en välbehövlig flaska vatten.
ca. kl 20.32 Kissenödig har jag funnit mig tillrätta och går längst vår gata efter lite lätt vilsenhet på grund av att jag steg av på fel station. Ser en räv. Wtf?
ca. kl 21.00 Inmundigar äntligen min delisiösa måltid; tortellini, tomat och skinka, vad som fans i kylskåpet.
exakt 22.18 Det är NU! Hessom har handlat lite åt mig. Cassie har fått sin cupcake. Josefin är hos Andy. Yes. Tror jag har sängen för mig själv inatt. Jag är väldigt okej med det.
Imorgon är jag ledig igen. I love London.
Ljugar'n
Jag MÅSTE öva mina lögnarskills. Jo, jag skulle ju ta en drink. En drink med James. James tyckte jag, då vi utbytte nummer såg helt okej ut. Lång och svart med stort leende. Det var så jag mindes honom. Jag mindes dock inte hans stora rumpa, fula gångstil och trötta ögon. Vi tog i alla fall en öl. Han var väldigt trevlig. Jag var trevlig tillbaka. Han var en londoner, sa att han skulle visa mig det bästa i London. Han var en banker, hade studerat ekonomi och filosofi och var intresserad av politik, hade skrivit tal till politik för ett tag sedan. Allting var så casual, inte direkt flirtigt, och efter ölen sa han att vi kunde köpa en flaska vin och kolla in hans lägenhet. I all sin casualhet tyckte jag att det lät okej. Varför inte liksom. Vi behöver ju inte ligga med varandra. På väg mot hans lägenhet, som visar sig vara väldigt fin, inser jag att, det kanske inte är så okej. Han verkar så ointentional, ändå ska vi gå hem till honom, varför kan vi inte bara ta en drink till på baren? Och även om han inte har onda intentions, ja man kan ju inte låta bli att bli liiite paranoid, så vill jag ju inte att någonting ska leda någonvart med den här mannen. Jag var liksom inte ens sugen på en liten kyss.
Så jag försöker mig på en klassiker. Nej inte "You smell bad" och springa där ifrån, utan "My friend just called and she didn't feel very well". Åh, herregud vad illa det gick. Jag inser redan när jag yttrat meningen hur lögnaktig jag lät. Jag hör mig själv fortsätta med "It's something with her stomach, I should really be going." Jag ler liksom nästan åt min dålighet. Han försöker få mig att stanna för ett glas, men... jag måste ju liksom hem till min vän. Fick ett sms senare i stil med "I'm sorry for whatever I did. Hope you have a good time in London and find someone who will show you around" etc. Min lögn gick således åt helvete, och jag skäms lite.
Fast äsch.
lördag 1 oktober 2011
Situationen med den galne bengalen
Jag berättade om han jag tänkte gifta mig med, Abdour, den rika obegripliga bengalen på 1.65? Jag har mest tyckt att det hela med att ha en beundrare som gör milkshakes, crepes och frågar hur det är med mig hela tiden är ganska komiskt. Jag har skrattat inombords när han säger "I really missed you, man" 10 gånger om dagen. Idag har han dock spårat ur lite lätt. Situationen rör sig mot ohållbarhet.
Dagen börjar med att han har insett att vi båda är lediga på måndag. Väldigt convenient. Så han frågar om jag vill med till London bridge och British museeum. Ögonblicket jag fruktat för var alltså där, när han frågar ut mig. Ja, fråga om vi ska ta en drink som de flesta andra gör här är liksom inte aktuellt, Abdour dricker nämligen inte. Han är 22 år och har aldrig testat varken rökning eller alkohol har han stolt konstaterat för mig vid flertalet tillfällen. Jag sa att jag skulle tänka på saken. Kolla om jag är ledig och så vidare. Jag kommer vara extreemt upptagen på måndag.
Han frågade mig om min födelsedag och vad han skulle köpa i present. "I can bye you anything. Flowers, a mobile phone." Jag säger att han inte behöver köpa någonting, vi argumenterar det hela i ett par timmar, han blir olycklig när jag säger att jag inte vill ha någonting och jag mumlar till slut, för att få det överstökar, fram att Urban Outfitters på andra sidan gatan har mycket jag tycker om. Han ger mig sitt bankkort och kod och säger att jag kan köpa vad jag vill. Nej, för i helvete förklarar jag snällt för honom och de slutar med att han ber team leadern om att vi ska få gå tillsammans och plocka ut något. Jag väljer ut ett armband och när han inte är nöjd med det, en blommig fickplunta. Han säger sig vara 80% nöjd. Han hade ju velat köpa något dyrare. Ni kanske tycker att jag inte har ett problem, men jag gillar inte känslan av att vara hans jävla trofy wife.
När han frågar mig om jag haft någon tidigare pojkvän och jag frågar samma sak tillbaka får jag reda på att han är 100% virgin, pure. Han ska spara sig till äktenskapet och letar efter en livspartner. Han är muslim nämligen, fast när jag sa att jag inte var speciellt religös var inte han det heller. Då trodde han inte på religion och erbjöd sig att byta religion för min skull. "I'll do anything for you, man."
Tack, men nej tack.
Dagen börjar med att han har insett att vi båda är lediga på måndag. Väldigt convenient. Så han frågar om jag vill med till London bridge och British museeum. Ögonblicket jag fruktat för var alltså där, när han frågar ut mig. Ja, fråga om vi ska ta en drink som de flesta andra gör här är liksom inte aktuellt, Abdour dricker nämligen inte. Han är 22 år och har aldrig testat varken rökning eller alkohol har han stolt konstaterat för mig vid flertalet tillfällen. Jag sa att jag skulle tänka på saken. Kolla om jag är ledig och så vidare. Jag kommer vara extreemt upptagen på måndag.
Han frågade mig om min födelsedag och vad han skulle köpa i present. "I can bye you anything. Flowers, a mobile phone." Jag säger att han inte behöver köpa någonting, vi argumenterar det hela i ett par timmar, han blir olycklig när jag säger att jag inte vill ha någonting och jag mumlar till slut, för att få det överstökar, fram att Urban Outfitters på andra sidan gatan har mycket jag tycker om. Han ger mig sitt bankkort och kod och säger att jag kan köpa vad jag vill. Nej, för i helvete förklarar jag snällt för honom och de slutar med att han ber team leadern om att vi ska få gå tillsammans och plocka ut något. Jag väljer ut ett armband och när han inte är nöjd med det, en blommig fickplunta. Han säger sig vara 80% nöjd. Han hade ju velat köpa något dyrare. Ni kanske tycker att jag inte har ett problem, men jag gillar inte känslan av att vara hans jävla trofy wife.
När han frågar mig om jag haft någon tidigare pojkvän och jag frågar samma sak tillbaka får jag reda på att han är 100% virgin, pure. Han ska spara sig till äktenskapet och letar efter en livspartner. Han är muslim nämligen, fast när jag sa att jag inte var speciellt religös var inte han det heller. Då trodde han inte på religion och erbjöd sig att byta religion för min skull. "I'll do anything for you, man."
Tack, men nej tack.
En natt på soffan
Jag är tröööööööööööööööööött. Har sovit på soffan inatt. Den är liksom ganska skön. Men jag lyckas inte sova i alla fall. Men, som en sann vän lämnade jag över min sängplats till Josefins erövring. I hope they had fun.
Gårdagen:
Jag skulle jobbat mellan 10-21 men fick gå hem klockan 13 eftersom det var så lite att göra. Det var typ 28 grader ute så jag sa inte emot. La mig i en park och chillade. Nöjd som as. På kvällen var vi medbjudna på det här LSE-student reunion-something-something. LSE är typ den högst rankade buissness-skolan i England. Så vi fick komma till en förfest i Pimlico hos Andy's kompis lägenhet med högt tak, stora fönster och kristallkronor, etc etc. Jag blev berusad. Det var en trevlig kväll. Någon gång under kvällen lyckades jag dock skada stackars Andys hand. Jag minns inte riktigt hur det hela gick till, men han gick upp på natten i jakt på is att lägga på. Jag hoppas han är okej....
Det var väl en sammanfattning av det hela. Nu sitter jag här i gårdagens kläder och smink, trött som en idiot och väntar på att de små turtur-duvorna ska vakna upp så jag kan hämta mina saker innan jag ska till jobbet igen. Yessss
Gårdagen:
Jag skulle jobbat mellan 10-21 men fick gå hem klockan 13 eftersom det var så lite att göra. Det var typ 28 grader ute så jag sa inte emot. La mig i en park och chillade. Nöjd som as. På kvällen var vi medbjudna på det här LSE-student reunion-something-something. LSE är typ den högst rankade buissness-skolan i England. Så vi fick komma till en förfest i Pimlico hos Andy's kompis lägenhet med högt tak, stora fönster och kristallkronor, etc etc. Jag blev berusad. Det var en trevlig kväll. Någon gång under kvällen lyckades jag dock skada stackars Andys hand. Jag minns inte riktigt hur det hela gick till, men han gick upp på natten i jakt på is att lägga på. Jag hoppas han är okej....
Det var väl en sammanfattning av det hela. Nu sitter jag här i gårdagens kläder och smink, trött som en idiot och väntar på att de små turtur-duvorna ska vakna upp så jag kan hämta mina saker innan jag ska till jobbet igen. Yessss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)