Jag MÅSTE öva mina lögnarskills. Jo, jag skulle ju ta en drink. En drink med James. James tyckte jag, då vi utbytte nummer såg helt okej ut. Lång och svart med stort leende. Det var så jag mindes honom. Jag mindes dock inte hans stora rumpa, fula gångstil och trötta ögon. Vi tog i alla fall en öl. Han var väldigt trevlig. Jag var trevlig tillbaka. Han var en londoner, sa att han skulle visa mig det bästa i London. Han var en banker, hade studerat ekonomi och filosofi och var intresserad av politik, hade skrivit tal till politik för ett tag sedan. Allting var så casual, inte direkt flirtigt, och efter ölen sa han att vi kunde köpa en flaska vin och kolla in hans lägenhet. I all sin casualhet tyckte jag att det lät okej. Varför inte liksom. Vi behöver ju inte ligga med varandra. På väg mot hans lägenhet, som visar sig vara väldigt fin, inser jag att, det kanske inte är så okej. Han verkar så ointentional, ändå ska vi gå hem till honom, varför kan vi inte bara ta en drink till på baren? Och även om han inte har onda intentions, ja man kan ju inte låta bli att bli liiite paranoid, så vill jag ju inte att någonting ska leda någonvart med den här mannen. Jag var liksom inte ens sugen på en liten kyss.
Så jag försöker mig på en klassiker. Nej inte "You smell bad" och springa där ifrån, utan "My friend just called and she didn't feel very well". Åh, herregud vad illa det gick. Jag inser redan när jag yttrat meningen hur lögnaktig jag lät. Jag hör mig själv fortsätta med "It's something with her stomach, I should really be going." Jag ler liksom nästan åt min dålighet. Han försöker få mig att stanna för ett glas, men... jag måste ju liksom hem till min vän. Fick ett sms senare i stil med "I'm sorry for whatever I did. Hope you have a good time in London and find someone who will show you around" etc. Min lögn gick således åt helvete, och jag skäms lite.
Fast äsch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar