Jag berättade om han jag tänkte gifta mig med, Abdour, den rika obegripliga bengalen på 1.65? Jag har mest tyckt att det hela med att ha en beundrare som gör milkshakes, crepes och frågar hur det är med mig hela tiden är ganska komiskt. Jag har skrattat inombords när han säger "I really missed you, man" 10 gånger om dagen. Idag har han dock spårat ur lite lätt. Situationen rör sig mot ohållbarhet.
Dagen börjar med att han har insett att vi båda är lediga på måndag. Väldigt convenient. Så han frågar om jag vill med till London bridge och British museeum. Ögonblicket jag fruktat för var alltså där, när han frågar ut mig. Ja, fråga om vi ska ta en drink som de flesta andra gör här är liksom inte aktuellt, Abdour dricker nämligen inte. Han är 22 år och har aldrig testat varken rökning eller alkohol har han stolt konstaterat för mig vid flertalet tillfällen. Jag sa att jag skulle tänka på saken. Kolla om jag är ledig och så vidare. Jag kommer vara extreemt upptagen på måndag.
Han frågade mig om min födelsedag och vad han skulle köpa i present. "I can bye you anything. Flowers, a mobile phone." Jag säger att han inte behöver köpa någonting, vi argumenterar det hela i ett par timmar, han blir olycklig när jag säger att jag inte vill ha någonting och jag mumlar till slut, för att få det överstökar, fram att Urban Outfitters på andra sidan gatan har mycket jag tycker om. Han ger mig sitt bankkort och kod och säger att jag kan köpa vad jag vill. Nej, för i helvete förklarar jag snällt för honom och de slutar med att han ber team leadern om att vi ska få gå tillsammans och plocka ut något. Jag väljer ut ett armband och när han inte är nöjd med det, en blommig fickplunta. Han säger sig vara 80% nöjd. Han hade ju velat köpa något dyrare. Ni kanske tycker att jag inte har ett problem, men jag gillar inte känslan av att vara hans jävla trofy wife.
När han frågar mig om jag haft någon tidigare pojkvän och jag frågar samma sak tillbaka får jag reda på att han är 100% virgin, pure. Han ska spara sig till äktenskapet och letar efter en livspartner. Han är muslim nämligen, fast när jag sa att jag inte var speciellt religös var inte han det heller. Då trodde han inte på religion och erbjöd sig att byta religion för min skull. "I'll do anything for you, man."
Tack, men nej tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar