Idag var en spännande dag på jobbet. Det var en ny man där som skulle trainas för att bli manager i Soho-branchen. Han var en typisk fet britt. Åt misstagscrepsen i smyg (okej det gör väl jag med ibland), satt så fort det fanns tillfälle och flåsade som en hund i stekande solsken efter efter lunchrushen. Men han var trevlig. Men han var fet. Det visade sig också vara en läcka inne på toaletten och tre hantverkare kom således för att ställa till krigszon i hela köket där vi inte kunde vara, borrade hål i golvet osv. Som ni förstår så är en restaurang lätt handikappad utan sitt kök och dagen fortgick således lätt handikappat.
Hur som helst så jobbade jag eftermiddagen med Abdour, min älskade Abdour. Trots allt uppskattar jag att jobba med Abdour för det är endast då jag kan komma undan med att vara en lat jävla fitta och låta honom göra det mesta av arbetet. För trots allt har han ju gjort klart för mig att han "Can do anyting for you, Linn." Jag tar emot. Nu kommer vi till mitt moraldilemma. Abdour vill ta mig på julshopping. Nästa vecka säger han. Han insisterar. Han "will kill you, Linn!" annars. Jag vill väldigt gärna ha den där kappan på Topshop för 89 pund. Jag tänker såhär. Jag ska snart lämna London. Kommer aldrig, förhoppningsvis, se den här människan. Moral är en jävla skitgrej, jag håller med Nietzsche på den punkten. Ska jag bara skita i allt och... gå med på hans Christmasshopping och skaffa mig en kappa? Eller kanske tillminstingen klänningen på Urban outfitters som jag kollat på till nyår? Hur dum är jag. Snälla vänner, jag vänder mig till er. Jag kräver allas uppmärksamhet. Vad skulle ni gjort?
PS. Min mamma sa typ; "Ja, det kan du väl göra. Så får du dig den där kappan". Min mamma växte lite i mina ögon i det ögonblicket.
göre.
SvaraRaderaDo it!
SvaraRadera