Läste precis efter att jag författat min episka cliff hanger Josefins blogg och insåg att hon redan avslöjat det mesta (skrev precis "gett det mesta iväg", innan jag insåg hur fel det lät och suddade).
Vårt experimenterande i sängen var att vi, efter att sett den mycket bra filmen 50/50 med Joseph Gordon Levitt (Mmmmmm) tillsammans i sängen bestämde oss för att prova att sova åt andra hållet; liksom på bredden. Vi kom fram till att det var spännande, att man liksom kunde utveckla fosterställningen till ett extraordinärt rumpputande på grund av all extra plats man hade på sidorna. Ni som känner mig vet kanske dock att jag, precis som min far, ju helst sover på rygg, likt en död konung med händerna knäppta över bröstet. Med fötterna långt utanför blir liksom bekvämheten i denna ställning helt förstörd och min nattsömn lika så. Sånt vet man ju dock först när man provat och jag är nöjd att jag gjorde det.
Angåenge premiären var det ju kanske inte så spännade. Vi kom precis när de skulle gå in men allt skedde liksom bakom ett 2.5 meter högt staket. Skulle vi velat se någonting hade vi, enligt den söte polisen, nog behövt stå där i sissådär 12 timmar innan. Men... jag anser ändå att vi kan stryka premiär på Leister square från Bucket listen.
Mitt elaka skrattande berode ju på att jag, precis som Josefin sagt, gick hela vägen med min plan att låta Abdour som han så länge velat, köpa en present åt mig. Jag har således haffat mig en mycket stillig kappa från Topshop som jag kommer trivas tämligen bra med. Jag spelade förvånad när han sa att han skulle betala den för mig, beklagade mig över att, "But Abdour, it's so expensive!" etc. Jag gick trofywife all in. Vetskapen om att han, om jag hade velat, kunde köpa mer, fick mig att liksom sukta över de där skorna på nedervåningen men jag bestämde mig för att, någon måtta får det vara. Jag tänker inte ha dåligt samvete över detta. Jag ser det såhär; Jag förtjänade den här kappan efter allt han fått mig att stå ut med! Nu är jag bara lite rädd för hans babbel om att jag ska komma tillbaka, att han betalar hotel och biljett om jag kommer tillbaka en vecka i vår... Sms:et från igårkväll liksom... Jag vill aldrig seeeeeee honom mer, jag vill inte gå till jobbet imorgon. Fan. Nåväl.
Nu blev det urspårlångt. Hoppas du är nöjd, Johanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar