Last day

För tio minuter sedan var det tumult i mitt huvud. Kaos. Jag gick längst Brick Lane, den kända gamla gatan i östra Londons gamla arbetarkvarter befläckad med smuts och spyor, prydd med street art och mysiga caféer, doftande av marjuana - gatan jag vandrar på minst en gång om dagen. Förlåt mina kära bitterfittor, med hela mitt hjärta saknar jag er men de enda orden jag såg framför mig snurra runt i versaler, blinkande likt reklamskyltarna på Piccadilly circus, var "JAG VILL INTE KOMMA HEM, JAG VILL INTE KOMMA HEM". Vad ska jag göra hemma? Här har jag ju allt. Här är ju mitt liv nu. Jag smälter. Jag lugnar ner mig. Det bliiir skönt och komma hem. Svårt att se det just nu bara.

Vår sista dag i London började med en full english breakfast på Albion. Det var ett lite finare ställe och tro det eller ej, det var gott som as. Som pricken över i:et fick vi oss en minikoncert med säckpipa av en man i kilt och den skottskaste dialekt jag någonsin hört. Man kan tro att vi ville spendera sista dagen ute på the street od London, få det mesta ut av det. Men sanningen är den är vi mest stannat kvar i vårt hus i hoppet om att suga i oss det sista av av alla minnen vi har från livet med våra flatmates Vi tog farväl av Daniel. Vi packade. Vi begav oss till Tsuru och Crepeaffair och tog farväl av våra arbetskamrater och fick oss vår sista sushi och nutella crepes. Vi gick till familjen Mustafa för att lämna vår hylla och för Josefin ta farväl av ungarna. På vägen hem fick vi uppleva Colombia road Christmas market vilket kan ha varit något av det mysigaste. 

Nu väntar en sista pubkväll med Filip, en sista midnight bagel, den sista packningen och kanske (mest troligtvis inte) några få timmars sömn innan bussen tar oss från Liverpoolstreet till flyplatsen. Från vårt kära London - hem till er. 

(Hehe, förlåt för min sentimental overkill)