Oh, one of those quality inläggs.

Sen jag vaknade i onsdags morgon för ca 62 timmar sedan har jag sovit i sammanlagt ca 8 timmar och däremellan varit vaken över 25 timmar i sträck förutom ca 20 minuters dålig sömn på tåget.

Nu är jag lite trött.

Det hindrar mig inte från att blogga! Peace and love var nice! Jag är nog glad att det var på Hultsfred och inte Peace and love som jag var hela festivalen. Peace and love var större och innehöll alla sortsers människor, något som känns både possitivt och negativt men jag gillade Hultsfred för att den var lite mindre, lite mer koncentrerad och mest innehållande musikintresserade hippiehipsters i vår ålder. Man märkte tydligt att temat peace and love här faktiskt genomsyrade hela festivalen vilket liksom trots dess storlek gjorde den mysig på något sätt men det kändes endå att det här var festivalandet och inte musiken som stog i centrum.

När jag ett tag under eftermiddagen kände, lång historia varför, att mycket hade talat för att det här liksom INTE var min dag så kände jag mig liite lätt bitter. Sedan spelade Mumford&Sons. Förlåt, Johanna, hata mig om du vill, men jag måste få säga det; det var HEEEEELT magiskt! Syntaren; Åååååhhhhh! OCH JAG KOMMER ALDRIG KUNNA FÅ HONOM!

Ååååh, vad bra de var! Björnstammen var, som alltid, galet mysiga, Regina Spektor otroligt charmig och mysig och sen ba; Laleh! Helt amazing! En sådan underbar människa! Man bara älskade henne när hon liksom spårade ut i sina DiLeva-samtal emellanåt, pratade om hennes blyghet, improviserade ihop en nylåt i väntan på instrumenten och sprang runt och hoppade på scenen som ett barn. Maggio avslutade vår kväll med ett bättre framträdande än på Fallens och hennes repertoar av liksom bara bra låtar.

Kanske kommer lite bilder temörra. Eller på söndag. När jag har tid. När jag inte är @Pråmen.

Nyvaken och sällskapspilsk

Kul den här bloggidén. Bloggpakten. Kul att folk bloggar.

Nu var jag ironisk.

Mensåattee..ja.

God morgon helt enkelt! Nuvaknad. Igår var det 11-timmarspasset @ Pråmen. I början av augusti ska min chef annordna "Vänersborgsfestivalen" och igår fick jag se planchen med line-upen. The botten is nådd. Björn Rosenström. Dör.

Idag är jag ledig och vill gärna träffa ER! Kan jag inte få det mina små mumsegosar?! Inte ni randoms som klickat på "Nästa blogg" ovanför headern. Men ni som är ni.

Åh, tur att någon i alla fall levererar lite kvalitativ bloggläsning.

Nu var jag ironisk igen.

Mensåattee...hej!

Dagens tips, dagens tips

HejHej!

Idag har jag förutom att ha handlat och chillat med Johannis sett lite filmer.

Dagens filmtips 1:
Se Game Change om Sarah Palin. Den var väldigt Hollywood men den var intressant och bra. Man får lite nice insikt om det politiska spelet i USA, mer om hur jävla dum hon var och ni vet konservativa och hej och hå. Fast liksom inte så heavy. Den var nice.

Dagens filmtips 2:
Se inte den guldbaggebelönade och omdiskuterade svenska filmen Play om svarta barn som stjäl av vita barn. Jag gav den 20 minuter innan jag la av med motiveringen: HELVETE va trist.

Dagens filmtips 3:
Se den spanska filmen Sex & Lucia. Nog för att titeln utlovar något men nog blev jag lite paff när mjukporrandet satte igång 15 minuter in i filmen. Det var ganska nice. Sen sätter liksom den här sjukt invecklade storyn igång och den blir liksom spännade, läskig och förvirrande med en tousch of kinky. Den var NICE!

Det där med drömmar

Vi talade ju igår, som ofta, om drömmar och jag tänkte kort dra den jag just vaknade upp ifrån. 

Settingen är något slags talang-tv-show i stil med Idol eller So you think you can dance med tillhörande jury beståendes av tre personer. Programmet har precis börjat och juryn ska presenteras. I mitten sitter en svart kvinna, en sån där G one med attitude. Hon har strykjärnsplattat hår med blå slingor och matchande ögonskugga, i sina 35, är bra på det hon gör och branchen är väl medveten om det, vad de nu var programmet handlade om. Hur som helst - när hon presenteras vid sitt vanliga förnamn avbryter hon programlederen och säger att nej, mitt nya namn är Na'bixx, syftandes på uttrycket "No biggies" (typ no big problems/worries) och underförstått att hon egentligen syftade på hennes enormt stora vattenbalongsaktiga bröst som liksom inte skumpade, utan skvalpade vid hennes hastiga gestikuleringar. Hon var så nöjd med sitt nya namn. Själv undrar jag bara hur i helvete min hjärna kunde komma på den där karaktäreren, det där namnet. Why hjärnan, WHY?!

Hen som är den som är den som är hen

Jag ändrade just min bloggrubrik. Sedan skrev jag en statusuppdatering. En sådan där Kruse-one. En random; "Jag är den som är den som säger hen". Sen kom lyckan, för jag kom på hur KUL det var och vad mycket roligt man kan ha åt det. Att säga hen är ju fan definitionen av att vara den som är den!

Borde det kanske heta: "Jag vill inte vara den som är hen?" eller "Jag vill inte vara hen som är den" eller "hen som är hen?"

Osv. Hejhej!

Mobilen, skojaren

Jag behöver en ny mobil. Jag är i allmänhet inte så noga med att ha en bra mobil men huvudkriterierna är väl ungefär att kunna ringa och sms:a. Det kan jag fortfarande göra med min mobil, men telefonboken har börjat spela mig små spratt och blanda ihop numrena. Fel nummer ligger ibland under fel personer. När jag just nyss skulle ringa till Sofia ligger under hennes kontakt numret till kontakten ovan; Skräcklestugan, dit det slutar med att jag ringer istället. Jag får mig ett, tillbörjan lätt förvirrat men såsmåningom, trevligt samtal med min föredetta arbetskamrat Rickard. Nu har jag stängt av mobilen och på igen och tänker göra mig ett nytt försök. Därefter ska jag börja kolla på nya mobiler.

Vi hörs snart Sofia, förhoppningsvis.

Ullrik

Mina föräldrars senaste stora investering var en så kallad "free mower", en gräsklippare som går av sig själv. Det ser ut som något slags djur som rullar fram i godan ro, utan plan, mål och mening i livet över den redan välklippta gräsmattan. Det är en dyr apparat, det är inget som ska stickas under stol med, men med lite rabatt från västerservice tractor AB, min fars nya arbetsplats där gräsklipparna säljs, kom de någorlunda lindrigt undan. Otroligt smart grej det där, man slipper på så sätt tänka på att klippa gräsmattan själv! Synd bara att den sedan den installerades för ca två vecka sedan otaliga gånger hunnit klippa av sin egen hjälplina som utmärker dess revir. Inte nog med att den klipper av sin egen lina, vad den sedan gör är att den sätter igång ett gällt pipande för att informera om att "nu är det något som inte står riktigt rätt till här!" för att så fort man rör vid den för att åtgära problemet går över till sin nu-kommer-en-jävla-tjuv-och-tar-mig!-ton i form av ett konstant, öronbedövande tjut tills dess man lyckats trycka in pin-koden. Men....Käck apparat endå!

Igår fick jag också reda på att den har ett namn. Som om mina föräldrar, ständigt djurlösa och numera mestadels även barnlösa, tog första bästa till ett sällskapsdjur att ta hand om. Han heter Ullrik efter som han, enligt min pappa är lite som att ha ett får som går och betar på gräsmattan (får har ull....rik.. osv) Mamma tyckte att han skulle få heta Henning, med motiveringen; "Jag tycker han ser ut som en Henning", men hon fick lägga sig, cet är väl pappas lilla bebis i första hand.

Kvinnan som kunde tala med katter

Han tar ett steg upp, två, står på trappsteget upp mot altanen och iaktar oss; den grå katten hemmahörande i de vita huset nere på gatan.

Jag: "Nej, kom inte hit."
Mamma: "Ne!"
Jag: "Du är dum och ful och äcklig... Dum framför allt!
Mamma: "Jaa!"

Han vänder om. Går sin väg.

FF!

Ah! Mina föräldrar har bokat resa till kaosens Grekland. Lördag och en vecka frammåt har jag tomt huuus! Helvete vad skönt. Oturligt nog jobbar jag 5 av dessa dagar och är borta en, men liiite kollektiv ska vi nog hinna med. Det ska vi nog! Välkomna kära vänner!

Yoooouuu, you are my suuuuperstaaaar

Kära vänner.

Jag hoppas jag inte skapade någon hjärtesorg när jag sa nej till Isabella som just ringde och erbjöd mig tillsammans med några vänner eller familjemedlemmar, en gratis upplevelse i form av gratis make up och fotografering med modellab. Gjorde jag det? Ni kanske hade velat ta chansen att posera i den rundade stolen eller framför spegelbordet med underarmarna på bordet och huvudet vilandes på sne. Ni hade kanske velat känna den där känslan av att få vara lite extra fin en dag, den vackra modellen i ramljuset. Förlåt i så fall. Det är försent nämligen. Jag lämnade vänligen ett "Tack, men nej tack", aldrig i livet. Stackarn hade ju ingen aning om hur fel hon kommit!

VIP

Vaknar med min face-pain. Ringer till sjukan. Får numret till infektionsavdelningen. Förklarar min pain, mitt snor. Får en tid om 40 min. Åker in. Vaskar piller.

Det kallas VIP. Leker nöjd.

De har förbrukat min enda väl fungerande blodprovsven. Alla framtida blodprovstagningar kommer vara besvärliga, smärtsamma, obehagliga, illamående. TPL. SHJFTPL. (så helvetes jävla fucking trött på livet) In med antibiotikan, upp med kortisondosen. Hejdå mättnaden, hejdå solen.
Jag vänjer mig nog. Lagom till de tar bort det.

Filmen som får mig att tänka till..

Kanske jag trots allt, förtjänade den där bakfyllan efter allt. Minns hur jag tänkte på hur svåårt det faktiskt var att dansa sådär vilt nära kanten och hålla sig från diket...

Fast ändå, jag drack ju inte mer än någon annan och jag var den enda som, med min 12-timmars brutala bakfylla innehållande spyor och annat mys, ens kände något. Jag står kvar vid det faktum att jag tog bakfyllan för våra gemensamma fyllor, jag tog smällen för våra synder - precis som Jesus.

// Nykterist, javisst

Av de 268 bilder som knäpptes under de 2,5 dagar innan kameran dog har jag försökt mig på ett urval på ca 50. Enjoy

                                                                         

Tobbe bygger tält. Tycker det är kul.                        
                                                                          Sandra med.                     Husmusen.

Dör. 

Coolaste kidsen på Hultan. 

                    

                        Snus

För vänskap, solidaritet och PASSION!

Nause

Nygifta herr och fru Fredriksson var på besök.

 Kampen om efternamnet pågick länge, men de bestämde sig tillslut för att hålla det traditionellt.

"Här kan man va"

Krunan gör va krunan gör bäst.

TPL.

Närmar mig mitt offer                        "Du, den där mössan du har...."

"....SO last year!"                                 Lyckan är total

Cloonan var där. 

Sen var det fest.                                    The grogg of doom.

Sandra hittade en vän.

Sen gick vi på The Cure. Mös ute på bryggan.

Sen dog kameran.

Dansa - pausa, dansa - döda.

JAG VILL DÖDA NÅGON!

Jag befinner mig i Johanna-Tobias-rage. I mitt fall så yttrar sig rage som kanske tidigare känt i att jag lipar. Jag lipar som fan. Jag lipar och får mest ur mig "JAG ORKAR INTEEEE". Anledning: BNPParibas, min franska jävla fitthelvetesbank. Jag får inte in mina pengar jag börjar ringkalaset och känner att kriget bara börjat. Jag bara vet vilket helvete jag står inför innan jag kommer ha de där jävla 8000 kronorna på mitt konto. Det kommer vara israel-palestina-konflikten. Kuk-i-fitta vad jobbigt det kommer vara.  Vad jobbigt det Är. Fan.

Hesåatte.

Stressad. Jag är stressad. Hum, hå, Hultsfred, det ska bli kul som fan men jag känner just nu att jag inte har koll på läget. "Det har du ju aldrig" tänker ni då, OCH DET KANSKE STÄMMER men det spelar ingen roll för det stavas PMS-RAGE. 

WEEEEEEEEEEEEEEEE-TEEEEEEEEEEEEEE

Nyss hemkommen från mitt över 12 timmars långa pass på pråmen. Jag låg på styret hela vägen hem. Jag är så död. Varje stag jag tar - aj, aj, aj, aj - mina fötter. Det var så jäävla mycket folk - hela tiden - som skulle dricka så jääävla mycket alkohol. Jag har aldrig sett så många fulla människor. Inte en jävel gick från bryggan utan att vingla. Glas har spilts ut och gått sönder, bänkar har välts, bord har dansats på och framför allt har glas, efter glas, efter glas beställts in och druckits upp. Drägg. Fylla. Dekandens. Missär. White trach. 

Jag ska sova nu.

 

God morgon.

Jag var och tog prover i morse. Hon satte nålen i en dålig ådra. Varför satte hon den bara inte i den one fungerande ådran jag har? Som väntat forsade det inte blod direkt. Nej. Hon fick sitta där, klämma, trycka, dra. Det gör lite ont. Vanligtvis är jag ganska cool i sitautionen, det är aldrig en outhärdlig smärta vi snackar om och jag har liksom tagit mig igenom några hundratals blodprover de senaste åren och det brukar gå någorlunda prima. Woman's got experiance. När jag märker att det inte går bra däremot, då gillar jag inte läget. Det är väl psykiskt. Jag känner det ofta i nålsticket. Det gjorde liksom lite för ont. Jag märker snart att det kommer ta lite längre tid. Försöker resonera. Kommer logiskt tänkande verkligen hålla mig borta från illamående? Jag börjar känna färgen försvinna i ansiktet. "Jag börjar må liite illa nu". "Ja, jag är snart färdig." Tryck, kläm, dra. IllamåendeT. Svarta och gröna fläckar dyker upp framför ögonen.  Lutar huvudet bakåt. "Bara ett rör kvar." Världen övergår sakta men säkert från mörkgrått dimmig till svart, svart som natten. Medvetandet är där, ögonen är öppna, allt är svart. 1 minut till och jag svimmar for real. Jag får lägga mig ner. Ocasual, var ordet. Världen kommer tillbaka. Jag åker hem.

Ny på jobbet

Här är jag. "Har hon fått sparken?" tänker ni. Nejdå. Jag var där från två till halv sex, inte en kotte kom och sedan sa chefen att "Jag tror inte du lär dig så mycket idag." Sant, tänkte jag och gick hem.

Ah, WT-heten på mina arbetskamrater; så mycket mer än jag kunde väntat mig. Jag kommer dra på mig en sådan fruktansvärd vänersborgardialekt. Uhhh. Helt jävla CP, som Malin skulle uttryckt det. Allt var CP. CP-mycket CP. Ah.

Och så Jesper. Jag tror det var Jesper. Han ska ta studenten nu nästa vecka.
Jag: Vad har du läst då?
Jesper: Hotell och restaurang.
Jag: Jaha, då har du väl haft min mamma då. Eva.
Jesper: Jaha, ja.
Jag: Jag ska inte fråga vad du tycker om henne. Jag kanske inte vill veta.
Jesper: Ja, hon kommer ju ge mig ett IG, så..
Jag: Jaha... jaja.... Ja, det är min mamma det i alla fall.

Ehh.... Akvard.

Bismillaah

Alltså jag ska lösa det här. Ta mig ur det. Bara komma på någon bra lögn och dra på torsdag. Konsten att ljuga, som ett främmande spårk för mig.

Det är bara det att jag kommit till insikten att jag skulle vara det lättaste våldtäktsvictimet ever.
"O-o-okejråå!!"

Jag är fan sämst.

Nej. Jag är fan bäst.

Men jag är för bra för mitt eget bästa. Jag har inte lärt mig hantera min brahet.

Bestämde mig för att åka till södra franska. Igår fick jag Hamnkrogen. Sa ja. Idag fick jag Läkare utan gränser. Sa ja. Varför sa jag ja? Jag kan ju inte! Jag ville ju inte! Eller?! Nej. Lär dig säga nej, Linn!

Fan, fitta, fan. Fitta, fitta, fan.

"One of does good problems", they say. "Doesn't make it less of a problem", I say.

Neh, nu ska jag sluta klaga. Ta tag i det. Snart.

Chardonney

Imorgon klockan 14:00 börjar jag jobba på Pråmen/Hamnkrogen eller som jag valt att kalla det VBG-WT-hak AB. Ah, Vänersborg denna lilla pärla vid Vänerns spets. Lilla Paris. Mm.

Jag väljer ett arbete navet, sommarens samlingsplats strateiskt placerad nära centrum, vid vattnet, ja på vattnet i själva verket; käckt det där, som en brygga ligger den på! På andra sidan den lilla kanalen finner vi "sanden", ungdomarna samlingsplats där beachvollyn ännu spelas i 14 'C och uppåt i billabong-shortsen nonshalant nedhasat för att avslöja de färgglada JC-kalsongerna, eller kanske till och med ett par Björn Borg.

Hit till Hamnkrogen kommer allt från volvoraggarna från Brålanda, de hippa, snygga tjejgänget i varje ålderskull som kommit hem från Oslo över sommaren upp till de medelålders fredagsmysarna som bestämt sig för att skippa tacosen för att se om det "är något drag på stan så här års".

Här serveras Prips blå och Carlsberg på fat, något slags husets Chardonnay - i folkmun "något vitt, de billigaste blir bra"- tillsammans med en klassisk burgare med XL-pommes.

Han har varnat mig, Kenneth, min chef på 50 med rejäl ölmage, bred Vänersborgardialekt, krogschargång och breda kedjor hängande runt benen, att det här är inte som andra krogar; "Blir vädret bra och det drar det på, då drar de på ordentligt". Jag har ju känt på stress som servitris i en restaurang i centrala storstaden, försöker jag förklara, men faktum kvarstår; hamnkrogen är allt något annat. På fredagarna ställer Kenneth själv upp med sitt band på den lilla scenen för extra underhållning och ibland bjuds stadens lokalkändisar in för en spelning, lite funk, jazz sådär. Det går hem.

Imorgon klockan 14:00 sätter det igång och därefter är det är det där jag spenderar de fina svenska sommardagarna. Ja, det alternativ på en farm nere i södra frankrike... Vi får väl se.

VÄNERSBORG WHAZZAAAH?!

Såatte....

Jag är hemma. Det är tyst. Det är grönt. Det är rent, rymligt, ljust och frächt men det första som möter mig är lukten av Göteborgs rapé.

Så konstigt att komma hem. Kul att komma in i butiken och få ett tjenare. Tjenare för att det är svenska men tjenare framförallt för att det är bara i Sverige man är så casual! Gick runt och skrattade i 5 minuter för mig själv åt det hela. Sverige är bra roligt. Kändes konstigt att förförsta gången på 4 månader du:a en främmande människa som jag gjorde när jag bad den svenska mannen på flygplatsen att kolla min väska. 

Jag också kommer ihåg alla gånger jag skrattat åt folk och förklarat att "Neeeej, det är myt att alla svenskar är blonda." Det är det ju visseligen. Alla är inte blonda. Fast många endå! Ett gäng på 5 killar korsar övergångsstället i Göteborg. Alla blonda. Jag skrattar.

Så kontigt och komma hem. Konstigt att vara i Sverige helt plötsligt. Men konstigast att hemma känns precis, exakt som vanligt.