Han tar ett steg upp, två, står på trappsteget upp mot altanen och iaktar oss; den grå katten hemmahörande i de vita huset nere på gatan.
Jag: "Nej, kom inte hit."
Mamma: "Ne!"
Jag: "Du är dum och ful och äcklig... Dum framför allt!
Mamma: "Jaa!"
Han vänder om. Går sin väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar