Mina studier

En har ju varit här förut. I Frankrike, i Paris. En har ju upplevt kulturkrockarna. Aldrig förut har jag dock kunnat uppleva dem på såpass nära håll och göra en såpass noggrann antropologisk studie som nu, som aupair i en fransk familj. Det är en högst besynnerlig företeelse att bara komma in i familj och bli en del av den, utan att vara en del av den, och dras in i besyr och konflikter som präglar just denna familjs vardag. I mitt fall har objekten för mina studier kommit att bli just medlemmarna i famlijen H, 6 stycken till antalet och deras nätverk.

Pappan är fransk både till etnicitet och sätt. Han är lång, väldigt tunnhårig och trevlig men rak, maskulin och emellanåt lite mansgrisig. Han tycker om:
- fruktansvärt ful konst
- bilar och racingtävlingar
- att bjuda hem sina vänner på kvällarna och bjuda på hämt-mat och champanj
- att få sina kläder tvättade
Han tycker inte om:
- sin föredetta fru, och hennes kontrollerande sätt och tendens att lägga näsan i blöt, i synnerhet vad gäller hans sätt att sköta hushåll barn, aupair och liknande
- när hans barn inte bär sig väl åt, då kan han ryta till, ganska högt
- att se när hans kläder blir tvättade.
Diagnos: frisk, tror jag, inte nödvändigtvis 100% vettig dock.

Mamman är alltså svensk men har bott i Frankrike de senare 15 åren och är betydligt mer fransk till sättet. Hon lämnade för två år sedan pappan för en annan man och idag kan de knappt fortfarande kommunicera med varandra. Hon tycker om:
- tydliga könsroller - vilket kan urskiljas i barnens rum i hennes lägenhet som jag fick besöka idag i samband med överlämning av diverse prylar. Pojkarnas rum: blått, grått och fräsigt. Flickornas; rosa och sött. Hon talar i termer av kvinnlig intuition och männens hopplöshet.
- det franska disciplinerade skolsystemet framför det "slöa" svenska systemet.
- att hålla sitt perfekta hem superstädat och i ordning. När jag kom dit idag kändes det mer som ett ursklipp ur en inredningstidning än ett faktiskt hem.
- att klä sina barn i tämligen propra vuxenkläder.
Hon tycker inte om:
- pappan - han kan enligt henne varken konsten att kommunicera, laga mat eller ta hand om ett hem.
- pappans nya flickvän. Hon är, enligt mamman, ful (värt att poängtera och ogilla någon för) har idéer om hur huset ska skötas och ogillas av barnen, framför allt den äldsta som fått höra hennes tillfredsställda stämma från pappans sovrum sena kvällar.
- ja, oreda.
Diagnos: Mani, störningar i anala fasen, misstänker eventuella ångestsymptom när saker är under hennes fullständiga kontroll.

E. är det äldsta sonen, 12 år gammal och går på fin skola varifrån han kommer hem vid kvart över 7 på kvällarna och har en samling skolböcker hemma som förmodligen väger över 15 kilo. Han tycker om:
- att sitta med pappans Ipad
Han tycker inte om
- sin pappas nya flickvän
- ingefära
- att lyssna på sin pappa - the guy is going tonåring.
Jag känner honom inte så väl. Han tar väl hand om sig själv.
Diagnos: förmodligen ingen. Det blir nog en traditionell bussinessarbetande familjeöverhuvud av den här med när han är färdig med flickorna. Det kommer nog gå fint med dem med.

A. är det äldsta av flickorna och 10 år gammal. Hon är urtypen av an duktig flicka, inte då en duktig flicka-med-bra-betyg utan en väluppfostrad tjej som tydligt tagit över sin mammas kontrollbehov och skulle lika gärna kunna göra mitt jobb. Hon kommer bli en perfekt hemmafru. Innan jag vaknar på morgonen har hon ofta ställt fram frukost och är det något jag undrar över med hushållet så frågar jag motvilligt henne, för jag vet ju att hon vet. Hon gillar:
- att gå upp tidigt på morgonen
- att ta hand om sig själv, hushållet, sina syskon
- att få håret flätat - tack Bea för att jag fick göra min första inbakade fläta ever på dig för två veckor sedan.
Hon tycker inte om:
- att uppträda - hade ont i magen hela kvällen före uppträdandet i skolan dagen efter.
- att inte få det hon vill ha när hon bestämt sig för att hon vill ha ett par nya skor tillexempel
Diagnos: generellt ångestsyndrom, eventuellt liknande hennes mamma när hon växer upp.

C-E. Är den yngsta av boysen och typ 6 bast kanske? Inte helst säker. Han är livlig och trotsig. Han tycker om:
- att leka med sin lillasyster, pappans Ipad eller med vem som helsts telefon.
- springa runt och leka och skrika parken eller göra samma sak i lägenheten som om det vore en jävla lekpark
- bada
- rota bland andras saker
Tycker inte om:
- att gå upp på morgonen
- att gå och lägga sig på kvällen
- att lyssna på mig
- att gå ur badet
Diagnos: Mamman tror det är något fel på honom pga att han typ rycker lite maniskt i sina kläder och sände honom till psykolog förmodligen för att se om han hade någon typ av koncentrationssvårigheter. ADHD vore inte orimlighet men hans bestyr kan mycket väl vara ett resultat av omgivningens förväntningar och klimatet föräldrarna emellan efter skilsmässan. Tror seriöst idioterna att barn inte fattar vad som pågår, tar in och påverkas av det?! Ha?! Psykologen hade föreslått att hela familjen skulle komma dit, och framför allt båda föräldrarna samtidigt. Men hey, det är ju ändå mycket att begära.

M-M. är yngst i barnaskaran och lik sin bror på många sätt. De leker tillsammans och bråkar lika mycket och hon får stå ut med en hel del. Hennes bästa vapen är lipet och det tar hon till så fort det behövs. (Hey, can't blame her. That's just how lillasystrar gets around). Hon gillar
- att borsta sitt hår, länge och väl
- oreos
- mig ibland
- att rätta min franska. Uppskattat.
Hon tycker inte om
- när hon inte får borsta sitt hår, länge och väl
- grönsaker eller när någon försöker få henne att äta grönsaker.
- mig ibland
Diagnos: Svårt att sätta en diagnos i denna tidiga ålder men vissa beteenden skvallrar om viss utseendefixering. Jag satsar på en kommande anorexia nervösa i tonåren. Inte mer än rimligt.

Därutöver har vi ju farföräldrarna som jag sedan tidigare kort presenterat och pappans nya flickvän. Farfar tycker om kött, vin, sina barnbarn och sashimin i sushin. Han tycker inte om vegetarianer. Farmor tycker om sina barnbarn och mycket olja i salladen men inte när barnen inte tvättar händerna innan maten.
Pappas nya flickvän tycker om att spela piano och göra yoga på morgonen när alla gått och bara jag och hon är kvar samt kläder i 90's stil, fast det dåliga från the 90's. Hon tycker inte om för mycket nutella på chokladkakan.
Därutöver kommer en pianolärare två gånger i veckan som jag inte hunnit få någon uppfattning av och en portugisisk städerska. Städerskan tycker heller om pappas nya flickvän och att det är så jävla mycket leksaker på barnens rum men har ett sätt som gör att man kan misstänka en viss förkärlek för pappan som mer än en arbetsgivare. Ytterligare material krävs för diagnos på de sistnämnda.

Det var nog alla mina anteckningar för min forskning.
På återseende.