I mitt dagdrömmeri om det vackra parisiska gatorna på vilka jag ska vandra och caféerna och parkerna i vilka jag ska läsa mina böcker under min månad i Paris denna sommar har liksom det här med att jag ska passa barn och bo hos en främmande familj lite grand glömts bort. Kära vänner och läsare av detta nya blogginlägg, det förhoppningvis första av flera som ska dokumentera min sommar i baguetternas land; detta har jag nu, efter ett drygt dygn på plats i Paris, blivit väl påmind om.
Where to start? Jag kastades in i den stora två-våningslägenheten vid 5 tiden igår när de två yngsta barnen redan var hemma. Ett blogginlägg kommer definitivt tillägnas lägenheten i sig. Något alldeles extraordinärt. Hursomhelst. Namnen på de två yngsta barnen i det tidiga piagetianska konktretoperationella stadiet är alltså Marie-Madeleine (franskarnas version av Maria-Magdalena. Hur mycket kristen hybris ska man inte ha för att döpa sin unge till det) och Carl-Emanuel. Casual. De två andra barnen heter Astrid och Eugene och sköter sig själva i betydligt högre grad. Hade jag satt mig ner för att skriva det här första blogginlägget redan igår hade jag pratat om hur söööta och snälla de faktiskt är, hur jag kanske kommer bli en människa som snart gillar barn och hur ju barnen verkligen kommer bli mitt minsta problem.
Nu är inte fallet så, utan jag skriver blogginlägget idag, onsdag när mina känslor ser liiiite annorlunda ut. För, HELVETE vad tålamod de ska till för att ha hand om 4 barn. Såå mycket väntan, på att de ska bli klara med allt vad de har för sig, som de har för sig på ett fruktansvärt långsamt sätt, och så mycket tjat hit och dit om att de ska få göra ditt och datt innan de ska äta, borsta tänderna, bada, gå till parken eller gå och lägga sig. Alltså va? BARN?! Hjälp?! Då vet jag ändå att detta är franska richkids, vilket innebär väluppfostrade varianter av denna varelse som trotts allt säger "Tack Linn" när man köpt glass åt dem på pappas kort eller hällt upp lite schampoo i handen för att hetsa klart det där jävla badet, innan maten, innan, tandborstningen, läxorna och läggdags kl. 20 ska ske.
Imorgon har jag en dag till med Emelie när vi gör allt tillsammans. Därefter ska jag klara det här själv. Därefter ska jag se till att de har på sig skolappropriate kläder på morgonen, för oj då, på en fransk skola ska man nämligen se ut mer som en 50-årig man än det faktiska barnet man är. Därefter ska jag se till hämta dem från skolan, veta vilka dagar vilka aktiviteter gäller. Därefter ska jag laga middag till dem, VARJE DAG samt tvätta deras kläder och därefter ska jag se till att de här barnen blir vettiga (och helst genusmedvetna) medborgare av denna värld.
Mon dieu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar