För några år sedan kom Paris borgmästare på att det nog vore en trevlig idé att fira in sommaren. En annan trevlig sak, tänkte han, är ju musik, så vi firar med det. Reslutat blev den årliga fête de la musique som hölls i stan igår; en stor folkfest för människor i alla åldrar, även om ungdomarna var klart flest. Tänk er valborg fast i heeela stan och då en stad som är 10 gånger större än både Uppsala och Lund. Det var musik i varje gathörn, med allt från trubadurer via små jazzband med blåsinstrument till DJ-bås som pumpade ut elektro och stora scener med riktiga liveakter. Folk drack, dansade och alla älskade alla. Det var så jävla trevligt!!
Jag lyckades nästla mig in hos Oskars Limerickvänner och efter en lite trevande start och ett par öl så kände jag mig ganska bundis med hela gänget. Så fina människor! Förmodligen var det någon gång efter att jag och en av tjejerna skulle gå och kissa bakom en bil, hon lyckades tappa sin mobil i kisset och jag, i frenetisk sympati, hittade inget sämre än ett trosskydd i handväskan som jag gav henne som servette att torka av den med, som de insåg att jag ändå var ok. Ok när det gäller liksom. Vi dansade, traskade runt i Montmartre, dansade mer, kollade solnedgången vid Sacre Coeur tillsammans med några tusen andra och ett gäng bongotrummor. Kvällen var ljuv. Så småning om gick vi in på en klubb som kostade lite för mycket pengar och som spelade lite väl mycket franska 70-talsklassiker. Vid den tiden hade hjäspningarna redan börjat ta överhanden och jag insåg ganska snart att jag redan fått ut mer än vad jag hade vågat hoppats av mitt första och förhoppningsvis inte sista, fête de la musique. Efter mycket om och men lyckades jag hitta mig hem och när jag stängde ögonen var klockan strax efter 5. Sicken natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar