Idag var det min tur att besöka det så kallade GEBEGE. Detta gjordes av mig med syster och mor. Jag haffade mig ett stycke (get ready; jag försöker mig på lite Sofia-style nu-rå) nougat-beige skjorta, ett par granitgrå trosor samt ett enkelt linne i färgen... ehm... mörk slajm. Allt från södra-larmgatan-weekday och med massårrr av rea. Jag var väldigt nöjd till dess jag kommer till kassan, glatt trycker in mitt kort och inser att det är blankt i det utrymme i hjärnan som är reserverat för min svenska bankkortskod. Jag tänker. I mitt huvud dyker min engelska bankkod upp. Den bankkod jag hade innan Lipz-olyckan dyker upp. Mitt gamla samt mitt splitter nya pinkod till mobilen dyker upp. Alla möjliga fyrsiffriga sifferkombinationer förrutom just denna bankkod dyker upp.
PLOING! Plötsligt dyker en ny sifferkod upp. Jag slår in den, utan att egentligen ha en aning om vart den verkligen kommer ifrån, håller tummarna och hoppas och ser sedan texten "Godkänt" visa sig på den lilla skärmen. Jag andas ut, ler, och känner mig så fullständigt kapabel i en nödvändig situation.
torsdag 29 december 2011
tisdag 27 december 2011
Back in town
Efter att ödmjukt men bestämt lett familjen till beslutet om att åka hem idag istället för imorgonbitti är jag nu tillbaka på hemmaplan, i eget rum och egen säng. Den är skönt som as. Mmm.
Mina dagar i Sälen har varit till stor förnöjelse. Vi fick två dagars bra skidåkning och två dagars isåkning som inte var till lika stor belåtenhet. Mina carvingåkar-skills växer för var dag och mitt självförtroende i backen likaså. På självaste julafton, innan jag ännu fått koll på svängarna drattade jag ganska rejält i backen när liksom backen tog slut lite tidigare än jag trodde. Som minne av detta har jag med mig hem ett fint skrapsår på näsan accopanjerat med ett på hakan och ett blåmärke under nyckelbenet med tillhörande ömnad. Carvingskolan med skidoraklet, som min bror går under, i spetsen har dock lärt mig och min syster få någorlunda pli på grejerna.
Vidare var julen fin med många fina klappar. Familjestämningen var på topp nästan hela tiden även om jag saknade Josefin och min symbios när vi skulle lämna huset och min hastighet inte tillfredställde resterande familjemedlemmar. Vi spelade alfapet och frågesportspel. Övriga familjen godkände inte ord som "kenlem", "lökextas", eller "ölgud", något som för mig och min bror förblev obegripligt.
Jag tar mig alltid vatten över huvudet när jag bloggar. Jag orkar inte färdigställa detta blogginlägg. Vi ses. Puss
Mina dagar i Sälen har varit till stor förnöjelse. Vi fick två dagars bra skidåkning och två dagars isåkning som inte var till lika stor belåtenhet. Mina carvingåkar-skills växer för var dag och mitt självförtroende i backen likaså. På självaste julafton, innan jag ännu fått koll på svängarna drattade jag ganska rejält i backen när liksom backen tog slut lite tidigare än jag trodde. Som minne av detta har jag med mig hem ett fint skrapsår på näsan accopanjerat med ett på hakan och ett blåmärke under nyckelbenet med tillhörande ömnad. Carvingskolan med skidoraklet, som min bror går under, i spetsen har dock lärt mig och min syster få någorlunda pli på grejerna.
Vidare var julen fin med många fina klappar. Familjestämningen var på topp nästan hela tiden även om jag saknade Josefin och min symbios när vi skulle lämna huset och min hastighet inte tillfredställde resterande familjemedlemmar. Vi spelade alfapet och frågesportspel. Övriga familjen godkände inte ord som "kenlem", "lökextas", eller "ölgud", något som för mig och min bror förblev obegripligt.
Jag tar mig alltid vatten över huvudet när jag bloggar. Jag orkar inte färdigställa detta blogginlägg. Vi ses. Puss
lördag 24 december 2011
Ye very merry christmas
Från pappas iPhone. Min mobil är död. Jag glömde laddare (precis som hjälm, tandborste, rakhyvel, deodorant. Var lite trött när jag packade så) summan av kardemumman är att jag inte är kontaktbar. Hoppas ni klarar Erik till den 28:e. Förövrigt har jag ramlat idag. Det gjorde ont. Och god jul
fredag 23 december 2011
onsdag 21 december 2011
Last day
För tio minuter sedan var det tumult i mitt huvud. Kaos. Jag gick längst Brick Lane, den kända gamla gatan i östra Londons gamla arbetarkvarter befläckad med smuts och spyor, prydd med street art och mysiga caféer, doftande av marjuana - gatan jag vandrar på minst en gång om dagen. Förlåt mina kära bitterfittor, med hela mitt hjärta saknar jag er men de enda orden jag såg framför mig snurra runt i versaler, blinkande likt reklamskyltarna på Piccadilly circus, var "JAG VILL INTE KOMMA HEM, JAG VILL INTE KOMMA HEM". Vad ska jag göra hemma? Här har jag ju allt. Här är ju mitt liv nu. Jag smälter. Jag lugnar ner mig. Det bliiir skönt och komma hem. Svårt att se det just nu bara.
Vår sista dag i London började med en full english breakfast på Albion. Det var ett lite finare ställe och tro det eller ej, det var gott som as. Som pricken över i:et fick vi oss en minikoncert med säckpipa av en man i kilt och den skottskaste dialekt jag någonsin hört. Man kan tro att vi ville spendera sista dagen ute på the street od London, få det mesta ut av det. Men sanningen är den är vi mest stannat kvar i vårt hus i hoppet om att suga i oss det sista av av alla minnen vi har från livet med våra flatmates Vi tog farväl av Daniel. Vi packade. Vi begav oss till Tsuru och Crepeaffair och tog farväl av våra arbetskamrater och fick oss vår sista sushi och nutella crepes. Vi gick till familjen Mustafa för att lämna vår hylla och för Josefin ta farväl av ungarna. På vägen hem fick vi uppleva Colombia road Christmas market vilket kan ha varit något av det mysigaste.
Nu väntar en sista pubkväll med Filip, en sista midnight bagel, den sista packningen och kanske (mest troligtvis inte) några få timmars sömn innan bussen tar oss från Liverpoolstreet till flyplatsen. Från vårt kära London - hem till er.
(Hehe, förlåt för min sentimental overkill)
The Blödiness
Jag har dragit mig för att skriva det inlägg som antagligen kommer bli ett av mina sista här ifrån London. Det inlägg som liksom ska sammanfatta allt. Sammafatta min resa, mina upplevelser och mina känslor. Men de känslor jag känner nu är känslor jag aldrig trodde jag skulle känna innan jag lämnade London, känslor som liksom väller över och överraskar mig. Var fan kom de ifrån?
För en vecka sedan tyckte jag det skulle bli skönt. Jag kände mig nöjd, hyfsat färdig med London och redo för nästa äventyr. Jag har sedan den dag jag kom hit känt att detta är ett ställe jag skulle kunna spendera mitt liv i, bygga en karriär och skapa mig ett riktigt, vuxet liv. Såsmåningom. Efter att jag gjort mitt Paris, gått igenom en universitetsutbildning och sett lite mer av världen. Men jag kände mig färdig för den här gången. Det är nog detta som gör att det inte är London i sig jag kommer sakna mest utan de liv jag levt under de senaste 3 månaderna. För även om London finns kvar för mig, så kommer aldrig just det här livet, i Hanbury house, med de här människorna att finnas kvar.
För en vecka sedan tyckte jag det skulle bli skönt. Jag kände mig nöjd, hyfsat färdig med London och redo för nästa äventyr. Jag har sedan den dag jag kom hit känt att detta är ett ställe jag skulle kunna spendera mitt liv i, bygga en karriär och skapa mig ett riktigt, vuxet liv. Såsmåningom. Efter att jag gjort mitt Paris, gått igenom en universitetsutbildning och sett lite mer av världen. Men jag kände mig färdig för den här gången. Det är nog detta som gör att det inte är London i sig jag kommer sakna mest utan de liv jag levt under de senaste 3 månaderna. För även om London finns kvar för mig, så kommer aldrig just det här livet, i Hanbury house, med de här människorna att finnas kvar.
Man lämnar ett liv man precis snickrat ihop. Man lämnar en stad där man nyss lärt sig hitta och nyss lärt sig föra sig i. Man lämnar ett rum man precis lyckats göra sig hemmastad i. Man lämnar engelskan som man precis börjat känna sig bekväm med. Man lämnar sina flatmates som man lärt känna på ett sätt som man bara gör med folk man bor under samma tak med i månader. Människor man spenderat kvällar och haft de mest säregna men roliga diskutionerna med. Man lämnar arbetskamrater som man kommer sakna; Tash, my black-bitch-libra-twin, och de man kommer saknar mindre; jävla fitt-begalen. Man lämnar ett liv med minimilön men också med minimikrav. Man lämnar ett liv med världen utanför dörren. Man lämnar ett liv med utgångar varje lördag och bakisdagar på jobbet varje söndag tillsammans med ångesten över att just jag. inte. borde.
Nu ska jag återgå till min packning. Jag har flera saker till att packa ner och väskan börjar redan nu se överfull och omöjlig att stänga. Det kommer gå åt helvete.
Nu ska jag återgå till min packning. Jag har flera saker till att packa ner och väskan börjar redan nu se överfull och omöjlig att stänga. Det kommer gå åt helvete.
Capishiiii?!
Var just och tog farväl av det söta italienska gayparet. Lite sorgligt det med. Gabriele sa att jag var hans första vän i London. De erbjöd mig plats på deras kingsize-bedsofa i deras nya lägenhet om jag kommer och hälsar på i London och vi skålade i dyr cider för deras nya lägenhet, och min framtid i Paris. Det var fint. Jag kommer sakna Gabriele och hans dramaqueenande om alla killar som han tror Alberto är kär i, hans brutala elakhet mot spanjorer, hans adderande av -sh till var tredje ord och hans never-ending jokes om the belgian chocolat crêpe.
tisdag 20 december 2011
Oxford street, runt 5pm den 22 December
Idag skulle jag och Filip bege oss till Scandinavian Kitchen, vilket leder oss till Oxford street. BIG MISTAKE! Det känns lite bra dock att jag dagen innan jag lämnat London en gång i alla fall fått vara med om the insaneness vad en äkta julrush på en av världens mest kända gator innebär. Det var sammanfattningsvis; inte nåådigt!
Flat 1, Hanbury house, Hanbury street, E1 5JD London
Saker jag inte kommer sakna med Hanbury house:
- hyran
- ett golv man inte vill gå barfota på
- att brandlarmet går varje gång man ska steka något på spisen
- att luckan för kastrullspåket rasar ihop varje gång man öppnar bestiklådan
Saker jag kommer sakna med Hanbury house:
- Hessom
- Daniel
- Cassie
- Aude
- mina föräldras frånvaro
- våra fina artsy väggdekorationer och vår gröna hylla
- att vakna med Josefin 7 centimeter från ansiktet om nätterna
- hyran
- ett golv man inte vill gå barfota på
- ca 30 odiskade glas/tallrikar och bestik i köket samt utspritt i vardagsrummet
- ett kylskåp där man inte får plats med någonting
- att duschdrapperiet ramlar ner varje gång man dushar- att brandlarmet går varje gång man ska steka något på spisen
- att luckan för kastrullspåket rasar ihop varje gång man öppnar bestiklådan
- holländskans läskiga skrattanfall om kvällarna
Saker jag kommer sakna med Hanbury house:
- Hessom
- Daniel
- Cassie
- Aude
- mina föräldras frånvaro
- våra fina artsy väggdekorationer och vår gröna hylla
- att vakna med Josefin 7 centimeter från ansiktet om nätterna
Vågar inte stänga ögonen
Alltså. Världens konstigaste sak hände mig precis. Jag vaknade precis ur en mardröm. Det är första gången jag haft en mardröm på evigheter och det kan ha varit en av de värsta jag varit med om just för att den var så verklig och kändes liksom halvt medveten. Det började med att jag var jag typ blev jagad men så tror jag att jag vaknar av att det typ knackar på fönstret, tror att jag är säker från den som jagat mig, men inser att alla är hemma så det inte är någon av oss flatmates och den som knackar gör det både på fönstret och dörren och jag vågar inte öppna så det är skitläskigt. Så tror jag att jag vaknar av den mardrömmen men då är jag typ i mitt rum, känner mig säker men inser att jag är inlåst och försöker få tag i Josefin. Då jag lägger mig igen upptäcker jag en hand runt om mig, tror att det är Josefin men hon är på något läskigt sätt lealös. Det slutar liksom med att jag bara är fast i min egen dröm. Lyckas slå upp ögonen men varje gång jag stänger dem igen faller jag tillbaka i samma dröm, tillbaka i sängen i lägenheten fast i drömmen och kan inte vakna. Jag vågar inte somna igen. Men jag är så trött. Det värsta var i slutet. Men det går inte att förklara. Medvetenheten om att jag är där och kampen för att slå upp ögonen.
Alltså det där makade ingen sense. Jag är så jävla trött. Jag skrev bara för att hålla mig vaken ett tag. För att inte somna om. Men nu måste jag sova. Hoppas det går bra. Det kommer det väl göra? Fan.
Alltså det där makade ingen sense. Jag är så jävla trött. Jag skrev bara för att hålla mig vaken ett tag. För att inte somna om. Men nu måste jag sova. Hoppas det går bra. Det kommer det väl göra? Fan.
måndag 19 december 2011
söndag 18 december 2011
Bitterfittan
Igår var skitroligt! Vi hamnade på gayklubb på Hackney road. Så jävla mycket bögar på ett och samma ställe. Bra musik och tämligen trevligt sällskap. Jag gick och la mig 5.30, vaknade klockan 9 och ringde och sa att jag var sjuk. Det var sant men kanske inte den största anledningen till att jag inte jobbade. Jag pallade inte ytterligare en 10-timmars-jävulspass på crepeaffair efter 3 timmars sömn och lätt bakfylla. Det var den största anledningen. Istället sov jag vidare och vi tog oss till Brick lane market och ååt mat.
Nu är jag trött som en lemur, trots min entimmasnap och mår dåligt över att jag är fet och har fuckar med min lever. Jag lever bara en gång det är sant, men då vill man ju leva länge. Och att man inte ska vara fet.
Ikväll ska vi på middag hos Clarissa och jag är inte i tillstånd att vara social. Jag är bara ledsen och bitter.
Kanske en kaffe löser situationen. Kanske en bitch slap. Vi får se vad som erbjuds.
Nu är jag trött som en lemur, trots min entimmasnap och mår dåligt över att jag är fet och har fuckar med min lever. Jag lever bara en gång det är sant, men då vill man ju leva länge. Och att man inte ska vara fet.
Ikväll ska vi på middag hos Clarissa och jag är inte i tillstånd att vara social. Jag är bara ledsen och bitter.
Kanske en kaffe löser situationen. Kanske en bitch slap. Vi får se vad som erbjuds.
lördag 17 december 2011
Spyyyy
Helg, då ska det lyxas till. Jag körde på Knorrs pulversoppa. Kan vara bland de äckligare soppor jag fått i mig. Nu mår jag illa.
Ikväll bjuds troligtvis på Londons sista utgång. Fett taggad, är vad jag borde vara. Sanningen är att jag är rätt mätt. Till Brick lane kanske vi tar oss trots allt.
Fick precis ett sms från Aude som nog ska med. Hon tror fortfarande att jag heter Line, liksom med det engelska uttalet "Lajn". Kan det bli fulare? Ikväll ska jag berätta sanningen för henne.
Ikväll bjuds troligtvis på Londons sista utgång. Fett taggad, är vad jag borde vara. Sanningen är att jag är rätt mätt. Till Brick lane kanske vi tar oss trots allt.
Fick precis ett sms från Aude som nog ska med. Hon tror fortfarande att jag heter Line, liksom med det engelska uttalet "Lajn". Kan det bli fulare? Ikväll ska jag berätta sanningen för henne.
Oui, c'est vrai. Je suis francais maintenant.
Idag på jobbet var Abdour tyysssssst. Den var skön.
Efter jobbet skrev jag ut våra boarding card och transferbiljett. Den va också rätt skön.
Efter det gick vi till Leila's för en kaffe. Väl där sitter Leila och frågar om vi vill tjäna lite extra cash. 1 timme senare står vi i Shoreditch church 1 minut därifrån och säljer vin, varm äpplejuice, mince pies och något italienskt jul-frukt-kaka/bröd som jag inte minns namnet på. För de ca 2.5 timmarna av ytterst oansträngande arbete fick vi oss 25 pund var. Den va också ganska skön.
Nu såhär sista helgen i London kan man tycka att hon borde leva lite all in. Klubba, drick, dö liksom. Men jag känner just nu bara för att ligga i Hessoms underbara säng med en kopp te och min Dairy milk, fruit and nut, och kolla på mer fransk film. Därför gör jag det. Det är så jävla skön-t.
Efter jobbet skrev jag ut våra boarding card och transferbiljett. Den va också rätt skön.
Efter det gick vi till Leila's för en kaffe. Väl där sitter Leila och frågar om vi vill tjäna lite extra cash. 1 timme senare står vi i Shoreditch church 1 minut därifrån och säljer vin, varm äpplejuice, mince pies och något italienskt jul-frukt-kaka/bröd som jag inte minns namnet på. För de ca 2.5 timmarna av ytterst oansträngande arbete fick vi oss 25 pund var. Den va också ganska skön.
Nu såhär sista helgen i London kan man tycka att hon borde leva lite all in. Klubba, drick, dö liksom. Men jag känner just nu bara för att ligga i Hessoms underbara säng med en kopp te och min Dairy milk, fruit and nut, och kolla på mer fransk film. Därför gör jag det. Det är så jävla skön-t.
torsdag 15 december 2011
Le premier jour du reste de ta vie
Om alla fransmän ser ut som Pio Marmai ska jag nog hade fint där i Paris.
Att ha en ost till mamma
Hör från många håll föräldrar som verkar lätt elaka, spydiga och liksom lite för ärliga. Det verkar jobbigt, men tro mig, motsatsen kan vara lätt irriterande den med. Mottsatsen är min mamma. Hon är så jävla cheesy. Igår skypeade jag och satte på webcameran och hör liksom ett glädjetjut. "Oooo där är du ju älskade lilla gullefjun, jag har ju inte fått se dig sedan den 6 september." Nej, det kanske stämmer...
Idag fick jag ett julkort adresserat både till mig och Josefin som säger "God jul och gott nytt år och välkomna hem! Mams Eva och Paps Mats. Längtar! " samt en egenritad liten jultomte (min mamma kan inte rita) Tack du, morsan. Jag kanske stannar ändå..
Idag fick jag ett julkort adresserat både till mig och Josefin som säger "God jul och gott nytt år och välkomna hem! Mams Eva och Paps Mats. Längtar! " samt en egenritad liten jultomte (min mamma kan inte rita) Tack du, morsan. Jag kanske stannar ändå..
Muuuuuu
Gårdagskvällen var tämligen trevlig. Jag, Josefin, Daniel och Andy begav oss till puben för lite öl. En halv pint London pride och en halv pint Guinness för min del. Lite mer för andra. Vi lekte penisleken, som i 500 days of summer, först på puben och sedan längst Brick lane. På väg hem från beigelshopen gick vi vägen förbi parken två minuter härifrån. Daniel kläcker ur sig: "What about this park? What a I've never seen this park! I'm gonna pee in this park." Han kissade och sen lekte vi lite i linbanan och i supergungan. Alltid lika roligt, innan vi gick hem. Väl hemma hade jag min skypesektion med kaptenen, Sofia och hennes nya ragg Glenn eller whatever från Göteborg med en röst skrämmande lik Johannas. Allt detta med Andy och Josefin hånglandes över min rygg. Hade jag haft det på bucket listen hade jag ju kunnat kryssa det nu. Det var inte alls konstigt.
Nu ska vi nog bege oss för lite fish and chips.
Nu ska vi nog bege oss för lite fish and chips.
onsdag 14 december 2011
Ledig dag 3
Idag har jag mottagit 3 samtal (obesvarade såklart) och 4 sms från Abdour. Samtidigt ssom jag skrattar högt åt hans sms växer ilskan och viljan att döööööda honom. Han är så jävla, jävla, jävla dum i huvudet! Jag pallar inte. Han skriver obegripligt. Äckligt. Uäh. Seriöst. UÄÄH!
Jag har också julshoppat idag. Äntligen! Gick runt som paradoxen själv med en påse från Primark och en från Selfridges. Kändes coolt att äntligen få gå med den gula Selfridgespåsen också. Kändes så London.
Ligger och chillar i Hessoms säng där jag också spenderade natten. Så jävla skön är den! Nu ska jag ut i vardagsrummet och vara social. Ikväll drar vi till localpubben Proud of shoreditch för ölsmakning med Daniel och kanske Filip. Med en vecka kvar i London måste man ju gå british all in! Mm, ska ta en te nu.
Puss
Jag har också julshoppat idag. Äntligen! Gick runt som paradoxen själv med en påse från Primark och en från Selfridges. Kändes coolt att äntligen få gå med den gula Selfridgespåsen också. Kändes så London.
Ligger och chillar i Hessoms säng där jag också spenderade natten. Så jävla skön är den! Nu ska jag ut i vardagsrummet och vara social. Ikväll drar vi till localpubben Proud of shoreditch för ölsmakning med Daniel och kanske Filip. Med en vecka kvar i London måste man ju gå british all in! Mm, ska ta en te nu.
Puss
tisdag 13 december 2011
Idag
- var jag och klippte mig. Gratis igen. Italienare. Han var tillsammans med en svensk tjej. Vi talade om surströmming och svenskars tendens att vilja dansa runt saker, vare sig det gäller julgranar eller gigantiska gröna penisar. Jag blev nöjd med mitt cut.
- förjäves letat mer julklappar. Jag pallar inte iår.
- casually gick in på Blitz för att leta efter en lång mörk kjol. Kom ut med en kort vit istället. Hur gick det till?
- stog jag inne i provrummet på Urban Outfitters och inser att det börjar finnas för mycket av mig själv. Helvete. Världen kan få för mycket Linn Andersson. Det är sant mina vänner!
- var Aude på besök. Känns weird att hon är den enda jag garanterat kommer träffa igen. Kommer vi hänga mycket? Kommer hon bjuda med mig på fester så jag får umgås med en massa fransmän? Kommer hennes snygga svarta franska pojkvän vara med och introducera mig till hans förhoppningsvis snygga svarta franska killkompisar? Ja tack!
- var jag och Josefin ute efter en casual pubkväll. Det är svårare än man kan tro att hitta något bra på en tisdag även i London. Men nog gjorde vi det tillslut. Vi hamnade på The Owl & the Pussycat. Det var casual.
- tog vi en beigel till kvällsmat. FY FAN vad beigel är gott.
- förjäves letat mer julklappar. Jag pallar inte iår.
- casually gick in på Blitz för att leta efter en lång mörk kjol. Kom ut med en kort vit istället. Hur gick det till?
- stog jag inne i provrummet på Urban Outfitters och inser att det börjar finnas för mycket av mig själv. Helvete. Världen kan få för mycket Linn Andersson. Det är sant mina vänner!
- var Aude på besök. Känns weird att hon är den enda jag garanterat kommer träffa igen. Kommer vi hänga mycket? Kommer hon bjuda med mig på fester så jag får umgås med en massa fransmän? Kommer hennes snygga svarta franska pojkvän vara med och introducera mig till hans förhoppningsvis snygga svarta franska killkompisar? Ja tack!
- var jag och Josefin ute efter en casual pubkväll. Det är svårare än man kan tro att hitta något bra på en tisdag även i London. Men nog gjorde vi det tillslut. Vi hamnade på The Owl & the Pussycat. Det var casual.
- tog vi en beigel till kvällsmat. FY FAN vad beigel är gott.
The first good bye
Jag tog just farväl av Hessom. Hur sooorgligt är inte det? Kommer jag någonsin se människan igen? Jag hoppas det. Han har förgyllt mitt Londonliv. Det har han.
Sms, mottaget kl. 01.34
Hi linn why u avoid me always . What's your demand. U r looking so nice that's ur demand.I believe nobody love u in the world like me.u know what I want to u .u r not baby.I like u too much.every second I thinking about u.I always open my heart 4u any time.linn I want to eat something tomorrow any indian restaurant with u .if ur language & my language is same that's I will explain how much I love u. Sorry about that thing u can try to understan. UR ABDOUR
Johanna, minns du...
.. när du blev tillrättavisad av Kathryn för att du sa "Me and Josefin" isället för det korrekta "Josefin and I"? Det minns jag. Det gör att jag, som annars innan säkerligen alltid annars hade gjort samma misstag, nu istället använder mig av "Josefin and I", i alla fall när jag refererar till just Josefin och mig. Detta gör oss tydligen till bättre på engelska än de flesta engelsmän själva, som annars gör just det misstaget. Det tycker jag känns coolt. Tack Kattan för att du bitchade mot Johanna den där gången.
söndag 11 december 2011
Eller vänta...
Sa jag att det var mitt körkorts ettårsdag igår? Neh. Men det var det! Känns ju sådär ballt. Nu vill jag köra biiiil. Rejsa. Sliira. Krocka. Dö!
Nej.
Dunka dunka
Fabric igår blev krossat av listan. Det var väl det som var bra egentligen. Hela kvällen var lite av ett failiur. Alla var trötta, drogerna funkade inte och jag som var nästan nykter var typ den som var mest taggad när vi väl kom dit. Stället var enoooooormt som en jävla labyrint och ju längre ner och runt man gick ju fler rum uppenbarade sig. Jag kom ut från toaletten, letade efter de andra och när en kille 1 minut senare frågar var toaletten är ser jag mig omkring och inser att jag faktiskt inte har en aning. Jag fick tysk kryssat från kartan. Inte jättesnygg men väl en kvalitativ kyssare, så jag får väl vara nöjd med det!
Dessutom kan vi nog ha åkt dig med stans dummaste jävla taxichafför. Jävla kött!
Off to work!
Dessutom kan vi nog ha åkt dig med stans dummaste jävla taxichafför. Jävla kött!
Off to work!
lördag 10 december 2011
Idag på jobbet..
...exploderade ett glas i min hand av kokande vatten. Det var läskigt. Hjärtattackvarning. Dessutom fick jag den här kommentaren av Tash; " You're right, Linn. You have actually put on weight. I can tell 'cause your boobs are bigger." K, Tash. K!
Åååååååkej
Jag mår så mycket bättre nu när jag visar mig vara den enda som faktiskt kommer ihåg hela gårdagen. För det var extremt roligt! Jag kommer ihåg hur vi satt och kommenterade den äldre fete mannen och hans två prostituerade vänninnor, jag kommer ihåg hur Josefin gick från mysmutta till skaskfitta och tillbaka igen när hon nästan bröt mot the broecode med motiveringen "Jag gillar hans penis". Jag kommer ihåg hur vi dansade tillsammans till låtar som S&M och andra klassiker och hur Hessom gav oss en äkta show genom att dansa på bordet med en gaykille. Det var hett vill jag lova! Jag kommer ihåg Daniels spya på Brick Lane, samtliga fishbowls och jag mår till råga på allt mycket bättre nu. Det är mer än vad Hessom och Daniel kan säga. Det var en fin kväll och jag inser att jag kommer sakna mina flatmates och Hanbury house mer än jag nog har trott förrut.
Skrummmmmmmmp
Fittaaaaaaa. Jag skulle vara nykter ikväll. Det gick åt helvete. Jag beställde en fisbowl, för det var liksom Hessoms sista kväll. Han beställde en också. Josefin gick, så kom hon tillbaka. Och vi beställde en till.
Hessom: "I love you Linn, but I got to take a piss"
Ja, full blev jag, Så kan det gå om inte haspen är på. Varför bloggar jag? Det här är bara pinsamt. Jävla skrumplever; skrumpna!
Hessom: "I love you Linn, but I got to take a piss"
Ja, full blev jag, Så kan det gå om inte haspen är på. Varför bloggar jag? Det här är bara pinsamt. Jävla skrumplever; skrumpna!
fredag 9 december 2011
Legenden om de regniga Brittlandet
England som landet där det bara regnar har för oss länge tett sig som en myt. Jag såg snart efter min ankomst till att ha ett paraply tillgängligt då jag, när London på vår andra dag välkomnade oss med kalasregn, stog handfallen och oförberädd. Paraplyt har jag dock inte haft använding för en enda gång sedan dess. London ger oss visst regn ibland, men inte i närheten av den mängd som legenden beskriver, och inte alls som i Sverige. Jag har alltså kommit undan mina dryga tre månader här relativt torr. Igår, precis två veckor innan vi ska bege oss hem bestämde sig dock London för att visa oss hur äkta brittiskt regn beter sig. Vi gick längst Regent street, en karaktärist Londongata och insöp brittluften medan London bara PISSADE PÅ OSS!
Alltså...
Läste precis efter att jag författat min episka cliff hanger Josefins blogg och insåg att hon redan avslöjat det mesta (skrev precis "gett det mesta iväg", innan jag insåg hur fel det lät och suddade).
Vårt experimenterande i sängen var att vi, efter att sett den mycket bra filmen 50/50 med Joseph Gordon Levitt (Mmmmmm) tillsammans i sängen bestämde oss för att prova att sova åt andra hållet; liksom på bredden. Vi kom fram till att det var spännande, att man liksom kunde utveckla fosterställningen till ett extraordinärt rumpputande på grund av all extra plats man hade på sidorna. Ni som känner mig vet kanske dock att jag, precis som min far, ju helst sover på rygg, likt en död konung med händerna knäppta över bröstet. Med fötterna långt utanför blir liksom bekvämheten i denna ställning helt förstörd och min nattsömn lika så. Sånt vet man ju dock först när man provat och jag är nöjd att jag gjorde det.
Angåenge premiären var det ju kanske inte så spännade. Vi kom precis när de skulle gå in men allt skedde liksom bakom ett 2.5 meter högt staket. Skulle vi velat se någonting hade vi, enligt den söte polisen, nog behövt stå där i sissådär 12 timmar innan. Men... jag anser ändå att vi kan stryka premiär på Leister square från Bucket listen.
Mitt elaka skrattande berode ju på att jag, precis som Josefin sagt, gick hela vägen med min plan att låta Abdour som han så länge velat, köpa en present åt mig. Jag har således haffat mig en mycket stillig kappa från Topshop som jag kommer trivas tämligen bra med. Jag spelade förvånad när han sa att han skulle betala den för mig, beklagade mig över att, "But Abdour, it's so expensive!" etc. Jag gick trofywife all in. Vetskapen om att han, om jag hade velat, kunde köpa mer, fick mig att liksom sukta över de där skorna på nedervåningen men jag bestämde mig för att, någon måtta får det vara. Jag tänker inte ha dåligt samvete över detta. Jag ser det såhär; Jag förtjänade den här kappan efter allt han fått mig att stå ut med! Nu är jag bara lite rädd för hans babbel om att jag ska komma tillbaka, att han betalar hotel och biljett om jag kommer tillbaka en vecka i vår... Sms:et från igårkväll liksom... Jag vill aldrig seeeeeee honom mer, jag vill inte gå till jobbet imorgon. Fan. Nåväl.
Nu blev det urspårlångt. Hoppas du är nöjd, Johanna.
Vårt experimenterande i sängen var att vi, efter att sett den mycket bra filmen 50/50 med Joseph Gordon Levitt (Mmmmmm) tillsammans i sängen bestämde oss för att prova att sova åt andra hållet; liksom på bredden. Vi kom fram till att det var spännande, att man liksom kunde utveckla fosterställningen till ett extraordinärt rumpputande på grund av all extra plats man hade på sidorna. Ni som känner mig vet kanske dock att jag, precis som min far, ju helst sover på rygg, likt en död konung med händerna knäppta över bröstet. Med fötterna långt utanför blir liksom bekvämheten i denna ställning helt förstörd och min nattsömn lika så. Sånt vet man ju dock först när man provat och jag är nöjd att jag gjorde det.
Angåenge premiären var det ju kanske inte så spännade. Vi kom precis när de skulle gå in men allt skedde liksom bakom ett 2.5 meter högt staket. Skulle vi velat se någonting hade vi, enligt den söte polisen, nog behövt stå där i sissådär 12 timmar innan. Men... jag anser ändå att vi kan stryka premiär på Leister square från Bucket listen.
Mitt elaka skrattande berode ju på att jag, precis som Josefin sagt, gick hela vägen med min plan att låta Abdour som han så länge velat, köpa en present åt mig. Jag har således haffat mig en mycket stillig kappa från Topshop som jag kommer trivas tämligen bra med. Jag spelade förvånad när han sa att han skulle betala den för mig, beklagade mig över att, "But Abdour, it's so expensive!" etc. Jag gick trofywife all in. Vetskapen om att han, om jag hade velat, kunde köpa mer, fick mig att liksom sukta över de där skorna på nedervåningen men jag bestämde mig för att, någon måtta får det vara. Jag tänker inte ha dåligt samvete över detta. Jag ser det såhär; Jag förtjänade den här kappan efter allt han fått mig att stå ut med! Nu är jag bara lite rädd för hans babbel om att jag ska komma tillbaka, att han betalar hotel och biljett om jag kommer tillbaka en vecka i vår... Sms:et från igårkväll liksom... Jag vill aldrig seeeeeee honom mer, jag vill inte gå till jobbet imorgon. Fan. Nåväl.
Nu blev det urspårlångt. Hoppas du är nöjd, Johanna.
Gårdagens goda
Igår när jag var sugen på choklad så köpte jag Dairy milk istället för galaxy trots att Galaxy var mycket billigare. Anledning; Daniel sa att Galaxy använder sig av barnarbete. Please, let me keep my place in your prettoworld, bittisar?
Imorgon loooovar jag att blogga om mitt och Josefin experimenterande i sängen, premiäreren av Sherlock Holms och varför jag gick och skrattade högt åt min egen onsdska längst ett julbelyst Oxford street idag. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
God natt
Imorgon loooovar jag att blogga om mitt och Josefin experimenterande i sängen, premiäreren av Sherlock Holms och varför jag gick och skrattade högt åt min egen onsdska längst ett julbelyst Oxford street idag. Men just nu vill jag faktiskt bara sova.
God natt
onsdag 7 december 2011
Julklappsmys i Crossharbour
Förväntas ta med sig:
- Något ätbart till julbordet
- En present à ca 10 pund till julklappsleken.
Tar med sig:
- En fin limpa bröd från Albion
- En FML-mugg från Urban extremt fint inslagen (true story) i urbanpåsen och två gummiband
Förväntas få med sig hem:
- Förhoppningsvis muggen men annars någon annan fin eller god present
Får med sig hem:
- Ett par fula jävla örhängen som ser ut som jultomtens huvud
- Trampstamt
måndag 5 december 2011
söndag 4 december 2011
2:a advent
Jag och Josefin bestämde oss för att fira andra advent med att sätta på julmusik och städa köket. Köket är rent! DET ÄR FUCKING RENT! Ingen disk. Helt insane. Sen drack vi varm chilichoklad som vi köpte i Covent garden. Inte så juligt med väl gott. Nu ska jag nog sova. Deeet ska bli sköööööööönt! Pussisnutt
Dagens jävla rubrik
Igår morse fick jag ett telefonsamtal av Josefin. Jag hade inte sett henne sedan dagen innan då hon skulle iväg på en pub med Andy. Hur den kvällen slutade kan hon ju själv få berätta om. Hur som helst fick jag reda på att hon tappat bort sin jacka där våra gemensamma nycklar låg. Se där ja. Hon får lösa det, tänkte jag.
När jag kom hem från jobbet var planen att jag skulle chilla lite, gå till Sainsburys och handla vilket var ytterst nödvändigt, ta en dusch och sedan skulle vi kanske ut på kvällen med roomisarna och Aude. 10 minuter efter att jag kommit hem och ligger och chillar framför datorn kommer Josefin och random girl och då skas det på hemmafest i South wark tydligen. Jaha. Jag packar ner lite grejs och vi drar till Clarissas place, random girlen. Hon bodde i en skitstor lägenhet större än den vi har och delade den med en person. Vi snackar panoramafönster och balkong med utsikt över Themsen. Väl där gjorde vi oss i ordning och drack hennes absurt blandade drinkar. Kvällen fortlöpte därefter.
Idag har varit ytterligare en bakissöndag på crepeaffair. Jag skäms över det faktum att det börjar bli standard men mina bakisdagar är aldrig för brutala så jag klarar mig fint. Inget spännande hände på jobbet förrutom att jag vill avliva Abdour och att jag pratade med en staty.
(Ps. Josefin hade hittat nycklarna.)
När jag kom hem från jobbet var planen att jag skulle chilla lite, gå till Sainsburys och handla vilket var ytterst nödvändigt, ta en dusch och sedan skulle vi kanske ut på kvällen med roomisarna och Aude. 10 minuter efter att jag kommit hem och ligger och chillar framför datorn kommer Josefin och random girl och då skas det på hemmafest i South wark tydligen. Jaha. Jag packar ner lite grejs och vi drar till Clarissas place, random girlen. Hon bodde i en skitstor lägenhet större än den vi har och delade den med en person. Vi snackar panoramafönster och balkong med utsikt över Themsen. Väl där gjorde vi oss i ordning och drack hennes absurt blandade drinkar. Kvällen fortlöpte därefter.
Idag har varit ytterligare en bakissöndag på crepeaffair. Jag skäms över det faktum att det börjar bli standard men mina bakisdagar är aldrig för brutala så jag klarar mig fint. Inget spännande hände på jobbet förrutom att jag vill avliva Abdour och att jag pratade med en staty.
(Ps. Josefin hade hittat nycklarna.)
fredag 2 december 2011
Sandras solo
Skönt att Sandras solo kunde svara på frågor som;
"Mitt x sa att jag kunde bli av med min huvudvärk om jag gick ner på honom. Stämmer verkligen det?
Solo svarar: Nej, han ville bara ha en avsugning."
TACK! FAN VA SKÖNT ATT NI KUNDE REDA UT DETTA!
Jag känner
Jag känner inte för att kolla upp allt det där om Paris-kursen som jag borde.
Jag känner inte för att kolla upp hur jag ska göra med mina banköverföringar.
Jag känner inte för att kolla upp vad jag ska göra åt det faktum att min kamera har pajat.
Jag känner inte för att sova fast jag borde eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Jag känner inte ens för att läsa min bok.
Jag känner för att läsa om sex i Sandras Solo. Tack Sandra Broborn. Jag hoppas jag lär mig något ikväll.
Jag känner inte för att kolla upp hur jag ska göra med mina banköverföringar.
Jag känner inte för att kolla upp vad jag ska göra åt det faktum att min kamera har pajat.
Jag känner inte för att sova fast jag borde eftersom jag ska upp tidigt imorgon.
Jag känner inte ens för att läsa min bok.
Jag känner för att läsa om sex i Sandras Solo. Tack Sandra Broborn. Jag hoppas jag lär mig något ikväll.
Mitt moraliska dilemma
Idag var en spännande dag på jobbet. Det var en ny man där som skulle trainas för att bli manager i Soho-branchen. Han var en typisk fet britt. Åt misstagscrepsen i smyg (okej det gör väl jag med ibland), satt så fort det fanns tillfälle och flåsade som en hund i stekande solsken efter efter lunchrushen. Men han var trevlig. Men han var fet. Det visade sig också vara en läcka inne på toaletten och tre hantverkare kom således för att ställa till krigszon i hela köket där vi inte kunde vara, borrade hål i golvet osv. Som ni förstår så är en restaurang lätt handikappad utan sitt kök och dagen fortgick således lätt handikappat.
Hur som helst så jobbade jag eftermiddagen med Abdour, min älskade Abdour. Trots allt uppskattar jag att jobba med Abdour för det är endast då jag kan komma undan med att vara en lat jävla fitta och låta honom göra det mesta av arbetet. För trots allt har han ju gjort klart för mig att han "Can do anyting for you, Linn." Jag tar emot. Nu kommer vi till mitt moraldilemma. Abdour vill ta mig på julshopping. Nästa vecka säger han. Han insisterar. Han "will kill you, Linn!" annars. Jag vill väldigt gärna ha den där kappan på Topshop för 89 pund. Jag tänker såhär. Jag ska snart lämna London. Kommer aldrig, förhoppningsvis, se den här människan. Moral är en jävla skitgrej, jag håller med Nietzsche på den punkten. Ska jag bara skita i allt och... gå med på hans Christmasshopping och skaffa mig en kappa? Eller kanske tillminstingen klänningen på Urban outfitters som jag kollat på till nyår? Hur dum är jag. Snälla vänner, jag vänder mig till er. Jag kräver allas uppmärksamhet. Vad skulle ni gjort?
PS. Min mamma sa typ; "Ja, det kan du väl göra. Så får du dig den där kappan". Min mamma växte lite i mina ögon i det ögonblicket.
Hur som helst så jobbade jag eftermiddagen med Abdour, min älskade Abdour. Trots allt uppskattar jag att jobba med Abdour för det är endast då jag kan komma undan med att vara en lat jävla fitta och låta honom göra det mesta av arbetet. För trots allt har han ju gjort klart för mig att han "Can do anyting for you, Linn." Jag tar emot. Nu kommer vi till mitt moraldilemma. Abdour vill ta mig på julshopping. Nästa vecka säger han. Han insisterar. Han "will kill you, Linn!" annars. Jag vill väldigt gärna ha den där kappan på Topshop för 89 pund. Jag tänker såhär. Jag ska snart lämna London. Kommer aldrig, förhoppningsvis, se den här människan. Moral är en jävla skitgrej, jag håller med Nietzsche på den punkten. Ska jag bara skita i allt och... gå med på hans Christmasshopping och skaffa mig en kappa? Eller kanske tillminstingen klänningen på Urban outfitters som jag kollat på till nyår? Hur dum är jag. Snälla vänner, jag vänder mig till er. Jag kräver allas uppmärksamhet. Vad skulle ni gjort?
PS. Min mamma sa typ; "Ja, det kan du väl göra. Så får du dig den där kappan". Min mamma växte lite i mina ögon i det ögonblicket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)