Svenskan fulaste ord

Appropå svenska ords vackerhetgrad (vem pratade jag med det om?) kom jag på ordet som jag anser måste klassifisieras som svenskans fulaste. Om man bortser från ord som typ slaskefetta eller liknande som antagligen inte går att finna i en vanlig ordbok. Däremot; vårtgård. Smaka på den.

It's friday, friday

Om jag ligger i min säng, som står längst kortsidan i mitt rum, sträcker upp armarna bakom huvudet och flexar på fötterna så är jag precis lika lång som mitt rum. Exakt. Sånt tycker jag om. Det är feng shui.

Idag hade jag föreläsning 8.15. Sen satt jag lite grann i den stora läsesalen på Carolina och läste. Bara lite. Att sitta där inne känns lite som att sitta i någonslags filmkuliss. Det är lite ocasuall. Men ibland hamnar man där. Någonstans ska man ju sitta.

Sen åkte jag till stan för att köpa strumor och mat. Så det gjorde jag, och en behå, och en tröja, och sen en tröja till, och ett par örhängen, och en dagkräm. Studiebidraget <3

Sen kollade jag på svtplay med tobbe. Åt godis. Sen kollade jag på gamla klipp jag hittade på datorn. Sen pratade jag med Johanna i 2 timmar.

Nu ska jag sova.

Imorgon ska jag nog gå ut. Kanske döda levern litegrand for once. Kanske.

Going bananas

PTS:en (post tenta stressen) börjar så smått lägga sig. Får jag en omtenta, så får jag. INGE MER MED DET! Som Sofia sa; det förtar ju inte min stjärnglans! Där brast det. Hur som helst, ny kurs, nya möjligheter. Förvaltningspolitik. Sug på den.

Detta om detta. Något som jag tycker är kul är folk som lägger ut en helt-okej-snygg bild typ på facebook och får en massa komplimanger, och så ser det inte ens ut som personen i fråga. Man bah, inte för att man ser att det är du, men.... snygg bild! Ge upp i stället, som jag, och lämna egobildfotograferandet till de andra, de snygga, de fotogena.

Ja, och det var nog allt!

Tentan

Idag hat jag haft tenta. 5 timmars saltenta. 5 timmars tortyr. Pappret läggs på bänken och jag inser bara att frågorna är fel. Fel, fel, fel. På allt det jag inte pluggat på. Nog har man hört mardrömshistorierna om just den här tentan som den absolut värsta. "Inte pluggat på", tänker ni. "Skyll dig själv" kan tyckas. Men när tentan täcker 2000 sidors kurslitteratur och man förväntas gå djupt, brett, högt, lågt, så blir det så. När man hittar ett mönster i de gamla tentorna och bestämmer sig för att lägga fokus på de områden som täcks där och det visar sig att något helt annat kommer på tentan så blir det så. Aldrig har jag mått så dålig under ett prov och gått därifrån med en sådan hopplös känsla av att risken för i IG, ett misslyckande, ska kunna stämplas i min panna. 3 veckor ska jag vänta. Inte de där tre veckorna av väntan på att få G:et bekräftas med ett hopp om att kanske, kanske, räcker det för ett VG. Nej, tre veckor för att vänta på domen. Fälld eller, ej. Ja eller nej. Död eller levande. Omtenta den 7 januari? Tack för den planeringen.

Dramaqueen? Kanske det, men det här suger. Spänningshuvudvärken sitter i.

Johanna

Tjugo år du blir idag,

gratta dig det vill ju jag,

därför ska jag säga dig,

varf-ör du är en supertjej.

Du har länge var't min vän,

lika kass som mig på män,

tur då att vi har varandra,

ut i skogen kan vi vandra

(Säh)

Ganska lätt så blir du störd

andra saker gör dig rörd

mycket känslor mycket hat

annars är du ganska lat

Plantorna i jord du sätter,

lagar alltid nya rätter

kanske inte jättecool

sitt kvar nu på din fina stol

Du är duktig på att skriva,

dina inlägg mig uppliva

Inte alltid gott humör,

kinderna tar röd kulör,

men när du vill så är du snäll,

alltid väldigt originell.

Omtänksam och vän som få

du kan lyssna, höra på

Utsidan du klär i glitter

insidan den äro bitter

men trots allt som är skrivet här

älskar jag dig som du är!

Ryktet säger att det är dags för novembers top-fem-musik.

The Naked And Famous – Frayed
James Blake – CMYK
Joe Goddard – Gabriel Ep - Gabriel Original
Anna Von Hausswolff – Epitaph Of Theodor
Lana Del Rey – Ride

Nu har jag inget mer att ge er. Jag tentapluggar. Ni fattar.

Där självförtroendets kappa hängs av i entren.

Sårå. Back in town och vad har vi att säga? Ja, jag kom ju hem igår och sedan igår har jag gjort; ingentiiiing! Jag har upptäckt brilliansen hos William Spetz och suttit på mitt rum. Suttit, stått, legat, inte lämnat mitt lägenheten. Jo, igår gjorde jag det. I förmån för gymmet. Jag cyklade dit, insåg hur fruktansvärt långt och uppförsbackig vägen var och fann mig redan trött när jag gick in på gymmet. Jag inser att jag glömt mina skor och känner hur alla bara DÖMMER mig där. Inga skor; n0ob. Jag gick fram till en pilatesboll, enda stället man med fog kan befinna sig utan skor och utan att se ut som en idiot, gjorde några sittups, lite ryggövningar, ett par hämta-lämna, och lite höftjuck. Gick därifrån 20 minuter senare och ansträngde mig allt jag kunde för att inte möta kvinnan i receptionens blick. Jag kände hennes, översittar-dömande blickar brännan mig i ryggen i alla fall. Åh, gymmet <3

Alltså. Är det okej att tycka att det här är kul?!

http://www.youtube.com/watch?v=IlDZgUKdkao&feature=related

Jag frågar för jag vill verkligen veta. Svara.

Lökmannen

Jag vill inte vara den som är den, men nu är jag ju den som är den och i själva verket är det ju precis det jag vill; att vara den som är den, så jag tänker vara den som är den.

Folk som handlar på Lidl. Ja, jag är ju numer en av dem eftersom det ligger 1 minuter härifrån och alldeles utmärkt placerat när man behöver lite mjölk, ett par päron och lite lätt creme fresh som, låt säga idag. Men alltså (ja, jag börjar meningar med men ibland, REBELL SOM JAG ÄR) det är liksom bara folk på lidl som kommer in för att köpa 4 smörpaket, 6 stora påsar gul lök à ca. 20 lökar per påse och två påsar chips. Enbart. Vad ska han med all lök till??!?!?? Jag förstår inte. Det är inte bara han. Det är alltid någon som spårar på en vara. Ska han sälja det svart kanske? Tror han på någonslags svartkonst och har läst i någon mystisk malaysisk bok att han kan bota sin frus lungsjukdom med lök? Jag vet inte. Kommer aldrig få veta.

Det är lite som frågan om Gud finns, hur långt universum sträcker sig och hur det är möjligt att en gurka innehåller 95% vatten. Sånt vi aldrig kommer få veta.

Jag skulle ju kunna fråga såklart. Fast ne.

YOLO

Bokar ett tåg från Stockholm till Uppsala som går 11 minuter efter att jag vara framme i Stockholm. Jag säger bara YOLO.

Mina dagar här i VGB börjar lida mot sitt slut. Det har fan varit nice. Det har varit semester. Jag har hunnit träffa goda vänner vilket har varit helt underbart nice men framför allt har jag varit hemma, umgåts med mina föräldrar i mängder och trivts. Jag har ätit lagad mat i ett ombonat hem och blivit omhändertagen. Jag har fått kläderna tvättade och en stor burk köttfärssås med mig hem. Jag har blivit curlad och jag har uppskattat det. Så till den milda grad att det nästan känns som jag jade kunnat stanna en ett par dagar till.

Kanske är det så att jag kommer tillbaka till Uppsala med nya krafter inför kommande veckas intensiva tentaplugg. Jag hoppas det. Krafter i mängder lär jag behöva.

Så ja, Linz och Stephans, hur låg det nu till med de politiska aktörernas strategier och handlingar i stundande kriser och deras förhållning till den oppositionella icke-demokratiska regimen? Back to business, yes.

Home is where menstruation flow is

Man sitter hemma vid matbordet med tre böcker uppslagna, röriga anteckningar, James Blakes i bakgrunden och pagessidans ord flimmrande på skärmen. Man har änligten börjat komma igång med sitt jävla PM. Så händer det oundvikliga, lite för tidigt den här gången. Pappa kommer in, sätter på TV:n och hittar någon "sjöjig" film. Han vet inte vad den heter eller vad den handlar om, men någon trillar, de pratar lite tokigt och pappa är såld. Det är "sköj" helt enkelt. Plötsligt ligger han där i soffan och man hör hans hesa skratt enda från magen leta sig upp genom halsen och ut i munnen och koncentrationen är som bortblåst.

Fuck. Snart kommer mamma också. Då ska det hetsas, frågas hur långt jag har kommit, varför jag inte kommit längre och så fort jag reser på mig, så fort jag har något annat än PM-dokumentet på skärmen, för det har hon koll på, kommenteras det att nu ska det koncentreras. Hon känner ett ansvar säger hon. Mamma och lärare i samma människa. Sämsta och bästa kombinationen samtidigt att ha i närheten när man sitter och pluggar.

Men det är skönt ändå, här på Pony street. I allmänhet liksom.

Så jag rullar

Mitt PM ska lämnas in idag och jag har fortfarande bara skrivit en halv sida. YOLO. Men det är sju timmar kvar. Jag hinner en sushilunch på det!

Återseende

Efter gudstjänsten i den lilla intima kyrkan går prästen fram till en gammal dam och frågar hur det står till med det nya hörapparaten. Den funkar bra, deklarerar den gamla damen och berättar att den pratar med henne. De har en innebyggd röst som berättar när hörapparaten sitter rätt på plats som liksom säger att "kusten är klar". Tanten sondotter som stått och lyssnat på konversationen sticker in huvudet mellan de två, spärrar upp ögonen och säger: "Det är nog GUD!"

Vem? Viktoria Weckfors såklart.

Igen

Med full vintermundering och resväska proppad med kurslitteratur springer jag hela vägen hemifrån till stationen. En sträcka på ca 2,5 kilometer går dubbel så snabbt som det gör i vanliga fall. Jag hade inte försovit mig, jag spillde inte ut mjölk över hela golvet, fick inte problem med packningen eller svimmade i duschen. Jag var bara mig själv, iklädd min vanliga okapacitet att skynda mig och göra något snabbare när det krävs. Orden som snurrade i mitt huvud hela vägen var bara att jag aldrig skulle hinna och flera gånger på vägen övervägde jag att ge upp och gå tillbaka och inse att jag nog skulle tvingas spendera helgen i Uppsala i alla fall. Jag hörde också min tidspessimistiska fars ord eka i huvudet. Han som så många gånger försökt få mig att ändra mina vanor. Jag tänkte att det är idag det händer, idag kommer slaget, idag straffar det sig.

Nog han jag. Med inte så mycket som en sekunds marginal snubblar jag in på tåget flåsande som en hund i fyrtiogradig värme. Ännu en gång lyckas jag, får min ståndpunkt om att det inte lönar sig att vara i tid bekräftad och lärde mig inte ett knyst av det hela.

Som en chef. Alltid som en chef.

Besvikelser

Dagens besvikelser i kronologisk ordning

- sitta i provtagningsväntsalen med 74 på lappen och 49 på tavlan när det var 47 för 20 minuter sedan. Tvingas gå ostucken 30 minuter senare för att man har planer och komma tillbaka senare och vänta ytterligare en halvtimma.

- komma ut från duschen på gymmet och inser att man glömt både deodorant och rena strumpor och tvingas gå resten av dagen utan strumpor i vinterskorna. Ja, det kunde ju varit trosor, but still.

- komma till ÖG skakande av hunger och för att för en gångs skull inte spetsat in sig på det billiga fikat som alltid annars, utan på den där spenat- och fetaostpriogen men möts av skylten som säger att de inte serverar mat.

- avlägga 20 minuter för en redig powernap men får inte en sekunds sömn utan hållas vaken av ljudet av ens grisknorrande mage.

Vad väntar nu? Att Mitt Romney vinna valet?

Welcome to the bottom floor. This is the pussy department

Rubriken, vilken utläses med en klassisk kvinnlig automaticerad typ hiss-röst, var bara något jag och Tobias spårade på förrut. Like we do, every once in a while (read: several times a day)

Jag kan vidare upplysa er om att jag aldrig kom iväg och tränade men att jag däremot fått tummen ur och bokat resa hem på onsdag. Vi har dessutom bokat biljett till Lana del Rey, wey, och lagat pannkakor. Men det vet ju redan ni instagramers.

Detta om detta. Resten av kvällen är bara en lång plågsam väntan till Sex and the city väntar. Ja, jag vet att jag kan streama, ladda hem osvosvosv. Men jag gillar att gå old-style-tvtablå. Hej och hå.

Helgen, nu och veckan som kommer

Efter en veckas isolering i mitt rum där jag inte tagit mig utanför dörren i annat syfte än för föreläsning eller 2 minuter till Lidl tog jag mig i helgen bort. Efter en tågresa till Stockholm, en pendeltågsresa, en busstur och en sväng med en liten motorbåtseka befann och mig på Gåsö i Mias lilla torp utan toalett mitt i Stockholms skärgård. Där var det, såhär års helt tyst, stilla och otroligt vackert. Vi eldade, vi åt god mat, vi spelade kort och TP, vi pratade och kissade i det fria. Det var mysigt som bara den.

Nu är jag tillbaka i Uppsala stad men ändå inte riktigt fått min dos av borta helt mättad. Därav funderar jag på en resa till V to the B to the G. Believe it or not; jag längtar hem lite grand. Jag längtar efter trygga Ponnygatan, mamma och pappas omhändertagande och serverad lagad mat på bordet. Jag tänker mig ägna dagarna i min ensamhet i den stora soffan med mitt PM och tentaplugg, te och ett tänt ljus, promenader längst kanalen, äta middagar med mina föräldrar, ett och annat hönsfarmsbesök och kanske till och med en billig-som-bara-i-Trollhättan sushilunch med en viss upptagen alban jag en gång hade så bra kontakt med. Om man får komma till det vill säga.

Fast jag vet inte. Biljetterna är dyra och handlingskraftigheten låg för tillfället. Ja, en tanke som leda till verklighet och plånboken ge sitt godkännande.

Nu ska jag ringa min mor för att tala om saken, definitivt ta en powernap och ägna ytterligare tankeverksamhet åt att bestämma om jag orkar ta mig till gymmet eller inte och diverse annat som inte innebär att börja på PM:et. Who am i kidding. Jag kommer inte ha formulerat min fråga förrens på torsdagkväll i alla fall.

London calling osv

Bokade precis biljetter till London i början av december och mitt liv fick lite mening igen. Jag valde strategiskt nog en helg då vi hade PM-inlämning. Det är väl bara att jag lämnar in PM-et på torsdagen istället för söndagen. Inga problem. INGA PROBLEM! Klart jag löser situationen. Vad var det Emma sa den där gången när hon berusat skulle plåstra på berusade Josefin knä? FUCK, JAG MINNS INTE. Men jag minns att det citatet skulle passa bra in här....

Just det!

"Fulständigt kapabel i en nödvändig situation!" Ey!?! Det kommer jag vara då.

Ima read, Ima read, Ima read

Idag trillade i vårt brevinkast in min första tidning av min första dagstidningsprenumeration. Nu é man la vuxen eller? Neh, det var så att det var en månad DN för 39 spänn och mor min bjöd. Då tar man emot, det gör man. Jag har dock inte läst den ännu. Det ska jag göra imorgon, tillsammans med morgondagens tidning och tillsammans med 50 sidor i den ena boken, 20 i den andra och 300 i den tredje. Den tredje är den där som har snällt ljusblått barnboksomslag och ser så där lagom tunn ut men som man öppnar och inser att den innehåller palmboksbladstunna sidor och amerikansk byråkrattext lika kompakt som strukturen på en skrumplever. Ja, ögonen kommer blöda. Fast det kommer dem inte. Det kommer bara sluta med att jag läser en tiondel. Dessutom är den så jävla amerikansk med dess tillhörande vinklingar och dramaturgi. Jag öppnar boken, Citizen Politics, som den heter och läser första  meningen i introduktionen.

"This book is about you and me."

Och där lade jag av.