Nu och innan

Alrgiiiiiight. It's been a while. Jag har insparkats och åter insparkats. I måndags var jag på en sexa i Altuna byggdegård. Det var samtliga ca 150 polkandare + faddrar, det var spex och det var skålande. Jag han prata sammanlagt kanske 5 minuter under den 3 timmar långa sittningen med de jag satt med. Därimellan var det bordsskål, under-bordet-skål, stå-på-stolarna-skål, springa-runt-salen-skål och tjuvskål. Det var stenåldersskål, hippie-skål, och alla olika gruppers-skål. Det var stockholmsskål och norrlandsskål och det var förra årets insparkgrupperskål bland faddrarna. Detta var som hans med emellan de 9 spexen som skulle utspelas och alltemellan detta hade man tur om man fick i sig maten. Därefter var det dans och mingel och lek och tjoande. Allt som allt var det helt galet och sjukt roligt. När klockan var efter 4 lyckades jag somna på den 1.5 meter tjocka liggunderlaget i den lilla källarsalen där vi låg samtliga som packade (i dubbel bemärkelse) sillar. It was crazy.

Tobbes ankomst var väntad och uppskattad. Idag tog vi gemensam powernap. Det var så nice.

Igår var det pubrunda, också väldigt kul och jag träffade på en jurist från Trollhättan som också insparkades. Plötsligt kändes det skitkul att träffa någon från trakten och vi talade gemensamma bekanta, dryga stockholmare, lipz, och erfarenheter genom flera nationer.

Idag väntar mellanstadiediskot och 90-talstemat och jag har laddat upp med läpparna of doom. Med mitt lilaaktiga läppstift har jag försökt mig på en tun läppennarand längst konturerna. Detta har jag ackpanjerat med en kanske inte perfekt outfit men väl de obligatoriska två slingorna i luggen. I look fly.

TakfesT

Ey bloggen.

Igår var en bättre dag ändå. Jag tar mig igenom det här. Takfesten vaar allra mest väldigt rolig. Sovjetgruppen utförde KGB-avrättning på faddrar som under förra året gjort sig skyldiga till diverse hyss proletariatets beskyddare inte kunde acceptera. Därefter ställde vi oss ca 200 pers och skrek ut de obligatoriska Flogsta-vrålet kl. 22.00 som studenterna vanligtvis gör för att skrika ut sin tentaångest. Vi motiverade det denna gången med ångesten som uppstår av att bara infinna sig i Uppsalas största studentgetto. Jag hade kul förutom då jag insåg varför jag emellanåt inte hade kul. Jag insåg att det var för att jag var bitter. Alkohol är inte viktigt men insparken innebär alkohol 7 dagar i veckan och jag kan inte, kommer inte kunna. Då blev jag bitter över det, bitter över en fittlever som inte levererar. Sen sköt jag bort de tankarna och hade roligt resten av kvällen.

Imorgon väntar Altuna bygdegård, sexa, spex och övernattning. Det talas om dekadens på högsta nivå. Jag ska vila upp mig och funderar på att kanske, kanske, som ett undantags fall ta mig två öl och försöka att inte få ångest över det. YOLO osv, men jag ska sova på saken.

Puss

TPL

Asså igår. Det var inget fel på igår. Igår var trevligt. Alla var trevliga och drägliga, jag hade liksom kul emellanåt osvosv. Men jag ska vara ärlig. När jag kom hem på kvällen kände jag bara hur jag inte pallar insparken. Den känns mest om ett nödvändigt ont. Jag tycker inte det är kul med fest 7 dagar i veckan med folk jag inte känner. Jag vill tycka det men jag tycker inte det. Jag vet att allt är frivilligt men jag vill ju liksom lära känna alla och inte vara den som kommer första dagen i skolan när alla redan är bästisar och bundis. Alla pratar om insparksveckan som något av de roligaste som hänt dem tillsammans med valborg osvosv. Men. Nej.

Oh well. En dag av 7 avklarade. Det känns typ som jag har pms fast jag inte har det. TPL, liksom. Det ska man ju inte vara nu. Men det blir nog bra. Jag hade velat ha alla er här bara... Snart kommer Tobbe. FÖR HAN KOM IIIIIIIIIIIIIN!

Yabadaba.....do

Har förövrigt just klippt till min stenåldersmänniska-outfitt som jag förväntas ha på mig hela veckan. Lookin forward...

Klasskompizar

Jag sätter mig bredvid någon lagom beige brud som ser trevlig ut hälsar och får reda på att hon heter Amanda. Hon börjar ta upp böcker och det första hon frågar mig är om jag tror att det kommer vara okej att hon har förra årets utgåva av en av böckerna. Jag skrockar fram att jag inte vet riktigt eftersom jag inte införskaffat min studentlitteratur. Han börjar prata om hur viktigt det är att man är förberedd, att hon valde bort att sommarjobba så hon kunde stanna hemma över sommaren och läsa sin litteratur. Sedan frågar hon: "Hur många språk kan du?" och kollar intensivt på mig. Jag svär i mitt huvud och tänkte att det är 100 gånger värre än jag någonsin vågat föreställa mig. Själv kunde hon svenska, engelska, franska och lite kinesiska. Hon la böckerna i ordning, och rättade otaliga gånger frenetiskt till sina böcker emellan att hon gjorde Amanda <3 Pol. kand mellan sina anteckningar hon förde under rektorns presentation. Jag gick från att ha lätt ångest över att knappt ögnat igenom litteraturlistan, till att fundera på om hon försökte utföra ett psykologiskt experiment på oss andra till att tycka uppriktigt synd om Amanda. Tjejen verkade inte frisk.

Hon var fejk. Hon tillsammans med de tre killarna framför mig som satt och drack öl och high fivade, tjejen var mobiltelefon ringde högt i flera minuter 2 gånger och diverse andra faddrar strategiskt utplacerade i rummet för att skrämma slag på oss. Hela mitt första intryck var fejk och jag tvingades bilda en ny uppfattning om mina verkliga klasskamrater lite senare. De verkar som folk mest faktiskt.

Pain

Om en timma ska jag befinna mig på universitetshusets sal X. Vad ska man ta på sig? Hur ska jag bete mig? Vem kommer jag sitta bredvid. Alla säger att den man sitter brevid första dagen är den man kommer hänga med resten av tiden, så jag måste ju välja med OMSORG.

Jag vill hellre vara artsy fartsy i London och gå på Damien Hirst och Mr Brainwash's utställningar. Men nehneh. Jag ska ta mig igenom detta nu.

Först tandborstning. Åh, mina vänner. Wish me luck!

Sugen, avsugen osv

Är så in i helvetesjävlafittsugen på någon typ av choklad. Men nej. Jag ska ha karaktär. Så jag blir smal. Så jag får ligga. För så är det ju.

Börjar bli lite nervig för insparken. Lite nervig för alla politiska skämten.

TOBBE KAN DU INTE KOMMA NU ÄR JAG ÄR RÄÄÄDD.

Fittele2

Kära Tele2. Nog för att vi har flörtat ett tag men jag har idag börjat betvivla det faktum att det skulle kunna bli något mellan oss två. Skulle vi verkligen funka tillsammans?

Till er kära vänner kan jag berätta varför. Tele2s studentabonnemang går inte att skaffa i Tele2s butiker. Tele2 studentabonnemang kan man bara skaffa när man fått mecenatkortet, som kommer i september. Jag kom runt det, like a boss, och skaffade mig ett konto på mecenat. Tele2s studentabonnemang kan man skaffa på mecenats hemsida. Där fyller man i sina personuppgifter och så skickas allting till ens folkbokföringsadress. Jag ringer Tele2 för att jag inte vill ha telefonen till min folkbokföringsadress utan till den tillfälliga adressen jag bor på. DÅ KAN INTE DEN INKOMPETENTA JÄVELN I TELEFON LÖSA DET OCH JAG VILL DÖÖÖDA HENNEEE!

Så mina vänner. Ska man då verkligen ingå ett 24-månaders partnerskap med Tele2?

Jag hade gärna gjort det med Telia bara det att jag sparar sissådär 150 kronor i månaden.......

2740? 3184? 8371? 0674?

Jag kommer fram till bankomaten för att ta ut de 700 kronor jag förväntas lämna in till UPS (Uppsala Politices Studerande) för inspark och medlemsskap. Plötsligt händer det. Jag minns inte koden. Den är borta. Som jag skrattat Johanna, när du berättat att de hänt dig, och tänkt att "fan va dum man måste vara". Men nu förstår jag. Det är blankt. Borta. Nordea säger till mig att jag kan få koden i brevlådan imorgon. Nu måste jag alltså gå tillbaka in till insparkgeneralerna och förklara min lilla situation. Good first impression. De måste tro att jag är typ SJUKT disträ liksom....

Yoyoyoyoyo

Jag kom in i lägenheten, stälde ifrån mig väskan och konstaterade att här bor jag. "Jaha, vad gör jag nu?" var det enda som snurrade i mitt huvud samtidigt som jag gick sissådär fem varv runt rummet. Jag bestämde mig för att ringa Tobias, reda ut mina tankar och komma till ro.

När lugnet var återställt och situationen under kontroll tog jag mig slutligen ut genom dörren för att möta stan. Jag gick till nationen, skrev in mig och hälsade på de supertrevliga människorna som tyckte att det var ååå så roligt att träffa mig som "recce" (=förstaårselev). Jag han fråga och få förklarat ca 3 gånger åt vilket håll jag skulle gå 100 meter för att komma till en ica-butik innan jag trots det gick åt fel håll, handlade och kom hem. Köket blev invigt med en vegetarisk lasagne. Den blev god, trots att jag köpte tomatsås ("passerade(?!) tomater") istället för hela tomater, kletade ner hela köket och upptäckte, efter att lasagnen varit inne i 25 av 30 minuter, att jag inte satt på ugnen ordentligt. Det där med matlagning kan förbättras. En dag i framtiden kommer även jag att ha lagat en måltid utan att köket ser ut som Hiroshima för 65 år sedan.

Nåväl. Nu ska jag göra kväll, förhoppningsvis få mig lite nattssömn. Imorgon väntar registering och på kvällen kommer papsen och packningen.

Pusshej!

Tan.

Motvilligt kommer jag in i köket genom min dörr som redan stog på glänt och får syn på min nya "flatmate". En ganska kort och satt, ung man med snusnäsduk knuten runt huvudet. Han tittar inte helt frivilligt åt mitt håll från den färdiga felix-pajen han just är påväg att stoppa in i micron. Jag sträcker fram min hand och får ur mig:
"Hej, det är jag som är Linn och ska bo här i sissådär 1,5 månad framöver."
Han tar min hand. Nickar som svar.
Jag backar långsamt och är precis påväg ut genom dörren när han klämmer ur sig:
"Jag brukar kallas Tan."
"Tan?!" utbrister jag frågande.
"Tan," konstaterar han myndigt, "T-a-n."
"Jaha......trevligt och träffas" mumlar jag försvinner in tillbaka i mitt rum och stänger dörren. Uppdrag undvikning är påbörjat. Jag är på plats.

Åh, Uppsala

Väskan och lådorna är packade. Tåget går om drygt en timma. Uppsala, lägenheten på rundelsgränd, inspark och sedan tre års studier väntar mig.

3 år är en evighet. 3 år är gymnasiet. Den tönten som började på gymnasiet för fyra år sedan är inte mycket samma som den som tog studenten förra året och ännu mer olik den jag är idag. Vem är jag om 3 år. Alla ni, mina bästa älskade vänner är personer jag kännt i max 3 år ibland 1.5. Kommer jag kunna hitta fler sånna där?

Ja, jag är lite nervös. Samtidigt råder ingen tvekan om att jag vill göra just precis det här nu, även om en våg av London-tillbakalängtan har sköljt över mig, såhär 8 månader senare.

Om 5,5 timma är jag framme. Åhåhåhåhåhå. Jag pallar inte.

Plötsligt händer det..

Man sticker ännu en gång, med en uns av tro och hopp, in laddaren i uttaget. Det händer. Den röda lampan tänds och laddningen är ett faktum. Önskar, önskar, önskar att jag hade gjort det närmaren en bekvämare plats like soffan men jag är dömd till de höga stolarna i köket. Jag vågar inte ta ut laddaren innan min flytt.

Om exakt två dygn befinner jag mig troligtvis i mitt lilla rum på rundelsgränd, med ganska stor säkerhet i Uppsala city. Nerverna börjar stämma in. Kommer folk vara snälla? Kommer de vara för pretto? Kommer jag palla plugget? Hur ont kommer det göra när jag går in i väggen. Att jag gör det har jag redan räknat med.

Likt Johanna råkade jag ut för en lite fadäs med bilen häromnatten. Klockan var dryga 01.30 och jag skulle just ta mig ur den lilla återvändsgata Matilda vita villa ligger placerad på. Efter ett misslyckat försök att vända kolossen till Saab jag brukar rulla i bestämde jag mig för att, med den dåliga sikt natten hade att bjuda istället backa. Jag vrider, tvärtemot vad man lärt sig att inte göra frenetiskt på ratten i jakt på en rak färdriktning samtidigt som jag har ett lätt men konstant tryck på gaspedalen.KkkttrrSSsKktrRRRrsk. Jag trodde, kanske önsketrodde att det var busken men av skrporna på bilen att läsa, var nog trots allt var stenmuren strax brevid jag skrapade. Den bakra sidskärmen på höger sida behöver troligtvis tas bort och lackeras om. Pappa beräknar självrisken till 3000 kronor. Mina föräldrar verkar - Gud i himelen lär undra varför - ha förlåtelse och mercy att ge mig. Jag lägger undan till den dag fakturan kommer.

Dagens stora 2

Idag har jag:
- jobbat min sista dag på Hamnkrogen. ÅÅÅÅÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅHÅH!
- tagit steget in i Twittervärlden. It was about time. Jag är taggad.

Hej alla vänner och alla som jag känner.

Jag bloggar dåligt. Jag ska bli bättre. Grejen är bara den att när man inte bloggar så ofta så har man plötsligt så mycket att ta igen nästa gång att det bara känns jobbigt för att man vet att man inte kan skriva ett bra inlägg utan bara ett sånt där jobbigt kortfattat inlägg som inte är roligt att läsa istället för de goa små kuriosa-inläggen om allt och inget som bara tillkommen en sån där fett tråkig dag när man liksom inte har annat att göra en att vända sig till sin då enda existerande trogna vän; BLOGGEN. 

Men men. Idag har jag varit hos tandhygienisten. Åååååhhh, det äär så obehagligt när de petar med den där vassa, hårda, spetsiga redskapet för att få bort all tandsten. Då ryser jag oavbrutet. Hon sa annars att det såg bra ut, att jag skulle använda tandtråd, borsta visdomständerna osv. Ja, det ska jag osv, osv.

Sen hjälper jag mamma med glajor. Sicket livsval alltså. Det är valet av universitetsutbildning och nästa stora val i livet är det om bågar. Man vill ju att de ska vara speciella men ändå casual. Man vill ju att de ska vara SPESUAL.

Jag kollar på mobil också. Ska ju likt flera av mina kompanjoner levla upp till en smartphone. Kom på mig själv med att använda mig av de orden till den snygge wt-tatuerade killen i teliabutiken idag:"levla upp till en smartphone." Cash, Linn.

Åh, vad mycket jag hade att bjuda på idag. Nu ska jag sova. Imorgon kanske, kanske jag ska ta tag i allt det där jag skulle göra i måndags, tisdags, idag, allt det där abstrakta flytta-och-börja-på-universitets-förberedelserna som bara ligger som en lätt liten ångeskallande moln långt borta i horrisonten, allt det där kanske jag tar tag i imorgon. Men först måste jag ju sova ut. Få mina 11 timmars sömn jag de senaste veckorna behövt för att vara människa.

osvosv

Festivalhoran slår till igen

Helgen på WOW var fet. Lägenheten Sandra hade fixat var skitfin gav oss behövlig sömn mellan tiden som annars spenderades till fullo på festivalområdet. Den enorma buffen med veggomat som bjöds funktionärerna smakade underbart även om funkisheten i sig är något jag nog gjort för sista gången på festival, det bliir liksom inte samma sak med krav och förväntningar på en. Jag är dock glad att jag gjorde det denna gången, annars hade nog sommarens för mig andra festival inte blivit av.

Koncertmässigt var Laleh som vanligt charmigt oförutsägbar. Bon Iver och Florence bjöd på sångröster bortom mänskligt förstånd. First Aid Kit lockade nästan fram en tår hos mig och Miike Snow bjöd på festivalens snyggaste koncert och insikt om att jag måste lyssna meeer på just honom. Det enda jag med stor sorg missade var Ane Brun.

Bästa koncertupplevelsen måste jag ändå ge det till Kraftwerk! Så jäääävla mäktiga! 3D-effekten var liksom inte så stor men det gjorde inget för Kraftwerk-effekten var enorm: Fyra gubbar blixtstilla i rutiga självlysande uniformer framför fyra synt/datorer som köttade ut ca 20 minuter långa låtar med en-ordslånga texter om tåg, autobahn, nummer, robotar och supermänniskor. Jag och Sandra stog bara och gapade i våra 3D-glajjor. 

Så tack och bock, WOW. Maybe I'll see you again!

I'm going WAY OUT WEST!

Tebax söndag.

Hejsålänge.

Den här fick mig att skratta.

http://www.youtube.com/watch?v=qBPepmR9kCQ&feature=player_embedded
Alltså. Så jävla töntig. Men kul.

Det ligger en hora under bilen

Vad bloggar man om när man bara är på jobbet hela tiden? Jo, jobbet!

Jag sätter mig ner på bänken brevid objektet, objektet som sitter och pratar högt som genom en gramofon med sina bordskamrater som lyssnar lika intresserat som, låt säga mig på en lektion med Gareth, och säger med min mest ironiska röst:
"Jag sätter mig här en stund och lyssnar eftersom du verkar berätta så otroligt intressanta saker."
Objeket läser som väntat inte av min ironi och ger mig följaktligen utläggningen om hur ordet hora har två innebörder: den om kvinnor som tar betalt för sex men också den som existerar i bilmekanikerspråket som den lilla vagnen de yrkesutövande använder när de liggandes på rygg rullar in under bilarna.
"Tack", säger jag, reser mig upp och fortsätter torka mina askfat.

Ah.

Sommartider heyhey

Det är nice i sommartider när man kan torka sina handdukar och lakan utomhus så att de luktar frisk sommardoft när man tar in dem.

Det är nice i sommartider när man kan gå ut och grilla och äta saftiga marinerade köttbitar. 

Det är nice i sommartider när doften från grillningen sätter sig i handdukarna som torkar i torkvindan och nästan gång man torkar ansikten i handdukten torkar sig i lukten av grillat kött. NOT.