Bestämde mig för att casually träffa Simon som började prata med mig en parken för ett tag sedan. Mannen som var väldigt trevlig men också ganska oattraktiv och någon som inte intresserade mig för annat än vänskapligt umgänge. Trängde bort mina tankar om all-men-having-intentions och bestämde mig att naivt och öppensinnat ge mannen en chans till en vänskaplig träff i förmån för min franska. Vi promenerade, parlerade, hade ganska trevligt och gick och köpte en glaskula på den omtalade glassen man endast kan få sig på île saint-louis och strosade längst saine. Det hela var ganska trevligt tills han liksom, när vi ställde oss vid Seine började prata om hur han uppskattade ögonblick som dessa, hur ville viska i mitt öra att han i New York dit han ska flytta, i hemlighet ska arbeta som moln-kreatör, och långsamt kom närmare och närmare för att kunna kyssa mig. It was AWKWARD. Uh. Ryser lite vid tanken på det. Förklarade att jag fördrog att vi stannade vänner. Vi fortsatte vårt casuala pratande och han han försöka ytterligare en gång innan vi skingrades åt.
Alltså. Jag blir så ledsen för det faktum att jag hade så rätt från början, att det alltid är de oattraktiva man attraherar kan bara hoppas stackarn gick ur det hela med hjärtat i behåll och hittar någon ny i en park.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar