Uppdatering

Idag var det stressigt som fan och jag fick jobba över. Jag är nu trött som få.
Vädret är fint. Det är skönt.
Jag var ute i helgen och det var ganska trist.
Imorgon ska jag lämna in brevet till min chef om att få stanna och kanske försöka fråga om jag kan jobba till 20:e istället. Är rädd.
Jag åt sri lanka-mat på jobbet. Starkt men gott som fan.
Saba har sagt "Ti amo" (stavning?) ca 15 gånger idag. Seriöst.
Borde göra min lovläxa. Har haft 2.5 vecka på mig och inte tittat på den ännu.
Varsegoda

 

Lilla Linn

När jag var liten var jag väldigt liten. Kortast, smalast, yngst och allmänt minst överallt och i alla situationer. Sen kom puberteten osvosv. Det var därför länge sedan jag känt mig som den söta lilla flickan. Men nu har det fan hänt något.

På jobbet har jag liksom lyckats bli den lilla söta, förvirrade, utländska flickan som inte riktigt hänger med och förstår - fin och titta på, hysteriskt rolig att skoja med. Jag tycker inte att det är jobbigt, jag tål att skojas med och jag är väl inte sen att skoja tillbaka, men det hela är jävligt confucing. Jag ser mig inte som söt. Ser de inte att jag är synisk, intelligent, realistisk och driven? Ser ni inte att jag egentligen är en bitterfitta?!

Och vad är egentligen myten om den svenska tjejen? Kommenterer till svaret "swedish" är ofta ett "nice!" med eftertryck och inte sällan ett "oh, i love sweden" när de i själva verket visar sig några sekunder senare att de aldrig varit där. Nog för att det kan vara smidigt att utnyttja det faktum att man som svensk verkar stå högt i rang men man det gör också att man sig liksom inte på om begriper om intresset ligger i mig som person eller som svensk.

Självbilden förändras. Jag tar mig från att känna mig som någotslagt utseendemässigt avarage till att befinna mig i de högre klasserna men också till att känna mig dummare något som svider och smärtar. Jag är ju SMART FÖR FAN!

Livet alltså....

Lämnad ensam igen

Soffan har återvänt och saker och ting ska återgå till det normala. Vi har hunnit med några ypperliga dagar tillsammans. Hon gav mig den dos bitterfitta jag behövde för att klara resten av tiden här i Paris utan abstinens. Fan bitterfitta är liksom något annat. Tack Soffis.

Paris har regnat i princip från den sekund sofias plan landat tills dess dagens lyfte. Jag tror hon varit nöjd ändå, det har jag. Vi har varit lite artsy, vi har försökt och misslyckats ragga fransmän samt kanadensare (kanadensare som jag ställer den intelligent frågan om varför det pratade franska... asså, vad i HELVETE), vi har druckit vin, upptäckt genialiteten i mohito och testat en god tequila-öl. Vi har fyllekäkat gröt och vi har promenerat. Sofia har handlat och jag har provat en massa kläder för att inse att jag bara är inne i en av de meningslösa perioderna när ingenting passar. Mest av allt har vi pratat och pratat.

Min värld vändes lite upp upp och ner sissådär i tisdags när jag skulle ha mitt möte med chefen då mitt tremånaderskontrakt på lördag går ut och mitt fortsatta arbete på La Perla skulle diskuteras. När jag berättar att jag planerar lämna Paris runt 20:e juni kommer sålädes en förlängning av kontraktet inte vara aktuellt. Vad som skulle vara aktuellt var nämligen en tillvidareanställning och att göra en sådant för en månad skulle liksom inte funka. Hence, jag skulle plötsligt från och med 5 maj inte längre ha något jobb. Att söka ett nytt jobb för en och en halv månad kändes övermäktigt och att stanna i Paris som tänkt i juni utan jobb högst oekonomiskt men att åka hem redan i början på juni ytterst motbjudande. Jag bestämde mig således för att gå tillbaka nästa dag, lägga på mitt sötaste leende, mina bästa övertalningsskills och kortet "jag-stannar-juni-ut". Det visade sig funka med hjälp av ett brev som liksom ska lösa administrativa hej-och-hån-med korttidskontrakt som han annars inte kan ge mig. Jag har till nästa vecka på mig att bestämma mig men, kära vänner, jag tror ni kommer få vänta mig först i juli.

Det var en sammanfattning, but i'll keep you posted. Hursomhelst, ikväll kanske jag ska träffa nörden. Wish me luck. Jag känner redan nu hur allt kommer sluta i lost in translation.

Jag fick dessutom reda på i tisdags, att Mathilda, den svenska tjejen jag träffat mycket här, åkt hem då en av hennes bästa vänner tagit livet av sig. Jag kan inte ens tänka mig in i situationen hur det skulle vara att uppleva något sådant. Min sista hälsning till er i detta långa, trista och ihoptryckta inlägg blir således: Tar ni livet av er så dödar jag er.

Sådär får man inte göra egentligen.

Här sitter lilla jag

Jag ger rubriken en 10:a. Ni känner ju att innehållet i det här inlägget kommer ha så sjukt mycket stoff och intressanta analyser. Som min blogg allmänhet lataly. Eller?

Oh well! Ny dag, nya tag. Jag ska iväg till jobbet och sen kommer SOFFAAAAAAN! Wehooo! Äntligen litte BITTERFITTA här i Paris! BITTEBITTEBITTEBITTEBITTEFITTTTAAAAA.

Det var nog allt för nu.

I valet och kvalet

Känner ni spänningen i luften??! Det gör jag. Frankrike vibrerar. Huur ska det gå?

Alla visste ju hur det skulle gå. Sarkan och Holland vidare till rond två.
Varför de andra ens ställer upp är ju en gåta. Fransk politik och byråkrati gör inga trosor våta.

Jag kände mig bara tvungen att rimma på andra meningen också... Sorry

Ofta inte penis finns med i t9.

Bakistjockis

Har varit lite bakis idag. Gick med bestämda steg till KFC. Förlåt. Det var gott. Höjdpunkter från gårdagen:
- superspontant bokande biljetter till Justice!

- Historien om Rita i kassan på Konsum där Linn jobbade i Växjö. Ska bära med mig henne i tanken till    midsommar.   

- Mathildas seriösa användande av ordet "burdus", det ska jag bära med mig. Love it.

- Den fina skillnaden på hipsterdansgolvet på l'inconnu vs köttmarknadsdansgolvet på le truskel

- På dansgolvet när Frida frågar vart har jag köpt skjortan, får svaret HM och höjer handen till ett high five som säger "respekt".
- Antoine le nrd. Så kan han väl för fan inte heta?

Dessutom var det typ 4 pers igår som frågade om jag var svensk. Ser jag så jävla svensk ut?

Alltså. Jag är så svullen.

Hejhej

Såhär berusad har jag inte varit sedan jag var i lund. Jag har en ny kontakt på telefonen som heter antoine le nrd. Antoine nerden. rätt söt, Det räcker för att jag ska ha skrattat mig kvällen igenom. nöjd osv.

man blir så trött bara. 

Dagens boktips

Jag kan nu meddela att er alldeles egna halvdyslektiker har lyckats med bedriften att ta sig igenom en bok. Anledningen till att det känns värt att nämna är för att den faktiskt var riktigt bra och att jag nog skulle vilja kvala in den till en favorit, om inte den bästa så i alla fall topp två. Vi snackar om Marianne Fredriksson gamla goding "Simon och ekarna". Kanske har en del av er redan läst den och har ni inte det så gör det! Ett riktigt guldkorn. Nu får jag väl ta mig an och se filmen i sommar och vila ögonen på den unge Skarsgård. Han är liksom lite söt ändå?

Poubelle

Idag har jag frågat mig:
1) Varför är det alltid JAG som vid stängningen ska göra la poubelle? Byta påse, borsta, skrubba, städa, känna stanken?
2) Vilken jävla fransk idiot kom på att ha ordet "belle"=vacker i "poubelle"=soptunna.

Läskiga drömmar och mysiga upptäcksfärder

I natt drömde jag en jättehemsk dröm. Massa människor i min närhet hade dött i någon katastrof jag inte kan dra mig till minnes och jag slets ängsligt med tanken att "helvete, kan det inte få vara en dröm?" Jag insåg, i drömmen, att det inte var det och att man liksom måste förlika med tanken att sånna saker kan hända även mig och min familj. Det läskiga med drömmen var att när jag vaknade upp och lättat insåg att det inte var en dröm, och tänkte tillbaka på den, så var alla som dött män. Jag minns att det var många och inte exakt vilka men att det var flera ur min släkt och familjevänner, det var min pappa och min bror, Tobias om jag inte minns helt fel och Leopold. Jag vill liksom inte försöka mig på en tolkning av drömmen. Min tragiska avsaknad av manligt sällskap...? Jag skulle fannimej passat på när den söte hipster-killen raggade på mig igår. Jag hade casually kunnat lämna mitt nummer vid ett tillfälle men coward som jag är lät jag bli.

Idag har jag haft dagen ledig då jag ska jobba kvällspass ikväll och jag har ägnat den, i det förvånansvärt fina vädret att upptäcka en ny stadsdel; 10:e och områdena kring Canal St:Martine. Betyg; mycket trevligt.  Dit kommer jag tillbaka. Jag hoppas få med mig någon till den nyöppnade baren L'inconnu, hänga i det fina vädret längst kanalen, strosa bland de roliga butikerna och det mysiga caféerna. I'll be back.

Nästa vecka

Gingern har bokat och det är mindre än en vecka tills hon kommer. Jag har således spenderat den senaste minuten tänkande på vart jag ska dra med henne till. Här har vi en lista. 

- äkta underbart god jude-falafel i Marais

- Salvador Dali-utställning i Montemartre

- Lafayette och/eller Printemps, där borde man ju ändå ha varit. För där var vi inte förra gången va? 

- vindrickande på chica la Perle (där Guilliano yttrade meningarna som fick honom att förlora jobbet som chefs designer på Dior)

- hippa vegan-cafét M.O.B i 3:e

- kanske Musée D'orsay

- secound hand-meckat här i Marais

- baguette och brieost-ätande på Pont des Arts på kvällen om vädret tillåter.

- kanske en rundvandring på Operan. Har hört att det ska vara värt.

- samt ändlöst prommenerande. 

Ni som känner er sugna är välkomna ni med.

Dagens don't-give-a-shit

Nog är det sant att det bloggats lite snålt lately. Anledning 1. Oskar var här. 2. Jag har jobbat. Idag har jag tillexempel jobbat två pass i förmån för att kunna vara ledig heeela helgen. It's gonna be nice. Jag ska satsa på dekadens.

Jag har kommit till insikten om att det är synd att jag inte jobbar mer på kvällarna. Då är det liksom ganska nice ändå. Då vill ni veta varför. Folket som jobbar på kvällen är så mycket mer CASUAL.

Alltså, gonatt.

Dethär med att vara disträ...

När man lyfter upp telefonluren och glömmer säga "Hej."

Då..

Akkwörd

Bestämde mig för att casually träffa Simon som började prata med mig en parken för ett tag sedan. Mannen som var väldigt trevlig men också ganska oattraktiv och någon som inte intresserade mig för annat än vänskapligt umgänge. Trängde bort mina tankar om all-men-having-intentions och bestämde mig att naivt och öppensinnat ge mannen en chans till en vänskaplig träff i förmån för min franska. Vi promenerade, parlerade, hade ganska trevligt och gick och köpte en glaskula på den omtalade glassen man endast kan få sig på île saint-louis och strosade längst saine. Det hela var ganska trevligt tills han liksom, när vi ställde oss vid Seine började prata om hur han uppskattade ögonblick som dessa, hur ville viska i mitt öra att han i New York dit han ska flytta, i hemlighet ska arbeta som moln-kreatör, och långsamt kom närmare och närmare för att kunna kyssa mig. It was AWKWARD. Uh. Ryser lite vid tanken på det. Förklarade att jag fördrog att vi stannade vänner. Vi fortsatte vårt casuala pratande och han han försöka ytterligare en gång innan vi skingrades åt.

Alltså. Jag blir så ledsen för det faktum att jag hade så rätt från början, att det alltid är de oattraktiva man attraherar kan bara hoppas stackarn gick ur det hela med hjärtat i behåll och hittar någon ny i en park.

Söntak

Bloggen går dåligt nu för tiden. Har inget att förtälja. Jo, lite.

Jag har sökt in till hösten: Pol. kand, Uppsala. Skräll. Tänk om jag inte kommer in nu. Det vore ju fail med tanke på att jag hade chansen förra året. Läskigt hur jag inte ens tänker i dem banorna trots att mina betyg inte är speciellt långt över förra årets minimum. Vem tror jag att jag är liksom?

Vidare har jag nu lov. Ååååh vad jag ska sova på morgonen. Funderar på att sätta klokan på 6.30 för att kunna vakna, hånskratta mordiskt åt alarmet på mobilen, stänga av och sova om. Fast jag vet inte. Det kanske är lite overkill...

Förövrigt får jag väl nämna något om det ypperligt trevliga besöket jag hade i veckan. Tyckte dock han själv i sitt gästbloggarinlägg sammanfattade vårat super-casuala Parishängande ganska bra. Kom dock, efter att som aldrig förr spenderat intesiva ca 60 timmar tillsammans, insett vilken extreeem nerd han är. Shit liksom. Bara postivt dock! Baara positivt! Grabben är guld.

Nu måste jag dock börja ett liv där jag spar på både mynten och kaloriintaget, något jag senaste tiden inte  varit sparsam med. To be continued.

Moikka!

Cha cha bloggeeen!

Det är er alldeles egna Snorberg som gästbloggar på denna chica bloggen. Jag och Linn har haft ett par riktigt fina dagar här i Frankrikes, baguetternas, baskrarnas, vinets, freaksens och seriemördarnas huvudstad. Vi har snittat tre caféer/restauranger samt ett parkbesök med picknick per dag. Dagens snackis är Linns pattar. De lyckades nämligen välta hennes margeritha inför alla hennes jobbarkompisar på hennes arbetsplats, mycket casual.

Dagens spya tillägnar jag varmluftstorkarna på toaletterna på Paris caféer och restauranger som är helt värdelösa. Det finns liksom ingen mening med att använda dessa då de är värdelösa och endast är ett hån mot mina blöta händer. MEN misströsta inte, det finns ett ljus i detta mörker av hopplöshet. Café l'industrie vid Le Bastille har en varmluftstork som torkar dina nytvättade händer på nolltid! Fem av fem rena fingrar får den.

I kön till katakomberna träffade jag och Linn våra nya livskamrater. De kommer från Salt Lake City och är givetvis mormoner. Eftersom kön var mycket lång hann vi diskutera turistmål i Europa, utbildning, skattepolitik, missionering, saab, väder, bensinpriset nuförtiden och utsläppskrav på bilar. De var armerikanskt snälla och trevliga men blev lite misstänksamma då vi sa att Sverige var ett sekulariserat land. Hell Satan!

Linn har lärt sig mycket bra och matnyttiga saker så som att gravitationskonstanten inte är densamma överallt på jordklotet, "Ei saa peittää" är vanlig förekommande lektyr på svenska toaletter, cornichons är gott till baguette med skinka och ost och att det finns ägg i väldigt många saker. Jag har nu lärt mig att blogga och min bloggoskuld är nu tagen.

Summan av kardemumman är att man inte bör äta gul snö.

xoxo Gossip Boi

Pömsig eller "pömsig"

Idag på jobbet var jag sådär lycklig och flummig. Bara skrattade åt allt. De undrade varför. Trodde det var för att jag hade "fait amour" (kul att de casually använder översättningen till make love eller älskat). If only liksom. I själva verket var jag bara så där fett övertrött man är efter att ha legat i sängen en del natt och snurrat utan en sekund av sömn. Tragic.

Beslutsångest

Måste snart ta beslutet om hur jag ska göra i sommar. Ska jag stanna eller åka hem. Måste i så fall höra av mig till Skräcklestugan och försäkra mig om ett sommarjobb då jag inte åker hem till arbetslöshet. Jag måste tala om för min chef på jobbet och jag måste bestämma mig hur jag ska göra med boendet.

Vill jag åka hem till trygghet, svensk sommar, mina underbara vänner, ett jobb där jag kan spara pengar, utrymme, stor skön säng och lagad mat om dagarna? Ja. Vill jag också ta med i beräkningen att bo i över 6 veckor hos mina föräldrar och i en stad lika död som Sten Sture den Äldre? Inte lika säker.

Vill jag åka ifrån en av världens vackra städer, friheten och självständigheten i att bo själv och möjligheten att ytterligare bygga på min franska som jag kommer kunna ha användning för livet ut, en möjlighet jag inte lika enkelt kan ta igen? Nej. Men vill jag stanna kvar här med sporadiska vänner och på ett jobba på ett jobb lönen går åt till uppehället och... och, och, och.. jag vet varken in eller ut!

Hjälp mig!

Fan för att vara ung och fri, utan förbindelser eller förpliktelsen och med tvånget att ta sina egna beslut och bestämma över sitt liv. Vaad har vi gjort för att förtjäna detta?!

Här tankarna leker

Finner mig själv i mitt huvud, varje gång jag passerar en uteliggare - som ligger ofta rätt konstigt placerade sovande sådär mitt på trottoaren, citera WoW-Jocke; "Här kan man va." Är det elakt?

Lately

- har jag blivit fett sur på fransmännen och deras ohjälpsamhet. Ska hämta ut ett röntgenresultat. Går till röntgenavdelningen som avtalat. Nej, det är uppskickat till hepatologen. Jaha, går dit. Ingen i receptionen. Frågar en läkare som går förbi. Fråga där. Ingen där. Frågar random. "Gå upp  till andra våningen och fråga efter läkarskreteraren." Kanske kan men få resultaten per telefon? "NEJ!" K. Går upp till andra våningen. Frågar efter läkarsekreteraren. Inte där. Hur ska jag bära mig åt? Komma tillbaka på måndag? Du måste ringa. Ringa för att boka ett möte? Du måste ringa henne. Ringa för att ha svaren? Du måste ringa henne. Tack. Fuck you. Hejdå.

- varit på Centre Pompidou aka moderna museet med min broder. Fett bra.  

- varit på ännu bättre utställning med båda mina syskon. Helmut Newton. Åååååh, vad bra. Googla och se bara.

- ätit supergod traditionell fransk mat på Café de l'industrie. Dit kanske jag ska ta Oskis.

- jobbat, såklart. Känns lite coolare. Förrutom att Jonathans, fransmannen i baren som jag innan gillat, fortfarande gillar och har flickvän, skämt börjar värka lite välmycket som ohämmat raggande.. jag fattar liksom inte om han skojar. Gör han inte det får jag börja passa mig....

Sårå

Om ni undrar har jag sedan senaste blogginlägget hunnit köpa min baguette, kokat min soppa och te samt satt mig tillrätta framför svtplay och jag konstaterar: faaaan vad gott det är med riktig camembert!

Life in general

I eftermiddag har jag langat livet en k-bry och varit fett jävla oproduktiv. Nu ska jag skrapa ihop de där raderna om en artist jag tycker om och få pappret med grammatikuppgifter gjort. När jag vid förra provtillfället för första gången tyckte att det var lite svårt och lämnade in ett papper jag kände var dåligt visade jag mig nästa dag ha fått, istället för de 17-18 jag brukar ligga på 19,5 av 20. Jag kan ju bara lägga ner de här med pluggandet helt. En JÄVLA NATURBEGÅVNING ÄR VAD JAG ÄR!

Ah, där gav jag mig själv den bekräftelse jag länge suktat efter. Skönt var det. Appropå fett, och nu refererar jag tillbaka till min första mening, så behöver jag duscha men min handduk är nytvättad och fortarande inte torr. Tufft.

Quoi de neuf annars...? Nej, inget tror jag. Nu ska jag ner och köpa baggis till min soppa. Ja ikväll blir det soppa till kvällsmat. SKRÄLL! Köpte lite camembert förrut också...

1-4-U T-lisious

Ja men låt mig ge dig en hjälpande hand Tobias.

Uppsala:
+ Sveriges äldsta studentstad
+ himla massa skojiga traditioner - troligtvis bättre studentliv
+ mer prestigfyllt och ser nog bättre ut på ett CV
+ större stad = mer att göra
+ nationslivet som alla säger ska vara så himla bra
+ närhet till Stockholm
+ det ska vara en allmänt väldigt fin stad
+ du kommer bo nära MIG


Karlstad:
+ de pratar roligt

Helgens franska störningsmoment

Idag är jag så jääääävla trött. Vill ta en powernap men tänker att jag kanske borde låta bli och istället gå och lägga mig typ klockan 21. Stora beslut. Intressant information.

Som känt dricks här i frankrike i första hand vin. Någon gång ibland beställs det in en öl och då oftast i små kvantiteter. Vi snackar 25 centilitarn. Det är liksom vad de ger en. I helgen har det dock druckits, inte av mig men väl av kunderna på jobbet lite mer.

Kommer fram till ett bort på jobbet för att ta beställning: "Pant". Huh?! "Pant!" Letar febrilt i huvudet efter någonslags coctail som skulle kunna förkortas "Pant" tills jag slutligen, efter ytterligare teckenspåk inser att det är "pint" de försöker säga och syftar på det 50cl stora ölglaset vi erbjuder i menyn. Serriöst, pant?! En pint är dessutom 568 ml, dumdjävlar. (Okej jag var tvungen att googla den exakta siffran men jag visste mycket väl att det var en bra bit över 50 cl.) Sluta tro släng er med engelska ord som ni inte kan säga eller ens vet vad de syftar på.  

Guldfynd

Dör.

Fittjuv

Man har väl inte bott i en storstad innan man pick-pockad antar jag. Det har jag nu. Check. Kanske ska vara glad att jag kom lindrigt undan, de tog min rosa, väldigt gamla ipod. Är inte speciellt glad just nu dock. Känner mest; "fitta". Men när en kort, ful, fjantig liten kille kommer fram till en på en lugn gata och frågar vad man heter, blablabla, så tror man väl att det är en av alla andra jobbiga jävlar. Först 15 meter längre fram när jag undrar varför jag inte längre hör någon musik i lurarna inser jag att det i andra änden av sladden inte finns någon ipod kvar. Den har nu den jobbiga jävlen. Hoppas han gillar min musiksmak.

Idag har jag vandrat runt brand gravarna i den gigantiska père lachaise-labyrinten. Spottade de obligatoriska Edith Piaf och Jim Morrison-gravarna men njöt mest av att den liksom lyckas vara.... mysig på något sätt. Sedan har jag jobbat. 19-02 stog på schemat. 03 kom jag utanför dörren till jobbet. Nu sängen. Imorgon börjar jag 12. How i love the week-ends.

Bonne nuit, bitches