Sen sist

En vecka har gott, bloggsuget försvunnet. Plikten kallar dock för ett av mina förmodligen sista inlägg. Broborn har kommit. Broborn har åkt. Som vanligt kommer hon full av anekdoter, nyfikenhet, funderingar, massa oklarheter och framförallt mycket sköj. Vi har turistat lite men mest såklart hängt runt, myst, umgåtts lite med Julias franska kompis, ätit gott (och glutenfritt) hängt med min syster och kollat lite nattliv. Förhoppningsvis kan Brobbi ge er en mer ingående kartläggning av vad Paris, och kanske min språkkurs, gav henne. Men hon verkar positivt överraskad av staden, något som värmer mitt hjärta. 

Igår var det Frankrikes nationaldag och Julias oliv anlände preciiiiis in time till de sprakande fyrverkerierna. Inte mindre än en 40 minuter lång fyrverkerishow framför eiffeltornet välkomnade honom. Självklart också obehagligt mycket folk. Det var crazy, men ändå mäktigt. 

Nu väntar ett par dagar i deras sällskap, följt av mammas innan kidsen kommer tillbaka och resan söderut bär i väg. Räkna inte med några blogginlägg därifrån. Inte säker på om det kommer finnas internet i den gamla 10-rummaren som enligt barnens baktalande mamma förmodligen hade sin glanstid på 1800-talet. Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska förvänta mig av det. Byn är liten och det kommer bli intensivt som satan, speciellt mycket egentid är nog bara att glömma. Jag kommer lösa det. 

I'm out