Ytterdörren stängdes precis av Arnaud som inte kommer tillbaka förrens nästa onsdag. Tills dess har jag alltså lägenheten FÖR MIG SJÄLV, för Julia och för Sandra som snart kommer. Det blir kollektivet, Parisversionen. Det kommer bli najs.
Inte mycket har hänt sedan sist. Vädret har varit lite sissådär och jag och Julia har avverkat otaliga uteserveringar, browsat 12e och handlat lite. Jag har ju ett tag varit på jakt efter en lång kappa. En lite tunnare modell att dra på sig kyliga sommarkvällar, sen vår eller tidig höst. Igår sprang vi på Cos på en variant till halva priset och reahora som jag är kunde jag ju liksom inte låta bli. Den är i ljust jeanstyg. Det känns lite cray. Men fresh. Eller? Jag har redan använt den men prislappen sitter kvar. Ska suga lite på det. *SugSug* Julia köpte en vit lite fladdrig kjol. Vi handlar bara om den andra handlar. Eller-koeffecienten maxad. Alltid. Eller?
Jag tror jag konstaterat detta förut i bloggen men jag slutar liksom inte förvånas över Paris som staden med de förlorade själarna. Så många tappade människor, vilsna i livet, förmodligen många gånger höga på diverse naturliga och kemiska instanser och säkerligen flera gånger i en psykos. Så många människor i långa, djupa och långt bortifrån tagna konversationer med ett annat själv i samma kropp. Så många tragiska livsöden man springer förbi på gatorna, i metron. Så många man kastas in i och glömmer bort. Jag blir som stum. Vad gör den här staden med folk?
De två senaste dagarna overksamhet har fått oss på krigsstigen för lite kulturraffande. Idag ska vi bege oss till musée d'art moderne de Paris. Det ska bli spännande. Vet ej vad man ska förvänta sig. Sen blir det förmodligen lite mer promenerande, fler uteserveringar, mer carpning.
Hejsålänge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar