Packning

Min packning som jag spritt ut över mina föräldrars dubbelsäng såg ut som ett ovöverstigligt berg. Ett berg jag under den senaste timmen hunnit gå förbi många gånger med en lidande blick. Lidelsen från den rädsla jag hade inför att tvingas ta mig ann den utmaning jag visste att det skulle innebära att få ner den, den enorma packninen, i min väska. För ca 10 minuter sedan gjorde jag mitt första försök och nu sitter jag här bara mer rädd och nerslagen.

Det gick för smärtfritt! Något måste vara fel! Något måste vara glömt. Allt gick ner utan större ansträning i den stora väskan och i ryggsäcken jag tänkt ha som handbaggage. Jag förstår inte. Jag... förstår bara inte.

Jag måste väga också. Brb