Erika

Nog för att jag alltid tyckt att det är töntigt, på gränsen till pinsamt, att min mamma firar namnsdagar, speciellt när det kommer till mellannamns-namnsdagar, så har jag ju liksom aldrig sagt emot. Kvinnan kommer ju med gåvor. Alltid något litet, liksom symbolisk. Ofta typ ett par strumpor. Denna gången anade hon inte hur välkommen gåvan var. På sängen ligger den i form av ett kuvär. Jag öppnar det och finner där en hundralapp! En helig, helt äkta och ack så välkommen hundralapp! Tack mamma! Imorgon ska jag genom ett öppetköp på förra veckans apotekprodukter casha in mig några kronor till och veckan kommer att vara räddad ty mina sparpengar skall icke röras!