Vad gillar ni förresten fettot med mössfrisyren på mitt nya studentkort?

Så typiskt fransmän

Nog hör man alltid om fransmännen och deras envishet om att det i frankrike ska talas franska, att man ska ta seden dit man kommer och om de skakande huvudena och de himlande ögonen om man försöker med engelska. Jag har aldrig varit så ojande över detta. När man komemr till en skola där man ska lära sig franska och där de all säkerhet vet att de nya eleverna inte pratar bra franska, och i många fall ingen alls, envisas de ÄNDÅ med franska och liksom. Samordnaren som liksom visar alla vart de ska gå och hur de ska förflytta sig i kön (deras kösystem alltså..) fortsätter proppsa på franska trots att majoriteten ser ut som frågetecken varje gång han öppnar munnen. Alla informationsblad jag fått är på franska. Jag kan förstå hälften och gissa mig till en del men alla de stackarna som inte kan någonting när de kommer hit?! Hur göör de? Det är seriöst ett mysterium för mig.

Idag har jag således varit på Sorbonne två gånger, första gången jag vet inte varför och andra gången för att de bad mig komma tillbaka och göra registeringen, visa mina betyg och ditt och datt. Aldrig får man någon information vad som väntar. Det är bara "Sätt dig där", "Gå dit", "Kom tillbaka klockan 2." Imorgon ska jag tillbaka och göra testet av doom som ska avgöra vilken nivå jag ligger på. Om jag fattat rätt dvs.

Jag har också idag lyckats gå vilse. Jag skulle ta mig från  Sorbonne och bestämde mig för att promenera. Allt gick länge prima då jag liksom visste i vilken riktning jag var heading och kunde ta hjälp av skyltar och metrokartor, ända fram till jag kom till mitt hood och började känna igen mig från gårdagens strosande. Problemet var bara att jag hela tiden kände att jag var nära men aldrig i vilken riktning jag verkligen skulle gå. Jag gick således runt i ca 15 minuter inom en femminutersradie från lägenheten. Hem kom jag tillslut.

Ja. Det får bli dagens uppdatering. Kan nog sorteras till bland de sämre inläggen ever.
Heydo

Ankomst

Hej mina vänner. Nu är jag på plats. På plats i staden med stort P. Paris. Det känns bra. Det känns fett bra. Resan har gått fint. Jag var i tid till flyget, satte mig vid rätt gate och gick på planet samtidigt som alla andra. Förbättring.

Efter en bussresa, en metroresa och kånkande på väskan upp till 4:e våningen (nåja, den har ju hiss) kom jag fram till lägenheten och till Jessica, 60. Detta helt utan förvarning då mitt svenska kontantkort inte funkade vilket ställde till diverse problem på vägen. Detta är nu dock löst och ni når mig numera på telefonnummer 0033649065412. Ett sms då och då kommer inte ruinera er. Jag kan dock ringa fritt från hemtelefonen till alla fasta telefoner! Åter till historien, lägenheten och Jessica, 60.

Lägenheten är relativt stor och väldigt parisisk. Huset är gammalt, det är högt i tak med fina takdekorationer i hallen, lite spruckna väggar och tokmycket saker överallt. Antikviteter, gamla robusta skåp och små prydnadssaker mix-matchat i ett enda kaotiskt paradis. Jag trivs! Mitt rum är ungefär lika stort som mitt eget här hemma, har en säng, ett stort rubust skåp såklart, öppen spis (som man inte kan använda då) och en stor guldspegel över. Bilder kommer nog.

Jessica, 60 är väl lite som lägenheten själv. Lite konstnärsaktig i sina stora klänninga och långa gråa hår. Pratar oavbrutet på bred stockholmsdialekt och går pedagogiskt igenom allting. Hon är väldigt snäll också.

Kvarteret är underbart, centralt och jättefint men ännu ganska outforskat. Mer om det kommer sannerligen. Känns liksom så fett konstigt att detta är hemma nu. Det är mitt hood. Och jag är toklost!

Nu ska jag nog installera mig i badrummet, göra mig iordning och inte lägga mig allt för sent. Det är ju en dag imorgon också och då väntar inskrivning på Sorbonne, strosande i stan och middag på rue de Savoie aka hos min kära syster där vi ska fila på mitt CV.

Jag somnar nog..

Packning

Min packning som jag spritt ut över mina föräldrars dubbelsäng såg ut som ett ovöverstigligt berg. Ett berg jag under den senaste timmen hunnit gå förbi många gånger med en lidande blick. Lidelsen från den rädsla jag hade inför att tvingas ta mig ann den utmaning jag visste att det skulle innebära att få ner den, den enorma packninen, i min väska. För ca 10 minuter sedan gjorde jag mitt första försök och nu sitter jag här bara mer rädd och nerslagen.

Det gick för smärtfritt! Något måste vara fel! Något måste vara glömt. Allt gick ner utan större ansträning i den stora väskan och i ryggsäcken jag tänkt ha som handbaggage. Jag förstår inte. Jag... förstår bara inte.

Jag måste väga också. Brb

Memories

I jakt på ett pennfack rotade jag igenom min gamla skolväska som hängt orörd sen den 10 juni 2011. Där hittade jag den här gamla godingen. Tack Johanna Arntsen.

24 hours

Såhär ett dygn innan landning kände jag att det var dags för dagens första blogginlägg. Vad händer här hemma? Jag vaknar upp till tonerna av Johannas vackra stämma. Vi åt frukost tillsammans innan Sofia kom och hämtade upp henne för deras tur till Lajnkaöping och Oskis. Hoppas det får det trevligt. Därefter hämtade jag upp min kamera på överby och inhandlade ett nagellack i färgen Sweet. Ett jag länge suktat efter i Sofias samling, om jag nu inte till och med köpte henne just den färgen till någon födelsedag...

Sen dårå. Packning. Ytterligare ett par jeans sprack. Mitt 3:e par på ett halvår. Tack alla jeans! Jag tar piken. Jag jobbar på det. Eller det gjorde jag ett tag. Men nu börjar jag igen. I'm going skinny-bitch-french-style. Såsmåningom.

Ja det var väl allt. Åter till packningen. Nu kom min bror! Han kanske tycker om mig lite i alla fall om han ändå kommer hem för att säga hejdå. Ja, det tror jag!

kaos

Finner mig själv i fosterställning på golvet mittemot hunden viskandes "Jag är så rädd!".

Den goda nyheten, att boendet är bekräftat - Marais med Jessica, 60 - blåstes snabbt bort när jag går in på hemsidan för kursen där de stog att man ska komma tidigt i anmälningsperioden för att registrera sig för att hinna med test och liknande. När jag läste att anmälningsperioden var mellan 23:e och 31:e januari trodde ju jag att de räckte bra att vara där 31:e. Att anmälan innebar att man gick dit, visade upp sig och cashade och att det var bra med det. HUR I HELVETE KAN JAG INTE HA KOLLAT UPP BÄTTRE?! Är jag fuckad nu? Är jag körd i bajs.

Fransmän är inte gästvänliga, snälla och förstående. Fransmän är hetsiga, arga och håriga! HUR ska det här gå?! Åh. åH, åhåh. Quelle bordelle. Merde. Putain!

Pust stånk stön. Inget jag kan göra. Flyget lyfter när det lyfter och jag kan inget annat än hooppas på det bästa. Det kommer löööösa sig. JJag lööser situationen. NO probsss. Fullständigt kapabel i en nödvändig situaion och så viddare Hejehje

Dagens tips, dagens tips.

Ah. Mitt liv blev just lite bättre när jag insåg att jag kunde ladda ner Moto boy gratis på hans hemsida.

KAN MAN INTE BARA FÅ HAA PMS UTAN ATT FOLK (LÄS:MINA FÖRÄLDRAR) TROR ATT MAN GÅR IGENOM EN LIVSKRIS ALTERNATIVT KÄNNER SIG KRÄNKTA FÖR ATT MAN INTE ÄR HELT JÄVLA SUPERTREVLIG FUCKING JÄMT

Om två dygn befinner jag mig på Parisisk mark och jag borde nu dansa på rosor. Det gör jag inte. Jag vaknade upp imorse med ont i halsen och hälsar hjärtligt välkommen den förkylning som med all säkerhet kommer prägla min ditresa och första vecka (veckor?!) i Paris. Jag känner också ett illamående som liksom sitter kvar sedan gårdagens obegränade godis-, glass- och chipsfrosseri. Jag sitter i mitt rum som såg ut som gazaremsan redan innan jag bestämde mig för att riva ut och sortera alla papper jag har liggande i diverse lådor och som ni istället ligger utspridda över hela golvet. Packninen är såklart inte ens påbörjad och den städning jag skulle ha urvälden en halvtimme efterfrukost är lika opåbörjad som regeringens arbete mot... eh jag kan inte politik.

Så. Rubriken var ett iefterhand urspår.

Stackars barn

Om jag någonsin får barn kommer det barnet aldrig få några fina frisyrer. Mina flätor blir kata-fucking-strof. Eller också får det vara ett korthårigt barn.

Fast...Jag kommer antagligen glömma mitt barn på någon parkeringsplats i alla fall. Det är ju trist men.. då slipper jag ju flätsituationen.

Jag tror jag hoppas över barn.

Tupplur?!

Jag har bokat in mig för ett pass idag klockan 12 igen. Men nu kommer tröttheten!!! Fuck, fuck, fuck!

Duschen

Tog precis en dusch. Blev trött. Satte mig ner. Ville bada. Försökte täppa igen hållen i silen. Samlade ihop ett vattendjup på 1.5 cm. Badade. Kände mig patetisk. Ställde mig upp. Förbannar mig. Hoppas jag har ett badkar i Paris.

Degens brutala jävla fail

Klockan var satt på 9.45. Inbokat var ett par samtal, frukost i lugn och ro för att sedan hämta köra mamma från skolan på onsjö in till stan och sedan infinna mig på mitt mitt BodyPump-pass klockan 12. Jag följde min planering enda fram till dess jag kl. 11.40 står i korsningen och ska köra rakt för att komma till motionspalatset. Det är då jag får inpulsen. Hela min kropp säger bara en sak; "Jag pallar fan inte." Jag lägger således in blinkersen, svängern vänster och kör hem istället. Nu sitter jag hemma igen i soffan med mina mjukisbyxor och chokladcravings. Bra jobbat Linn.

Jag går på en promenad sen istället.

Kanske.

Min händelserika dag

Not. Jag har varit på vårdcentralen, apoteket, näl. Jag har minitränat, hämtat mamma och kollat lägenheter i Paris. Roligare än så blir det inte. Mycket lutar nog att jag kommer end up på Rue de la Bastille i Paris med Jessica, 60. Men jag börjar förlika mig med det och det känns riktigt bra. Kvinnan ska enligt utsagor vara trevlig, lägenheten fin och läget är utan tvekan fantastiskt. Imorgon kväll ska min syster dit och kolla läget och till helgen kommer beslutet vara taget.

Jag fixar designen imorgon...

Så, sedär. Nu. Där kickade resfebern in. Nu är jag nervös. Vart kommer jag bo? Kommer jag hitta ett jobb? Kommer människorna vara trevliga? Hur mycket pengar kommer jag göra slut på? Helvete. Ojojoj.

Erika

Nog för att jag alltid tyckt att det är töntigt, på gränsen till pinsamt, att min mamma firar namnsdagar, speciellt när det kommer till mellannamns-namnsdagar, så har jag ju liksom aldrig sagt emot. Kvinnan kommer ju med gåvor. Alltid något litet, liksom symbolisk. Ofta typ ett par strumpor. Denna gången anade hon inte hur välkommen gåvan var. På sängen ligger den i form av ett kuvär. Jag öppnar det och finner där en hundralapp! En helig, helt äkta och ack så välkommen hundralapp! Tack mamma! Imorgon ska jag genom ett öppetköp på förra veckans apotekprodukter casha in mig några kronor till och veckan kommer att vara räddad ty mina sparpengar skall icke röras!

Guess who back?!

Ja det är ju jag. Tillbaka i V to the B to the G. Trött som fan. Nåväl. Mina dagar söderut har varit jättetrevliga. Fredagen bjöd på lite lätt shopping (alltså nöjdheten som uppstog när jag casually går in på NK och scorar mig ett par Acne-jeans som liksom passar för 75% rabatt var liksom pinsam) och prettohäng på konstmuseet och teatern. Lördagen bjöd på en porrig Sofia och dans utan dess like till musik av högsta kvalitet på sydskånskas nation. Jag trivdes. Söndagen bjöds på chillaste chillandet, godis från det omtalade godispalatset och episkt inrullandet i ett täcke. Jag i en korv av två täcken och en filt. Jag trivdes. Måndagen handlade om Köpenhamn, kvalitetschopping på ströget och annan shopping av vissa av oss i Christiania. Konstigast alltså. Konstigt som fan. Men jag trivdes. Trivdes gjorde jag även idag när jag gick en emminent lundaguidning genom Campus och kullerstensgatorna.

Nu är jag således på hemmaplan igen med 7 kronor på kontot och 14 i jackfickan. Jag sätter på mig rådjursögonen och slickar fötter så får vi se om jag löser situationen.

Nedräkning Paris: 6 dagar.

Yeye.

Är det min spotify (läs: min systers) som är fel eller plågas alla, precis som jag, av If:s reklamslinga med någon jävla idiot som sjunger "Don't you worry about a thing" i varje reklamavbrott? Nog för att reklamavbrotten alltid varit plågsamma men kräkreflexen aktiveras allt oftare när det liksom är samma. jävla . skit. varje gång! Jag kreverar.

Ah. Nåväl. Vbg-dagarna går vidare. Idag; Morgonmys, sushilunch och tevespelskväll. Jag är sämst (på tevespel alltså). Så är det bara. Jag har svalt det och gått vidare. Idag hämtade jag ut mitt pass också. Jättefult. Men jag.. svalde det med.

Måste dessutom dela med mig en liten Juholt-skröna som i alla fall inte jag hört förrens först imorse. Nog för att han satt sig själv i blåsväder men jag gillar ändå mannens superliberala inställning till sitt förhållande. Den mannen har ingen sambo. Han har inte heller en särbo. Han har en "Kulbo".

Salaaam

Jag hittade just min nya sysselsättning:
http://www.youtube.com/watch?v=zdE9KyoRFzY&feature=fvwp&NR=1

Blaaaaa blaaaaa

Uteblivet bloggande beror på uteblivet liv. Yes.

Jag tränar. Jag ser på filmer. Ehm. Äter. Sover. Ringer viktiga telefonsamtal. Oh, yes. Som till expert som har min kamera. Rinde för en timma sedan. Han skulle bara ringa verkstaden och sedan ringa tillbaka. Det har han inte gjort. Dickhead. Eller ringa svenska ambassaden i Paris. Eller ringa näl. Eller ringa uddevalla sjukhus. Eller ringa post kontoret i London. Eller försäkringskassan. Vi snackar upptaget, ingen som svarar och vi snacka telefonköer. Vi snackar inkompetenta jävla idioter som inte vet något som slussar en vidare till nästa telefonkö och nästa idiot. Nej, jag är inte bitter. Jag älskar dessa telefonsamtal som tar upp hela mina dagar. Ja det gör jag. Så, nu ska jag fortsätta mitt inväntande av telefonsamtal, mitt meningslösa tevetittande och... nej förresten. Jag ska ta en tupplur.

Me and my pains

Huvudvärk är så jävla trist. Är det inte det? Speciellt med en uns av illamående.

Söndag

Jag har så jävla jävla jävla ont i hela kroppen. Nog för att träningsvärk ger en bekräftelse och liksom är ett betyg på att man varit duktig, men helvete. Fett ovärt när man liksom tvingas sätta sig i bilen som en nittoåring och vill gråta när man typ ska dra ur kontakten för att man då använder just de armmuskler som nu är lika ömma som en nypiskad babyrumpa.

Nåväl, nog gnällt. Idag har jag varit i Uddevalla på sjukhuset hos Viktoria och ja, jag kan väl erkänna att det är möjligt att det kan vara liiite mer synd om henne och hennes brutna rygg där hon ligger med korsetten och... liksom ligger. Det var trevligt hur som helst.

Kvällen skulle spenderas med min mor på bio, då jag tänkte gästa bioklubben för att se "Midnight in Paris". Bioklubben som ni kanske minns som är ett par halvsmala men ofta kritikerrosade filmer varannan söndag för ett förmånligt pris. Bioklubben som besöks av språklärare, biblotikarer och diverse medelålders kulturamatörer och av mig. När det visade sig att man inte var välkommen att köpa en biljett utan medlemsskap, ens om man varit medlem förrut, slutade det med att jag fick lite halvsneaky låna mammas kort, då hon redan sett filmen och gick själv. Filmen var jäääättebra! Det var en Woody Allen-film som utspelade sig i nutidens och 20-talets Paris med alla dess konstnärer och författare. Det vaar en cheesy feel-good-film men den var liksom så bra ändå. Det var fucking Owen Wilson som gjorde skitbra ifrån mig och jag kan inget annat än rekomendera den. Se.

THN-klassiker: Strandgatan, BS och Max

Läste precis att Sandra med bravur och mer därtill sammanfattat den episka Cluedokvällen för de icke-närvarande och pustar därför ut över mitt uteblivna bloggande. Igår var den dag jag inte bara tog paus från bloggen men också mitt hälsosamma liv med noll exercise för första gången på över två veckor, storlunch med grillbufé med min far, brieostmackor, lite choklad och en häääärlig midnattsvända på donken med inga mindre än T-lisious, Blondie och hon med den korta med hysteriska skrattet.

Nåväl, kvällen var trevlig. Det var väldigt kul att få träffa Sara, den snälla och rara, nämnd ovan som den korta me det hysteriska skrattet, vilket ju var väldigt länge sedan. Nog har jag saknat våra många 65:an resor tillsammans, och inte minst historierna om sunes jul och va-de-nu-heter som försöker sova eller hur-det-nu-va. Det var också kul att träffa rockbruden man brukar se på Lipz, även kallad Pentillä eller Josefin om man så vill. Det bås där vi satt gästades av alla möjliga olika karaktärer från alla dess håll vilket var tämligen spännande. Jag och T-lisious hade djupa samtal med en viss Albin om vikten av behåring, framtidsdrömmar och homosexualitet.

Kvällen slutade ganska tidigt men jag var nöjd med det. Gäspningarna började redan tidigt och jag ville ju gem för att laddar för en ny THN-kväll på 1903. Eller?

Rage

Alltså jag fick det här helvetes jävla fanskapet till skanner och funka för två dagar sedan. Nu går det inte! Den vill inte. Alls. Jag pallar inte. Nu vänder jag mig till vredesexperterna Johanna och Tobias. Vad gör jag? Ska jag klippa sönder ett plagg? Slå nävarna i kaklet eller huvudet i dörren? Eller är det helt enkelt bara och ta skannern och slänga i en container?

Mobilen på ljudlös

Förrut ringde min mamma, för att jag hade ringt henne lite tidigare... för att hon hade ringt mig.. för att... jag hade ringt henne... Vilket jag glömt bort.

Så kan det gå.

I brist på annat

• 

  22 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • today i lost my first love my life...........God bless you.............?????????????
• 

  22 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • where u now my Love....................................? plz give me text thanks
• 

  23 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • plz linn reply my text how r u.........................?whats going on.............missing u too much.......................?
    stupid abdur
• 

  24 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • May ur neighbours respect you,
    Trouble neglect u,
    The angels protect u
    and Heaven accept u
    Happy Christmas.
    ABDUR
• 

  26 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • Linn what's i want to you.......................? Nothing.....................................................!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    Just good behave............I can.t forget you
    take care byeee............
• 

  28 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • I try to forget u but i can`t..............................................?
• 

  31 décembre 2011

  M A Rahman Jewel

  • Wish You A…Great, Prosperous, Blissful, Healthy, Bright, Delightful, Mind Blowing, Energetic, Terrific & Extremely …happy,HAPPY NEW YEAR.....................stupid Abdur............I can.t forget you
    take care byeee............
• 

  2 janvier

  M A Rahman Jewel

  • Linn pray 4 me.............................
• 

  4 janvier

  M A Rahman Jewel

  • .........................
    ?????????????????????????????//
• 

  4 janvier

  M A Rahman Jewel

  • linn do u miss me...........?answer NOOOOOO But i miss you............? take care and forget me....
• 

  7 janvier

  M A Rahman Jewel

  • linn i love .......................i am waiting 4 you my whole life........tc
• 

  lundi

  M A Rahman Jewel

  • Linn at least u can send a text 4 me..............? as a humanity
    linn i m nothing 4 you
    but you huge huge 4 me...............? take care
• 

  Il y a 16 heures

  M A Rahman Jewel

  • I Could Not Tell You If I Loved You
    The First Moment I Saw You,
    Or If It Was The Second, Third, Or Fourth.
    But I Remember The First Moment I Looked at You,
    Walking Toward Me And Realized That,
    Somehow, The Rest Of The World Seemed To Vanish When...
    I Was With You..

Ofta jag lägger mobilen i garderoben...

Helvete

Varför visade de precis en mans håriga anus med hemorojder på teve?!?! VARFÖR?!

Eller vänta? Jag kanske ska vara tacksam. Nu är jag inte sugen på choklad längre. Inte sugen på något alls.

Nära skjuter ingen hare som tur är

På väg hem från träningen nyss ligger jag på sjuttivägen, lyssnar på Maggio och känner mig lätt utmattad. Av ren uttråkning och vilja att komma hem snabbare gasar jag casually upp i nittio. När jag släppt gasen för en lång motorbromsning mot rödljusen ser jag vid korseberg-busshållplasen två poliser hänga med en man vars bil står vid sidan av. Heh! Skönt att de var upptagna annars hade jag kanske sutitt här utan körkort. Det hade ju varit extremt trist inte sant?

Nu är jag hungriiiiig.

Blöt katt

Bestämde mig förrut för att googla "blöt katt" för att i en kommentar till Johannas facebookinlägg med mitt citat om att spinna som en kåt katt illustrera att jag efter detta blev en svettig katt. Hur som helst hittade jag inget blev det bara en dålig länk men jag kan säga såpass mycket som att "blöt katt" är en jävligt rolig googling. Här är några av mina favoriter.

Peace out!

3 semaine, c'est un long temps

Plötsligt känns 3 veckor som en jävla eeeeeeevighet. Fy fan vad trist den här staden är! Fy fan vad trist det är att bo hemma.

Je ne comprends pas

Om exakt 3 veckor från det jag postar detta blogginlägg lyfter mitt plan till Paris där ska jag spendera minst 4 månader framöver. JAG KAN INTE PRATA FRANSKA. Helvete. Måste plugga.

Tack du, tack du!

Tackar för igår. Tämligen trevlig. Jag tycker så om er. Puss och sånt. Tack också för qournfärsen, laktos-creme fraisen och majsen som utgjorde basen i familjen Anderssons sensationella restmåltid idag.

Fynd i julkortshögen

Idag städas julen ut och då tog jag mig en titt i julkortshögen innan den kasserades. Alltid lika intressant att se vad man har för släktingar som man aldrig hört talas om. De flesta julkort är ju tämligen ointressanta men ibland finner man ett par guldkorn. Denna gången fann vi tillexempel ett från familjen Norén. Familjen Norén bodde på vår gata under mina första livsår och deras yngsta dotter Elin som var ett år äldre än mig var min allra första vän. Innan dagis och allt. De flyttade till Göteborg när jag var typ 5 år. Sista gången jag såg henne var jag kanske 8 och vi brevväxlade sporadiskt fram till ungefär 10 år ålder. Efter dess har jag inte hört eller sett ett knyst från den kvinnan. Jag hittade henne på facebook för ett tag sedan. Hur casual vore det att lägga till henne? Eh, jag vågar inte.

En annat intressant kort i högen var det från min syster. Ett kort hon tagit från Cartier, där hon jobbar. Det var en geopard som casually låg och vilade i snön och hela kortet var liksom ludet. Väldigt skönt att stryka handen över.

Min mor brukar alltid få ett kort från en gammal grymnasiekamrat som sedan länge är bosatt i England. Skriver inte ens på svenska längre liksom. Det roliga med detta är dock att den här kvinnan alltid dessutom skickat med ett kort på sina barn. Först på sina hundar, och sen när hon skaffat barn, på dem. Det var kanske lite gulligt, i ett par år. Men när nu korten är ett A4-stor bild föreställande en bild på en sissådär 21-årig ung kvinna, ganska hårt sminkad posserande i tajt tröja och höga klackar blir det bara....konstigt. Min mor hade snällt frågat min bror om han ville ställa upp på en liknande bild. Det ville han inte.

Självklart fick min mor också ett julkort från Tjock-Lena. Några av er har nog hört om Tjock-Lena. Kanske till och med träffat på henne på någon av 700-bussarna. Denna gången skrev hon för att, förutom att önska God Jul, tala om att hon kände sig som en aggresiv varg, som borde utsättas för skyddsjakt. Ack så sorgligt. Tjock-Lena förtjänar ett eget inlägg. Det kommer!

Nåväl. Off to tandborstning.

TaCoS

Åh, ikväll kommer ni hit alla mina mysemumsar! Omnom!

Bensoylperoxid

Man lär sig av sina misstag.

Eller? Inte jag uppenbarligen som för andra gången smörjer in mitt ansikte med en kräm innehållande Bensoylperoxid. Precis som första gången färgar den mitt ansikte vackert sharlakansrött.

Fint. Bra jobbat. Du ser snygg ut idag, Linn.

Lexikon-häxan

Beger mig in i arbetrummet i jakt på den franska ordboken. Den franska ordboken befinner sig nämligen inte i den vanliga bokhyllan i vardagsrummet. I den vanliga bokhyllan i vardagsrummet ryms romaner, diktböcker och diverse fackliteratur om ditt och datt. I jakt på en ordbok eller annan lingvistisk bok måste man bege sig till arbetsrummet och skråkbokshyllorna. Har ni andra språkbokshyllor där hemma? Det var vi. Vi har 3 stycken ca 2 meter långa hyllor innehållandes enbart ordböcker, lexikon, grammatikböcker och liknande. Ett urval: ett dussin svensk-engelska lexikon och lika många vanliga svenska uppslagsverk, självklart ordböckernas rolls roys; nordstedts engelsk-svenska ordbok samt dess fickformat, amerikanskt slangordslexikon, engelskt synonymlexikon, english grammar, english literature, skånsk-svenskt lexikon, korsordslexikon, flera franska lexikon, tyska och spanska lexikon, ideomlexikon, svensk fonetik, grammatik, språklära, literär teori and list fucking goes on!

Det känns så skönt när man ska slå upp typ liksom.... ett ord eller så.

... and hell

GOD PRAISE THE SWEDISH SYSTEM. Varför skaffar de inte fucking folkbokföring för? Jag trodde bara det var Kina och Indien som inte hade folkbokföring för att de liksom har över 1 miljard människor var. Jag förlåter dem således för det. Men Storbrittanien, KOM IGEN?! Varför ska allt vara så jävla krångligt? Skaffa bankkonto. Överföra sina pengar. De ska ha proof of adress. Ett brev från de senaste 3 månaderna. Det måste vara från staten eller banken eller en försäkring. Ja men om jag inte bott här i tre månder och inte har några utility-räkningar eller skattepapper? Om jag bor hos mina föräldrar och därför inte har någon hus- eller bilförsäkring? Om vi lever i ett land där alla bankärenden sker via internet så jag inte har några papper från dem heller? Kontoutdrag? Nej det dög inte. Brev från Socialstyrelsen, statlig myndighet? Neh! Det dög inte heller. JAG VILL DÖÖÖÖÖDA ER. DÖÖÖÖDA HELA DET BRITTISKA SYSTEMET.

Nej, jag ska övervinna dem. Jag ska stå som segrare över det brittiska jävla systemet. Sen ska jag starta revolution och se till att britterna fucking folkbokför sig. Du hade rätt Johanna, det ska bli mitt kall här i livet.

I'm out.

Heaven

Alltså, jag vet att jag har sagt att jag ska vara nyttig men jag har nu tagit lite del av den skålen lösgodis som befinner sig i huset. Det är således första gången jag äter lösgodis på ca 5 månader och det smakar HIMMELRIKE!

Asså serrrriöösssstt

Två ärenden hade jag idag att uträtta.

Nog för att det satt ovanligt många pensionärer inne på apoteket idag men liksomm....
Jag läser på den digitala tavlan innan jag tar min lapp. "Nu betjänas nr: 144". På lappen som maskinen spottar ut står det: 201. Jo tack. Jag går till Ica, går till biblioteket och lämnar hjälmen viktoria skulle låna och går på toaletten. Kommer tillbaka. "Nu betjänas nr: 163". Sätter mig på en stol. Dör lite grand.

Gick senare till Polisen. "Nu betjänas nr: 134". Min lapp säger "135". Ah! Går fram strikar en pose med fett får och munktröjan och ser framför mig bilden som ska pryda mitt pass i fem år framöver. Langar passbilden helt enkelt min fetaste K-bry och är ute 3 minuter senare.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Ibland har man tur, ibland inte alls.

Hälsoangelägenheter

"Maria heter jag och jag ringer från Trollhättans Ungdomsmottagning. Jag söker Linn", deklarerar en kvinna med sansad röst när min far svarar i hemtelefonen på morgonen. Med ett försök att dölja sin fundersamhet räcker pappa över telefonen och förklarar vem som är på tråden. I min hjärna letar jag febrilt i några ögonblick efter anledningar till varför de skulle vilja ha tag på mig. När jag lägger telefonen mot örat hör jag på andra sidan ett lätt hysteriskt skratt. Classic Viktoria Weckfors.

Förrutom en mycket vällagad lunch och några timmars sällskap i hennes residens har jag idag hunnit med ett besök hos Eszter på Näl och ett träningspass. Besöket på näl gick fint även om jag var mycket besviken på det faktum att det inte var tysken jag skulle träffa. Tysken och jag, vi har en speciell relation till varandra. En sådan som endast uppstår med den första och enda persom som stoppar in sitt finger i ens rumpa. I sommar får jag nog se honom igen. Min Dietrich.

Den här är till dig Sofia

En julklapp. Färgen heter Denim Blue från Mavala. 

Kan jag bara måla på ett lager till eller måste jag ta bort det och sedan måla på nytt?

Bäst jag väljer öl hädanefter

http://www.svd.se/mat-och-vin/mycket-lask-gor-levern-sjukligt-fet_6745829.svd

Förste

Är det inte något speciellt med första dagen på det nya året. Ingen dag är så stillsam, mörk och tyst som just den första dagen på et nya året. Samtliga i familjen är trötta. Halvhjärtade god fortsättning-önskningar delas ut, samt sparsamma erfarenheter från gårdagen. Man har sovit förbi den mörkaste tiden på dagen. Ingenting uträttas. Allt svävar lite lätt som på tunga regnmoln. En melankolisk ambivalens är resultatet av gårdagens fullständiga lycka, dagen trötthet, sorgen över att ett bra år just tagit slut och de nyfikna och ängsliga förväntningarna på vad det nya året ska ge oss.

Jag går klädd i min munkjacka med dragkedjan hela vägen upp för att täcka det brutala sugmärket signerat Johanna Arntsen som pryder min hals och tveklöst mest misstänkligör en annan, i detta fallet helt oskylig, man. Sugmärket bär jag endå med mig i ett par dagar för att starkare kunna minnas gårdagen. Minnas Josefin och Tobias i garderoben, minnas den kanske bästa barnafödandet någonsin med min man, minnas Sofias sensuella annanasätande, min och Emmas årets-första-bästa-intryck inne på toaletten, evigt dansande till musik man tycker om med människor man tycker om.

Jag hade höga föväntningar på nyårsafton och det tillät jag mig ha. Jag visste att vad som än händer kommer den kombinationen av människor som var där göra att det blir kul. Jag blev inte besviken.