L'exposé

Jag håller för tillfället på med ett grupparbete, en présentation jag ska göra i monsterkursen. Jag hade ju fearat redan från början att göra ett grupparbete, att vara ett problem för min grupp. Well, I am. 

Det är alltså en presentation på 15 minuter plus några minuters frågestund det är frågan om, och MIN GRUPP ÄR SÅ JÄVLA SERIÖS?? Presentationer à la mysologprogrammet med strumpteater, stagade (obs läs igen med engelskt uttal) paneldebatter, ladies night eller rap-performences är här INTE välkommet. 

Problemet är kanske framför allt motivation. För mig är det här en skitkurs i arbets- och organsiationspsykologi, ett ämne som intresserad mig måttligt, utlärt på ett språk har har svårt för ett sätt som är allmänt tråkigt. Jag är på erasmus och vill maxa min fritid, minimera min studietid och satsar på ett betyg på 10/20, dvs godkänt, inte mer. De andra i min grupp vill jobba med det här, bryr sig och behöver ett bra betyg för att komma in på sin organisationspsykologimaster. JAG SLÅR MIG PÅ BOLLARNA, som en säger här, när en inte bryr sig. 

Självklart har denna lilla intressekonflikt börjat komma till ytan och viss irrition har anats från mina gruppmedlemmars sida. Och jag förstår dem, I really do. Jag tror till och med att de förstår mig. Tydligen kommer dock vårt betyg vara gemensamt, så vi liksom måste enas. Well, jag måste acceptera. Jag har således nu dödsjobbat på skiten hela helgen.

***

Okej jag skrev det där för två dagar sedan utan att avsluta och då var jag redan irriterad. Det är ingenting mot vad jag är nu. Dagen innan vi ska redovisa, och vi fortfaranda har flera timmars arbete framför oss. Låt mig förklara situationen. I min grupp finns en tysk (ej erasmus, flytande franska osv) som är trevlig och snäll men också DUM I HUVUDET. På det sättet att han är för snäll för att man ska kunna bli arg men också helt omedveten om hur tjurskalligt jävla tvärsäker han är på sin sak, såklart utan att ha anledning till det. Under hela grupparbetets gång har jag försökt initiera att jag trot att det kan vara ganska relevant för oss att fokusera på grupputveckling, ett visst steg och på Wheelans teoribildning (tack sammanfattningar på svenska by mysologklassen <333333) Men nejnej. Linn, du hara fattat fel. Och jag har ju tänkt att "Jo, men han låter ju såpass säker på sin sak, och jag är säkert bara lost in translation." Men han ändå försökt lobba för Wheelan för att liksom ändå få in nåågot av mitt jobb i det här arbetet.  Till imorse när han insett allt vi jobbat på i en vecka är irrelevant och att jo, det är nog de första stegen som är viktigast och gjort om gela presentationen under nattent. Vi jobbar på det gela dagen och bestämmer att, efter att jag försökt väl förklara, integrerar Weelan...

alltså jag orkar inte förklara men summan av kardemumman är att jag slösat 100 timmar på skit för att jag lyssnat på honom när han för ça 2 timmar sedan insåg ATT HADE VI GJORT SAKER OCH TING PÅ MITT JÄVLA SÄTT HADE VI VARIT KLARA INNAN HELGEN.

HELVETE VAD ARG JAG ÄR NU VET INTE VAR JAG SKA GÖRA AV DET????

Och jag vet liksom att allt härstammar från cet faktum att jag har NOLL jävla legitimitet som svenska borttappad erasmusstudent som inte kan uttrycka sig. 

Jag ska eventuellt gråta en stund nu, onanera eller googla bilder på blöta katter för att komma på andra tanker. Vet ej vilket som är bäst.

Vi hörs snart.