Igår var jag på avskedsfest av två belgiska brudar som liksom är i vårt "gäng". Jo det finns nämligen ett litet erasmusgäng på ca 15 pers jag mer eller mindre är en del av. Ytterligare en kväll finner jag mig svintrött, nykter och går hem fett omotiverad efter förfesten. Alla tror de älskar varandra. Jag vet att det kommer glömma bort varandra efter 3 månader. Jävla losers.
Idag tappade jag min mobil i marken för 150:e gången. Denna gången sprack skärmen. QL.
Idag skulle jag också på möte får någon typ av läxhjälp för maroccanska kids, typ tamamgrej, kl 14. Maroccansk tid betyder det tydligen 15.15. Man bara YOU'RE FUCKINK WELCOME!¨
Jag är lite stressad för mina studier.
Min lugg är lite för kort. Ni vet för lång för att vara kaxig feministlugg. För kort för att vara kaxig... politisk neural lugg. Men det är ju faktiskt inte ett riktigt problem. Mest en reflektion.
Jag har kommit fram till två obotliga tillkortakommanden här i livet. Jag har aldrig i mitt liv lyckats steka en duglig omelette och jag har fruktansvärt svårt attt stoppa ett täcke i sitt påslakan. Det är såå svårt!
Just det, jag har pajat den nya duschslangen också. Jag har provisoriskt stoppat tillbaka den och tänker låta min roomie tro att hon pajar den för första gången nästa gång hon duschar. Kändes verkligen som det enda rimliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar