Coucou! Att säga Bonjour är liksom superformellt, att säga Salut är lite allmänt stelt och det man förväntas använda när man liksom hälsar på sina vänner är "Coucou". Alltså come on?! Hur jävla ÜBERTÖNTIGT låter inte det?! Ima vänja mig.
Så välkommen då, välkommen tillbaka trogna läsare sedan 2011 och välkommen alla nya läsare till the little blog of mine. Ta för er bara av mina pinsamma skrifter från mina postgymnasiala år i främmande länder för här finns allt samlat. Allt, helt ocensureat. Det är också här mitt nya äventyr kommer dokumenteras. Den gamla designen och nostalgiska headern signerad J.Arntsen 2012 kommer få stanna. Inget annat känns rimligt.
Ah well. Jag är på plats. På plats i den stad som ska vara mitt hem i fyra månader och det känns just för tillfället ganska bra. Jag kan inte påstå att det varit heelt smärtfritt. Började med att gå till tåget och kände liksom för en gångs skull att jag var i god tid och liksom hade koll på läget. Skön och lite ovanlig känsla ju, för min del. Sekunden innan jag kliver på tåget inser jag att jag glömt köpa tågbiljett. Efter febrilt (eller egentligen inte..) letande efter en icke-existerande toalett att gömma mig på blir jag upplyst om att en ju kan lösa det med sin lilla app. Tack snapchat, Chrissy och tack dagens teknik, verkligen tack. Jag fattade inte att jag skulle arkivera biljetten själv, fick en liten varning av konduktören och ett konstaterande att det var ju okej FÖR DENNA GÅNG. TUR för mig. Därpå följde lite övervikt och jag blev ett lakan fattigare, lite spring på Londons flygplats (aldrig resa utan att springa) och så vidare och så vidare.
Slutligen befann jag mig på hostelet där jag delar rum med tre inte väldigt kommunikativa tjejer i minst två nätter framöver. De svarar liksom typ inte på tilltal... Personalen är supersnäll men att folket i allmänhet här verkar lite mysko kanske förklaras av att jag lyckas boka, vilket jag senare fick reda på, ett hostel i den enda delen av centrala Toulouse en lite ska akta sig för om kvällarna. Det är jag, några andra förvirrade och ovetande nykomlingar och drogförsäljarna.
Nåväl, jag har hunnit med ett besök i en väldigt trevlig lägenhet jag hoppas få bo i. Jag har hunnit äta min första Toulousiska middag. Ensam. På Donken. Jag har hunnit gå vilse och jag har hunnit köpa cigaretter. Jag är överlag nöjd och ser fram emot nästa dag.
Om jag ändå bara kommit ihåg att ta med mig tandborsten. Imorgon är allt stängt och på måndag kan jag återfå en trivsam andedräkt. Nåväl. Godnatt så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar