Helgen började med Fittis på Fotografiska museet i Stockholm och den utställning jag velat se sedan i november: Burning Beauty av David LaChapelle. Vill ni ha en pretentiös utsvärmande recention kan ni ju höra av er men jag antar att ni faktiskt inte alls vill det så jag sammanfattar det som att det var NICE.
Därefter mötte vi upp Mia, Lukas och Jesper och tog tåget mot Signe och Nyköping och bilen ut till Virå där min förmögne väns familj hade sin lilla företagsverksamhet. Denna bestod i konferensanläggning, skjutbana, matlagningskurssmöjligheter och diverse leksaker för jaktintresserade. Tyvärr kom vi några timmar för sent för att stöta på Anders Borg som också varit där för att roa sig. Vi hade säkert kunna prata kalibrar och finanspolitik jag och han annars. Satan.
Det var dags att ta fram vapnen. Nervös som en 7-åring på första skoldagen tog jag i mina händer för första gången ett riktigt gevär. Jag planerade att komma ihåg vad det hette för att styla men det gör jag ju självfallet inte. Skotten lät högt och kändes ordentligt mot axeln men redan efter två-tre skott mot de vandrande djuren på filmduken framför mig var jag frälst. Kanske är det inte en supersympatisk sak att gilla men känslan av att kontrollera det det där geväret, att fylla på magasinet med amunition, ladda och skjuta var liksom sä jävla mäktigt.
Därefter rullade vi ner bilarna till den lilla stugan vid sjön där vi skulle spendera natten. Påvägen såg vi både viltsvin och stora flockar med kronhjortar. Där tillagade vi en fantastisk måltid med kött på kronhjort och drack av vinet vi bjöds på. Förmodligen ligger det inte i er veggisars intresse men finare än kronhjort blir det liksom inte i köttväg och det smakade så. himla. gott. Därefter väntade badtunnan, bastun och mys vid den öppna brasan i gott sällskap.
En halvtimme efter att jag gått och lagt mig runt 2 på natten i min lilla träcell där ute i skogen öppnas dörren av två män i blöta badbyxor, rockar och gummistövlar. "Får vi komma in?" frågar dem. "Självklart" svarar jag. De är inte främmande dessa män. Vi delar en 90-säng, två kexchoklad och mängder av mys innan jag lämnas ensam och somar till ljudet av den hårda vindens sus utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar