Lite vemodigt läser jag era mer eller mindre sporadiska blogginlägg och börjar på allvar längta tillbaka till bitterfittbloggarnas storhetstid. Så många underbara skratt de gett mig. Högljutt i min ensamhet har jag låtit skratten eka ut i rummen runt om i världen varifrån jag läst dem, era bloggar. Jag saknar min egen blogg; saknar den tid då jag såg underliga, roliga eller pinsamma sitationers bloggpotensial och filade på formuleringar på min resa därifrån mot tangentbordet. Det är en tid jag ömsom har velat lämna bakom mig i förmån för nyare forum, men samtidigt frenetiskt vill hålla kvar vid. Ja, jag vill nog hålla kvar. Så här har ni lite från mig just nu:
Mitt liv just nu är bra. Sådär läskigt behagligt och tillfredställande på en alldeles oöverdriven och balanserad nivå att jag likosm med rädsla börjar vänta på bakslaget och fundera över på vilket sätt det ska arta sig.
Igår när jag cyklade till ekonomikum hoppade min kedja inte mindre än 4 gånger på ditvägen. Varje gång tvingades jag stanna och infernaliskt med vad som kändes som en hand för lite föra tillbaka kedjan som Lukas en gång vuxet och pedagogiskt visat mig att man skulle göra. Jag var arg och det resulterade i en 10 minuters försening. Idag lämnade jag, efter att Jesper, en amatörcykelmekaniker med erfarenheter av hjärnskakningar som resultat av sitt eget jobb, (fråga mig inte varför jag ens bad honom) utan resultat försökt lösa sitationen, in den till CykelViktor på Dragarbrunnsgatan. Min vita Sjösala är som ny, snabb som ett spjut. Det känns underbart bra. Att cykla hem inom loppet av the Knifes nya låt Full of Fire var liksom inte ens svårt. Jag är fan bäst.
Idag fick jag också reda på att jag på förra tentan fick VG. Det kommer inte ge mig något i helhetsbetyget för stats A men det känns liksom ändå bra att veta att man kan, att det lönar sig, och så vidare. Ja, jag är fan bäst.
Mest av allt är kanske livet nice för jag vet att jag inom loppet av bara några veckor kommer få återse majoriteten av bitterfittorna igen. JAG SAKNAR TYP SÅ JAG DÖR JUST NU. Fast på ett positivt sätt.
Så, förlåt kära vänner. Nu har jag skrivit ett långt och äckligt positivt inlägg. Hädanefter ska jag återgå till mer frekvent, äkta bitterfittbloggande. Kan inte ni också göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar