Måndagsfunderingar

Vaknade precis från en casual två-timmarslur. Så jääkla skönt. Klockan stog på kvart i sju imorse och den lite för sena läggningen kvällen innan gjorde sig snart påmind. Tog mig ann bloggen nu för att undvika att somna om ytterligare en gång. Borde kanske tagit mig ut och tränat istället men då kommer jag bara bli hungrig och äta får jag inte förrens vid tre efter ultraljudet. Elakt att inte lägga en undersökning man ska fasta innan på morgonen. Åh, nu kommer den förresten, hungern. Fan. Dessutom konstaterade ju tysken att jag hade lite feber så jag ska väl ta det lite vackert för att inte dra på mig en ny jävla bihåleinflammation eller liknande. Spela lite Sims i en timma kanske? Tysken gav mig också två brochyrer om mina diagnoser. Tyckte jag var mogen för det nu. Där står tydligen "allt man inte vill veta". Det var i alla fall snällare än det man kan läsa på internet. Jag tror ändå jag ska gömma dem för mamma...

Ojoj. Nu får jag skynda mig med simsande innan jag ska iväg igen. På ultraljudet jobbar alltid de läkare som har svårt med svenskan. Här behöver de nämligen inte kunna säga så mycket mer än; "Håll andan", "Andas igen" och möjligtvis "Nu kan du ta på dig igen". Det har varit polskar, araber eller som förra gången, en hårdhänt brutal jävla dansk. Jag tycker illa om danska läkare. Jag är alltid lite nervös, oasett om det varit en biologisk omöjlighet eller inte att de med sin brytning ska säga; "Men Linn, det ligger ju ett foster här." Etc. Hoppas de inte gör det denna gången heller.