Life at Skräcklestugan

Alltså jag är så galet trött på Skräcklestugan. Så galet trött på det sletna, snea, oplanerade köket. Så galet trött på fettet från våffelgärnen. Så galet trött på ständigt klibbiga, illaluktande händer som varit i alla sorters mat, äckliga trasor, disk och allt annat. Så galet trött tillgort småprat och "skojiga" ordvitsar med chefen lugna dagar, på stressad vresighet och klagomål på petitesser från hans sida när det är mycket att göra. Så galet trött på gäster som inte fattar att kaffet liksom omöjligtvis hinner kallna på de tre minuter de tar för oss att grädda våfflan, du kan för i helvete ta med kaffet på en gång.

Jag har nu jobbat i tre dagar. Det är så jäääävla lite o göra. Jag gillar och jobba när det är stressigt, för då går liksom tiden. Nu tickar sekundrarna fram som en vresig pensionär med rullator över övergångsstället som liksom går eeextra långsamt bara för att de kan. "Som tur är" har vi ju kvällstidningar på jobbet. I fredags kunde jag således roa mig med att läsa Aftonbladet från pärm till pärm, samt Sofis mode. Den bestämde jag mig för att bläddra igenom båda fram och tillbaka. I går läste jag både Aftonbladet och Expressen. Skönt att det inte står exakt samma fucking sak i båda tidningarna. Fast jo. Idag han jag bara med Aftonbladet, men det var för att jag skulle hinna spela 500 med chefen tre gånger. Jag vann bara en av tre gånger, men jag vann sista gången och det är väl ändå den som räknas?

Alltså jag vet, jag borde inte klaga. Jag torkar inte bajs. Det är egentligen inget på mitt jobb alls. Förrutom LÖNEN. Men jag tillåter mig själv nu, då jag vet att jag på tisdag gör min sista dag att klaga lite. För jag är faktiskt, såhär efter fyra somrar, helt enkelt jävligt trött på skiten.