Les pyrénées.

Vi tar oss genom de bergiga landskapen, de små pittoreska dalbyarna och upp längst slingrande zick-zackvägar. Uppåt, uppåt fortsätter vi genom en grind till en liten liten väg, som liksom inte ens är en väg som leder oss fram till den lilla lilla stugan. 

I den lilla lilla stugan, finns ett litet litet kök, några sängar, ett bord och inte mycket mer. Utanför den lilla lilla stugan finns de stora, branta pyrinéernas toppar och en natur som tar andan ur en. Här ska vi två, utom all omvärldskontakt och verklighet spendera helgen. 

Han har fixar bil, fixat mat, fixat vandringsskor och stuga. Han kör, städar, grejar, installerar skorsten, tänder brasan och lagar maten. Jag bäddar eventuellt sängen samtidigt. Och ligger i den.

Vi går på vandring och jag har lite svårt att andas där uppe men det gör inte så mycket för det är himla fint. Jag väljer att ramla ca 5 gånger i snön och åka på rumpan i snön ner för berget. Det kändes rimligt. 

Jag har läst, chillat, myyst vandrat, varit ofräsch, badat halvnäck i iskall liten flod, bränt mig på rumpan, kissat massa utomhus och ätit väldigt god grillad anka och med smält camembert framför en brasa med vin och njutit av utsikten. Det var en helg magnifique.