Tillvaron

Idag är jag på lite dåligt humör. Inte så mycket egentligen och inte på ett besvärande sätt utan mer på ett; jag-tänker-spendera-dagen-helt-ensam-och-sura-lite-över-livet-för-varför-inte-sätt. Jag ska ha mens snart. Jag behöver Linn-tid.

Om vi försöker bortse från detta, vilket ju egentligen inte går, att bortse från sin sinnesstämning för den är ju liksom DÄR så är jag väl nöjd med min tillvaro. Jag fikar, lunchar, sover länge, promenerar, rullar lite hatt emellanåt. Jag är jag nöjd med mina resor. Det var mysigt även de sista dagarna i Paris när jag spatserade runt på dagarna, shoppade en svart jeansjacka och ett par nya solbrillor och besökte en kyrka med fina fönster. På kvällarna åt vi supergod pizza och ännu godare kambodjansk mat på en resto vid kanalen. Vi såg på film i bäddsoffan. Sånt vi liksom aldrig gör jag och syrran. Det var mys.

Appropå mys så finns det ju den här pojken jag träffar. Jag lärde honom ordet mys, en av mina specialiteter tillika favoritord i det svenska språket. Han har svårt att få till y:t ordentligt. Det är viktigt att du inte säger mus, förklarar jag med allvarlig blick, det är något annat. Pojken heter Benjamin (Bennjama') kommer från trakten och har därför en lite tokig men charmig dialekt. Han ser lite hippie ut, fast söt och är ganska snäll. Jag har lite svårt att förstå honom ibland. Men han har tålamod. (Det hade fan aldrig jag haft) Vi har inte träffats så länge men jag hoppas vi kommer fortsätta. Det är mys.