Barca baby

Klockan var nästan midnatt när vi kom fram till hostelet, precis vid turistgatan las Ramblas i tisdags. Det var en salig blandning människor i vårt sällskap. Det var jag, den andra svensken, min danska väninna och hennes pojkvän ständigt olämpligt skojandes om att man hittar allt i svenskens mammas snippa, hans nya svenska favoritord. Det var dessutom ett gäng greker, en söt belgiska som ingen riktigt kände, en spansk-schweizisk kille som bara för att han är trevlig och ganska snygg fick någon slags orimligt alfahannestatus och en åsikt orimligt högt värderad. Helvete, vad provocerad jag blir. Helvete vad provocerad jag blir över människans obegripliga behov av en auktoritet i detta sammanhang. Vi är alla ungefär lika vuxna, ingen har varit i Barcelona och alla är där på samma villkor. Ändå skriker folk efter att få anförtro sig till någon som har koll på kartan, kan lägga upp dagen och bestämma restaurangen. GÖR VAD DU VILL OCH TA HAND OM DIG SJÄLV?!

Just det, det var också den 31-årige polacken som levt de senaste 10 åren i Manchaster (föreställ er sättet han pratar) Denne man skulle kunna konstruera ett inlägg i sig, men det har jag inte ork till. Låt oss bara konstatera att han var den som la upp ca 200 bilder från resan på Facebook, talar 5 språk, har gjort en egen musikvideo till Voyage voyage (soundtracket till resan) hade gjort ALLT när vi spelade Jag-har-aldrig (för det gjorde vi. På mitt initiativ. Det äär ju ett bra sätt att lära känna varandra?) plus otaliga andra historier (förutom att ligga med en kvinna), gav de mest fantastiska massager och opassande kommenter, flörtade hejvilt med schweizaren och BET mig i halsen. Tycker ändå om honom.

Jag spydde en kväll. Har inte gjort det sedan jag var 18 tror jag och då var det för att jag var sjuk på riktigt. Hade inte ens druckit alkohol. Skyller på oorimliga matvanor, extremt mycket och feta tapas och en brutalt stark ciggaret. MEN ÄNDÅ? Orimligt.

Jaaa, det blev mycket promenerande, stranden, hamnen, sagrada familia, gaudiparken, gaudihus, berg med feta utsikter, tapas, powernaps, barer, uteserveringar, tapas, churros, kaffe. Det var varmt och skönt, säkert 16-17 grader och liksom en varm vind. Ååååh vad jag gillar sol och värme. Jag skulle inte säga att Barcelona tog mig med storm men jag skulle gladeligen återvända med lite mer struktur på resan, liiite mindre sällskap och återbesöka kvarter som Garcia och Raval. Och så skulle jag äta mer tapas.

Mucho garcias