Kände en plötslig typ ont i magen saknad av er. Läskigt. Samtidigt som jag idag har haft en sådan underbar jävla Parisardag, en jävligt skön helg överhuvudtaget. Fan vad jag kommer sakna Paris. Jag saknar London. Saknar livet så som de var på gymnasiet. Vill ha mitt liv som student i Sveriges största studentstad här och nu. Kan man inte få vara överallt med alla man tycker om, i alla tider, på samma gång?
Dagen har jag spenderat med Sanna och två av hennes svenska kompisar som bor här. Ett väldigt sött par på 1.58 respektive 2.08 m. Stört. Hur som helst, vi åt asgod vietnamesisk mat på en solig terrass i 13:e och gick en promenad och tog en kaffe i superfina Jardin de Luxembourg, solen stekte och vi satt där i timmar. Såå jävla skönt.
Igår kväll var jag och tog ett glas på Chez Prune vid canal st martin med Johanna08 och två av hennes kompisar. Jag och tre Stockholmare. Jag äär inte en anti-stockholmare. Jag dömer inte ut dem som dryga brats och det var inte de här. De var supertrevliga och jag träffar dem gärna igen. Det intressanta med dem är ju bara att de liksom trots allt inte gåår att komma ifrån att de har en Sverigebild lite som amerikanernas världsbild. Stockholm är Sverige. Där jag skulle säga Sverige säger de Stockholm och när jag tillexempel berättade för Johanna att jag skulle plugga i Uppsala får jag frågan "Varför inte Stockholm?" som om att det liksom skulle var det självklara förstahandsalternativet för alla. Jaa, Uppsala som de äldsta och av många ansett bästa universiteten i Sverige? Kanske en anledning. Och det ääär liksom inte på ett överlägset sett, bara ett ignorant liksom... självklart sett. Så konstigt bara...
PLUS, och det här var det värsta; fick jag oberoende av att de hört varandra säga det, höra av två av att det lät som att jag kom från Linköping. COME ON?!
http://www.youtube.com/watch?v=RPcuX9BWXuY
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=uzgm9cGuzL4
SvaraRadera