Ibland känner jag bara att jag vill ta hela den franska befolkningen i min famn och krama om dem. De kan vara så otroligt jävla underbara. Fenomenet pique-nique. Ingen gör pique-nique som fransmännen.
Nog är det allmänt känt att det franska köket är något utöver det vanliga. Det är inte det svenska, thailänska, brittiska, indiska eller ens italienska köket som finns med på Unescos världsvarvslistan, men de franska. Det är inte för inte som Paris är den restaurang- och cafétätaste staden i hela världen. Även jag är ett stort fan av de franska köket. Jag har upptäckt det franska köket och vad det handlar om; det är inte kryddigt, inte frächt inte exotiskt, men det är balanserat, smakrikt, och vällagat. Det är magnifique! Maten är viktig här. Den är helig. "Bon appetite" blir den absolut obligatoriska bönen, och måltiden blir ritualen.
När vädret bjuder till tas måltiden med ut till parkena och kajerna. Överallt sitter de tillsammans på en filt i solnedgången. Kvalitén eller upplägget pinnas dock inte på. Det är bara fransmännen som tar med sig 7 olika hemlagade rätter, bara fransmännen som tar med sig riktiga vinglas till pique-niquen. Hur gulligt är inte det?!
Varför lämnar jag det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar