Idag har jag vaknat upp i en mjuk men på tok för kort soffa efter ett sparsamt antal timmar sömn hos Nabil. Kvällen innan spenderades med honom framför "We need to talk about Kevin". Major mindfuck! Sen har jag varit i skolan och sedan spenderat otaliga timmar och sprungit runt på stan med Nabil för att leta lägenhet till honom och diskuterat mode etc med diverse olika engelska accenter. Har således spenderat ca 20 timmar i sträck med människan. It's getting dangerous. Paris bjöd på svensk högsommarvärme och jag i gårdagens filmchilloutfit inkluderat tjock kofta svettades som en ko med min kappa och halsduk (vad i helvete liksom?!) strategiskt placerade på armen.
När jag kom hem för att ta mig en timmas välbehövd nap och minst lika välbehövd dusch innan kvällspasset på la Perla inser jag att nyckeln är glömd och att jag inte kan komma in. Jag tar mig till en park, blir uppraggad av en inte-så-snygg-men-supersocial-och-trevlig-fransman, och pratar med honom i typ 40 minuter. Vi utbytte nummer och han tyckte att vi skulle prata mer, for the sake of my french, och jag tänker att "fan, det hade varit bra", men hatar det faktum att han säkerligen inte är undantaget för regeln; alla män har intentions. Jag vill ju bara just prata franska isåfall... Ohwell.
Jobbet var ett helvete. SÅ. Jävla. Stressigt. Jag har hunnit bli utskälld av ett dussintals fransmän för att saker och ting tar för lång tid och för att ha spillt en Pina Colada över en (liksom inget att sura över, eller?!). Chefen tog, när det efter happy-hour lugnat ner sig liiite, fram tequilaflaskan och hällde upp en shot var till alla i personalen. Efteråt blev faktiskt saker och ting liiiite lättare.
Nu ska jag däcka. Hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar